Sverige är ett högfärdigt
litet land som borde ta itu med sina problem
Nationaldagen kom och gick
och den svenska självgodheten stod som spön i backen. Man kunde få för sig att
vi är bäst i allt - även om det blir lite svårt att tro det när man studerar
det sorglustiga gäng vi skickar iväg till EU-parlamentet.
I stället för att slå oss för bröstet och sjunga blågula sånger borde vi sätta
in alla krafter på att lösa de problem - hemska problem - som vi faktiskt har.
Skolan har sen länge spårat ur. Ungarna lär sig varken läsa eller räkna
och disciplin är ett ord man inte får nämna.
Gamla och sjuka sover i sjukhusens korridorer när de inte skickas hem
för att - helst - smälla av utan att belasta sjukvårdens statistik.
Minst ett par hundra tusen åldringar lever miserabla liv. Det blev tacken för
att de med svett och möda byggde landet.
Över 5 000 våldtäkter anmäls per år. Det är styvt 13 per dag, dubbelt mot
Storbritannien och fyra gånger fler än i de nordiska grannländerna. Invandrare
står för en oproportionerligt stor del av dessa illdåd, men försöker man få
igång en diskussion om detta är man rasist.
I landet Sverige begicks i fjol 108 000 våldsbrott, lika med
295 per dag - sparkar, slag, knivskärningar, mord. Ofredande, hot och
misshandel har ökat med 22 anmälda fall per dag.
Vart sjunde av dessa våldsbrott klaras upp - ja, bara vart sjunde, kanske inte minst
därför att polisen är upptagen med att fylla i blanketter på expeditionen. Kan
det faktum att Sverige har bara hälften så många poliser i snitt som andra
EU-länder ha betydelse i sammanhanget?
Usch, en så reaktionär fråga. "Vi" är ju bäst! Ingen kallar
mig nazist, men aj, aj, aj så nära!
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är högre än i alla jämförbara länder. Bankerna
vacklar på konkursens brant, inte minst på idiotutlåning (enligt mig halvt
kriminell) i Baltikum.
Anders Borg ser med stor skicklighet till att inte alltihop går rakt åt
fanders, men inbilla er ingenting: inom inte alltför länge får du hjälpa till
att betala kalaset.
Världens högsta skatter går upp ett par snäpp till; bonusgrabbarna som drog oss
in i skiten klarar sig bra, men vanligt folk får det sämre.
Låt mig sluta klagosången och göra två viktiga avslöjanden precis här:
För det första har alla de förhållanden jag tagit upp
förekommit i nyhetsinslag i TV4 under de senaste tio dagarna, alltså mitt i
nationaldagsyran. Knivskärningar och skottlossning har blivit dagligvara (vi
har nu har ett 40-tal kriminella gäng utspridda över landet). Siffrorna i
krönikan är tagna från BRÅ:s hemsida, som inte precis är känd för att blåsa upp
brottsligheten. Det jag skrev om skolan bygger på egna observationer.
Jag lägger gärna till att tonen i samhället blivit råare, kanske inte
minst därför att vi skrotat familjen och i praktiken kollektiviserat
medborgarna.
För det andra är jag naturligtvis medveten om att andra länder, i och utanför
Europa också har problem. Sverige är inte Zimbabwe och inte Lettland heller.
Ett högfärdigt litet land som borde ta itu med en rad allvarliga problem
istället för att skryta sig gult och blått, är det däremot. Det tycker jag.
Du får tycka vad du vill ...
Ovanstående är en krönika som skrivits av Ulf
Nilsson och det mest fabulösa med krönikan är att den publicerades i Expressen
den 9 juni 2009 och uppdaterades den 12 juni samma år.
Det är alltså sex år sedan detta skrevs och idag kan
vi konstatera ingenting av det Nilsson angriper har blivit bättre – tvärtom.
Sverige har blivit ett land som andra Europeiska länder hänvisar till som
avskräckande exempel.
Kostnaderna för massinvandringen skenar och inga
andra områden i statsbudgeten är i närheten av denna utveckling. Detta är inget
som regeringen basunerar ut och den så kallade oppositionen har ju lagt sig
platt genom decemberöverenskommelsen och media tiger stilla.
Så gott som dagligen kan vi läsa artiklar och
ledarstick som skönmålar invandringen oavsett vilka grupper det gäller. ”Vi
måste visa vårt ansvar…” heter det. Sveriges ansvar verkar vara obegränsat och
omfattar i stort sett hela världen, ensamkommande barn, tiggare och alla andra
grupper. I ett anfall av storhetsvansinne proklamerade förre statsministern att
Sverige skall vara en humanitär stormakt.
Politiker och journalister talar hela tiden om
flyktingar och flyktingmottagning trots att knappt 10 procent av de som söker
asyl i Sverige har flyktingskäl enligt de konventioner som Sverige undertecknat.
I det sammanhanget finns det skäl att påminna om att Sverige inte skrivit under
några andra konventioner än våra nordiska grannländer och övriga EU-länder.
Anledningen att så många söker asyl i Sverige beror i första hand på vår
tillämpning av flyktingkonventionen där vi är mycket generösare än andra länder
samt att Sverige har betydligt lägre krav på att asylsökande skall kunna styrka
sin identitet, ålder och flyktingskäl. Någon generell kontroll av de ensamkommandes
ålder genomförs inte heller, vilket fått till följd att många som är äldre än
18 år har beviljats asyl som barn. Fler än hälften av de asylsökande saknar
identitetshandlingar.
En naturlig fråga till våra politiker är ”Hur skall
invandringen på nuvarande nivåer finansieras fortsättningsvis?” Är det fortsatt
nedskärning av skola, vård och omsorg som gäller eller är det skattehöjningar,
nya skatter och återinförande av t ex fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, arvs-
och gåvoskatt m fl skatter som skall finansiera vansinnet.
Sverige har idag brist på lärare och vårdpersonal
och bostadsbristen är enorm, inför höstens studiestart står ca 20 000 studenter
utan bostäder och 10 000-tals med beviljad asyl sitter fast på asylboendena medan nya asylsökande
väller in över gränserna.
Den svenska journalistkåren har fullständigt svikit
sitt journalistiska uppdrag, nämligen den att granska makten och förmedla
nyheter. I stället sprider man tesen om massinvandringens välsignelser i
närmast religiösa ordalag samtidigt som man undanhåller de negativa
konsekvenserna. I detta avseende har sanningen blivit journalisternas värsta fiende.
Samtidigt uppträder politikerna som urflippade olycksfall och går helt i otakt
med folket där många än så länge går med knuten näve kvar i byxfickan.
Och ingen förstår varför Sverigedemokraterna växer.
Jag hoppas att jag får leva så länge att jag får
uppleva hur denna politikerelit ställs till ansvar och bestraffas för de skador
de ställt till med för vårt land.
