Vi startade bärplockningen förra veckan men konstaterade
ganska snart att på hjortronfronten hade vi inte mycket att hämta. Efter
fjolårets rekordskörd var det nu tillbaka på en mer normal nivå. Vi
konstaterade också en del plockare tydligen är så desperata att de inte avvaktar
tills bären är mogna. Det lät som om man släppte sten i hinkarna när karten
landade.
Bären är senare mogna i år än förra året men den här veckan
har vi kommit igång med blåbärsplockningen. Även här är det tunnsått med bär
men jag tror att vi skall klara av att plocka ihop det våra kunder önskar. Vi
kommer att försöka ligga kvar på den prisnivå vi legat på de senaste åren men
det blir en differentierad prissättning så att de som köper fem kilo eller
mindre får betala fem kronor mer per kilo än de som köper större volymer.
Det är jobbigt, förutom mygg, knott och bromsar så är värmen
tryckande. Det är definitivt inte ett jobb som passar
en äldre gentleman med höft- och knäproblem och det märks på resultatet att man
tacklat av lite. Men tjejerna håller stilen och jag är framför allt överraskad
av Mijos kapacitet. Hon ser mer ut som en bräcklig docka än en driven
bärplockare.
I övrigt har vi noterat att naturens krafter farit hårt fram på många av
våra plockställen och träden ligger huller om buller som ett jättarnas
plockepinn. Mycket har man lyckats ta hand om men omfattningen av den storm som
drog fram över Medelpads kustområde och en bra bit inåt landet i höstas gör att det
kommer att ta lång tid att ta reda på allt.
I tidningar, på radio och TV har vi kunnat höra att det är väldigt
ont om bär i våra marker och de som tror att det bara är att svänga in på
skogsbilväg, veva ned rutan och hänga ut bärplockaren kommer inte att hitta
något att yvas över. Skall man hitta bär så får man vara beredd att gå några
kilometer i oländig terräng, upp och ned på bergssidorna och över vida myrar.
Själv ser jag det mest som nyttig motion men förvånas samtidigt över att man inte ser några "nya svenskar" ute i skogen för att bidra till sitt eget uppehälle.