Efter mina samtal med domaren och polisen funderade jag på
hur jag skulle få fram ännu mer information och åsikter om det som händer i
vårt land. Det är nästan så att jag känner mig som en journalist, en grävande men
hederlig sådan.
Journalist var ordet, vilka uppfattningar har de egentligen
och hur får man kontakt med en sådan? Framför allt hur får man en journalist
att svara ärligt?
Att få kontakten gick snabbare än jag anat och ännu en gång
kom mitt kontaktnät sedan reservofficersutbildningen till användning. Jag fick
ett namn på en journalist, inte en av de mer kända men en som skriver politiskt
korrekt i en dagstidning.
Jag ringde upp honom, hänvisade till den som rekommenderat
honom och talade om mitt syfte med samtalet. Jag möttes av mycket skepsis och
var beredd på att han skulle lägga på luren. Jag berättade om de samtal jag
haft med domaren och polismannen och jag läste upp vissa stycken av det jag
antecknat.
Till slut kom vi överens om att jag skulle skicka utkasten
från dessa samtal till honom och var det så att han ansåg sig ha något att
tillföra så skulle han höra av sig. I det läget misströstade jag och var nog
ganska säker på att det inte skulle bli någon ”intervju”.
Det gick dock bara några dagar så hörde han av sig och han
tyckte att jag sammanfattat de båda samtalen på ett bra sätt men föreslog några
redaktionella ändringar vilket jag tacksamt tog emot.
Sedan sa han bara ”jag har ingen annan uppfattning än dessa
två personer, jag skäms över mig själv och mina journalistkollegor, men jag har
en familj att tänka på och skulle jag sätta mina vekliga åsikter på pränt så är
jag arbetslös i morgon”.
”Jag kan försäkra att det är ganska jobbigt att vara
journalist idag. Jag har haft ett ganska stort umgänge men det har minskat
efterhand då jag har haft svårt att motivera mitt ställningstagande att inte
kritisera den svenska invandringspolitiken. Idag inskränker sig umgänget till
familjen och några journalistkollegor”.
”Det finns uppgifter om att ett antal ledande svenska
journalister skall ha träffats och upprättat gemensamma riktlinjer om hur vi
skall ställa oss till konsekvenserna av invandringspolitiken. Om detta är en
myt eller verklighet vet jag inte men jag vet att man höll en konferens på
Grand Hotell i Saltsjöbaden den 21 mars 1987 vilket har bekräftats av journalisterna
Susanna Popova och Thomas Gür. De har bland annat berättat att det var mycket
snack om att lyfta av locket eller att låta locket ligga på då det gällde att
beskriva konsekvenserna av den svenska invandringspolitiken. Jag kan tänka mig
att man beslutade att låta locket ligga på. Men jag har aldrig tagit del av
något avtal eller några riktlinjer som reglerar hur den svenska journalistkåren
skall ställa sig i förhållande till den svenska invandringspolitiken. Däremot
så finns det riktlinjer och regler på varje redaktion och känsliga artiklar
eller reportage granskas innan de går i tryck eller sänds”.
”Idag råder näst intill panik på varje tidningsredaktion
runt om i Sverige. Läsare, prenumeranter och annonsörer flyr dagspressen likt
råttor som lämnar ett sjunkande skepp. Aftonbladet och Expressen höjde
lösnummerpriset till 15 kronor vilket motiverades av att läsarna var beredda
att betala för kvalitét. Dessa bevingade ord fälldes av Aftonbladets ansvarige
utgivare Jan Helin. Här kan man med fog
tala om verklighetsfrånvänd. Vad man däremot inte vill tala högt om, är de brev
och mail som dagligen landar på redaktionerna och där allt så gott som
uteslutande handlar om kritik mot hur man förvanskar sanningen. ”
”Jag tycker också att det finns all anledning att syna de
stora drakarnas retorik då det gäller konkurrensen från nätet. Hatobjektet
nummer ett är Avpixlat.info, som trots det, alla journalister läser flera
gånger om dagen, och som man kallar rasistisk och främlingsfientlig. Hur mycket
jag än läser av artiklar, krönikor, och insändare har jag ännu inte hittat
något som tyder på rasism eller främlingsfientlighet. Det mesta handlar
faktiskt om sådant som vi inte skriver om men som speglar verkligheten i
samhället betydligt bättre. Vid några enstaka tillfällen har jag dock stött på
kommentarer som inte kunnat anses vara riktigt rumsrena. Men Avpixlat.info går
sin egen väg och låter kommentarsfälten förbli öppna och bidrar på så sätt till
en debatt i dessa känsliga frågor. Dagspressen ha gått den andra vägen och
stängt ned kommentarsfälten och bland oss journalister gick de länge under
benämningen pissrännan, vilket säger en del om vad många journalister tycker om våra läsare.”
”Vissa journalister har en längre löplina än andra som t ex Janne
Josefsson. Uppdrag granskning tillåts att gå över gränsen ibland medan vi andra
hålls i stramare koppel. Sedan finns det några som passerat gränsen och inte
får många chanser att få sina reportage antagna oavsett om de speglar sanningen
eller inte. En tredje kategori är de som skriver under pseudonym som t ex Julia
Cesar. Med ett annat medieklimat i Sverige skulle hon vara en klar kandidat
till Stora Journalistpriset”.
”Fanns det ett klimat att göra ett sanningsenligt reportage
inifrån Migrationsverket och vad som hänt och händer där hade man Stora
Journalistpriset som i en ask.”
”Eftersom jag är den jag är och agerar som jag gör är jag
inte ett dugg bättre än mina kollegor som agerar på samma sätt och det känns
därför lite förmätet att kritisera mina kollegor. Men jag kan inte undvika en
av de större tidningarnas ledar- och kulturredaktioner som själva ännu inte har
förstått att de utnyttjas i ett mycket större sammanhang. De utgör bara en
samling nyttiga idioter för dunklare syften”.
”Jag och många med mig är införstådda med att vårt sätt att
mörka, vinkla och ljuga inte kommer att hålla i längden och jag bävar för den
dag då vi tvingas stå till svars för hur vi bedragit och svikit våra läsare och
tittare, den dagen kommer lika säkert som amen i kyrkan”.
”Men jag är ännu mer orolig över vilka de verkliga krafterna
och intressena är som styr det som händer på invandringsområdet.”
Avslutningsvis kom han in på den kommande valrörelsen och
berättade att så gott som varenda dagstidning försöker hitta så mycket skit om
Sverigedemokraterna som det bara är möjligt. ”Man kommer också i så många
sammanhang som möjligt tala om SD som rasistiska och främlingsfientliga. Vi
kommer att få vara med om den smutsigaste valrörelsen som någonsin förekommit i
Sverige”.
Ja, så kan det tydligen låta när sanningen kommer fram. Det
är inte det minsta konstigt att journalistkåren är den grupp som folk har minst
förtroende för. Nu kan vi förhoppningsvis få fler som öppnar sig i takt med
massuppsägningarna på dagstidningarna.
Jag läste följande någonstans men har glömt var så jag kan
inte uppge källa.
”Svenska tidningsläsare anses av journalistkåren inte vara
intellektuellt kapabla att sovra och tolka information. Som svensk journalist
anser man sig vara läsekretsens förmyndare med uppdrag att censurera och selektera
nyhetsflödet så att en politiskt korrekt bild förmedlas, en som garanterar att
läsaren inte drar “fel” slutsatser eller skaffar sig “fel” åsikter. Att denna
tillrättalagda bild är falsk och att det är ett synsätt som uttrycker
läsarförakt, väger i sammanhanget lätt.”
Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.
Men frågan kvarstår; vad är det för krafter och intressen
som tillåts förstöra den välfärd som hundratusentals av våra förfäder byggt upp
under lång tid? Vad är syftet och vilka är det som tjänar på denna tragedi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar