Olika bilder av samma land....

Sverige ska vara världsmästare i godhet. Det har svenska politiker oberoende av partifärg bestämt. Sedan 1980 har ca 1,3 miljoner utlänningar fått uppehållstillstånd i Sverige. Majoriteten kommer från muslimska länder i Afrika och Mellanöstern. Bara 5 procent är flyktingar. Övriga 95 procent har kommit av andra skäl, framför allt för att skaffa sig bättre liv och ta del av den svenska välfärden.

Invandringspolitiken är den faktor som har förändrat Sverige mest sedan andra världskrigets slut. På bara några årtionden har mer än en femtedel av den svenska befolkningen bytts ut. Nu lever vi med resultaten: en snabbt ökande och en alltmer brutal våldsbrottslighet, Europarekord i anmälda våldtäckter, importerad hederskultur, tvångs- och barnäktenskap, en havererad integration, nedbrända skolor och bilar, stenkastning mot polis och räddningspersonal och allt fler bidragsförsörjda etniska enklaver som lever isolerade från det svenska samhället. Under ytan döljer sig andra sorters förändringar som inte är lika lätt att se. Många svenskar känner idag sorg, främlingskap och växande otrygghet i sitt förändrade land.

Ovanstående är en presentation av innehållet i boken Världsmästarna som är en faktabaserad granskning av hur den mångkulturella politiken har förändrat Sverige. Det är en granskning som massmedia borde ha gjort men inte gör. Boken innehåller en obarmhärtig uppgörelse med författarens egen yrkesgrupp. Författaren är journalist med lång erfarenhet av medievärden. På grund av krympande yttrandefrihet och det växande hotet från islam skriver hon under pseudonym, Julia Caesar.

Det som skrämmer mest med den här boken är att den gavs ut 2010, d v s för mer än 8 år sedan och under de åren har inget ändrats till det bättre snarare tvärt om.

En borgerlig regering och en socialistisk regering har styrt landet under dessa snart 8 år.

Båda lika handlingsförlamade.

Under den borgerliga regeringens tid slöt moderaterna en överenskommelse med Miljöpartiet om den svenska migrationspolitiken. Initiativtagare till den överenskommelsen var dåvarande Överståthållaren Fredrik Reinfeldt.

Många har uppfattningen att överenskommelsen från moderaternas sida inte inte hade något med humanitär omtanke av flyktingar att göra. Syftet skall i stället ha varit att straffa SD:s väljare och på sikt en nedmontering av den svenska välfärden.

Den socialistiska regeringen har inte heller gjort något för att komma tillrätta med problemen. Under hela mandatperioden har det varit mycket snack men lite verkstad. Det som vi vanliga medborgare kallar problem har den här regeringen döpt om till utmaningar.

”Andra länder måste också ta sitt ansvar” är ett mantra vi fått oss till livs, när det gäller massinvandringen, från en handlingsförlamad regering sedan den tillträdde.

I slutet på januari 2016 meddelade dåvarande inrikesministern Anders Ygeman att uppemot 80 000 asylsökande skulle komma att utvisas framöver, eftersom de fått avslag på sina ansökningar.

Mer än två år har gått sedan dess och vad har hänt – nada!

Arbetet med att utvisa personer som fått avslag på sin asylansökan har i praktiken upphört på grund av att Migrationsverket saknar förvarsplatser.  

Under 2014 och 2015 skapades en massa asylboenden i landet. Varför inte nu använda sig av samma handlingskraftiga entreprenörskap för att snabbt öka antalet förvarsplatser? 

Det känns dock mycket tveksamt om den politiska viljan finns, att handlingskraften saknas har vi dock fått många bevis på.

”Nu har vi lagt oss på EU:s miniminivå vad avser invandringen” är ett annat mantra som framförs om igen. Ett uttalande som inte alls stämmer överens med verkligheten. Invandringen till Sverige är fortfarande mångdubbelt så stor som för Danmark, Finland och Norge tillsammans.

I januari 2018 intervjuades den svenska (med Tjeckoslovakisk bakgrund) författaren, journalisten och samhällsdebattören Katerina Janouch av en liten Tjeckisk webb-tevekanal (DVTV).

Hon berättade hur hennes (och många andras) bild av Sverige såg ut.

De frågor hon fick och de svar hon gav finns dokumenterade och översatta till svenska.

Hon berättade sanningsenligt, utifrån fakta, hur det står till i Sverige anno 2018.

Det tog inte många dagar innan vänsteretablissemanget hemma i Sverige reagerade och drevet startades. Man gjorde allt för att ta heder och ära av henne.

Knappt tio dagar efter intervjun i Tjeckien blir statsminister Stefan Löfven intervjuad av vänsterliberala Expressens Niklas Svensson, som frågar vad han anser om Katerina Janouchs uttalande om Sverige.

Långt ifrån den statsman han borde vara svarar han ”Det är en person som gör ett, enligt min uppfattning, väldigt konstigt uttalande. Respekten år stor för den svenska och den nordiska modellen, att vi kombinerar produktivitet och jämlikhet, bra arbetsvillkor för löntagare med produktiva och effektiva företag och en välfärd som bidrar. Det finns en stark tilltro till det.”

”Väldigt konstigt uttalande” Här får jag intrycket att vi har en statsminister, som trots alla ”utmaningar” han säger att landet står inför, inte har en susning om det verkliga (sanna) tillståndet i landet och hur den vanliga människan upplever det.

Katerina Janouch har fått utstå mycket efter intervjun. Ren förföljelse från media och vänsteraktivister i flera återkommande drev. Men hon verkar vara av rätt virke och henne, liksom Julia Caesar, täpper aldrig etablissemanget igen käften på.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Socialdemokraterna går mot sitt absolut sämsta val någonsin den 9 september.

Desperationen breder ut sig och vallöftena kommer bara att bli fler och fler inför valet. Men hur kan vi lita på att löftena infrias i vårt krisdrabbade land, där etablissemanget har en bild och folket en helt annan bild av landets tillstånd?

Svaret är enkelt, det är inte många som kommer att tro på löftena. Vi ser på vad ni (inte) gjort och inte på vad ni lovar. Svårare är det inte!