Det minsta man kan
säga är väl att partiet har stora problem. Interna konflikter mellan vänster –
och högerfalangen och där valresultat analysen mer känns som ett
beställningsjobb från vänsterfalangen än en riktigt genomarbetad analys. Att partiet är i
kris är ju bara förnamnet. Man gjorde sitt sämsta val någonsin och de senaste opinionssiffrorna
gör nog ingen gladare.
Mindre än hälften av LO:s medlemmar röstade på Socialdemokraterna
och än mer allvarligt är det att mindre än 20 procent av väljarna under 30 år
är partiet troget.
I regeringsförhandlingarna som drog ut på tiden matades vi med
floskler som att ”Sverige behöver en handlingskraftig
regering”. Det gick knappt en dag utan att Stefan Löfvén, likt en papegoja, upprepade
detta mantra.
Men i slutänden visade det sig att makten gick före ideologin (om
det nu fortfarande finns någon sådan i partiet). Utan att tveka sålde
partiledningen ut flera hjärtefrågor. Slopad värnskatt, som innebär sänkt skatt
för de allra rikaste, man öppnade även för försämringar i arbetsrätten och man
har inte heller för avsikt att införa några begränsningar av vinster i
välfärden under mandatperioden.
Nu sitter de där med makten medan förfallet i samhället bara
tilltar. Det är brist på det mesta som poliser, läkare sjuksköterskor,
vårdplatser, lärare, bostäder, äldreboenden etc.
Vårdköerna blir längre och
längre och skjutningar förekommer nästan dagligen. Rån av unga på väg till-
eller från skolan ökar, butiksrånen blir allt våldsammare, våldtäkter sker dagligen och där
läggs anmälningarna på hög vilket får till följd att rättssäkerheten urholkas allt mer.
Men nu sitter de där, igen, vid den hett eftertraktade makten, men långt
ifrån handlingskraftig, snarare handlingsförlamad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar