Hemlängtan trots allt...

Nu går dagarna fort och snart är det dags att återvända till fäderneslandet. Det skall bli skönt efter att ha varit här borta i drygt åtta månader.

Även om Sverige inte alls verkar må bra känns det bra för mig att komma hem.

Det har ju hänt en hel del sedan vi lämnade i slutet på september. Invandringen fullkomligt exploderade under hösten och mannen som påstod att i hans land skulle inga murar byggas tvingades acceptera verkligheten och ta till extra ordinära insatser för att få stopp på massinvandringen. Ända här borta kunde man se ett skvalande språkrör som hävdade att det hade blivit ”ännu värre” om inte Mp suttit i regeringen. Säga vad man vill om beslutet så var det helt rätt men det kom alldeles försent.

Polisen jobbar i stark motvind och klagar högljutt på ledningen, främst företrädd av rikspolischefen Dan Eliasson som inte alls verkar vilja se några hårda tag mot våldsverkarna. Antalet utanförskapsområden har ökat och räddningstjänsten vägrar ingripa utan polisunderstöd då stenkastningen har urartat fullständigt. I takt med att värmen kommer så kommer även “bilgrillningarna” igång. Det har blivit ett säkert vårtecken i vårt land.

Skolresultaten fullständigt störtdyker och etablissemanget har svårt att tillstå att det till en helt avgörande del beror på massinvandringen. Det fattas tusentalslärare och skolkuratorer vilket verkar ha kommit fullständigt överraskande för en handlingsförlamad regering där statsministern mest påminner om en konflikträdd papegoja.

Vården och äldreomsorgen går på knäna och man frågar sig var det kommer att sluta?

Islamistinfiltreringen av Miljöpartiet uppmärksammades äntligen och slutade med att bostadsministern tvingades avgå. Som en följd av denna och andra skandaler inom Mp tvingades virrpannan Romson också att lämna ledarskapet. Hon är väl mest känd för att ha ett talorgan som saknar koppling till hennes hjärna vilket fått grodorna att hoppa på löpande band ur munnen på henne. Ibland hjälper det inte oavsett vilken utbildning man har genomgått då man helt saknar sunt förnuft och omdöme.

Den vandrande olyckan Mona Sahlin har ännu en gång lyckats göra bort sig. För vilken gång i ordningen kan man fråga sig, men de flesta har nog tappat räkningen. Den här gången ser det ganska allvarligt ut och enligt flera experter som uttalat sig om osant intygande och om grovt osant intygande finns det risk för ett fängelsestraff. Jag kan ju inte påstå att det kom som någon överraskning direkt. Jag kommer ihåg en intervju med Göran Persson där han sa ”att tänka är inte Mona Sahlins starka sida”. Då är det betydligt mer överraskande att en slarvmaja som Mona Sahlin har kommit dit hon kommit och att hon fått de uppdrag hon haft.

Nog om ankdammen. Här hade vi några kalla veckor under januari och februari men sedan kom värmen och värmerekorden slogs på löpande band. Det man hade sparat in på elförbrukningen i början av året har med råge överträffats under mars, april och början av maj. Perioden mars - april är den varmaste man upplevt här under de senaste sextio åren. Den senaste tiden har temperaturen legat mellan 29 och 35 grader och vid några tillfällen har det kommit några uppfriskande regnskurar.

I måndags hade vi storstädning på tomten beroende på ett oväder som drog in över Surin i går. Det tog flera timmar att ta reda på allting. Det är nog ett av de värsta åskoväder som jag upplevt, det blixtrade och knallade under nära tre timmar. Samtidigt stormade det kraftigt och regnet öste ned. Jag var beredd att flytta på bilen då vattnet på gatan var uppe i drygt 20 centimeter men till slut lugnade det ned sig. Men nedblåsta träd och grenar samt en massa skräp var sådant vi fick ta reda på. Konstigt nog fick vi inget strömavbrott men datorerna hade jag släkt ned. Det är ju onödigt att utmana ödet.