Oroligt vid gränsen igen

Under veckan som gick inträffade flera intermezzon vid den omstridda tempelruinen Khao Phra Viharn.
Det hela utöstes då en thailändsk soldat klev på en trampmina och förlorade ett ben. Några dagar senare utbröt flera regelrätta eldstrider mellan thailändsk och kambodjansk militär. Det är oklart hur många som dödas och skadades då de båda sidorna går ut med olika uppgifter.
Händelserna är relaterade till den långdragna konflikten om den 900 år gamla tempelruinen och som tog ny fart förra året då tempelområdet fördes upp på Unescos världsarvslista.
En internationell domstol i Haag fastslog redan på 60-talet att tempelområdet tillhör Kambodja.
Khao Phra Viharn byggdes på 1000- och 1100-talen och är faktiskt äldre än det mer kända templet Angor Vat utanför Siam Reap i Kambodja.
Khao Phra Viharn är ett hinduiskt tempel som är tillägnat guden Shiva.

Att försöka förbättra oddsen är inte helt fel....

I syfte att bättra på oddsen till ett bra liv då det nuvarande tar slut har jag donerat en slant till templet i Yayas hemby.
Det är bara att hoppas att man inte är för sent ute.
Pengarna gick till ett projekt som bland annat omfattade byggnad av en mur runt templet. Som ett bevis på att jag försöker leva ett rättskaffens liv så har jag fått mitt namn målat på en av murens sektioner, visserligen på thailändska, men ändå.
Efter det att jag skrev om ”livet efter detta” har jag fått några mail där avsändarna bland annat tycker sig veta ”att leva ett gott liv” eller ”leva det ljuva livet” inte är samma sak som att ”göra gott i livet”.

Nähä, so what, livet är för härligt ändå.

Lite kultur är väl inte fel...

I samband med att vi hämtade bilen utanför Korat så passade vi också på att besöka Phimai Historical Park. Prasat Hin Phimai är ett av de viktigaste Buddhisttempelruinerna i Thailand. Det byggdes under Kmerperioden, på 1100-talet och användes ca 200 år. Templet är ett av de bäst bevarade i Thailand och påminner till vissa delar om Angor Vat i Siam Reap i Kambodja.
Parken var välbesökt och medan vi gick runt så anlände flera busslaster med skolungdomar.

Inträdet kostade 20 bath för Thailändare och 100 bath för västerlänningar. En diskriminering som är fastställd och sanktionerad av The Fine Arts Departement, Ministry Of Culture. Det är inte första gången jag stöter på detta fenomen i Thailand. På Phuket förekom samma system på den Zoologiska parken och det Marinbiologiska akvariet.

Vi avslutade besöket i Phimai med en lunch på ett lite annorlunda ställe. I anslutning till restaurangen fanns ett område med Banyanaträd. De växer åt alla håll, uppåt, nedåt och åt sidorna och slingrar sig ihop med varandra. Trädkronorna bildar tillsammans något som kan liknas vid en jättelik parasoll under vilken många thailändare hade picknick.
Enligt skylten vid ingången så var många av träden äldre än 200 år.

Tempelfest utanför Surin

Nu avlöser festligheterna varandra på löpande band. När fotbollsturneringen var över så var det dags för en tempelfest på en plats som heter Ban Sawai. Platsen ligger ganska precis mittemellan Surin och Prasat ca 12 km från huvudvägen.

Här firar man i dagarna två, en gång om året. Vad man firar har jag inte klart för mig. Men det var i alla fall många som firade, minst tiotusen personer. Kaos är bara förnamnet på den situation som uppstod då alla skulle parkera sina fordon. Mindre bilar, större bilar, lastbilar, bussar och motorcyklar allt i en enda stor röra. Parkeringsplatserna utgjordes av torrlagda risfält och ett fåtal poliser kämpade förgäves mot en numerär övermakt.

Redan innan jag parkerat så infann sig tanken ”hur tar vi oss härifrån?”

Till slut så hittade vi en plats ”i solen” och vandrade sedan ca två km över risfält tills vi kom fram till själva festplatsen som omfattade ett antal byggnader, ett andehus och en hög staty av Buddha samt en annorlunda stupa.

I vanlig ordning när det gäller festligheter fanns marknadsstånden på plats och där finns det mesta att köpa. Likaså kunde både hungriga och törstiga besökare få sina behov tillfredsställda i en mängd små ”restauranger”. En scen för uppträdande av dansande och sjungande thailändare var centralt placerad inom området.
Vid ingången till stupan var ca 400 klockor upphängda och de sträckte sig runt hela stupan. För 50 bath kunde man köpa en klubba som man sedan gick runt och bankade i varenda klocka med. Ljudet var öronbedövande och kön var nästan oändlig.

Efter förrättat värv kunde man garanterat se fram emot ett gott och framgångsrikt år.

Under dagen startade en karavan av utsmyckade fordon och uppklädda thailändare som hyllade minnet av Buddha genom att defilerade framför statyn av honom.

Som jag befarat blev det problem att ta sig från parkeringen och V75-inlämningen var bara att glömma denna dag.

Till helgen är det dags för Songkran, den största festen efter nyårsfirandet.