Dagen efter

Så här dagen efter Sverigedemokraternas offentliggörande av sitt beslut angående hur man avser agera i dagens omröstning gällande förslagen till statsbudgeten skulle man kunna travestera några rader i Internationalen.

Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav, stig upp för att slå dig fri!

Jag tror de flesta av oss är klarsynta nog att inse att hela ansvaret för den uppkomna situationen vilar på statsminister Löfvens axlar. Det är statsministerns ansvar att se till att han har stöd för budgetförslaget innan de framläggs för riksdagen. Där har det brustit hos statsminister Löfven. Att sedan skylla ifrån sig och pådyvla andra ansvaret för detta misslyckande är näst intill obegripligt. Att Centerpartiet och Folkpartiet vägrat att ta emot den ”utsträckta handen” har varit klart sedan länge och att förvänta sig att SD

skall följa praxis då övriga partier inte följt praxis i andra frågor tyder på en uppseendeväckande brist på självinsikt. Sverigedemokraterna har bland annat, trots att man är riksdagens tredje största parti, inte tilldelats några ordförandeposter i utskotten och man har utestängts från kvittningssystemen. Det blir lite ”hut går hem” en sån här gång.

Nu sitter man riktigt i rävsaxen, efter att ha målat in sig i ett hörn, då man lovat att inget samarbete skall ske med Sverigedemokraterna. Statsminister Löfven har hitintills svikit det ena vallöftet efter det andra, främst för att gå det extremistiska Miljöpartiet till mötes. Bromma flygplats hänger löst och förbifart Stockholm har lagts på is, vilket enligt media, kostar runt fyra miljoner per dag. Då kanske det kan vara dags att ta bort peststämpeln från Sverigedemokraterna och börja samarbeta för landets bästa.

I natt har pennorna gått röda hos ledarskribenter runt om på landets tidningar och jag kan bara konstatera att de flesta av dem har skrivit sina ledarstick i ren affekt.  Många hade nog mått bra av en natts sömn innan de satt sina åsikter på pränt. Invektiv som rasister och främlingsfientliga har åter dammats av och man lägger på många ledarsidor hela ansvaret för den uppkomna situationen på Sverigedemokraterna. Jag och många med mig som kan se klart på saker och ting, konstaterar bara att det inte är Sverigedemokraterna som gjort det svenska parlamentet till lekstuga det har sjuklöverpartierna ensamma lyckats med genom sina barnsliga beteenden när det gäller förhållningssättet till det enda partiet i riksdagen som förespråkar en ansvarsfull invandringspolitik. En politik som tar hänsyn till vår förmåga att på ett humanitärt sätt ta emot flyktingar och då tvingas man tala om vilka volymer det handlar om.

Sverige har tagit ett mycket stort ansvar hitintills när det gäller flyktingmottagandet och har absolut ingenting att skämmas för när våra resurser har nått taket.

Polsk riksdag?

Det spekulerades en hel del innan valet till talman genomförts. Mona Sahlin utsåg en egen kandidat vilket verkade vara taktiskt betingat. Hon hade knappast några förhoppningar om att Kent Härstedt skulle kunna vinna omröstningen. Förhoppningarna var nog att Alliansens kandidat skulle vinna med stöd av SD så att man fortsättningsvis skulle kunna rida på att Alliansen haft stöd av SD. Nu gick det inte så, med Bodström på bonnpermis i USA, en pissnödig kommunist och en något odisciplinerad och olydig ledamot på den rödgröna sidan så hade Alliansens kandidat utsetts till talman utan SD:s röster.

Olika medier spekulerade om olika resultat och hur röstningen skulle utfalla innan valet till talman genomförts, men ingen fick rätt. Det talades om utpressning när det gällde de krav som SD förde fram medan krav eller förslag från övriga partier benämndes förhandlingar. Man upphör aldrig att förvånas, det tågas på i samma trångsynta anda som bidrog till SD kom in i Sveriges Riksdag.

Det har också diskuterats, förhandlats och spekulerats om SD skulle hållas utanför utskotten men där har politikerna till slut tagit sitt förnuft till fånga och nu får SD sina utskottsplatser.

Det är inte bara i riksdagen känslorna svallat. Media har trampat på i samma spår som tidigare och demonstrationerna har avlöst varandra. Aftonbladet drog igång något man kallar ”vi gillar olika” och det är väl inget fel i det, syftet kan väl de flesta skriva under på. Men man fokuserar på fel sak, det handlar inte om rasism det handlar om vilken asyl- och flyktingpolitik Sverige skall ha och hur flyktingmottagning skall gå till. Själv har jag den uppfattningen att rasismen nästan är utdöd i Sverige. Handen på hjärtat när såg vi en skinnskalle senast? Om inte så handlar det om en mycket marginell grupp, sannolikt mycket mindre än de stenkastande stollarna i AFA.
Jag delar statsministerns uppfattning när han säger att en övervägande del av dem som röstat på SD gör det av missnöje och inte av rasistiska motiv. Tänk att det skall vara så svårt för media att begripa eller kanske man inte vill begripa det?

Vilka är det som leder demonstrationerna mot SD, ja inte är det vad man i dagligt tal kallar vanligt folk. Rättvisepartiet Socialisterna spelar en framträdande roll liksom anhängare till tok- och avgrundsvänstern och inte minst AFA. Det handlar om samma grupperingar som före valet stoppade många av SD:s valmöten genom att kasta ägg och tomater och på andra sätt såg till att SD inte fick komma till tals. Det handlar i mångt och mycket om demokratins dödgrävare.

Nu lär man väl få fan på sig eftersom man uttryckt vad man tycker utan att vara vare sig rasist eller främlingsfientlig. Men det får man väl ta i så fall.
De som såg till att SD kom in i värmen är de etablerade partierna livligt understödda av media. Det är deras ansvar och ingens annan att SD nått sitt mål.

Om media, med Aftonbladet i spetsen, trampar på i ullstrumporna utan att fokusera på det som det verkligen handlar om så är jag säker på att SD vid nästa val är det tredje största partiet i Sveriges Riksdag, en önskvärd utveckling? Det bör i första hand media fundera över.

Fler funderingar med anledning av valutgången...

En spännande vecka väntar och redan på måndag skall riksdagens talman och två vice talmän väljas. Det är svårt att sia om resultatet, kanske får vi en talman som utsetts med stöd av röster från Sverigedemokraterna.
På tisdag fortsätter det med regeringsförklaringen och kanske det mest spännande, vilka är ministrar i den nya regeringen?
Säga vad man vill om Fredrik Reinfeldt, men där sitter det inte fast. Det var väl inte många som trodde att han skulle splittra ett vinnande lag men där fick vi fel. Utbytet av Per Schlingman är säkert välplanerat och han får en annan och kanske ännu viktigare roll i fortsättningen. Sofia Arkelstam är tydligen ett stjärnskott som har rätt bakgrund och hennes intresse verkar vara gröna frågor. Bäva månde Klimat-Maria. Man vilar inte på lagrarna inom Moderaterna utan kör vidare efter de strategier som hitintills visat sig vara mycket lyckosamma men man byter ut och flyttar personer för att nå maximal effekt och få fler sympatisörer. Detta trots att man har gjort det bästa valet på 100 år.

Men sossarna tågar på i gamla spår. Där har det inte gjorts några byten – inte ännu i alla fall. Trots det sämsta valresultatet i partiets historia händer ingenting annat än att man tillsätter en haverikommission och kallar in en extrakongress. Men man låter de som är ansvariga för floppen analysera vad som hände och vad det berodde på. Sahlin, Baylan, Östros, Bodström, Österberg, Ylva Johansson och Lundby-Wedin är väl inte några namn man kopplar till förnyelse direkt. Men jag för står problematiken, det räcker med att höra Jytte Guteland mindre än fem minuter för att förstå att det inte finns någon återväxt i partiet.