fredag, november 22, 2019

Noll koll….


Den ena överraskningen efter den andra bara händer i Sverige. Ingen verkar ha koll. Vapen och narkotika väller in över gränserna. Var och varannan dag är det skjutningar och/eller sprängningar. Utländska stöldligor ser Sverige som en välfylld visthusbod och vid gränspassagernas utgångar står svängdörrarna på vid gavel. Fängelser och häkten är fullproppade. Polisen och myndigheterna vet inte vilka som befinner sig i landet och inte heller var de befinner sig. Ansvarig minister för lagstiftning är ett föredöme för de som gillar senfärdighet. Han verkar ha sovit en hel mandatperiod och han sover fortfarande.

Hur de som befinner sig illegalt i landet försörjer sig verkar ingen vilja veta. Skulle någon som befinner sig här illegalt upptäckas så är det bara av en ren tillfällighet. Men utvisning kan det inte bli tal om. Det går ju inte att skicka dem till vilka länder som helst, även om de aktuella länderna skrivit på konventioner om mänskliga rättigheter så verkar våra domstolar inte lita på att de följer dem. I de flesta av fallen handlar det om länder dit många, som beviljats permanent uppehållstillstånd och/eller svenskt medborgarskap, åker på semester eller för att gifta bort sina minderåriga barn. Man frågar sig bl a hur de har råd och då kanske främst de som saknar egen försörjning?

Landets statsminister och hans ministrar anser att det inte finns någon koppling mellan massinvandringen och brottsligheten. När man inte inser problemet finns det knappast någon chans att komma tillrätta med det. Alla handlingsplaner blir värdelösa då de inte utgår från det verkliga problemet.

Föga förvånande är att de två poliser, jag känt i många år, anser tvärt om, att huvudorsaken i särklass är invandringen från Mena-länderna och Afghanistan, även om det också finns andra problem. Där nämnde båda tillgången på vapen och narkotika men även bristen på relevanta verktyg för polis och tull. En av dem sa också att polisorganisationen fortfarande lider av tiden med Dan Eliasson som rikspolischef. Många av de chefer som tillsattes under hans tid är inte alls kapabla som ledare. Deras främsta egenskap var rövslickeri.

I går kunde man i ”Nyheter idag” läsa att Iraks försvarsminister är folkbokförd i Sverige med falsk identitet, men bor och arbetar i Irak. Han och hans fru uppbär dessutom bidrag varje månad från försäkringskassan.

Jag trodde att jag upplevt det mesta men det här slår allt annat. Hitintills – kanske är bäst att tillägga, det verkar inte finnas några som helst gränser.

Hur är detta bara möjligt?  

Är det aktivister som styr våra myndigheter och institutioner? 

Ingen verkar behöva stå för sina beslut och någon form av uppföljning verkar inte ske. Dags att återinföra ämbetsmannaansvaret?

Jag har ett visum i Thailand som i stort sett kan jämställas med det permanenta uppehållstillståndet i Sverige. Det innebär dock att jag måste anmäla mig på något immigrationskontor var 90.e dag jag befinner mig här. För varje dag jag kommer för sent får jag betala dryga böter och handlar det en längre tid får jag inte återvända hit på många år.

Förutom 90-dagarskontrollen så dyker det ibland upp en patrull gränspoliser som kollar att man verkligen bor på den adress man uppgivit. Det räcker då inte att man befinner sig på adressen ifråga utan man får också hämta en granne som får intyga att man bor stadigvarande där.

Jag är övertygad om att Sverige har mycket att lära av Thailand i migrationsfrågan, men även andra frågor.

Hustrun har en väninna som har en frisersalong med två deltidsanställda. Jag frågade henne vid ett tillfälle hur mycket hon betalar i skatt? 1000 bath – per år, blev svaret. De anställda betalar ingen skatt.

Ja, det sista var lite utanför ämnet, men här har man, till skillnad från den "Humanitära stormakten", koll på det mesta.

Inga kommentarer: