Nu börjar man komma in i rutinerna igen och det var
lite mer att tag i än vad jag fick intryck av vid den första anblicken. Inga
stora eller dyra grejor men saker skall köpas, lagas eller bytas. Allt tar tid,
men å andra sidan har jag ju rätt gott om den varan.
Igår var vi upp till Immigration Office i Kapchoeng
för att förlänga mitt uppehållstillstånd ytterligare ett år. Det brukar inte
vara något problem utan gå ganska smidigt. Den här gången tog det längre tid då
jag hade nytt pass och en del uppgifter måste föras över från det gamla till
det nya passet. Det innebar också att det behövdes fler kopior av vissa blad i
passen och dessutom skulle de denna gång ha kopia på ”husboken” vilket
motsvarar ett personbevis hos oss i Sverige. Eftersom den aldrig efterfrågats
tidigare hade vi inte den med oss. Men det löstes genom att hustrun stack iväg
till vad jag skulle kalla ett mantalsskrivningskontor och fick ett intyg
utfärdat. Där rann en timme iväg och sedan tog det sin rundliga tid att föra
över uppgifterna från det gamla till det nya passet, att föra in det nya
uppehållstillståndet och ett nytt reentry permit. Summa summarum 2900 bath, men
enligt handläggande migrationstjänsteman skulle hela kalaset gå på 3600 bath
vilket föranledde mig att ställa frågan om vad de återstående 700 bathen avsåg.
Jo det var avgiften för transfereringen mellan nytt och gammalt pass vilket
dock inte vidimerades genom kvitto. Men man ifrågasätter inte tingens ordning
när man vet att man skall ha med samma kontor att göra var nittionde dag och
förlänga uppehållstillståndet varje år.
Under de fyra månader vi varit i Sverige har det
hänt en hel del i Thailand. Militärregimen har skärpt upp en del regler och
skapat ordning och reda. Bland annat på Phuket har man slagit till mot tuc-tuc maffian
och andra som gjort att Phuket fått ett dåligt anseende hos turisterna. Man har
också skapat nya lagar i syfte att komma åt den omfattande korruptionen i
landet. Fortsättningsvis är det olagligt att överlämna en muta till en polisman
även om polismannen begärt mutan. Hur det kommer att fungera i praktiken
återstår att se. Det lär nog uppstå en del dödlägen där polisen kräver en muta
men den laglydige medborgaren eller turisten vägrar alternativt kräver kvitto.
Annars har jag inte hört någon thailändare tala illa
om militärregimen, tvärt om så är man nöjda och belåtna med att slippa det
politiska käbblet mellan regering och opposition. Som västerlänning har man
lite svårt att ta åt sig det då man växt upp i en demokrati. Det är mycket som
talar för att länderna i väst skall sköta sina egna affärer och låta alla andra
länder sköta sina egna angelägenheter. De mest skrämmande exemplen på införande
av demokrati är Irak och Libyen där diktatorer tidigare garanterade en
stabilitet i dessa länder. En stabilitet som nu bytts mot kaos.
Med det inte sagt att det skulle vara bättre att
Thailand blev en diktatur. Men ingen kan väl påstå att befolkningen i Libyen
och Irak fått det bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar