Demonstrationerna fortsätter....

Demonstrationerna fortsätter i Bangkok och trafiken är tidvis lamslagen. Det verkar som om det mesta går fredligt till väga men situationen är svårhanterbar för den sittande regeringen. Man vill för allt i världen inte bli den part som kan utpekas som den som startar en våldsspiral. Det visar sig bland annat när soldater tvingas bort från befästningar utan att det övergår i våld. Man backar på order av regeringen, verkar det som.
Det har även förekommit explosioner och handgranater har kastats mot den militärförläggning där premiärministern nu har sitt kontor. Ingen har gripits och det är oklart vem eller vilka som står bakom dessa handlingar
I dag har premiärminister Vejjajiva accepterat ett krav från demonstranternas ledare om ett TV-sänt samtal mellan honom och representanter för demonstranterna. Jag har suttit och tittat på direktsändningen som för närvarande pågår och även om jag inte begriper mycket av vad de talar om så framstår det hela mer som en monolog än en dialog. Det påminner lite grand om gamla tider då folkskolläraren läxar upp några bråkstakar i klassen.
Jag ser också att Svenska medier följer händelseutvecklingen i Bangkok och det verkar vara en del som vill ge uttryck för sina synpunkter i kommentarer till det som skrivs. Någon enstaka verkar ha klart för sig vad det handlar om och uttalar sig utifrån fakta och verkliga förhållanden medan andra skjuter från höften och inte har en susning om någonting. Men det har ett visst underhållningsvärde även om det är svårt att begripa var man får allt ifrån.

Jag vill inte utge mig för att vara någon specialist på thailändsk politik men lite har väl i alla fall fastnat under de åtta år jag bott här.

Utan vatten igen....

I morse var vi utan vatten i den kommunala ledningen igen. Vi hade dock garderat oss under gårdagen med några tunnor vatten som vi kunde använda för att tvätta oss, spola i toaletterna och använda för att diska.

Nu verkar det som om felet är avhjälpt men trycket saknas eftersom alla behöver vatten samtidigt. Detta innebär bland annat att trycket inte räcker för att fylla upp vår tank. Det lär väl fortsätta att piprinna under dagen och förhoppningen är att tanken fylls upp under natten som kommer.
Det bara händer, ingen förvarning så att folk kan gardera sig under tiden vattnet är avstängt. Alla tycker att det är fel men ingen klagar, det finns ingen som ens drömmer om att ringa vattenverket och framföra sina synpunkter.

Att myndigheterna eller överheten skall ha fel finns bara inte på kartan.

Vår vardag när den inte är som bäst..

Det händer inte mycket när det gäller servicen i bostadsområdet. Avloppsledningarna på båda sidor av gatan verkar vara igenslammade och minst tio galler saknas eller är förstörda. Det är alltså galler som är ca 100 x 60 cm och som är till för att täcka avloppsbrunnarna. Var och en kan ju tänka sig vad som händer om en unge ramlar i eller en bil eller motorcykel kör ner i ett sån’t hål. Avloppsvattnet står ända upp till kanten, så på vissa ställen syns det inte att gallren saknas. Men ingen bryr sig, det är frustrerande till tusen
I morse fanns det inget vatten i det kommunala nätet heller och då känns det gött att ha en egen tank och man kunde skratta åt dumbommarna som stod i kö för att köpa 20-liters flaskor med dricksvatten att tvätta sig i.
Men vad hjälper det att ha egen tank när samma sak inträffar på kvällen och ingen påfyllning sker till tanken.
Utöver detta så ser gatan ut som om den drabbats av tjälskott hur otroligt det än låter. Betongen består mer av skador än farbar väg och den är hjälpligt lagad på flera ställen. Det ser rent för dj---t ut och alla bara snackar, ingen gör något.
I huset närmast vårt är båda advokater och jag föreslog att vi skulle skriva ett upprop för förbättrad service som vi kunde gå runt med för att få underskrifter av alla boende i området. Min tanke var att vi skulle peka på sån,t som vi ville ha åtgärdat. Men den gubben gick inte, det är definitivt inte bra att stöta sig med dem som bestämmer.
Det kan sluta riktigt illa i det här landet enligt grannarna. Det är bättre att tiga och hålla god min verkar vara parollen som gäller.
Det är ju inte riktigt min stil så för att riktigt demonstrera mitt missnöje tog jag med mig ett måttband, block och penna och mätte upp flera av hålen där gallren saknas. Syftet är att få folk att reagera och inte finna sig i vad som helst.
Vad jag förstår har han som valts till bychef (eller vad det nu heter) under den närmaste fyraårsperioden tilldelats ekonomiska medel för att fixa den här typen av olägenheter. Men det mesta verkar hamna i hans egna fickor vilket är vedertaget men lika fullt olagligt. Annat ljud var det i skällan inför valet, då gick hela hans familj runt och delade ut pengar (röstköp) till dem som var röstberättigade, vilket också är olagligt men allmänt vedertaget.
Som om inte det här räckte så brakade internetuppkopplingen ihop vid fyratiden på eftermiddagen. Mijo ringde och kollade och enligt uppgift så var det problem med en fiberkabel någonstans. Det skulle dock vara fixat inom en till två timmar.

Nu är klockan åtta på kvällen och jag har fortfarande ingen internetuppkoppling så det här lär i bästa fall hamna på nätet någon gång i natt.

Det är inte bara solsken här borta, om det nu var någon som trodde det.

Hjälp på vägen?

”Nu är vi i alla fall hemma och välbehållna”, skrev jag efter hemkomsten från Rayong. Det var väl inget märkvärdigt, jag hade inte räknat med något annat.

Det är klart att det kan hända olyckor men det är väl inget man förutsätter.

Men familjen ville gardera sig och de hade ett samtal med diverse andar som kan påverka det mesta och bland annat hur man tar sig fram på de thailändska vägarna utan att hamna i svåra och kritiska situationer.

Så äras de som äras bör för att vi kom hem helskinnade från Rayong.

Själv är jag mest intresserad av kontakter med de andar som har upplysningar om kommande V75-vinnare hemma i Sverige men det går trögt, no contacts - yet.

Bangkok, en stad i kaos…

Demonstrationerna fortsätter och nu hotar man med att fortsätta tills premiärministern löser upp parlamentet och utlyser nyval. Hitintills har allt gått fredligt till och några konfrontationer mellan demonstranter och poliser eller militärer har inte rapporterats.
Tidigt i morse pratade jag med en kusin till Yaya som bor i Bangkok och han sa att han aldrig varit med om något liknande. Det mesta står stilla i huvudstaden och gatorna är fyllda av demonstranter.

Enligt Yayas kusin så är det alla kategorier som deltar. Familjer med små barn, ensamstående, äldre människor och ännu äldre människor som har kommit till Bangkok på lastbilsflak och pick uppers från norra och nordöstra Thailand för att göra sin röst hörd.
Tiotusentals demonstranter klädda i röda skjortor har ställt upp utanför de byggnader där regeringen för tillfället befinner sig.

Det här får inte bara följder för Bangkok utan för hela landet då det mesta kommer från Bangkok.

Premiärminister Abhisit har framträtt i TV under dagen och framhållit att regeringen och dess bundsförvanter inte har några planer på att utlysa nyval, vilket jag har en viss förståelse för. Den sittande regeringen kommer inte att ha någon som helst chans att vinna ett demokratiskt val, inte nu och inte under de närmaste åren.

Jag är i alla fall imponerad över hur de s k rödskjortorna klarar logistiken, med mat, dryck och toaletter för kanske mer än 100 000 personer. Kanske något för en del festarrangörer i Sverige att studera närmare?

Under dagen har även kommit rapporter om att Thaksin inte är önskvärd i Dubai längre och att det är oklart var han befinner sig just nu.

Vissa uppgifter vill göra gällande att han befinner sig i Montenegro där han påstås ha setts på ett hotell i färd med att dricka kaffe och äta en kaka.

Demonstrationer på gång igen

Det har varit direktsändning från infarterna till Bangkok på flera kanaler under dagen. Tiotusentals människor har passerat posteringarna och befinner sig nu i staden och förbereder sig för morgondagens massprotester mot den sittande regeringen. Bara vid posteringen som upprättats vid den gamla huvudstaden Ayutthaya uppges minst 20 000 demonstranter ha passerat. Hitintills verkar det mesta att ha gått relativt lugnt till men trafiksituationen i huvudstaden torde vara värre än någonsin.

Myndigheterna har inför söndagens demonstrationer satt in nära 50 000 soldater, poliser och medlemmar i civilförsvaret, i ett försök att upprätthålla ordning och säkerhet i samband med demonstrationerna.

Ledarna för de s k rödskjortorna, den avsatte premiärministern Thaksin Shinawattras anhängare, har lovat att demonstrationerna skall vara fredliga utan inslag av våld. Viss av tidigare erfarenheter har dock regeringen stiftat tillfälliga lagar som kan begränsa folks rörlighet.

Majoriteten av de demonstrerande är i huvudsak fattiga thailändare från landsbygden. De hävdar att regeringen, ledd av premiärminister Abhisit, gynnar eliten i Bangkok och begränsar de medborgerliga rättigheterna.
Man skall vara medveten om att den nuvarande regeringen inte kommit till makten genom fria val utan genom domstolsutslag om valfusk bland motståndarna.

Hemma i ankdammen verkar det mesta kretsa kring melodifestivalen och Let’s Dance. Prioriteringarna är lite olika, minst sagt.

Bilder från resan till Rayong..

Så här såg det ut på beachen Hat Nam Rim, som sedan visade sig heta Hat Kasipp. Lite Blåbergstippen över det hela om än lite osorterat. Det är tydligen inte bara i Karlskrona som en eller annan kapten lyckas sätta ett större fartyg på grund. Förvisso inte en ubåt denna gång men minnena kommer tillbaka.En av de övergivna lyxvillorna vid slutet av Hat Kasipp. Ingen kunde svara på varför husen övergivits, vem som äger dem eller vad som kommer att hända med dem.

Några av de 100-tals fabriker som ligger i området.

Så här såg poolen ut från vår balkong. Vår lägenhet bestod av kök, vardagsrum, två sovrum samt badrum. Köket var utrustat med elektrisk spis, fläkt, kyl- och frys samt mikrovågsugn. Vi bodde där till det facila priset av 1 500 bath per dygn och personalen var mycket trevlig och serviceinriktad. Dessutom hade vi tillgång till trådlös internet i lägenheten.

Vi bodde på första våningen i samma hus som kontoret var beläget. Dessutom fanns det ett gym i bottenvåningen.

Nu har solen snart gått ned och tjejerna är ombytta till middag medan unge herr'n låter vänta på sig. Själv befinner jag mig bakom kameran - omklädd.

Här ville familjen att ett foto på min blåslagna bakdel skulle läggas ut vilket de bara fick drömma om.

Det jag skrivit under veckan kanske har låtit lite pessimistiskt med tanke på stranden, utsläppen och industrierna men vi hade några sköna dagar där nere i alla fall. Nu blev det inget bada i havet men vi hade ju poolen så det var ok. Vi visste ju också en del av förutsättningarna innan vi åkte dit så att det inte handlade om Phuket var alla fullt införstådda med.

Rayong, dag sex - eller hemresan...

I morse gick reveljen tidigt och det gäller att hålla sig framme om man inte vill stå i kö till toaletten. Det mesta var packat redan igår så det gick snabbt att fixa morgonbestyren och vi kom iväg redan 07.45 från hotellet och sedan åkte vi förbi och sa adjö till Günther och Oam och deras fem hundar. Oam undrade om vi ville ha en av dem, en Goden Retriver-tik med oss hem till Zippo, men jag tackade nej då jag tycker att det räcker med en hund och tre ungar där hemma.


Vi tog en delvis annan väg tillbaka men det tog ungefär samma tid, ca 6 timmar fast det var några mil kortare.
Vi blev stoppade vid en poliskontroll där de frågade om jag hade körkort varvid Yaya svarade att jag hade det. Det räckte, jag behövde inte visa upp det, det var bara att passera. Man slutar aldrig att förundras.
När vi kom upp på väg 24 som är huvudvägen mellan Nordöstra Thailand och Bangkok tätnade trafiken och antalet poliskontroller ökade, men nu var man endast intresserad av trafiken mot Bangkok.
Nästan framme i Prasat hade polis och militär stoppat hundratals fordon med rödsjortor. Det verkade som om man letade igenom fordonen, möjligen på jakt efter vapen, varefter de fick passera. Detta innebar också att milslånga köer bildades i den södergående riktningen, vilket gjorde att många ”vanliga” människor, på väg från ett ställe till ett annat, drabbades.

Nu är vi i alla fall hemma välbehållna och jag har laddat ned fotografier från resan varav några kommer att finns på nästa inlägg "Bilder från resan till Rayong".

Rayong, dag fem

I vanlig ordning inledde jag dagen med en promenad efter stranden och i stället för att vända där stranden slutade fortsatte jag över några stenbumlingar och genom ett buskage och kom genast in på en ny strand. Det var som natt och dag, här var det rent och snyggt, flera strandrestauranger samt bungalows som går att hyra. Det var som att komma in i en helt annan värld men vattnet är ju detsamma och fabrikerna ligger fortfarande där de ligger så någon större lust att hoppa i kände jag inte.
Jag frågade i en av restaurangerna efter namnet på beachen och döm om min förvåning när de sa att den heter Hat Nam Rim. Jag undrade naturligtvis om vår strand på ca en kilometer hörde ihop med den nyupptäckta stranden, vilket den inte gjorde. Enligt tjejen på restaurangen heter vår beach Hat Kasipp.
När jag kom tillbaks till hotellet frågade jag varför man kallar vår beach för Hat Nam Rim när den i själva verket heter Hat Kasipp. Hat Nam Rim har mycket bättre rykte bland thailändare, vilka utgör mer än 95 % av turisterna här, var svaret jag fick.
Sedan var det dags för en shopping tripp för Yaya och tjejerna som åkte in till ett jättestort supermarket i Rayong medan Rem och jag gottade oss vid poolen.
Den sista middagen åt vi på hotellets restaurang tillsammans med traktens myggor och det blev inte någon sen kväll eftersom vi skall upp tidigt i morgon och börja färden tillbaks till Surin.
Vi hann i alla fall med att kolla nyheterna på en av TV-kanalerna och det verkar dra ihop sig till stora demonstrationer i Bangkok under helgen. Massor med poliser, militärer och vad vi i Sverige skulle kalla hemvärnsmän skall posteras ut vid alla infarter till Bangkok och på andra strategiska platser i staden. Ledare för de s k rödskjortorna räknar med att minst 100 000 personer kommer att delta i demonstrationerna, medan polisens talesman håller för troligt att det bara blir hälften. Lyckas man stoppa dem vid infarterna så blir det väl inte ens det.
Annat var det när gulskjortorna levde rövare och bl a blockerade flygplatserna i mer än en vecka, det har ingen ställts inför rätta för och inte var det några poliser eller militärer som hindrade deras framfart heller.
Jag har ingen anledning att ta ställning för de ena eller de andra, båda sidor är lika goda kålsupare när det gäller att sko sig själva, lika korrumperade. Skillnaden mellan den nuvarande regeringen och Thaksins regim är att den senare pratade med folk på landsbygden och efterhörde deras önskemål som man sedan till stora delar genomförde.
Den nuvarande regeringen har inte den minsta chans att vinna i ett nyval eller kommande parlamentsval så det blir intressant framöver, kanske redan i helgen.

Rayong, dag fyra

Borta var solen och i stället drog mörka moln in över området och det småduggade då jag gav mig iväg på dagens tripp efter stranden.
Yaya och jag åkte sedan in till Rayong dels för att försöka få tag på en ny USB-kabel till min kamera dels för att Yaya ville kolla på klinkers till badrummet i hennes hus hemma i byn. Resultatet blev dåligt, någon kabel gick inte att uppbringa och Yayas önskemål om klinkers med måtten 10 x 20 cm är fortfarande bara ett önskemål. Det verkar inte finnas den storleken i Thailand. Man kan ju undra varför, antagligen för att det går fortare att lägga klinkers som är större än 10 x 20 cm.
Under eftermiddagen blev det lite bad i poolen trots att solen lyste med sin frånvaro. Vad gör det att solen gått i moln då det är 30 grader varmt.
Vi avslutade dagen på en pizzeria och pizzorna var goda men kapaciteten var det sämre ställt med. Ugnen var inte större än att hon kunde baka en pizza åt gången så efter tre pizzor och trettio minuter så valde två av ungarna att äta buffé i stället.
Av buffén fick man äta hur mycket som helst för 45 bath, d v s mindre än 20 svenska kronor. Pizzorna var tydligen inte mättande för en del eftersom man kompletterade med buffé. Så det slutade med 3 pizzor och fyra buffé. Med dricka och någon dessert slutade kalaset på 600 bath.
När vi kom hem skulle Yaya smörja min värkande svanskota med Tigerbalsam vilket slutade med något som liknade en skrattattack från hennes sida. Det visade sig att jag fått ett rejält blåmärke där bak vilket inte roar mig det minsta eftersom det är ganska plågsamt att gå i trappor, framför allt uppför trapporna.