Nu har ”svenskarna” skämt ut sig igen. Den här gången var det riktigt allvarligt. Av rapporteringen i media så verkar det som om de här ”svenskarna” skulle ställa till ett riktigt blodbad på den danska tidningen Jyllands Posten. Syftet var att man skulle skjuta ihjäl så många som möjligt på den aktuella tidningen om man får tro media. Bakgrunden är att några tecknare ritat parodiska bilder på profeten Mohammed och som publicerats i några danska tidningar 2005.
Det jag tycker är allvarligt i det här sammanhanget är medias och politikernas feghet.
Det är naturligtvis viktigt att man visar respekt för andra människors religiösa uppfattningar. Samtidigt är det angeläget att alla inser att självmordsdådet i Stockholm och det som nu hänt i Köpenhamn sker i Islams namn.
I Sverige predikar politiker och media sekularism i det svenska samhället så fort tillfälle ges medan Islam, som ideologi, är allt annat än sekulär.
Är det inte dags att vakna upp och börja kalla saker och ting vid deras rätta namn innan det är för sent? Det är vi som svenskar som måste reagera, innan politiker och media avskaffat oss.

En färgad historia...

Rem, yngsta barnet har hunnit bli fjorton år och fick en begagnad moppe strax innan vi åkte till Sverige. Jag har inte riktigt klart för mig vilken årsmodell det är, men den är mer än fem år gammal. Har man ett fordon som är äldre än så, måste det besiktas innan man får betala skatten.

Självklart skall motor- och ramnummer och annat överensstämma med motsvarigheten till ”besiktningsinstrumentet”. Nu hör det till saken att han har han hottat upp moppen med nya fälgar, ny sits och diverse andra fräsiga tillbehör. Den ursprungliga färgen var svart men nu är den snyggt lackerad och den är mer vit än svart.
Yaya var iväg på besiktningen men där blev det kalla handen, av "besiktningsinstrumentet" framgår att hojen är svart, alltså inte vit. Så det gick inte, utan rådet var att lacka om den till ursprunglig färg.

Man tror ju inte att det är sant.

Men det finns andra ju besiktningsstationer, bland annat i Prasat och där känner vi en av dem som jobbar. Så det var bara att köra upp moppen på flaket, åka till Prasat och få den besiktad där, för ett litet extra arvode.
Jag fixerade moppen med spännband så att den inte skulle ramla omkull och skadas. Själv stannade jag hemma men döm om min förvåning när Yaya och ungarna ringer och frågar hur man öppnar spännbanden.

Det tog nog fem minuter innan jag lyckats förklara hur de skulle bära sig åt. Det lyckades till slut med en blandning av engelska, svenska och thai.
Nu är det fixat och skattekvittot är på plats och hojen är fortfarande mer vit än svart. De hade även lyckats med spännbanden när de skulle åter till Surin. Inte så att de använt dem på rätt sätt utan det var en massa knutar överallt. Men alla sätt är bra utom de dåliga.

Konstigt nog så har noterat att ett av spännbanden nu är mycket kortare än tidigare.

Vilket mörker....

Janne, Kim och tjejerna har varit hit från Kapchoeng och hälsat på. Jag hade några sillburkar som jag öppnade dagen till ära, dessutom hade jag fixat till en Jansons frestelse. Det blev lite av en julmiddag för två svenskar i förskingringen även om skinkan lyste med sin frånvaro.

På kvällen åkte vi iväg till en av de små restaurangerna där man kan äta en buffé för 99 bath per person exklusive dryck. Janne och jag hade svårt att få ned något mer efter vår "julmiddag". Vi nöjde oss med en öl var, eller om det var två.
Det var ingen julstämning utan det var som vilken kväll som helst på restaurangen. Men det var trevligt ändå. Våra fruar och barnen lastade in, så någon större vinst tror jag knappast att restaurangen gick med.

Väl hemma igen så bryggde jag lite svenskt kaffe. Vi tog också med oss en flaska whisky och satt oss i den nästan nyss färdigställda uteplatsen.

I anslutning till vår uteplats har ”elverket” en transformatorstation som sitter på två stolpar några meter upp i luften. Det ville sig inte bättre än att det började brinna i en av kablarna medan vi njöt av kaffet och Whiskyn, men varken Janne eller jag märkte någonting förrän en granne, i ett mycket skärrat tillstånd, gjorde oss uppmärksam på vad som var på gång.

Grannen ringde ”jouren” och i samma ögonblick slocknade hela kvarteret när en av säkringarna exploderade.

Det tog nog inte mer än ca 15 minuter så var det första utryckningsfordonet på plats och man bröt strömmen fram till stationen, släckte brasan och påbörjade reparationen. Ca tio minuter senare så kom en skylift-bil till platsen. Det var nog sju åtta man engagerade i reparationsarbetet och en halv timme senare lyste lamporna i kvarteret. Mycket imponerande måste jag säga. Men då hade kaffet hunnit kallna.

Nu är det jul igen....

30,8 grader, klarblå himmel, vindstilla och helt snöfritt, en viss skillnad från det Skandinaviska väder vi har kunnat läsa om i tidningarnas nätupplagor.
Snart är det julafton, men någon julstämning har jag inte upplevt, även om varuhusen spelar julsånger och kränger plastgranar i olika storlekar.
Julfirande är ingen tradition här, men på turistorterna är det lite annorlunda, där finns det tillgång till svenska julbord med julskinka, sillsallad, prinskorv, kalvsylta och allt det andra som skall finnas på ett välfyllt julbord.
Skinkan är väl det jag saknar mest annars går det ingen större nöd på mig.
Jag läste någonstans att Diskrimineringsombudsmannen (DO) rekommenderat att man börjar kalla julklappar för vintergåvor så att muslimerna i Sverige inte skall känna sig diskriminerade. Det är nog bland det dummaste jag har hört. Snart har svenskarna avskaffat sig själva om detta vansinne skall fortsätta.
Vi hade pratat om att åka hem några veckor över jul och nyår och jag kollade på biljettpriser men hur det var så beslutade vi oss för att stanna. Så här, med facit i hand, tror jag det var ett riktigt beslut. Det hade inte varit speciellt roligt att bli sittande på någon Europeisk flygplats och vänta på att flyget skall kunna lyfta eller måsta vänta på Arlanda tills banverket tinat växlar och rengjort rälsen så att tågen kan gå.
God jul och gott nytt år till er som läser min blogg.

Skörden bärgad....

Nu är skörden bärgad och visthusboden fylld. Så nu är det bara att vänta på att rispriset stiger och att uppköparna bjuder över varandra. Förhoppningsvis kommer priset att ligga på topp under mars, april nästa år.

Mycket av skörden i Thailand gick förlorad i samband med översvämningarna i höst och många hoppas nu att efterfrågan skall vara större än tillgången. Men jag är lite skeptisk och tror att billigt ris importerat från Kina och Vietnam kommer att pressa priset på det inhemska riset.
Många säljer redan nu då de har skulder som måste betalas vilket utnyttjas av uppköparna.

Även om de skyltar om ett pris på 14,20 bath per kilo så har de många förklaringar till att de inte kan betala det priset då man kollat leveransen. Man sticker in ett rör i varje säck och kollar kvalitén och efter det så är det i regel ett lägre pris som gäller. Det kan bero på att riset inte är torrt eller att kvalitén inte är bra eller att det är en sorts ris man betalar mindre för.

Det finns stora likheter med de svenska bäruppköparna - det går ut på att lura de som gör det tyngsta jobbet.
Vårt ris är ersättning för att några bönder har arrenderat mark som tillhör Yaya samt ränta för pengar som Yaya lånat ut.

Väldens bästa maltwhiskysorter utsedda...

Det har varit VM i Whiskydrickning (maltwhisky) i tre olika klasser och för er som inte hängt med så blev resultatet enligt följande;

Rökiga:
1 Bowmore darkest 15 år
2 Ardbeg 10 år
3 Lagavulin 16 år

Malty (varken rökig eller sherryfatslagrad)
1 Glen Garioch 12 år
2 Yoichi 10 år
3 Longmorn 16 år

Sherryfatslagrade:
1 Glenfarclas 15 år
2 Mortlach 16 år
3 Springbank 15 år

Har ni vägarna förbi och funderar på att köpa med er något så duger samtliga ovan uppräknade sorter.

Nästan frisk...

Det var en riktig influensa vi åkte på. Yaya har varit på sjukhuset och fått en spruta med antibiotika och en med B-vitaminer så hon är frisk nu. För min del så har hostan och halsinfektionen gått över men jag har fortfarande problem med ögonen även om det inte är lika besvärligt som tidigare. Jag har inget minne av att jag drabbats på ett liknande sätt tidigare

En smäll som ställde allt på ända...

Så hände då det som inte kunde hända, inte skulle hända eller inte fick hända.
Ankdammen är skakad – med all rätt. Justitieministern är chockad, statministern talar om ett angrepp på det öppna samhället och från alla håll och kanter kommer reaktioner mot vad som hänt.
Vi har,under lång tid, löpande kunnat ta del av medias rapportering om ”svenskar” som åker till Pakistan för att utbilda sig och ”svenskar” som åker till Somalia och Irak som heliga krigare och självmordsbombare. Här hemma försökte två ”svenska” bröder bränna ner Lars Vilks hem för något halvår sedan. För någon månad sedan uttryckte en svensk småbarnsmamma stor beundran för sin make som dött som martyr i Irak
Jag tycker därför inte att man kan påstå att det här kom helt oväntat. I dessa personers ögon är vi alla otrogna hundar. Ledare för muslimska organisationer har alla tagit avstånd från dådet – vad annat skulle de kunna göra, de kan ju knappast applådera offentligt.
Sverige och svenskarna är nog ett av de ett av de mest godtrogna och naiva folket i världen, här kan ingenting hända är den gängse uppfattningen. Nu har det hänt och det skall bli intressant att se vad som kommer ut av det här.
I det här fallet handlar det sannolikt om en förvirrad person, men dessvärre med insikt och kunskaper om tillvekning av bomber som ställer till med mesta möjliga skada. Det är inte heller otänkbart att han haft medhjälpare, snarare troligt.
Många som befann sig på Drottninggatan i går har all anledning att vara tacksamma över att de lever och är oskadda i dag.
Hade han lyckats med sitt uppsåt så hade säkert dussintals personer dödats och/eller lemlästats. Genom ren tur kan nu många familjer ägna sig åt att fira julen i stället för att behöva begrava nära och kära.
Jag är inte rasist eller främlingsfientlig, men varför skall vi ta emot folk med denna åskådning då de inte är ett dugg intresserade av att integreras i det svenska samhället. I media kan vi läsa om alla ensamkommande barn som många kommuner inte är intresserade av att hjälpa. Ensamkommande barn är svenska medias definition och beskrivning av Somaliska och Afghanska pojkar mellan 16 och 20 år.
Vi måste se till att vi får våra politiker att börja prata om invandringen oavsett vilket parti vi sympatiserar med. Det behövs klarspråk i den här frågan annars är SD riksdagens tredje största parti efter nästa val.

Jobbigt, är bara förnamnet.....

Det har varit jobbigt en tid. Det började med att ungarna blev förkylda och sedan har det spridit sig till både mig och Yaya. För Yayas del har det satt sig på stämbanden och hon kan inte prata annat än med stora svårigheter så nu är det lappar som gäller.
Unge herr’n i huset förfäktar en teori om att det beror på att mamman pratar för mycket.
Rent spekulativt så kan det ligga något i hans teori, men vetenskapligt kommer det knappast att kunna föras i bevis.
Själv har jag feber, snuva, hosta och ont i halsen och som bonus har jag fått en inflammation i ögonen. I morse var det nära panik, det gick inte att öppna ögonlocken. Jag fick treva mig till duschen och spola bort varet som höll ihop ögonlocken.

Det känns inte som det är på väg att bli bättre inom den närmaste tiden. Bisolvon, Nurofen, varmt honungsvatten och ögondroppar är det som nu toppar menyn och jag hoppas på en bättring så fort som möjligt.

Just nu är jag bara tacksam att det inte satt sig på öronen....

Spänningen faller...

Nu hade det varit tämligen problemfritt under den senaste tiden, men säg den glädje som varar. Helt plötsligt har vi ett spänningsfall i huset då vi använde någon av genomströmningsvärmarna. Spänningen sjunker från ca 220 volt till ca 190 volt så fort man öppnar en varmvattenkran. Fläktar och AC går på halvfart och glödlamporna avger bara ledljus.
Vi har också haft oförklarliga utlösningar av huvudsäkringen under en tid men det fick sin förklaring då ”elverket” kollade anslutningen till huset, en av kablarna var inte riktigt åtskruvad och glappade. Det är nu åtgärdat, men spänningsfallet har vår ”elektriker” inte kunnat lösa trots att han varit här vid tre tillfällen. Det enda han lyckats med är att ha fixat ett avbrott på strömförsörjningen till ett av sovrummen. Så det blir ett fjärde besök för att åtgärda effekterna av det senaste besöket men spänningsfallet lär kvarstå tills vi hittat en annan elektriker.När man vet hur elnätet ser ut, med en blandning av hög- och lågspänning, telekablar och ledningar för Kabel Tv, är man tacksam att det fungerar över huvud taget.

Lite aktuellt om trav....

Nu är grundomgången av DD-mästaren avslutad och jag slutade på plats 1515 med 1990 fiktiva kronor i behållning. Den som vann grundomgången spelade ihop nära 90 000 kronor. De s k experterna hade en egen lista och där vann Malla med ca 5000 i behållning. Jag hade hamnat på tredje plats på den listan. Anmärkningsvärt är att endast fyra av de s k experterna lyckades gå plus i tävlingen. Micke Nybrink var black innan det var slut och han gnällde mest om reglerna. Det blev lite ”surt sa räven”.
Jag kan i alla fall konstatera att jag kan kalla mig thailändsk DD-mästare eftersom jag var ensam deltagare härifrån.
Den förre brottaren och pajasen Frank Andersson klarade sig också hyfsat i tävlingen och har efter det dömt ut de s k experterna offentligt i Aftonbladet.se och bl a anklagat dem för att mörka. Det är ju, i och för sig, inget nytt under stjärnorna.
Då Svanstedt introducerade sin tipstelefon var en av anledningarna att de tips som stallet lämnade, inte till alla delar publicerades. De s k experterna behöll vissa ”godbitar” för egen del.

Mörkandet gäller också i hög grad de tränar-/kuskintervjuer som redovisas i olika media. Årets bortdribbling står nog Arne Andersson, tränare till Stamping, för då han inför V75-starten den 23 oktober på Bergsåker låg väldigt lågt och ”hoppades på pengar” för att efter loppet hävda att han varit klar på vinst hela veckan. 25 gånger pengarna och ett riktigt rens på kupongen blev resultatet. Det förekommer även att det lämnas olika uppgifter i olika media och även att olika representanter för stallet lämnar olika uppgifter om samma häst.
Men med åren har man ju lärt sig vad de flesta av uppgifterna är värda och vilka som i alla väder är överoptimistiska och tvärtom.

På Valla i kväll tror jag att 3 Kalypso Face i avd 3 är stenklar, spets och slut och i avd 5 är nog 8 Stepping Face nästan lika klar om inte läget ställer till det.

Föryngring och förnyelse eller.....

Det är intressant att ta del av vad svensk media skriver i olika ämnen och situationer. Det har ju varit en hel del i samband med krisen i det Socialdemokratiska Partiet och Mona Sahlins avgång.
Nu har även kvinnoklubben uttalat sig dels vad det gäller processen att utse ny partiordförande dels vilket kön som är mest önskvärt.
Den här gången skall processen inte få ske i slutna rum utan medlemmarna skall ges möjlighet att rösta genom sina föreningar. Det lät lite annorlunda förra gången det begav sig, då var tanterna inte intresserad av någon öppenhet.
Bilden har jag hittat i Aftonbladet och den ger mig inga vibrationer som jag kopplar till förnyelse eller föryngring direkt.

Veronica Palm har i sin ”programförklaring” talat om behovet att återinföra fastighets- och förmögenhetsskatt, att slopa Rut-avdrag och avskaffa jobbavdraget. Minns jag inte helt fel så var det i hög grad den diskussionen som under valrörelsen vände opinionssiffrorna till Alliansens fördel. Man kan väl inte heller med bästa vilja i världen påstå att det skulle vara en form av förnyelse. För mig låter det som en återgång till det gamla.

Ibland har jag svårt att hänga med.

I går hade vi besök av några släktingar till Yaya. De hade kommit till sta’n dels för att träffa oss dels för att besöka marknaden som anordnas i anslutning till elefantfestivalen. En av flickorna har bott i Hongkong mer än tjugo år så det var inga problem med kommunikationen. Grabbarna, som är svågrar, kunde däremot ingen engelska alls trots att den ena av dem har en högre polischefsbefattning och den andre jobbar på ett internationellt företag i Rayong. Men i takt med att innehållet i flaskorna minskade blev det på något sätt enklare att förstå varandra. Polischefen var riktigt på tårna och lovade att om jag hade eller skulle få några problem så skulle jag höra av mig till honom.
Det blev en trevlig kväll och vi fick mycket beröm för vårt hus. När festen var slut och flaskorna tömda så var det dags åka hem och polischefens svåger körde i sin nyinköpta och av munkarna välsignade, bil.

Det är lite annorlunda här än i Sverige.

Husinvigning hemma i byn...

Yayas yngsta syster har låtit bygga ett hus där hon dels skall bo dels driva sitt företag. Nu är huset i stort sett klart och i måndags var det någon form av invigning av huset. Det var ett hundratal personer, främst släktingar men också bybor, vänner och bekanta inbjudna. Närvarande var också nio munkar som välsignade huset enligt buddhistisk tradition.
Alla som var inbjudna förväntades överlämna en penninggåva, vilket också är en traditionell sedvänja. Penninggåvan överlämnades till en ”bokförare” som antecknade hur mycket var och en bidragit med.
Det hade inhandlats massor med mat, frukt och dryck och de flesta åt som om de inte sett mat det senaste halvåret. Inte nog med det, då man lämnade festen hade man en påse med både mat och dryck med sig hem. Mina tankar gick till de julgransplundringar som man var med om som liten, då fick man också en påse då festen var slut.
Systern kunde dagen efter notera att kalaset inte gått ihop om hon nu haft förhoppningar om det. Nettoresultatet blev en förlust på ca 20 000 bath.
Men hon har nu ett nytt hus med ändamålsenliga lokaler för att kunna bedriva sin verksamhet på ett bra sätt. Verksamheten har växt och fler och fler produkter tillkommer fortlöpande. Hon omsätter nu ett par hundratusen bath varje månad.

Det gick snabbt på slutet...

Det gick lite snabbare än vad jag trott men när Sahlin krävt att alla skulle ställa sina platser till förfogande hade hon trampat på alltför många ömma tår. Flera kände naturligtvis rädsla för att tappa sina välbetalda uppdrag snarare än att man såg till partiets bästa. Därmed hade hon satt sig i en situation som var ohållbar.
Under de två senaste veckorna har man från många håll och kanter visat upp en sida som tidigare aldrig nått offentlighetens ljus. Man har läckt till media i aldrig skådad omfattning och påhoppen på kollegor och partikamrater har varit många.
Det spekuleras vilt i vem som nu skall bli skeppare på det sjunkande skeppet. Flera av de mest önskvärda kandidaterna har i nuläget hävdat att de inte är intresserade. Man skall då komma ihåg att Göran Persson in i det sista förnekade att han var intresserad av partiledarskapet. Det verkar inte finnas någon självklar kandidat att efterträda Sahlin så vi har att se fram emot intressant tid.
Många har också uttalat ett behov av att vänsterorientera politiken, till det säger jag bara lycka till. Det var ju till stor del Ohlys förtjänst att det gick som det gick, att det skall vara så svårt att begripa. Jag tror, vad det nu kan vara värt, att Socialdemokraterna kommer att få det svårt att komma tillbaka oavsett om man lyckas eller inte med att modernisera politiken och anpassa den till den tid vi nu lever i.

En mänsklig kung….

Det brukar vara så att sanningen alltid hinner i kapp en och det gäller även om man är kung och saker och ting hänt för tjugo år sedan.
Nu lättar Camilla Hönemark på förlåten och tillstår att hon varit kungens frilla. Hon säger också att hon nu tror att hon är Sveriges mest hatade kvinna. Där tror jag att hon överskattar sig själv,vem bryr sig, möjligen den kungliga familjen, men folk i allmänhet skiter nog fullkomligt i det här.
Sedan kan man ju fråga sig vad skandalpressen agnat kroken med för att få Hönemark att berätta? Eller kanske det är så enkelt att hon bara söker publicitet.
Även om kungen visat lite stake så får man nog anse att han också visat lite dåligt omdöme och framför allt dålig smak då han satt på en så’n som Hönemark. Nog måste det ha funnits andra och bättre alternativ då det begav sig.
Nu väntar vi oss bara en utredning om SÄPO:s roll som taxi i sammanhanget.

Stormen tilltar…

Stormen tilltar och den kommer inte att bedarra och att något skulle hända till slut var inte bara väntat, det var självklart. Men jag måste tillstå att jag inte trodde att det skulle få den omfattning det nu fått. Panik, kaos, och försvar av positionerna kring köttgrytorna är nu en realitet.

Brist på ledarskap, brist på en konkret politik och helt avsaknad av en plan för hur problemen skall tacklas.
Jag finner ingen anledning att försvara Mona Sahlin, men skall man vara riktigt ärlig så ville hon inte ha med kommunisterna i det rödgröna samarbetet vilket hon dock fick bakläxa på.

Var är de som tvingade fram det beslutet i dag, hukar de i kulisserna? Det beslutet är nog det enskilt största skälet att det sket sig i valet.

Skatt på "förmögna" och återinförande av fastighetsskatt går inte hem i stugorna.
Tanken att sjuka och arbetslösa skall kunna leva ett liv på samma nivå som de som jobbar ställer inte folk upp på i dag. Så är verkligheten även om jag inte delar den uppfattningen fullt ut.

Den okontrollerade och urspårade invandringen är en annan fråga som man tvingas ta tag i om man vill överleva som parti. Det är en realitet som man inte kommer ifrån.
Men vågar man ta de beslut som erfordras och forma en helt ny politik för framtiden?
Det kommer säkert att visa sig men jag tror inte att Mona Sahlin är den som kommer att leda det arbetet.

Jag tror faktiskt att hon kommer att avgå innan nästa vecka är slut. Hon har ju fullständigt tappat greppet om det mesta.

Kungen i focus....

Svensk demokrati kommer nog inte att vara någon åtråvärd exportprodukt bland andra länder efter skriverierna om vår statschef. Att några journalister skriver en bok baserade på uttalanden från ett flertal anonyma källor må väl vara men att skandalpressen (Expressen och Aftonbladet) hakar på och utvecklar det hela måste ju få författarna att gnugga händerna. Klirr i kassan, tack skall ni ha, det var bra.
Jag bryr mig inte speciellt mycket om kungahuset men jag tycker det är bedrövligt att man skall kunna tjäna pengar på att skriva så’n här skit. Om kungen eller någon annan person i landet haft något vänsterprassel för tjugo år sedan, eller senare så må väl det vara deras ensak.
Jag ställer upp till etthundra procent på demokrati och yttrandefrihet men så’n här skit kan vi vara utan.
Skulle något liknande ha hänt i Thailand så skulle det inte funnits den minsta möjlighet att ge ut en bok om det. Bara försöket att göra det skulle innebära att författarna låstes in för all framtid.
Jag ifrågasätter inte om det som avslöjas i boken är sant eller inte, men jag tycker att alla medborgare skall ha rätt till ett privatliv och där dessa otäcka, slippriga, vidriga, snokande hyenor skall förpassas till första bästa soptipp.
Konsekvenserna av att det som nu sker och accepteras blir ju att varje svensk medborgares privatliv i minsta detalj fortsättningsvis blir legitimt att presentera i media.

Happy birthday…

Så har det gått ännu ett år, det är ingen hejd på hur tiden bara rusar iväg. Yaya fyllde år i dag och vi uppvaktade med presenter hemma. På kvällen åt vi middag på en av de bättre restaurangerna i sta’n tillsammans med bekanta i vårt villaområde.

Det här med födelsedagar är egentligen inte mycket att fira, tycker i alla fall jag.

Ett problem mindre – förhoppningsvis…

Så är då fotvårtan, som varit en ständig följeslagare under hela sommaren, bortopererad. Eller bortkarvad och sönderbränd, jag vet inte vad som passar bäst i sammanhanget. Jag fick i alla fall lära mig att fötterna är bland de känsligaste delarna på kroppen. Det finns tydligen en stor ansamling av nervtrådar där nere. Om inte förr så blev jag varse det då doktorn tryckte in bedövningssprutan. Rent reflexmässigt drog jag naturligtvis åt mig benet och till slut fick sköterskan lägga sig över benet för att det skulle lyckas. Själva operationen tog inte mer än ca 15 minuter. Sedan återstod betalningen och avhämtandet av den sedvanliga pillerpåsen med antibiotika och värktabletter. Alltihop kostade 1 120 bath inklusive ett återbesök på söndag.
Fram till dess får jag väl hoppa på ett ben!

En black om foten..

Det var i dag som fotvårtan skulle avlägsnas. Jag hade tid för operation klockan 12.00 och infann mig i god tid men trots detta blev jag sittande i väntrummet en dryg halvtimme. Då det äntligen blev min tur visade det sig att doktorn glömt bort min operation. Det var bara att bita i det sura äpplet och acceptera en ny tid för ingreppet. Det är liksom inte läge att börja diskutera med någon som snart skall skära i en.
På tisdag kväll skall det i alla fall göras om han inte glömmer det igen.

Renoverat och uppfräschat…

Under veckan har vi haft några hantverkare här. De har bland annat fixat till uteplatsen och målat grinden och järnstaketet på muren mot gatan. Det har inte skett helt utan komplikationer då Zippo också velat vara med. Att något är nymålat och färgen inte torkat är ingenting som bekymrar vår hund. Så i slutet av veckan var det lite zebra över honom, men vi hoppas att ränderna går ur.
Vi håller också på att förhandla om priset för att måla muren runt huset. Det är lite knepigt att anlita samma personer hela tiden då priset har en tendens att stiga med varje nytt uppdrag man vill ha utfört. Vi får se hur det går.
Själv är jag så gott som klar med kaklingen och iordningställandet av duschrummet. Det är bara några smärre detaljer kvar att fixa. Så till veckan är det projektet klart men det finns en hel del annat att sätta tänderna i så någon hängmatta blir det nog inte ännu på ett tag.

Jag ger aldrig upp...

I fredags kände jag att jag var i form, jag satte V4:an på Romme och Dagens Dubbel på Bergsåker.
Tuppkammen växte och de två favoritspikarna på V75 dagen efter var plötsligt inga spikar. Nu var det ”My way” som gällde, åt h-vete med flockbeteendet och Micke Nybrink och hans kompisar. En ny spik och där försvann minst sex rätt på V75 .
Men skam den som ger sig, finns det lopp så finns det hopp och Vallas V65:a på söndag såg inbjudande ut. En spik var jag helt klar på, Oki On Line i avd 2 som galopperade från start efter en omstart. När det gällde spik två så stod valet mellan Whitbread i avd 4 och City Hall i avd 5 och naturligtvis valde jag fel. Hade jag gjort tvärt om hade jag haft fem rätt som gav dryga 30 000 kronor. Det var ingen som klarade sex rätt, med andra ord så var det en svår omgång.
Jag kände i alla fall att jag var på gång så nu var det bara att satsa. V4 på Rättvik på måndag var nästa projekt och där var jag med till sista avdelningen men jag spelar inte för att få tillbaka 779 kronor. Ja ja, surt sa räven kanske det var någon som tyckte.
V4:an på Halmstad på tisdag hann jag inte lämna in på grund av datorkrångel så där sparade jag 310 kronor.
Solänget är ju nästan hemmabana så där borde det ju vara enkelt, men teori och praktik är inte samma sak. Lite slarvigt att utelämna två hästar i avdelning två. Tre rätt ger ju inte en spänn tillbaka.
Nu började jag ifrågasätta formen eller om det bara var otur. En chans till skulle de få och vad passade inte bättre än V64 på Valla och jackpott. Onödigt mycket pengar passar ju alldeles utmärkt. Jag spikade i avd 4 och 5, två solklara. Sedan snodde jag lite av Stall 77:s rank, tog statistikspåren (autostart) 2,4 och 5 (5 vann avd 1), kuskar (Svanstedt vann avd 2) och mest streckade – max en (ingen vann förutom spikarna) som utgångar, förutom A,B,C-ranken.
Fem rätt till avdelning sex där jag sitter med tre hästar i sista avdelningen.
Tack stall 77 för att ni rankat en 45-oddsare trea.
En sexa, 7 femmor och 35 fyror var ju inte så tokigt att vakna upp till.
Nu blir det uppvärmning på Bollnäs i kväll och sedan sätter jag sjuan på Bergsåker på lördag – jag vet att mina spelkompisar har stora förväntningar.
Rätt vad det är kanske jag lägger ut någon idé på bloggen, så glöm inte att kolla.

Som vanligt händer det saker...

Nu har vi varit här några veckor och som vanligt har det hänt en hel del medan vi varit i Sverige. Allting växer, även ungarna och minstingen är nog fem centimeter längre än när vi senast sågs. Han fyller femton i mars och det märks, han har fått en grövre röst, intresset för det andra könet har påtagligt förändrats och fotbollen för nu en mer undanskymd tillvaro. Han har även försökt tuffa till attityden mot Yaya. Men morsan är tuffare så än gör han inte som han vill.
Träd, buskar och allt grönt växer värre än maskrosorna i Sverige, så det har varit lite jobb med att ”rensa i rabatterna”.
Väggen mellan duschrummet och matsalen var vattenskadad och enligt tillkallad ”expertis” så berodde det på att ett vi hade ett läckage på ett plaströr i väggen. Själv misstänkte jag att det kom utifrån på grund av allt regnande. Väggen var nämligen torr, vilket den inte borde vara om vi hade en läcka där det läcker hela tiden.
Men i Thailand vet thailändarna bäst, så utan större protester accepterade jag förklaringen. Problemet var att man måste ta bort kakel och leta efter läckan. Eftersom jag planerat att kakla om duschrummet så var det inte något problem för mig. Riv ut hela rasket, kakel på väggarna, klinkers på golvet, toalettstol, handfat och allt annat som brukar finnas i ett duschrum.
Någon kanske undrar varför jag kalla det ”duschrum”. Till det finns en enkel och logisk förklaring eftersom vi har ett badrum i den änden av huset.
Det känns bra då man får ett fast pris, en muntlig offert på omfattningen av jobbet och vi är överens om vad som skall göras. Att det sedan visar sig att man använt cement i stället för kakelfix när man kaklat är ju inte mitt problem. Det tog några dagar för två man att få bort alltihopa. Men nu är det gjort och nu så skall jag kakla och lägga klinkers. Jag vill nämligen ha en viss kvalité på den delen av jobbet.
Väder och vind sliter otroligt på allting här borta. Luftfuktigheten gör att dragkedjorna i kläderna rostar om man inte sprutar på lite symaskinsolja. Husgrund och husfasad tar stryk av regnandet, värmen och solen och nu har jag ledsnat på att måla varje gång jag kommer hit. Nu har vi klätt husgrunden med skiffersten och hoppas att det skall underlätta underhållet.Stenen kostar fem bath per kilo och för monteringen betalar vi 250 bath per kvadratmeter, ett överkomligt pris, milt uttryckt.

Man försöker ju hänga med...

I slutet på förra veckan handlade det mycket om den thailändska ekonomin, både på TV och i media. Det är ganska komplicerat och svårt att förstå men jag tror att jag snappat upp det väsentligaste. Nu har regeringen bland annat beslutat att införa en ny skatt för utländska investerare. Utlänningar som investerat i thailändska statsobligationer får fortsättningsvis betala en skatt på 15 % på reavinster och intäkter från räntor.
Om jag har förstått det rätt så beror det bland annat på att Kina vägrar att låta sin valuta stiga i värde.
Den thailändska bathen är nu uppe på sin högsta nivå sedan den asiatiska krisen 1997. Trots detta så är växlingskursen mot den svenska kronan relativt hygglig och i dag fick man 4,35 bath för en svensk krona. Det känns alldeles utomordentligt bra att vi köpte huset och bilen då man fick 5,21-5,38 bath för en svensk krona.

Det bara öser ner

Snacka om regn, jag har aldrig varit med om något liknande. Det är kopiösa mängder med vatten som det handlar om.

Ändå verkar Surin ha klarat sig förhållandevis bra. Men tågtrafiken mellan Bangkok och Surin är inställd på grund av översvämningarna i Nakonratchasima (Korat). Landsvägstrafiken har också fått ledas om då huvudvägen mellan Bangkok och Surin står en meter under vatten i Nakonratchasima. Flera personer har också omkommit där på grund av översvämningarna.
I Rayong och på Koh Chang har man också haft stora problem, bland annat har flera ras förekommit då vattenmassorna dragit med sig lera och jord från höglänta områden.
I dag besökte Thailands premiärminister Nakonratchasima och på TV kunde man se honom i en båt mitt i sta’n vinkande åt befolkningen.
Det är mer än femtio år sedan man varit med om något liknande i Nakonratchasima. Det har alltså hänt tidigare och är inte någon ny företeelse även om det var länge sedan senast. Självklart så kommer många ändå att skylla på klimatförändringar och koldioxidutsläpp.

Vi hade planerat att åka ner till Hua Hin under den närmaste tiden men nu vet jag inte hur det blir. Det är ca en månad kvar av regnperioden och än hinner mycket hända.

De goda föresatserna med mycket motion och träning har också fått skjutas på framtiden.

Utländska bärplockare...

Det var fullt på flyget från Stockholm till Istanbul och från Istanbul till Bangkok, bland annat beroende på att det var ca 100 thailändska bärplockare som också återvände hem. De hade varit inkvarterade i Jokkmokk i 80 dagar för att plocka hjortron, blåbär och lingon.
Med hjälp av Yaya ställde jag en del frågor och fick då veta att några av dem hade varit här tidigare och då hade det varit gott om bär. För en del så var det sjätte året i rad man kommit till Jokkmokk för att plocka bär, för andra var det första gången. Man visade inga muntra miner, ingen hade lyckats få ihop till utgifterna och de flesta av dem hade lånat pengar hemma i Thailand för att kunna betala resan för 70 000 bath. Logikostnaden hade man betalt med det man fått ihop på bärplockningen och i bästa fall hade man några tusenlappar med sig hem.
De var rekryterade av ett svenskt företag genom en thailändsk agent i Bangkok och var och en av dem hade betalat 70 000 bath för resan, vilket inkluderat visumförfarandet, resor mellan byn och Bangkok tor, flygbiljetten tor samt resan mellan Arlanda och Jokkmokk tor. Utöver det så hade de betalat 160 kronor per dygn för mat och logi samt transportkostnaderna till och från förläggningen till plockningsställena, uppskattningsvis ca 1 500 kronor per person.
De berättade att de jobbat 14 – 16 timmar varje dag och att de fått betala hela logikostnaden trots att de haft egen mat med sig från Thailand. Omräknat till svenska kronor handlar det om drygt 31 000 per person. Då jag har betalat 6 894 kronor för min flygbiljett, vilket motsvarar ca 28 000 bath, förstår man att någon tjänat grova pengar på dessa bärplockare även om resorna mellan byn och Bangkok och mellan Arlanda och Jokkmokk skall betalas av de 70 000 bath var och en betalt. Med dagens valutakurs och de allt dyrare flygresorna borde de som ansvarar för rekrytering inse att det är näst intill omöjlighet att få lönsamhet i detta.

En annan sak som är lite märklig i det här sammanhanget är att inte något av de här bärplockarjobben, med en grundlön på ca 16 000 kronor, fanns anmälda hos arbetsförmedlingen. Trots den höga ungdomsarbetslösheten tilläts dessa rufflare att ta hit 4 000 bärplockare från Thailand, Bangladesh, Vietnam och China när det finns 10 000-tals svenska ungdomar som går utan arbete.
Ingen sa ett ord om detta i valrörelsen, för det kan väl inte vara så illa att dessa jobb inte är fina nog för svenska ungdomar?

Monsunregn...

Att regnperioden inte är över fick vi besked om härom natten. Det öste ner hela natten och det blixtrade och dundrade så man knappt fick en blund i ögonen. I vanlig ordning blev det strömavbrott så Ac:n och fläktarna var mest till prydnad. Jag har ingen uppfattning om hur mycket det kom, men det handlade definitivt inte om millimeter. På gatan gick vattnet nästan till navet på bilhjulen.
Men å andra sidan är det varmt, inte en grad under 25 trots ösregn mitt i natten. På morgonen den 28 september, den dag vi lämnade Sverige, var jag tvingad att skrapa rutorna på bilen innan jag kunde köra ned den i garaget.

Skyltar, som den jag såg i någon av kvällstidningarnas Internet-upplaga, kommer aldrig att bli aktuella här.

Det var någon som frågade om jag sitter och skriver inlägg mitt i natten på bloggen. Ja, det har hänt men inte ofta. Tiden som anges på bloggen är svensk tid. Anledningen till det är att om jag ändrar till lokal tid så ändras tiden för alla tidigare inlägg också. Därför har jag valt att ha kvar svensk tid. Så står det att inlägget är upplagt 02.30 så har jag lagt upp det 21.30 lokal tid.

Alltid händer det något....

I går var det dags att förlänga uppehållstillståndet ännu ett år. Sedan man stängde immigrationskontoret i Kapchoeng är jag tvingad att åka till Nakonratchasima, som ligger ca 20 mil från Surin och då gäller det att ha papperen i ordning och inte glömt något hemma.
Vi startade vid åttatiden och förutom Yaya så var döttrarna med och de sistnämnda hoppades på några timmars shopping på marknaden i Nakonratchasima.
Den sista delen av vägen är vad vi i Sverige skulle kalla motortrafikled och där går det hålla en något så när anständig hastighet. Lite för anständig visade det sig när vi hade ca 50 kilometer kvar. Då blev vi stoppade av två Highway Patrol-poliser och upplyst om att jag kört 114 km/tim mot tillåtna 80 km/tim. Hustrun skötte snacket och 100 bath fattigare så var det bara att fortsätta mot målet. Väl framme kom nästa bakslag, kontoret hade flyttat till nya lokaler och den enda information som stod till buds var ett telefonnummer som var tejpat på dörren. Efter ett telefonsamtal och en vägbeskrivning av några anställda på en närbelägen restaurang hade vi situationen klar för oss.
Utan större problem hittad vi fram till det nya kontoret och där fick vi ett antal nya dokument som skulle fyllas i och skrivas under, denna gång på thailändska. När detta var klart så var klockan tolv och de hårt arbetande immigrationstjänstemännen gick på lunch och vi var välkomna tillbaks efter klockan ett.
Där försvann tjejernas förväntningar på någon shopping och det var inte annat att göra än att äta lunch även för oss, vilket vi gjorde på en liten restaurang i närheten av kontoret. I Thailand är det aldrig långt till närmaste restaurang.
Väl tillbaks på kontoret fick vi vänta en stund tills det blev vår tur. Det som jag förutsatt skulle bli en rutinmässig handläggning visade sig bli betydligt besvärligare. Immigrationsmyndigheten har krav på att sökande skall redovisa sin inkomst genom intyg från den som är utbetalare. Dessa intyg skall även vara bestyrkta av den svenska ambassaden i Bangkok. För att slippa en dag extra i Bangkok har jag därför låtit Notarius Publicus i Sundsvall bestyrka intygen de senaste två åren. Men nu tog det tvärstopp, man godkände inte detta. Jag hänvisade då till att man godkänt det vid två tidigare tillfällen och man lovade att leta fram föregående års ansökningshandlingar.
Efter en och en halv timmes letande hade man fortfarande inte hittat dessa och vi blev inkallade till platschefen som förklarade att det skulle ta lång tid att leta fram mina handlingar. Och eftersom hon måste sätta folk på den uppgiften ansåg hon att jag skulle betala för den ”tjänsten”.
Hustrun övertog ”förhandlandet” och jag begrep att hon hävdade att chefen och hennes personal var anställda och avlönade av staten. Jag förstod även att hon ville ha femtusen för den förtäckta mutan. Utan att riktigt veta om och i så fall vad vi var överens eller inte så fortsatte schackrandet vid tjänstemannens bord. Jag hade då smugit till Yaya 3 000 bath som hon stoppat in i passet och hon gjorde klart att jag inte visste något och att det var hon som betalade och att hon inte hade mera pengar.
Jag hade kunnat betala 5 000 om det hade behövts bara för att slippa besväret med att åka till Bangkok och ambassaden. Tågbiljetter, taxiresor, hotellkostnad och ambassadens avgift för att få intygen bestyrkta skulle ha blivit betydligt dyrare.
När Yaya sköt fram passet svepte tjänstemannen ner pengarna i en låda med en elegant och graciös rörelse som visade en viss vana. Sedan gick det som på räls och strax efter klockan tre kunde jag lämna kontoret med ytterligare ett års uppehållstillstånd.
På hemvägen korsades våra vägar igen, efter en omkörning där det fanns en heldragen linje, blev vi ånyo invinkade av ordningsmakten och det löste sig lika smärtfritt denna gång genom ett ”lunchbidrag” på 100 bath.

Polsk riksdag?

Det spekulerades en hel del innan valet till talman genomförts. Mona Sahlin utsåg en egen kandidat vilket verkade vara taktiskt betingat. Hon hade knappast några förhoppningar om att Kent Härstedt skulle kunna vinna omröstningen. Förhoppningarna var nog att Alliansens kandidat skulle vinna med stöd av SD så att man fortsättningsvis skulle kunna rida på att Alliansen haft stöd av SD. Nu gick det inte så, med Bodström på bonnpermis i USA, en pissnödig kommunist och en något odisciplinerad och olydig ledamot på den rödgröna sidan så hade Alliansens kandidat utsetts till talman utan SD:s röster.

Olika medier spekulerade om olika resultat och hur röstningen skulle utfalla innan valet till talman genomförts, men ingen fick rätt. Det talades om utpressning när det gällde de krav som SD förde fram medan krav eller förslag från övriga partier benämndes förhandlingar. Man upphör aldrig att förvånas, det tågas på i samma trångsynta anda som bidrog till SD kom in i Sveriges Riksdag.

Det har också diskuterats, förhandlats och spekulerats om SD skulle hållas utanför utskotten men där har politikerna till slut tagit sitt förnuft till fånga och nu får SD sina utskottsplatser.

Det är inte bara i riksdagen känslorna svallat. Media har trampat på i samma spår som tidigare och demonstrationerna har avlöst varandra. Aftonbladet drog igång något man kallar ”vi gillar olika” och det är väl inget fel i det, syftet kan väl de flesta skriva under på. Men man fokuserar på fel sak, det handlar inte om rasism det handlar om vilken asyl- och flyktingpolitik Sverige skall ha och hur flyktingmottagning skall gå till. Själv har jag den uppfattningen att rasismen nästan är utdöd i Sverige. Handen på hjärtat när såg vi en skinnskalle senast? Om inte så handlar det om en mycket marginell grupp, sannolikt mycket mindre än de stenkastande stollarna i AFA.
Jag delar statsministerns uppfattning när han säger att en övervägande del av dem som röstat på SD gör det av missnöje och inte av rasistiska motiv. Tänk att det skall vara så svårt för media att begripa eller kanske man inte vill begripa det?

Vilka är det som leder demonstrationerna mot SD, ja inte är det vad man i dagligt tal kallar vanligt folk. Rättvisepartiet Socialisterna spelar en framträdande roll liksom anhängare till tok- och avgrundsvänstern och inte minst AFA. Det handlar om samma grupperingar som före valet stoppade många av SD:s valmöten genom att kasta ägg och tomater och på andra sätt såg till att SD inte fick komma till tals. Det handlar i mångt och mycket om demokratins dödgrävare.

Nu lär man väl få fan på sig eftersom man uttryckt vad man tycker utan att vara vare sig rasist eller främlingsfientlig. Men det får man väl ta i så fall.
De som såg till att SD kom in i värmen är de etablerade partierna livligt understödda av media. Det är deras ansvar och ingens annan att SD nått sitt mål.

Om media, med Aftonbladet i spetsen, trampar på i ullstrumporna utan att fokusera på det som det verkligen handlar om så är jag säker på att SD vid nästa val är det tredje största partiet i Sveriges Riksdag, en önskvärd utveckling? Det bör i första hand media fundera över.

Det går bara utför...

Sossarna har tillsatt en kriskommission och nu är det vänsterpartiets tur och där kallas det framtidskommission, men rätt namn är naturligtvis haverikommission i båda fallen.
Vänsterpartiet är nu mindre än Sverigedemokraterna och tillsammans med Kristdemokraterna Riksdagens minsta parti. Fem val i rad har det bara gått utför och ingenting talar för att det skall gå bättre nästa gång – snarare tvärt om. Ok, jag önskar lycka till.
Inom Alliansen så har nu tre av fyra partisekreterare lämnar sina poster och nya utsetts. Det vinnande laget gör redan nu förändringar medan de som förlorade behåller sin laguppställning.
Jag tycker att det börjar likna fotbollslaget IFK Sundsvalls förfall över det rödgröna alternativet.

Fler funderingar med anledning av valutgången...

En spännande vecka väntar och redan på måndag skall riksdagens talman och två vice talmän väljas. Det är svårt att sia om resultatet, kanske får vi en talman som utsetts med stöd av röster från Sverigedemokraterna.
På tisdag fortsätter det med regeringsförklaringen och kanske det mest spännande, vilka är ministrar i den nya regeringen?
Säga vad man vill om Fredrik Reinfeldt, men där sitter det inte fast. Det var väl inte många som trodde att han skulle splittra ett vinnande lag men där fick vi fel. Utbytet av Per Schlingman är säkert välplanerat och han får en annan och kanske ännu viktigare roll i fortsättningen. Sofia Arkelstam är tydligen ett stjärnskott som har rätt bakgrund och hennes intresse verkar vara gröna frågor. Bäva månde Klimat-Maria. Man vilar inte på lagrarna inom Moderaterna utan kör vidare efter de strategier som hitintills visat sig vara mycket lyckosamma men man byter ut och flyttar personer för att nå maximal effekt och få fler sympatisörer. Detta trots att man har gjort det bästa valet på 100 år.

Men sossarna tågar på i gamla spår. Där har det inte gjorts några byten – inte ännu i alla fall. Trots det sämsta valresultatet i partiets historia händer ingenting annat än att man tillsätter en haverikommission och kallar in en extrakongress. Men man låter de som är ansvariga för floppen analysera vad som hände och vad det berodde på. Sahlin, Baylan, Östros, Bodström, Österberg, Ylva Johansson och Lundby-Wedin är väl inte några namn man kopplar till förnyelse direkt. Men jag för står problematiken, det räcker med att höra Jytte Guteland mindre än fem minuter för att förstå att det inte finns någon återväxt i partiet.