En olycka kommer sällan ensam....

Uppväxt i Sverige har jag fått lära mig diverse ordspråk, uttryck och formuleringar. Ett som brukar dyka upp titt som tätt är ”en olycka kommer sällan ensam”. I och för sig så är nog ”en kvinna i sängen är bättre än tio i skogen” det jag gillar bäst.

Beroende på hur man tolkar det och kopplar det i ett visst tidsperspektiv så har flera händelser under den senaste månaden uppfyllt kriterierna för att en olycka inte sällan kommer ensam.

På lite längre sikt så upplever jag växlingskursen från svenska kronor till thailändska Bath som olycklig men ändå inte som en olycka.

Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, har jag också upplevt som en olycka inledningsvis, men med lite djupare tankeverksamhet så känns det nu som att ” katastrof ” är en mer passande beskrivning än ”olycka” vad gäller henne och hennes bedrifter främst i Mellanöstern,

I ett kortare tidsperspektiv finns det annat som kanske är mer relevant att beskriva som olyckliga händelser eller som på ett eller annat sätt beror på någonting. Att drabbas av akut tandvärk där inga piller hjälper är ju inget jag njuter av direkt. Inte mår jag bättre eller blir jag gladare av att min ordinarie tandläkare remiterade mig till en specialistklinik efter att ha röntgat roten till det onda. Men ändå ingen olycka i ordets rätta bemärkelse. Olycligt skulle det däremot att ha varit om jag måste ha gjort rotfyllningen i Sverige där en rotfyllning kostar 9000 SEK. Nu kom jag undan med 8000 THB vilket jag hoppas att min försäkring täcker.

Efter det att jag för några månader sedan lagt om mina kost- och dryckesvanor, i syfte att uppnå en varaktig och hälsobefrämjande vikt- och omkretsreducering, gjorde jag ett undantag i mitten på månaden och plockade fram en flaska Johnnie Walker Gold Label Reserve som jag låtit stå oangripen i flera år och som samlat på sig ett icke oansenligt lager av damm.

Familjen, d v s hustrun, jag och hunden var samlade på altanen och jag minns att vi skålade i denna ädla dryck. Men sedan var olyckan framme, ett av bakbenen på plaststolen vek sig och där blev det svart för mig.

Jag slog huvudet i väggen eller golvet, det vet jag då jag har spår av smällen. Enligt hustrun så var jag okontaktbar under ca 3 minuter. Jag vaknade upp då hon baddade mig med kallt vatten.

Det blev ett stort pådrag med grannar, ambulans och räddningstjänst. En lindrig hjärnskakning konstaterades och veckan efter blev lite virrig.

Man kan ju tycka att en thailändsk plaststol skall hålla för 76 kilo Vikström och inte fullständigt haverera. Det hade kunnat gå betydligt värre när man ser de vassa plastdelarna på stolsbenet.

Där kan man ju tycka att det var nog – men icke. Nyss framkommna till Bangkok och inbokad på hotellet igår intog vi en brunch i hotellets Bodega. Det var jag, hustrun och hustruns äldsta dotter Mijo. 

Själv hade jag beställt en Thaiomelett och ris. Då slog olyckan till igen. Riset klibbade ihop sig någonstans på vägen ner till magsäcken och jag fick svårt att andas.

Det blev akut transport till Paolo Memorjal Hospital. Väl där tog det inte många minuter innan jag fått träffa en läkare och under undersökningens gång så kräktes jag och hostade upp riset.

Läkaren rekommenderade en röntgen- alternativt en gastroskopiundersökning då han inte kunde avgöra orsaken till vad som inträffat. Vad jag förstod så trodde han att det handlade om en muskel i matstrupen som inte fungerade som den skulle.  Men jag avstod från vidare undersökningar då jag kände mig bättre efter att riset kommit upp och då vi skulle flyga till Sverige dagen efter. Efter denna incident har jag ätit två måltider utan problem.

Jag vill  även passa på att dementera alla eventuella uppgifter om att jag skulle vara släkt med sjukvårdsministern Gabriel Vikström och/eller EU-parlamentarikern Cecilia Vikström, även om de kan upplevas som olyckor.