Uppföljning av operationen...

Idag var jag kallad till en sjukgymnast för uppföljning av hur jag mår och fungerar efter det att jag fått en höftledsprotes i min högra höft.

Operationen utfördes den 21 maj på Sollefteå Sjukhus och två dagar senare blev jag utskriven.

Inledningsvis blev sjukgymnasten lite förvånad av att jag redan nu inte hade behov av att avlasta höften med krycka och att jag såg allmänt välmående ut.

Det är ca 1 vecka sedan jag ställde undan den sista kryckan och jag har ingen värk i höften. Däremot känns inte knäna bra och det såg sjukgymnasten när jag fick göra några gångprov.

Därefter kollade hon rörligheten i höften mätt i grader och det var bättre än då man gjorde mätningen innan jag lämnade sjukhuset. Jag fick dock lite värk i ljumsken efter det att hon testat rörligheten och bedömt begränsningarna i höftleden.

Hon gick också igenom olika övningar som jag skall göra innan jag skall på ny kontroll i slutet på augusti och eftersom jag återhämtat mig ovanligt snabbt så fick jag också klartecken på att träna i gymmet och på ergometercykeln. Jag skall också gå längre promenader (eventuellt med krycka) och även träna i trappen hemma. Flera av övningarna syftar till att bygga upp muskulaturen i höften, baksidan av låret och knäna.

Hon berättade att hon varit elitidrottare och sprinter i landslaget för ett antal år sedan och vi pratade en del om att träna och hålla kroppen i trim. Att jag var vältränad då operationen genomfördes har bidragit mycket till att jag återhämtat mig så pass snabbt som jag gjort.

I morgon börjar jag steg två i rehabiliteringen.

Det börjar röra på sig….

Igår var jag kallad till Sollefteå sjukhus inför den kommande höftledsoperationen. Äntligen börjar det hända saker och syftet med det här besöket var att jag skulle genomgå en undersökning, röntga höftleden samt träffa en läkare på Anestesimottagningen.

Besöket var planerat att ta ca 3 timmar men det tog bara drygt en och en halv timme.

Många av Er som brukar läsa min blogg vet att jag är kritisk till hur den svenska sjukvården fungerar för närvarande. Besöket på Sollefteå sjukhus var dock en mycket positiv upplevelse. Jag hade fått lättlästa instruktioner i förväg om hur jag skulle ta mig till de olika avdelningarna.

På avdelningen, där jag kommer att invänta operationen och vårdas efter operationen, fick jag träffa en sköterska som informerade om vårdtid, träning och andra förberedelser inför operationen. Jag fick också med mig dokumentation som jag skall ta del av inför operationen.

Röntgenundersökningen gick väldigt snabbt. Jag hann knappast börja lösa korsordet i Året Runt innan jag blev uppropad. 

När jag var klar där så styrde jag stegen mot Anestesiavdelningen där jag fick vänta en kort stund innan jag fick träffa en narkosläkare. Han ställde ett antal frågor och berättade om operationen. Jag hade hoppats på att jag skulle vara sövd under ingreppet men han förklarade att det var ryggbedövning som gällde. Att vara lokalbedövad och kunna höra när de sågar av lårbenet känns inte som någon höjdare.

Jag är lyckligt lottad som har vänner som Rolf och Karin som skjutsade mig till och från Sollefteå. Under tiden som jag var på sjukhuset passade de på att besöka uppfödaren till deras hund Molly, som också var med i bilen. Kenneln låg inte långt från sjukhuset.

Nu är jag hemma i Sundsvall igen och här är det som vanligt. Då jag ringde min vårdcentral, för att beställa tid hos arbetsterapeuten, så var man tillbaka i verkligheten igen. 

”Det är många som ringer till oss och vår kö är fylld för dagen, vänligen återkom nästkommande vardag”.