Regeringsbildningen

Det har varit några frusterade veckor.

Då menar jag inte cirkusen kring regeringsbildningen i Sverige utan att jag har haft problem med att kunna publicera inlägg på detta forum. Nu är det dock fixat genom hjälp från en duktig thailändare, men att det är fixat innebär inte att det är helt säkert att det kommer att fungera för all framtid. Jag är glad att det funkar nu men jag hade varit ännu gladare om jag vetat vad det berodde på att mina synpunkter inte gick att distribuera.

Jag har skrivit flera inlägg som bara försvunnit. Att slita sitt hår i förtvivlan gör ju inte saken bättre och har man ont om hår, som jag har, så är det så är det ju inte ens värt ett försök.

När jag växte upp så var det två kammare i Sveriges Riksdag, vilket senare ändrades till en enkammarriksdag. Nu kan man konstatera att den sistnämnda kammaren snarast kan liknas vid en barnkammare.

Var är alla vuxna i rummet som Kristersson efterlyste.

Ok, nu är det skarpt läge efter det att två kandidater till statsministerposten har haft talmannens uppdrag att sondera möjligheterna att kunna bilda en regering.

För ca två veckor sedan kastade Kristersson in handuken och uppdraget gick över till Löfvén, som för knappt en månad sedan avsattes som statsminister av en riksdagsmajoritet.

Idag kan man ju fundera på om de som röstade för entledigandet verkligen hade tänkt igenom konsekvenserna. Hur såg plan B ut?

Nu kanske jag är ute och cyklar, men om han suttit kvar som statsminister hade (om jag är rätt ute) regeringen kunnat lägga en budget liksom övriga partier eller konstellationer. Som det är nu vet jag inte hur det fungerar. Men det parti, eller konstellation, som får igenom en budget i kammaren måste väl ha en skaplig chans att få talmannens uppdrag att bilda en regering?

Under den tid som gått efter valet har ledande ledarskribenter, politiska kommentatorer, debattörer och annat löst folk haft klara uppfattningar hur det kommer att se ut då man gått i mål. Men det som gäller ena dagen är helt omöjligt några dagar senare.

Mycket har ju handlat om Annie Lööf, som har målat in sig i alla fyra hörnen och det skall verkligen bli intressant att se hur hon i slutändan skall försöka ta sig ur sina låsta positioner där flera går stick i stäv mot varandra. Men hon är politiker och som sådan saknar hon skam i kroppen.

Även Jan Björklund har i regeringsfrågan fått en betydelse som inte svarar emot  Liberalernas storlek.

Säga vad man vill men det hela är underhållande och hitintills ganska förutsägbart. Synd att det är så allvarligt, att det handlar om att styra ett land och ta ansvar för befolkningen och sist men inte minst upprätthålla samhällskontraktet.

Tyvärr har jag ingen förhoppning om att de här huvudpersonerna kommer att lösa det trots att man säger att man vill ta ansvar för landet. 

Det handlar bara om makten.

I morgon kommer Löfvén att meddela talmannen att hans sonderingar inneburit noll och intet. Han kommer säkert att hävda att man haft konstruktiva diskussioner men att man inte nått ända fram till något som kan definieras som förhandlingar.

Hur svårt är det att förutse?

Mitt tips är att det slutar med en M, KD-regering eller extraval. Vid det sista alternativet kommer nog ett extraval att hållas i samband med valet till EU.

Jag tror att trycket på allianspartierna ökar i takt med att man i flera kommuner inte utesluter ett samarbete med något parti.