Den ena
överraskningen efter den andra bara händer i Sverige. Ingen verkar ha koll.
Vapen och narkotika väller in över gränserna. Var och varannan dag är det skjutningar
och/eller sprängningar. Utländska stöldligor ser Sverige som en välfylld
visthusbod och vid gränspassagernas utgångar står svängdörrarna på vid gavel. Fängelser
och häkten är fullproppade. Polisen och myndigheterna vet inte vilka som
befinner sig i landet och inte heller var de befinner sig. Ansvarig minister för
lagstiftning är ett föredöme för de som gillar senfärdighet. Han verkar ha
sovit en hel mandatperiod och han sover fortfarande.
Hur de som befinner
sig illegalt i landet försörjer sig verkar ingen vilja veta. Skulle någon som
befinner sig här illegalt upptäckas så är det bara av en ren tillfällighet. Men
utvisning kan det inte bli tal om. Det går ju inte att skicka dem till vilka
länder som helst, även om de aktuella länderna skrivit på konventioner om
mänskliga rättigheter så verkar våra domstolar inte lita på att de följer dem. I
de flesta av fallen handlar det om länder dit många, som beviljats permanent
uppehållstillstånd och/eller svenskt medborgarskap, åker på semester eller för
att gifta bort sina minderåriga barn. Man frågar sig bl a hur de har råd och då
kanske främst de som saknar egen försörjning?
Landets
statsminister och hans ministrar anser att det inte finns någon koppling mellan
massinvandringen och brottsligheten. När man inte inser problemet finns det
knappast någon chans att komma tillrätta med det. Alla handlingsplaner blir
värdelösa då de inte utgår från det verkliga problemet.
Föga
förvånande är att de två poliser, jag känt i många år, anser tvärt om, att
huvudorsaken i särklass är invandringen från Mena-länderna och Afghanistan,
även om det också finns andra problem. Där nämnde båda tillgången på vapen och
narkotika men även bristen på relevanta verktyg för polis och tull. En av dem
sa också att polisorganisationen fortfarande lider av tiden med Dan Eliasson
som rikspolischef. Många av de chefer som tillsattes under hans tid är inte
alls kapabla som ledare. Deras främsta egenskap var rövslickeri.
I går kunde
man i ”Nyheter idag” läsa att Iraks försvarsminister är folkbokförd i Sverige
med falsk identitet, men bor och arbetar i Irak. Han och hans fru uppbär dessutom
bidrag varje månad från försäkringskassan.
Jag trodde
att jag upplevt det mesta men det här slår allt annat. Hitintills – kanske är
bäst att tillägga, det verkar inte finnas några som helst gränser.
Hur är detta
bara möjligt?
Är det
aktivister som styr våra myndigheter och institutioner?
Ingen verkar behöva stå
för sina beslut och någon form av uppföljning verkar inte ske. Dags att
återinföra ämbetsmannaansvaret?
Jag har ett
visum i Thailand som i stort sett kan jämställas med det permanenta
uppehållstillståndet i Sverige. Det innebär dock att jag måste anmäla mig på något
immigrationskontor var 90.e dag jag befinner mig här. För varje dag jag kommer
för sent får jag betala dryga böter och handlar det en längre tid får jag inte
återvända hit på många år.
Förutom
90-dagarskontrollen så dyker det ibland upp en patrull gränspoliser som kollar
att man verkligen bor på den adress man uppgivit. Det räcker då inte att man
befinner sig på adressen ifråga utan man får också hämta en granne som får
intyga att man bor stadigvarande där.
Jag är
övertygad om att Sverige har mycket att lära av Thailand i migrationsfrågan, men
även andra frågor.
Hustrun har
en väninna som har en frisersalong med två deltidsanställda. Jag frågade henne
vid ett tillfälle hur mycket hon betalar i skatt? 1000 bath – per år, blev
svaret. De anställda betalar ingen skatt.
Ja, det
sista var lite utanför ämnet, men här har man, till skillnad från den "Humanitära stormakten", koll på det mesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar