Äntligen hemma igen....

Efter att ha varit i Sverige fyra månader i sommar är vi nu tillbaka i Surin igen.

Under sommaren har vi umgåtts med våra vänner i Sverige där den årliga utflykten till Rolf och Karin i Vemdalen var en höjdare som vanligt. En annan av våra vänner fyllde 75 år under sommaren och vi var inbjudna till ett jättetrevligt födelsedagskalas.

En stor del av tiden i Sverige har vi ägnat oss åt bärplockning. Affärsidén att plocka bären, rensa dem och sälja till slutkund har varit lyckad även om det i år varit ett av de sämsta blåbärsåren vi varit med om. Det fick vi också vidimerat av några thailändska bärplockare som vi pratade med på Arlanda i väntan på avgången till Bangkok.

Jag fick intrycket att ingenting blivit bättre för dessa människor trots vad som påstås från olika håll. Ingen av de vi pratade med hade haft någon fast månadslön utan fått betalt per plockade kilon. Hela den här gruppen, som återvänder till Sverige år efter år, vände nu hemåt med skulder som blir svåra att reglera.

De senaste åren har vi flugit med Thai Airways och även om det är ett dyrt alternativ slipper man mellanlandningar i Helsingfors, Istanbul, Doha m fl ställen i Mellan Östern.

Flygtiden ligger runt 10 timmar och med beaktande av tidsskillnaden så landar vi tidigt på morgonen i Bangkok. Efter att ha passerat passkontrollen och hämtat ut resväskorna tog vi en taxi till vårt hotell, Nice Palace. Det är inget femstjärnigt hotell men rummen är helt okay och personalen, som vi känner sedan flera år tillbaka, är trevlig. Redan här börjar man känna sig hemma.

På eftermiddagen dök samtliga barn upp för vidare transport till en restaurang där Mijo stod för notan. Hustruns tre barn arbetar nu i Bangkok.

På fredagen var det dags för det årliga besöket på Sveriges Ambassad för att få mina inkomstuppgifter vidimerade och ett intyg utfärdat. Tyvärr visade det sig att den konsulära avdelningen hade stängt på fredagar och jag fick återvända till hotellet utan intyg.

Där sprack planeringen. Vi hade planerat att åka till Surin på söndag fm. Nu fick vi boka om bussbiljetterna till måndag em.

Under söndagen konstaterade jag att jag inte hade tillgång till Tv-program med begränsad sändningsrätt trots att jag har ett VPN-abonnemang. Detta har inte varit några problem tidigare. En fråga med hög prioritet att lösa.

Måndag em bordade vi bussen till Surin och kraftigt försenade var vi framme i bostaden vid nio-tiden på kvällen och möttes av bl a vår fyrbenta svansviftare, Jippo.

Det var roligt att komma hem till ett rent och välstädat hem och vår house keeper fick en extra bonus.

Utöver att se till vårt hus och vår hund så har hon haft sina symaskiner med sig och på så sätt parallellt kunna sy kläder mm på beställning till sina kunder hemma i byn.

På tisdag morgon skjutsade hustrun hem henne och symaskinerna och jag fick gott om tid att umgås med Jippo. Så fort jag var utomhus kom han och strök sig mot mig, slickade och nafsade på händerna. Saknaden har varit ömsesidig.

Tillbaka i Sverige

Efter ca åtta månader är vi nu tillbaka i Sverige igen. Det var två tröttsamma resor med mycket stillasittande innan vi var framme 

Bussresan mellan Surin och Bangkok tog över sju timmar mot normala sex timmar och flygresan från Bangkok till Arlanda med start mitt i natten tog drygt tio timmar. Vi landade tidigt på morgonen den 29 maj och fick vänta några timmar innan avfärden till Sundsvall.

Lite oplanerat blev det buss mellan Arlanda och Sundsvall på grund av spårarbeten på Ostkustbanan.

Karin och Rolf mötte på Busstationen och såg till att vi kom välbehållna hem till Granlo och de hade också sett till att kylskåpet var välfyllt. Det är härligt med verkliga vänner.

Det är med lite delade känslor man kommer hit. Att få träffa och umgås med våra vänner är det bästa med att vara här. Vi har inte så många riktiga vänner, men de vi har är vi rädda om.

På minussidan var det vädret vi möttes av under de första dagarna, kallt och regnigt, hustrun tillbringade timmar i badkaret de tre första dagarna. Men det finns även andra och betydligt allvarligare förändringar som samhället genomgått under de senare decennierna, som jag tänker på. Till det har jag för avsikt att återkomma mer preciserat under sommaren.

Det var några saker/företeelser som vi reagerade ganska fort på, som t ex priserna på matvaror. Känslan är att priserna stigit kraftigt sedan förra året. Jag kan väl inte påstå att det var direkt chockartat, men inte långt ifrån.

Tiggeriet verkar också ha brett ut sig – det känns beklämmande

I måndags fick jag träffa doktorn på vårdcentralen och hon lovade att skriva en remiss till sjukhuset för operation av såret i pannan. Hon trodde att operationen skulle kunna genomföras den här månaden. Nu handlar det inte om den värsta sorten av hudcancer så jag är vid gott mod.

Jag lovar att jag skall bli betydligt mera aktiv på bloggen än jag varit de senaste åtta månaderna. Det finns ett ganska stort antal politiker och ett antal företeelser som bör skärskådas och där kommer jag att försöka bidra på bästa sätt.

Hur kan det komma sig att ett antal medelmåttor med friserade Cv:n har valts att styra landet och hur kan slöseriet med skattepengar få fortsätta inför öppen ridå.

Det är några av de frågor som jag skall försöka hitta svaren på.

Inte den bästa dagen i mitt liv

Det började redan på morgonen, då jag kollade resultatet från gårdagens V86-tävlingar som delades mellan Jägersro och Solvalla. 5 timmars tidsskillnad innebär för min del att jag tittar på repriserna dagen efter i stället för att sitta uppe hela natten

Trots att jag rankat sex av vinnarna som etta så blev det bara 2 rader med sju rätt och 32 rader med sex rätt. Omgång som var lättlöst för favoritspelarna gav 417 kronor till de som prickade in åtta rätt och pengarna för sju och sex rätt konfiskerades.

Sedan var det dags för ett sjukhusbesök, dels för den årliga hälsokontrollen dels för ett besök på ortopedavdelningen då jag plågats av ryggvärk de senaste veckorna. Jag var ganska övertygad om att det var den vänstra höftleden som hade börjat krångla. Men värken kändes inte på samma sätt som när jag diagnostiserades för artros i den högra höftleden så jag ville kolla upp det.

Hälsokontrollen var avklarad på en timme och några av proverna avvek en del från referensvärdena vilket jag får följa upp när jag kommer till Sverige.

Sedan var det dags för undersökning av ryggen. Jag träffade samma läkare som ställt diagnosen artros i den högra höftleden första gången för drygt sex år sedan. Att det sedan tog fem år för den svenska sjukvården att låta mig genomgå operationen är en annan historia. 

Det blev inte mycket snack, utan en röntgenundersökning genomfördes omgående (jämför med svensk sjukvård där jag betalar skatt fullt ut varje år). Av röntgenbilderna kunde man inte se vad värken kunde bero på, men det framgick att höftleden var okay. Jag får väl ta detta med vårdcentralen när jag kommer till Sverige

Ortopeddoktorn observerade dock ett utslag som jag hade i pannan och frågade om någon kollat upp detta. Jag sa som det var att jag sett att det blivit större och större men att jag inte sökt eller fått någon diagnos på det.

”Men kom igen gamle man, sånt här ser vi allvarligt på i Thailand” var väl ungefär hans reaktion och han ordnade så att jag på kvällen samma dag, fick träffa en hudspecialist.

Det var bara att åka hem och få lite mat i sig och sedan åka tillbaka till sjukhuset.

Hudläkaren bedömde att det var ca 50 procent risk att det var hudcancer men att det fordrades att hudfragment sändes till Bangkok för undersökning för att veta säkert. Efter en kortare diskussion så kom vi dock överens om att han skulle operera bort hela utslaget.

Jag anlände till sjukhuset strax före kl 18.00 och lämnade sjukhuset efter undersökning och operation 19.25. I landet där jag betalar skatt hade jag fått vänta 3 månader på att få träffa läkaren och ytterligare 3 månader på operation.

Besked om laboratorieresultatet får jag den 23 maj och oavsett diagnos så vill läkaren då ta hud från något ställe på min kropp och flytta till det ställe där han opererade bort utslaget.

Oavsett diagnos är jag tveksam till detta med tanke på min ålder.

På travspråk känns det nu som att jag är på väg ut ur sista sväng, närmar mig upploppet och skönjer mållinjen vid upploppets slut.

När jag sammanfattar dagen så konstaterar jag ändå att en dålig dag även kan ha positiva kvaliteter och en sådan är att det är dubbel jackpot på V86 nästa onsdag.

En riktig överraskning...

Vi har varit några dagar i Bangkok men är nu åter hemma i Surin. 

I Bangkok besökte vi bland annat IKEA i jakt på inlagd sill. Men det blev att återvända utan sill men med några paket hårdbröd som tröst.

På väg till parkeringsplatsen får vi syn på en i Sverige välkänd skylt. Systembolaget!

Jo, mycket riktigt. Systembolaget har öppnat en mindre butik bara ca 100 meter från IKEA. Självklart gjorde vi ett besök och kunde bland annat notera att priserna låg på en helt annan nivå än i Sverige. En liter Chivas Regal kostade ex v 1700 bath och priserna på vin var lägre än i de thailändska varuhusen.

Skyltningen var till största delen på svenska och engelska och det är tydligt att man vänder sig till turister. Plastpåsarna, med svensk text, var gratis.

Butiken öppnade tydligen i januari i år men det har inte uppmärksammats i svensk media. Konstigt, eller kanske inte, det kan kanske vara politiskt inkorrekt att skriva om det.

Hemresan 2018...

Nu har vi varit hemma i en dryg vecka. Vi lämnade Sundsvall på morgonen den 26 september och bytte från tåg till flyg på Arlanda på eftermiddagen och landade i Bangkok efterföljande morgon efter en i stort sett händelselös resa. Efter det passkontroll, uthämtning av bagage och taxi till hotellet.

Dusch och en kolhydratfri frukost på hotellet och en timme senare med skytrain till den svenska ambassaden för att få mina inkomstuppgifter verifierade och presentabla för den thailändska immigrationsmyndigheten.

Här tar man allvarligt på sådana saker till skillnad från en del andra ökända länder där man förespråkar öppna gränser och fri invandring.

Det blev en natt i Bangkok, men utan nämnvärda utsvävningar, bara en enkel middag på ett av våra stamställen innan dagen avslutades.

På fredagmorgonen blev vi skjutsade till busstationen av en av hotellets chaufförer som vi känner sedan länge. 

Trots att bussen bara stannade på ett ställe under resan så tog det drygt sex timmar innan vi landade på busstationen i Surin

Vi fick ta två tuc-tucar till vårt hus då vi var tre personer och där två utnyttjat att man kunde ha 30 kg i bagaget.

Det blev en spännande tur från busstationen hem till huset. Alla funderade på hur Jippo (vår hund) skulle reagera då vi dök upp.

Han kände igen oss direkt och stod på bakbenen mot grinden gnällande och skällande. 

Då vi öppnade grinden var han nära att välta mig av ren glädje. 

Han släppte mig knappt med blicken under fortsättningen av kvällen.

Vår housekeeper hade fejat och städat, det luktade rent i hela huset. Det kändes skönt att vara hemma igen.

Men redan på måndagsmorgonen trängde verkligheten sig på. Det svenska valets efterskalv var påträngande. Det framgick inte minst av Agendas repris som jag tog del av tidigt på morgonen.

Den overklighet jag upplevt efter det att valresultatet redovisats har efterhand förstärkts. En overklighet som rimmar illa om man verkligen vill regera landet. 

Här tror jag det stora problemet föreligger - ingen vill regera Sverige och jag är knappast förvånad med tanke på vad jag redovisat i mina senaste inlägg avseende den svenska ekonomin.

Sverige är på dekis i en sällan skådad omfattning och de som bär på vetskapen och de bakomliggande orsakerna till det vill knappast prata om det.

Jag har för avsikt att återkomma i frågan men till dess känns det skönt att bara betala 9,26 kr/lit diesel och de som kör på bensin betalar bara 8,84 kr/litern i det som många svenskar betraktar som ett U-land.

För någon dag sedan gjorde jag några inköp på ett av stadens större supermarkets och notan slutade på 1 151 bath och det som motsvarar moms i den humanitära stormakten slutade på 75,30 bath här hos oss.

Snart kommer Migrationsverkets redovisning/prognos för invandringen under 2018 vilket sannolikt får normalt tänkande människor att sätta kaffet i vrångstrupen medan miljö- och centerpartister lär jubla i högan sky.

Jag upplever inte att det förekommer några märkbara politiska aktiviteter i Thailand för närvarande. Det thailändska folket har framförallt haft förmånen att slippa aktivister och några aktiviteter som motsvarar miljöpartiets härjningar i Sverige.

Här upplever jag att det är ordning och reda i samhället. Ingen brist på poliser, lärare eller sjukvårdspersonal. Till och med tågen fungerar.

Detta i ett land av Sveriges storlek men med ca 60 miljoner innevånare.