Utgift till ingen nytta...

Den här veckan har jag gjort vad jag kunnat för att glädja skattemyndigheterna där hemma. Jag har deklarerat via Internet och eftersom den avdragna skatten enligt kontrolluppgiften, det vill säga det jag betalat in, avvek från det jag egentligen skulle ha betalat in så har jag fått överföra mellanskillnaden till skattekontot.

Det känns inte speciellt kul att skiljas från dessa pengar då man ser hur politikerna handskas med dem.

Men i morgon är det lördag och då är det V75 som gäller. Som vanligt räknar jag med att det skall gå vägen och en miljonsudd skulle inte sitta fel, det skulle snarare piffa upp tillvaron en aning. Framför allt då jag har börjat få allvarliga funderingar på att inhandla ett stycke Harley Davidsson motorcykel. Jag har dock lite svårt att välja mellan modellerna men de som ligger närmast är en Nightrod Special eller en Sporter 883, båda bättre begagnade.  

Tyvärr så får jag väl tillstå att jag inte har mycket till support från resten av familjen i den här frågan, det är ingen som hoppar jämfota av glädje precis om jag uttrycker det milt. I vilket fall som helst så blir det ingen affär innan vi åker till Sverige i början på juni. Men när vi kommer tillbaka så får vi se hur det går.

Men som sagt nu är det V75 som gäller och har jag spridit glädje på skattekontoret så kan jag väl också försöka sprida lite glädje hos mina medmänniskor och mina läsare med några förslag till enkelstreck till morgondagens V75:a samt några småluriga fidusar. Det är bara att ta rygg men jag lämnar inga garantier. Good Luck,

Spikförslag, det är bara att välja.

Avd 1: 4 Merger Blue Chip                    

Avd 2: 4 Quick Razz

Avd 6: 7 Friction

Småluriga fiduser som måste vara med på en seriös kupong.

Avd 4: 4 Udo’s Oiler

Avd 5: 1 Gateruds Polyetzer

Avd 7: 10 I Saw You

   

Motionsaktiviteter i stan.....

Motionerande thailändskor

Det är anmärkningsvärt mycket folk som ägnar sig åt motion i Surin. Sedan motionsparken färdigställdes så har det bara blivit fler och fler. Det spelas fotboll, badminton, basket och folk går, joggar, springer och cyklar. Andra tränar upp musklerna men tyvärr så räcker inte styrketräningsmaskinerna till och rätt vad det är så brinner det till hos någon som tycker att han får vänta för länge på sin tur och då hänger smockan i luften.

Pigg pensionär på banan

Hälften av Surins poliskår var på banan en dag och jag noterade att det var en hel del av dem som skulle ha problem med att jaga bovar till fots. Vad jag förstod så hade i alla fall trafiken i stan flutit utan störningar under den tiden de tränade så de kanske skulle befinna sig på löparbanan lite oftare.

Det är en blandning av människor som joggar och går i likhet med mig. Det är unga, medelålders- och lite äldre personer, både manliga och kvinnliga som finner ett nöje i att anstränga sig lite grand och förhoppningsvis förbättrar flåset och blir av med lite övervikt.

De flesta kommer som de är, inga prestigefulla märkeskläder men den kvinnliga delen kör gärna med täckta ansikten till skydd för den nedgående solens strålar.

30 grader i februari....

Tjej eller kille?

Det är med ett visst intresse jag har följt dramaserien ”30 grader i februari” men kan väl ändå inte, efter mer än tio år i Thailand, säga att jag känner igen alltför mycket av det. Två av karaktärerna tycker jag dock att man lyckats ganska bra med, nämligen Bengt och Glenn. Bengt personifierar den svenska skitstöveln i allt väsentligt och väcker inte sympati hos någon. I regel ser eller hör man inte mycket från förebilderna, då de i regel visar andra sidor offentligt. 

Tjej eller lille?

Däremot vimlar det av ”Glennar” på de flesta turistorterna, ”Glennar” som är så naiva att jag inte trodde att det fanns på kartan.  Godtrogna och aningsklösa västerlänningar som helt verkar ha tappat kontakten med verkligheten efter att ha hittat ”kärleken” med stort K. Man kan riktigt se hur den amorösa entusiasmen lyser i ögon på många av dem.

Att det mer handlar om plånboken och dess innehåll än några djupare känslor eller känslor över huvud taget gäller nog i mer än nittio procent av dessa kontakter, vilket gått dessa blåögda och lättlurade herrar förbi.

Tjej eller kille?

De flesta av de flickor de möter har i regel varit med ett tag och vet hur man skall krama den sista bathen ur farangerna och många tigger, rent ut sagt om att bli lurade och beter sig som några existentiella nitlotter.

Jag är personligen bekant med flera killar som blivit grundlurade men det märkliga är att flera av dem inte kommer till insikt om att de blivit blåsta.

Med tanke på Glenns förälskelse så är det nog så att många kan ha svårt att skilja på en flicka och en katoey, speciellt efter några öl eller drinkar. Det kan man ha en viss förståelse för om de dessutom kommer i kontakt med dem för första gången. 

Katoey eller ladyboy är den thailändska benämningen på ”flickor” som är födda som män. Beroende på ekonomiska förutsättningar har de sedan förändrat sin kropp genom hormonbehandlingar, silikonimplantat och operationer. 

Här finns tre foton. Vad tror du själv? Kommentera gärna.

Nu smäller det igen...

I veckan som gick blossade striderna upp igen kring det omstridda templet Preah Vihear som ligger på gränsen mellan Thailand och Kambodja och som båda parter gör anspråk på.
Templet, som finns med på Unescos världsarvslista sedan drygt två år tillbaka, färdigställdes på 1000-talet och är därmed äldre än Kambodjas största turistattraktion, Angkor Vat.
Det verkar inte finnas några riktigt tillförlitliga uppgifter om vilket land templet tillhör men helt klart är det en stor fråga för båda länderna och är det något som rör upp nationalistiska känslor så är det Preah Vihear.
Enligt en dom i Internationella domstolen i början på 60-talet så tillhör templet Kambodja men det är endast tillgängligt från den thailändska sidan av gränsen.
I fredags började man skjuta granateld mot varandra och striderna pågick i några timmar. Tusentals människor flydde från byarna som ligger nära gränsen och som kan nås av artillerield från Kambodja. Det har förekommit förluster på båda sidor, både militärer och civila har dödats.
Det smäller titt som tätt och för drygt ett år sedan sköt man också på varandra varvid en thailändsk soldat dödades.
Den här gången verkar det vara mer allvarligt än vad det varit vid de tidigare tillfällena och även om parterna lyckats förhandla fram en vapenvila så är situationen mycket allvarlig.
Flera av gränsövergångarna mellan de båda länderna är nu stängda. Övergången från Chong Chom som ligger ca 80 km från där vi bor stängdes i går. Vi har också märkt en ökad aktivitet med militära helikoptrar i vårt område men jag vet inte om det har något med den aktuella situationen att göra.

Temperaturen sjunker....

I morse var det riktigt ruggigt, 17,2 grader visade termometern. Det är bara att konstatera att vi har vinter här också. En vinter utan snö, kyla och halka på vägarna men som ändå upplevs som riktigt kall av thailändarna. Ute i byarna sitter folk och värmer sig framför brasor. Jag tyckte själv att det var småruggigt i morse och hade gärna dragit täcket över huvudet och somnat om.
Men efter klockan sju är det kört, då påbörjas ungarnas procedur inför skoldagen, vem som skall duscha först, saker som inte ligger där de skulle ligga, vem som har tagit vems handduk, kläder som egentligen skulle ha strukits kvällen före och för att inte tala om smällandet i dörrarna.
Sedan är det lugnt ett tag tills de skall iväg till skolan och det är skilda tider för alla tre och för varje moppe som startas och var och en som åker i väg skäller Zippo högljutt då han ser flocken skingras.
Så somna om det kan man bara drömma om, det fick bli en motionsrunda i stället och för det ändamålet var temperaturen klart lämplig.

Bilen har några år på nacken nu...

Ibland händer det sån’t man inte räknat med och naturligtvis så kostar det pengar. I onsdags stannade kopplingspedalen i nedtrampat läge. Yaya är bekant med en tjej som är gift med en bilreparatör och som vi anlitat de senaste åren. Nu blev det en ny uppgift för honom.
Vi behöver bara slå en signal så kommer han och hämtar bilen, det kallar jag för service. Det blev en del byten av några detaljer och vår reparatör använder sig av originaldelar, vilket inte alla gör här.
Nu blev det inte helt problemfritt och dagen efter blev det ett nytt verkstadsbesök då pedalen inte ville vara med på noterna.
Den tredje dagen blev det ett nytt besök p g a samma problem, men nu funkar det igen.
Även om det kostar så handlar det inte om några större summor, hela kalaset gick på 2 400 bath. I Sverige har det nog kostat minst samma summa i svenska kronor.

Bilen börjar bli lite till åren, den inhandlades i december 2004 och har nästan rullat 10 000 mil så man får väl vara beredd på att det kan uppstå problem.
Det är lite bucklor på stötfångarna och repor i lacken på lite olika ställen men gemensamt för varje skada är att ingen i familjen har en aaaaaning om hur de uppstått.

En färgad historia...

Rem, yngsta barnet har hunnit bli fjorton år och fick en begagnad moppe strax innan vi åkte till Sverige. Jag har inte riktigt klart för mig vilken årsmodell det är, men den är mer än fem år gammal. Har man ett fordon som är äldre än så, måste det besiktas innan man får betala skatten.

Självklart skall motor- och ramnummer och annat överensstämma med motsvarigheten till ”besiktningsinstrumentet”. Nu hör det till saken att han har han hottat upp moppen med nya fälgar, ny sits och diverse andra fräsiga tillbehör. Den ursprungliga färgen var svart men nu är den snyggt lackerad och den är mer vit än svart.
Yaya var iväg på besiktningen men där blev det kalla handen, av "besiktningsinstrumentet" framgår att hojen är svart, alltså inte vit. Så det gick inte, utan rådet var att lacka om den till ursprunglig färg.

Man tror ju inte att det är sant.

Men det finns andra ju besiktningsstationer, bland annat i Prasat och där känner vi en av dem som jobbar. Så det var bara att köra upp moppen på flaket, åka till Prasat och få den besiktad där, för ett litet extra arvode.
Jag fixerade moppen med spännband så att den inte skulle ramla omkull och skadas. Själv stannade jag hemma men döm om min förvåning när Yaya och ungarna ringer och frågar hur man öppnar spännbanden.

Det tog nog fem minuter innan jag lyckats förklara hur de skulle bära sig åt. Det lyckades till slut med en blandning av engelska, svenska och thai.
Nu är det fixat och skattekvittot är på plats och hojen är fortfarande mer vit än svart. De hade även lyckats med spännbanden när de skulle åter till Surin. Inte så att de använt dem på rätt sätt utan det var en massa knutar överallt. Men alla sätt är bra utom de dåliga.

Konstigt nog så har noterat att ett av spännbanden nu är mycket kortare än tidigare.

Vilket mörker....

Janne, Kim och tjejerna har varit hit från Kapchoeng och hälsat på. Jag hade några sillburkar som jag öppnade dagen till ära, dessutom hade jag fixat till en Jansons frestelse. Det blev lite av en julmiddag för två svenskar i förskingringen även om skinkan lyste med sin frånvaro.

På kvällen åkte vi iväg till en av de små restaurangerna där man kan äta en buffé för 99 bath per person exklusive dryck. Janne och jag hade svårt att få ned något mer efter vår "julmiddag". Vi nöjde oss med en öl var, eller om det var två.
Det var ingen julstämning utan det var som vilken kväll som helst på restaurangen. Men det var trevligt ändå. Våra fruar och barnen lastade in, så någon större vinst tror jag knappast att restaurangen gick med.

Väl hemma igen så bryggde jag lite svenskt kaffe. Vi tog också med oss en flaska whisky och satt oss i den nästan nyss färdigställda uteplatsen.

I anslutning till vår uteplats har ”elverket” en transformatorstation som sitter på två stolpar några meter upp i luften. Det ville sig inte bättre än att det började brinna i en av kablarna medan vi njöt av kaffet och Whiskyn, men varken Janne eller jag märkte någonting förrän en granne, i ett mycket skärrat tillstånd, gjorde oss uppmärksam på vad som var på gång.

Grannen ringde ”jouren” och i samma ögonblick slocknade hela kvarteret när en av säkringarna exploderade.

Det tog nog inte mer än ca 15 minuter så var det första utryckningsfordonet på plats och man bröt strömmen fram till stationen, släckte brasan och påbörjade reparationen. Ca tio minuter senare så kom en skylift-bil till platsen. Det var nog sju åtta man engagerade i reparationsarbetet och en halv timme senare lyste lamporna i kvarteret. Mycket imponerande måste jag säga. Men då hade kaffet hunnit kallna.

Nu är det jul igen....

30,8 grader, klarblå himmel, vindstilla och helt snöfritt, en viss skillnad från det Skandinaviska väder vi har kunnat läsa om i tidningarnas nätupplagor.
Snart är det julafton, men någon julstämning har jag inte upplevt, även om varuhusen spelar julsånger och kränger plastgranar i olika storlekar.
Julfirande är ingen tradition här, men på turistorterna är det lite annorlunda, där finns det tillgång till svenska julbord med julskinka, sillsallad, prinskorv, kalvsylta och allt det andra som skall finnas på ett välfyllt julbord.
Skinkan är väl det jag saknar mest annars går det ingen större nöd på mig.
Jag läste någonstans att Diskrimineringsombudsmannen (DO) rekommenderat att man börjar kalla julklappar för vintergåvor så att muslimerna i Sverige inte skall känna sig diskriminerade. Det är nog bland det dummaste jag har hört. Snart har svenskarna avskaffat sig själva om detta vansinne skall fortsätta.
Vi hade pratat om att åka hem några veckor över jul och nyår och jag kollade på biljettpriser men hur det var så beslutade vi oss för att stanna. Så här, med facit i hand, tror jag det var ett riktigt beslut. Det hade inte varit speciellt roligt att bli sittande på någon Europeisk flygplats och vänta på att flyget skall kunna lyfta eller måsta vänta på Arlanda tills banverket tinat växlar och rengjort rälsen så att tågen kan gå.
God jul och gott nytt år till er som läser min blogg.