Jag fick en
preliminär diagnos på ett sår som jag hade i pannan den 16 maj på ett sjukhus i
Surin i Thailand och samma dag togs ett prov som sändes till Surin Patho Diag Center.
Den 23 maj hade
jag tid för ett återbesök och då fick jag en pathological Diagnosis enligt
följande:
Skin, forehead, incisional biopsy:
Basal cell carsinoma, vilket på svenska betyder hudcancer i ett sår i pannan (dock inte den allra
värsta sorten).
Doktorn hade
ställt i ordning operationssalen för att operera på kvällen. Detta skulle ha
kostat ca 30 000 SEK och jag tvingades tacka nej då försäkringsbolaget ansåg
att operationen skulle utföras i Sverige då jag hade återresan bokad sex dagar
senare.
Samma kväll
skickade jag ett mail till min vårdcentral i Sverige och informerade om
diagnosen och att jag ville ha en remiss för operation.
Där
uppenbarade sig den första stoppklossen för att få vård i rimlig tid. Den
svenska läkaren måste undersöka mig och bekräfta diagnosen jag fått i Thailand
innan någon remiss kunde skickas.
Denna
undersökning gjordes den 3 juni direkt efter hemkomsten och remissen skickades on-line
samma dag till sjukhuset. Enligt läkaren på vårdcentralen skulle nog
operationen ske inom en månad.
Den 17 juni
ringde jag ÖNH-kliniken på sjukhuset för att få besked om tidpunkt för
operation. Det svar jag fick var att överläkaren hade prioriterat operationen
inom fyra veckor från det att remissen mottagits. Men sköterskan noterade att
jag kunde komma med kort varsel om det blev några återbud.
När jag inte
hört något ringde jag på nytt den 26 juni. Jag fick då veta att det inte fanns
någon tid planerad för operationen. Jag hänvisade då till det besked jag fick
vid telefonsamtalet den 17 juni att jag var prioriterad inom fyra veckor från
den dag remissen mottagits. Enligt sköterskan hade jag missuppfattat det
beskedet. Enligt henne så gällde prioriteringen från den dag överläkaren hade
tagit del av remissen och min brytdag var den 14 juli. D v s två veckor senare.
Det måste ju innebära att remissen blivit liggande två veckor innan den
bedömdes av överläkaren. Det fick jag inte något svar på, i stället erbjöds jag
en återbudstid på förmiddagen den 11 juli, vilket jag accepterade. D v s en dag
före brytdagen den 14 juli, som är en söndag och på lördagar utför man knappast
några operationer.
Jag önskade
även få en skriftlig kallelse till operationen och tro det eller inte,
sköterskan var orolig att den inte skulle hinna kom fram i tid.
Vad händer
med svensk sjukvård – den sjukvård som Annika Strandhäll påstod vara i
världsklass i en TV-debatt för något år sedan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar