För drygt ett år sedan kallade dåvarande socialministern Annika
Strandhäll till presskonferens för att meddela att Försäkringskassans
generaldirektör Ann-Marie Begler skulle bytas ut med omedelbar verkan. Kicken på grått papper alltså och beslutet var
helt oväntat och Strandhällskan hade klara problem med att förklara vad som var
orsaken till åtgärden.
Begler har gjort klart att hon hade velat fortsätta och har också
i senare intervjuer hävdat att orsaken var att regeringen var rädd att förlora
valet på grund av debatten om Försäkringskassan som hjärtlös och stelbent
byråkratisk myndighet.
Regeringen och Strandhäll har KU-anmälts för avskedandet av Begler
och ärendet pågår.
I samband med KU:s förhör har framkommit att Strandhällskan lämnat
två motstridiga uppgifter om orsaken till avskedandet vilket innebär att han
ljuger.
Att en politiker ljuger för KU är mycket upprörande och kan, som
nu hänt, innebära att misstroendevotum väcks mot personen ifråga och att hon
kan tvingas lämna sitt välbetalda jobb.
Att politiker, oavsett partitillhörighet, mest hela tiden ljuger
folket rätt upp i ansiktet får inga som helst påföljder. Skulle så vara, så
skulle det vara betydligt glesare med ledamöter i Sveriges riksdag.
När vet man då att en politiker ljuger? När de rör på läpparna så klart!
Det drog ut på tiden att hitta en ny generaldirektör för
sjukkassan. Det bästa hade naturligtvis varit att avsätta Strandhälskan
snabbare och låta Ann-Marie Begler få överta jobbet som Sjukvårdsminister. Men
å andra sidan känns Begler överkvalificerad för en sån uppgift.
Det blir spännande att se var Centerpartiet kommer stå i frågan om
misstroendeförklaringen. Men Rödskrikan har ju svikit förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar