Väder och vind på vår breddgrad....

Förra veckan var en riktig skitvecka. Det regnade, blåste och var kallt. Inte alls vanligt i nordöstra Thailand vid den här årstiden.

Nu kanske man skall hålla igen lite på klagomålen då andra områden i Thailand drabbades mycket värre. I Bangkok var det översvämningar som på vissa platser gick upp till knäna på folk.

För att inte nämna den svenska vintern och snökaoset som de hemmavarande har att dras med. Det är tydligen så allvarligt och jobbigt att man inte bör skämta om eländet, så jag avstår från att göra det.

Ett annat faktum som drar ned mungiporna rejält på mig är växelkursen som aldrig, under mina 16 år här borta, har varit så dålig som nu. Det är en viss skillnad att få 45 – 48 bath eller att bara få 36 – 39 bath för en svensk krona.

Det kanske inte upplevs som någon större skillnad av turister som bara är här en kortare tid. Men när det handlar om 10 – 12000 bath i månaden blir skillnaden mycket påtaglig ju längre tid det handlar om.

Nu har Regnet och blåsten upphört och vi har hyggligt varmt igen. Just nu kl 18.05 visat termometern på 33,8 grader vilket känns ganska behagligt.

Nu är det bara en månad tills vi anträder resan till Sverige. Normalt brukar vi åka i slutet på maj eller början på juni.

Anledningen till att vi åker så tidigt i år är att jag skall få en tid för operation av min utslitna höft. Diagnosen Artros fastställdes redan i januari 2013 efter en röntgenundersökning på Ruampat Hospital i Surin. Diagnosen bekräftades sedan i augusti samma år efter en röntgenundersökning på Sundsvalls Sjukhus.

Efter det har problemet och värken bara tilltagit och trots flera besök på vårdcentralen kan jag inte påstå att det hänt mycket. I slutet på juni 2017 fick jag en ny röntgenundersökning och några dagar senare fick jag av min läkare på vårdcentralen veta att det inte fanns något brosk kvar i höftleden.

Jag krävde då remiss till Ortopedavdelningen för att kunna bli remitterad till operation. ”Vill du verkligen opereras?” Var läkarens reaktion. Jag ifrågasatte alternativen och konstaterade omgående att alternativet var värktabletter 1 – 4 gånger om dagen. Det handlar om mycket starka preparat och min läkare i Surin tog leverprov på mig då jag redovisade vilka mediciner jag åt. Så det var inget alternativ för mig.

Från ortopedavdelningens sida fick jag sedan beskedet att man inte kunde hålla tiden för vårdgarantin. Jag ifrågasatte detta skriftligen med några bärande argument och fick faktiskt en tid hos en ST-läkare redan i mitten på augusti.

Han konstaterade, efter en kort undersökning och med röntgenplåtarna som underlag att jag var kvalificerad för operation, varefter han ifrågasatte ”om jag verkligen ville opereras?” Jag lovade att tänka över saken och återkomma, vilket jag gjorde brevledes efter ca en vecka och där jag klargjorde att operation var det enda alternativet för mig.

Jag har sedan varit i kontakt med operationskoordinatorerna på Sundsvalls- och Sollefteå sjukhus och är lovad en undersökning på Sollefteå sjukhus vecka 16, varefter jag lovats tid för operation inom en till tre veckor.

Till dess är det kryckor som gäller.