Religiös terrorism

Under de senaste veckorna har det talats, skrivits och debatterats om de svenska medborgare, som har deltagit i striderna i Syrien och Irak. En del kallar dem för Is-svenskar, Is-resenärer, återvändare och diverse andra beteckningar medan några t o m kallar dem för soldater eller krigare.

Ett fåtal kallar dem terrorister, men jag tvekar inte en sekund – terrorister är det närmaste man kan komma för att beskriva mördarsekten.

Det känns stötande att man kallar detta mördarpatrask för svenskar, resenärer, äventyrslystna ungdomar, återvändare eller soldater. Slödder som tyranniserat, förslavat, halshuggit, våldtagit och bränt människor levande. Styrda av en medeltida religion med Allah som husgud har man mördat alla som haft en avvikande tro. Även fel sorts muslimer har varit måltavlor för denna drägg.

Jag som har varit reservofficer i det svenska försvaret under ca 40 år och svurit soldateden, ”krigsmans erinran” som det kallades 1962 då jag gjorde det, mår illa av att höra en socialdemokratisk toppolitiker som professor Ulf Bjereld kalla dessa terrorister för soldater. Att Alex Schulman i en krönika i Expressen kallar dem för IS-resenärer är väl vad man kan förvänta sig av en flummig vänsterkrönikör, men det är definitivt inget försvar.

Det började med anmärkningsvärda militära framgångar för mördarsekten som är en sunnimuslimsk organisation som inledningsvis kallade sig för ISIS (Islamiska staten i Irak och Syrien) och som i juni 2014 utropade ett kalifat, samtidigt som man ändrade namnet på terrororganisationen till IS. Stärkt av de militära framgångarna hade tuppkammen växt och nu tänkte man inte nöja sig med att erövra Irak och Syrien.

Men kalifatet brakade till slut ihop som ett torrdass på landet som träffats av ett blixtnedslag och helt plötsligt så var alla som deltagit i mördandet och våldtäkterna ambulansförare, fordonsreparatörer, kockar eller blodgivare. Kvinnorna hade varit hemmafruar eller hårfrisörskor. Man var plötsligt helt ovetande om alla bestialiska dåd och grymheter som IS utfört, trots att man själva dokumenterat illdåden och spridit bilder och filmer till en vettskrämd värld.

Säpo bedömer att ca 150 IS-jihadister redan har återvänt till Sverige. Av dessa är inte någon av dem lagförda och än mindre dömda. Säpo uppskattar att minst lika många ytterligare har stridit för mördarsekten och nu vill ”hem” till Sverige. I intervjuer har vi fått höra att Syrien är ett skitland och att man nu vill glömma den här tiden och få komma tillbaka till "lekparken och simskolan", att Sverige är ett rättvist land som vill ge alla en andra chans.

Tyvärr så har Sverige den sämsta lagstiftningen inom EU inom detta område och om detta avser jag återkomma. Där spelar Sveriges justitieminister Morgan Johansson en mycket framträdande roll.

För fem, sex år sedan skrev jag här på bloggen om saker som jag blivit tipsad om av en polis, som liksom jag varit reservofficer och som jag lärde känna vid några militärövningar under 80- och 90-talen. Han berättade då om hur nästan hela den svenska poliskåren upplevde dåvarande Rikspolischefen Dan Eliasson. Det var inga smickrande omdömen den gången. Jag återgav också det mesta på bloggen då.

För några veckor sedan hörde samma polis av sig och ifrågasatte om jag gett upp och lagt mig platt för etablissemanget eftersom jag, enligt honom, ”inte skrivit något av värde" på bloggen under lång tid?

Om svensk polis tappade förtroendet för Dan Eliasson så var nog det som en vindpust jämfört med hur förtroendet är för Morgan Johansson i dagsläget.

Han får svidande kritik för att han inte sett till att svensk polis fått de verktyg de behöver för att sköta sitt jobb, på ett för allmänheten tillfredsställande sätt.

Det är anmärkningsvärda uppgifter och då jag kollat upp att uppgifterna är relevanta återkommer jag.

Till dess rekommenderar jag alla som har möjlighet att följa morgondagens riksdagsdebatt om IS-mördarna och deras avkommor.