Orsak till högt blodtryck och stroke

Förra veckan var jag på återbesök på Surin Hospital efter den stroke jag drabbades av den 8 februari.

Läkaren betonade vikten av att jag kommit under vård så snabbt viket gjort att jag slipper framtida men som t ex förlamningsskador och talsvårigheter. Han gjorde också klart för mig att jag måste äta mediciner, för att minska risken för en ny stroke, så länge jag lever.

Jag hade skrivit ned några frågor bland annat om bil- och motorcykelkörning samt om risken för en ny stroke ökar om jag dricker alkohol i måttliga mängder.

Att köra bil var inga problem men han var mer tveksam till motorcykelkörning, men där kändes det lite mer som att han hakade upp sig på min ålder och inte på stroken. I övrigt så tyckte han att jag kunde leva som jag gjort innan stroken och på min fråga om motionerandet ca en timme per dag i gymmet och på ergometercykeln så var det bara positivt.

Jag kollar blodtrycket några gånger i veckan och det är stabilt.

Jag har börjat fundera på vad det var som utlöste stroken? Jag vet att jag hade ett mycket högt blodtryck när jag anlände till sjukhuset och jag har mina misstankar på vad detta kan ha berott på.

När jag läser om de handlingsförlamade politiker som förstört Sverige och svikit sina väljare samt miljöpartiet och deras företrädare (där så få har förstört för så många) så stiger blodtrycket oroväckande.

Andra som får blodtrycket att skjuta i höjden är ledarskribenterna i Aftonbladet, med Anders Lindberg i spetsen och sådana stollar som Alex Schulman och Lars Lindström som sprider sin dynga i Expressen, för att inte tala om tuppen själv på dynghögen, DN:s chefredaktör Peter Wolodarski. 

Man kan undra hur många strokes dessa politiker och s k journalister och deras gelikar har orsakat under årens lopp?

Aftonbladets tolkningsproblem.....

Romregistret olagligt

Polisens Säkerhets- och integritetsskydsnämnd har i dag fattat beslut kring Skånepolisens register över romer.

Nämnden kritiserar uppgifterna och har konstaterat att det är olagligt.  

Så skriver Aftonbladet idag och vad annat hade man kunnat förvänta sig av en svensk boulevardtidning som inte ens kan stava eller formulera sig rätt och än mindre tolka nämndens utlåtande på ett riktigt sätt.

Nämnden slår nämnligen fast att syftet för registreringen inte har varit att kartlägga etnicitet, utan att den grundar sig i brottsmisstankar mot personer eller släktskap med dessa och säger i sitt utlåtande ”Polismyndigheten kan därför inte anses behandla uppgifter om personer enbart på grund av vad som är känt om deras etnicitet.”

Nämnden säger vidare ”Det förefaller i stället vara så att personer har registrerats på grund av sitt, ofta avlägsna, släktskap till personer som kartlagts antingen på grund av att de är misstänkta för brott eller därför att de kunde befaras begå brottslig verksamhet.”

Det handlar alltså inte om en etnisk registrering som var den vänsterradikala tidningen Dagens Nyheters stora scoop. Jag skrev redan då att man försökt koka soppa på en spik och nu är det bekräftat. Niklas Orrenius får nog ta nya tag för att komma i åtanke av Stora Journalistpriset. Själv anser jag att han bara är ett barn av sin tid, ett sorgligt exemplar av den svenska PK-eliten.

Journalisten kompletterar.....

Journalisten hörde av sig strax efter det att jag publicerat inlägget igår och han tyckte att jag sammanfattat hans åsikter och synpunkter på ett utmärkt sätt men han ville också förtydliga att det finns fler än han som sitter i samma dilemma och kan bli av med jobbet om man uttrycker fel åsikter. 

Som man bäddar får man ligga

”Det är många journalister som mår dåligt idag, dels på grund av rädslan att tappa jobbet för alla nedskärningar inom branschen men mest för att man inte tillåts att skriva om den verklighet som ändå en stor del av Sveriges befolkning redan känner till.”

Han ville också komplettera det han tidigare framfört och det gällde i första hand den kommande valrörelsen och genomförandet av valet.

”Medierna och de andra partierna kommer att göra allt för att skuldbelägga människor som röstar på Sverigedemokraterna och det kommer säkert att skrämma en del. Att få en rasiststämpel i pannan, även om den helt saknar grund, är ingenting som en vanlig normal svensk person vill uppleva. Skulle medierna behandla SD utifrån deras partiprogram som vilket annat parti som helst så skulle de utan vidare nå minst 20-25 % i valet 2014 men många kommer inte att palla för trycket utan kommer att rösta på det parti de alltid har röstat på. De flesta människor är inte dummare än att man förstår att man blir manipulerad av media och att de andra partierna gör allt för att svärta ned och skandalisera SD, men frågan är hur långt det räcker – 2018 kommer det att vara för sent.”

”Vi har under årens lopp i stort sett varit förskonade från fusk och antidemokratiska övergrepp i samband med valen. Men man skall nog inte ta något för givet 2014. Valet till EU kommer att ge en indikation på hur riksdagsvalet kommer att gå och då kommer paniken att sprida sig i det politiskt korrekta Sverige vilket kan få vilka följder som helst. Jag utesluter ingenting.”

Sedan får jag en personlig hälsning ”du är en småtuff dj—l  och du har inget att förlora utan kan publicera vad du tycker är relevant, men i den mån du hamnar under  PK-isternas argusöga kan du råka ut för vad som helst, då jagar man fram alla eventuella skelett som finns i dina garderober.”

Det är så att man får kalla kårar när man hör vad en person som har viss insyn befarar kan hända. Det handlar ju i alla fall inte om någon bananrepublik utan om Sverige, som hitintills betraktats som en av väldens mest demokratiska stater. Vart är vi på väg?

En journalist lättar sitt hjärta....

Efter mina samtal med domaren och polisen funderade jag på hur jag skulle få fram ännu mer information och åsikter om det som händer i vårt land. Det är nästan så att jag känner mig som en journalist, en grävande men hederlig sådan.

Journalist var ordet, vilka uppfattningar har de egentligen och hur får man kontakt med en sådan? Framför allt hur får man en journalist att svara ärligt?

Att få kontakten gick snabbare än jag anat och ännu en gång kom mitt kontaktnät sedan reservofficersutbildningen till användning. Jag fick ett namn på en journalist, inte en av de mer kända men en som skriver politiskt korrekt i en dagstidning.

Jag ringde upp honom, hänvisade till den som rekommenderat honom och talade om mitt syfte med samtalet. Jag möttes av mycket skepsis och var beredd på att han skulle lägga på luren. Jag berättade om de samtal jag haft med domaren och polismannen och jag läste upp vissa stycken av det jag antecknat.

Till slut kom vi överens om att jag skulle skicka utkasten från dessa samtal till honom och var det så att han ansåg sig ha något att tillföra så skulle han höra av sig. I det läget misströstade jag och var nog ganska säker på att det inte skulle bli någon ”intervju”.

Det gick dock bara några dagar så hörde han av sig och han tyckte att jag sammanfattat de båda samtalen på ett bra sätt men föreslog några redaktionella ändringar vilket jag tacksamt tog emot.

Sedan sa han bara ”jag har ingen annan uppfattning än dessa två personer, jag skäms över mig själv och mina journalistkollegor, men jag har en familj att tänka på och skulle jag sätta mina vekliga åsikter på pränt så är jag arbetslös i morgon”.

”Jag kan försäkra att det är ganska jobbigt att vara journalist idag. Jag har haft ett ganska stort umgänge men det har minskat efterhand då jag har haft svårt att motivera mitt ställningstagande att inte kritisera den svenska invandringspolitiken. Idag inskränker sig umgänget till familjen och några journalistkollegor”.

”Det finns uppgifter om att ett antal ledande svenska journalister skall ha träffats och upprättat gemensamma riktlinjer om hur vi skall ställa oss till konsekvenserna av invandringspolitiken. Om detta är en myt eller verklighet vet jag inte men jag vet att man höll en konferens på Grand Hotell i Saltsjöbaden den 21 mars 1987 vilket har bekräftats av journalisterna Susanna Popova och Thomas Gür. De har bland annat berättat att det var mycket snack om att lyfta av locket eller att låta locket ligga på då det gällde att beskriva konsekvenserna av den svenska invandringspolitiken. Jag kan tänka mig att man beslutade att låta locket ligga på. Men jag har aldrig tagit del av något avtal eller några riktlinjer som reglerar hur den svenska journalistkåren skall ställa sig i förhållande till den svenska invandringspolitiken. Däremot så finns det riktlinjer och regler på varje redaktion och känsliga artiklar eller reportage granskas innan de går i tryck eller sänds”.

”Idag råder näst intill panik på varje tidningsredaktion runt om i Sverige. Läsare, prenumeranter och annonsörer flyr dagspressen likt råttor som lämnar ett sjunkande skepp. Aftonbladet och Expressen höjde lösnummerpriset till 15 kronor vilket motiverades av att läsarna var beredda att betala för kvalitét. Dessa bevingade ord fälldes av Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin.  Här kan man med fog tala om verklighetsfrånvänd. Vad man däremot inte vill tala högt om, är de brev och mail som dagligen landar på redaktionerna och där allt så gott som uteslutande handlar om kritik mot hur man förvanskar sanningen. ”

”Jag tycker också att det finns all anledning att syna de stora drakarnas retorik då det gäller konkurrensen från nätet. Hatobjektet nummer ett är Avpixlat.info, som trots det, alla journalister läser flera gånger om dagen, och som man kallar rasistisk och främlingsfientlig. Hur mycket jag än läser av artiklar, krönikor, och insändare har jag ännu inte hittat något som tyder på rasism eller främlingsfientlighet. Det mesta handlar faktiskt om sådant som vi inte skriver om men som speglar verkligheten i samhället betydligt bättre. Vid några enstaka tillfällen har jag dock stött på kommentarer som inte kunnat anses vara riktigt rumsrena. Men Avpixlat.info går sin egen väg och låter kommentarsfälten förbli öppna och bidrar på så sätt till en debatt i dessa känsliga frågor. Dagspressen ha gått den andra vägen och stängt ned kommentarsfälten och bland oss journalister gick de länge under benämningen pissrännan, vilket säger en del om vad många journalister tycker om våra läsare.”

”Vissa journalister har en längre löplina än andra som t ex Janne Josefsson. Uppdrag granskning tillåts att gå över gränsen ibland medan vi andra hålls i stramare koppel. Sedan finns det några som passerat gränsen och inte får många chanser att få sina reportage antagna oavsett om de speglar sanningen eller inte. En tredje kategori är de som skriver under pseudonym som t ex Julia Cesar. Med ett annat medieklimat i Sverige skulle hon vara en klar kandidat till Stora Journalistpriset”.

”Fanns det ett klimat att göra ett sanningsenligt reportage inifrån Migrationsverket och vad som hänt och händer där hade man Stora Journalistpriset som i en ask.”

”Eftersom jag är den jag är och agerar som jag gör är jag inte ett dugg bättre än mina kollegor som agerar på samma sätt och det känns därför lite förmätet att kritisera mina kollegor. Men jag kan inte undvika en av de större tidningarnas ledar- och kulturredaktioner som själva ännu inte har förstått att de utnyttjas i ett mycket större sammanhang. De utgör bara en samling nyttiga idioter för dunklare syften”.

”Jag och många med mig är införstådda med att vårt sätt att mörka, vinkla och ljuga inte kommer att hålla i längden och jag bävar för den dag då vi tvingas stå till svars för hur vi bedragit och svikit våra läsare och tittare, den dagen kommer lika säkert som amen i kyrkan”. 

”Men jag är ännu mer orolig över vilka de verkliga krafterna och intressena är som styr det som händer på invandringsområdet.”

Avslutningsvis kom han in på den kommande valrörelsen och berättade att så gott som varenda dagstidning försöker hitta så mycket skit om Sverigedemokraterna som det bara är möjligt. ”Man kommer också i så många sammanhang som möjligt tala om SD som rasistiska och främlingsfientliga. Vi kommer att få vara med om den smutsigaste valrörelsen som någonsin förekommit i Sverige”.

Ja, så kan det tydligen låta när sanningen kommer fram. Det är inte det minsta konstigt att journalistkåren är den grupp som folk har minst förtroende för. Nu kan vi förhoppningsvis få fler som öppnar sig i takt med massuppsägningarna på dagstidningarna.

Jag läste följande någonstans men har glömt var så jag kan inte uppge källa.

”Svenska tidningsläsare anses av journalistkåren inte vara intellektuellt kapabla att sovra och tolka information. Som svensk journalist anser man sig vara läsekretsens förmyndare med uppdrag att censurera och selektera nyhetsflödet så att en politiskt korrekt bild förmedlas, en som garanterar att läsaren inte drar “fel” slutsatser eller skaffar sig “fel” åsikter. Att denna tillrättalagda bild är falsk och att det är ett synsätt som uttrycker läsarförakt, väger i sammanhanget lätt.”

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

Men frågan kvarstår; vad är det för krafter och intressen som tillåts förstöra den välfärd som hundratusentals av våra förfäder byggt upp under lång tid? Vad är syftet och vilka är det som tjänar på denna tragedi?

Ohederlig svensk journalistik.

I en krönika i den dansksvenska bloggen Snaphanen skriver journalisten Julia Ceasar idag om det så kallade ”etniska registret över Romer”.

Det är en mycket välskriven krönika som varje svensk borde läsa. 

Jag säger bara; Gör dig själv en tjänst och ta dig tid att läsa den.

http://snaphanen.dk/2013/09/29/sondagskronika-agendajournalisterna/#more-166495 

Går det inte att länka så kan du kopiera länken och klistra in den i adressfältet.