Tidigt på torsdag morgon startade den andra etappen på vår
resa till Sverige. Vi var uppe strax före klockan 05.00 och 05.30 blev vi skjutsade
till flygplatsen av en av hotellets chaufförer. Vi kom precis då incheckning
påbörjats så det mesta gick som på räls. Från gaten kunde vi följa avlastning
och pålastning av det ankommande flygplanet för att sedan släppas ombord en
knapp halvtimme innan utsatt avgångstid.
När klockan passerat mer än halvtimme över avgångstiden
började jag få dåliga vibbar, framför allt då vi bara hade 40 minuter på oss
att hinna med anslutningsflyget till Stockholm. Ag hade dock förhoppningar att
de skulle köra in förseningen men efter halva streckan förstod jag att det var
kört vilket bekräftades då en av flygvärdinnorna informerade oss om att vi
ombokats till en senare avgång.
 |
| Här säljs inga biljetter till SJ:s tåg |
Detta innebar också att vi missat avgången med tåget till
Sundsvall. Framme på Arlanda kontaktade jag personalen Arlanda Station och de
konstaterade att våra biljetter inte var ombokningsbara eller
återbetalningsbara. Jag har varit med om detta tidigare och vet att
biljettpriset är mer än dubbelt så dyrt. Men vad gör man? Alternativen saknas
och jag frågade när nästa tåg skulle avgå och vad två biljetter skulle kosta.
19.30 var svaret på den första frågan och på den andra frågan fick jag svaret
att de inte var ombud för SJ utan hänvisades till någon automat eller att lösa
biljetten på tåget.
Jag valde det sista alternativet och vi klev på tåget utan
giltiga biljetter. Det var i stort sett fullsatt men vi hittade en ledig plats
som hustrun fick ta. Någon konduktör dök inte heller upp så jag hade ståplats
till Gävle där jag sökte upp konduktören och förklarade vårt dilemma och visade
även ett intyg som jag fixat i en transitterminal på Helsingfors flygplats. Jag
vädjade till hennes goda hjärta att jag inte skulle behöva lösa nya biljetter.
Hon tittade mig djupt i ögonen och sa ” det är många som kliver av här i Gävle
så gå och leta reda på sittplatser, du kan ju inte stå hela vägen till Sundsvall”.
Det känns skönt att få bekräftat att de gamla charmörtakterna inte helt har förflyktigats
med den tilltagande åldern. Eller också var det en människa som arbetar efter
principen sunt förnuft och gör allt för att förbättra SJ:s rykte.
På Sundsvalls station möttes vi av våra vänner Rolf och
Karin som skjutsade oss till lägenheten i Granlo. De hade laddat upp vårt
kylskåp med rostbiff, potatissallad, ost, tomater, yoghurt, mm.
Jag har inte så många vänner, men de jag har håller mycket
hög kvalitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar