Alltid händer det något....

I går var det dags att förlänga uppehållstillståndet ännu ett år. Sedan man stängde immigrationskontoret i Kapchoeng är jag tvingad att åka till Nakonratchasima, som ligger ca 20 mil från Surin och då gäller det att ha papperen i ordning och inte glömt något hemma.
Vi startade vid åttatiden och förutom Yaya så var döttrarna med och de sistnämnda hoppades på några timmars shopping på marknaden i Nakonratchasima.
Den sista delen av vägen är vad vi i Sverige skulle kalla motortrafikled och där går det hålla en något så när anständig hastighet. Lite för anständig visade det sig när vi hade ca 50 kilometer kvar. Då blev vi stoppade av två Highway Patrol-poliser och upplyst om att jag kört 114 km/tim mot tillåtna 80 km/tim. Hustrun skötte snacket och 100 bath fattigare så var det bara att fortsätta mot målet. Väl framme kom nästa bakslag, kontoret hade flyttat till nya lokaler och den enda information som stod till buds var ett telefonnummer som var tejpat på dörren. Efter ett telefonsamtal och en vägbeskrivning av några anställda på en närbelägen restaurang hade vi situationen klar för oss.
Utan större problem hittad vi fram till det nya kontoret och där fick vi ett antal nya dokument som skulle fyllas i och skrivas under, denna gång på thailändska. När detta var klart så var klockan tolv och de hårt arbetande immigrationstjänstemännen gick på lunch och vi var välkomna tillbaks efter klockan ett.
Där försvann tjejernas förväntningar på någon shopping och det var inte annat att göra än att äta lunch även för oss, vilket vi gjorde på en liten restaurang i närheten av kontoret. I Thailand är det aldrig långt till närmaste restaurang.
Väl tillbaks på kontoret fick vi vänta en stund tills det blev vår tur. Det som jag förutsatt skulle bli en rutinmässig handläggning visade sig bli betydligt besvärligare. Immigrationsmyndigheten har krav på att sökande skall redovisa sin inkomst genom intyg från den som är utbetalare. Dessa intyg skall även vara bestyrkta av den svenska ambassaden i Bangkok. För att slippa en dag extra i Bangkok har jag därför låtit Notarius Publicus i Sundsvall bestyrka intygen de senaste två åren. Men nu tog det tvärstopp, man godkände inte detta. Jag hänvisade då till att man godkänt det vid två tidigare tillfällen och man lovade att leta fram föregående års ansökningshandlingar.
Efter en och en halv timmes letande hade man fortfarande inte hittat dessa och vi blev inkallade till platschefen som förklarade att det skulle ta lång tid att leta fram mina handlingar. Och eftersom hon måste sätta folk på den uppgiften ansåg hon att jag skulle betala för den ”tjänsten”.
Hustrun övertog ”förhandlandet” och jag begrep att hon hävdade att chefen och hennes personal var anställda och avlönade av staten. Jag förstod även att hon ville ha femtusen för den förtäckta mutan. Utan att riktigt veta om och i så fall vad vi var överens eller inte så fortsatte schackrandet vid tjänstemannens bord. Jag hade då smugit till Yaya 3 000 bath som hon stoppat in i passet och hon gjorde klart att jag inte visste något och att det var hon som betalade och att hon inte hade mera pengar.
Jag hade kunnat betala 5 000 om det hade behövts bara för att slippa besväret med att åka till Bangkok och ambassaden. Tågbiljetter, taxiresor, hotellkostnad och ambassadens avgift för att få intygen bestyrkta skulle ha blivit betydligt dyrare.
När Yaya sköt fram passet svepte tjänstemannen ner pengarna i en låda med en elegant och graciös rörelse som visade en viss vana. Sedan gick det som på räls och strax efter klockan tre kunde jag lämna kontoret med ytterligare ett års uppehållstillstånd.
På hemvägen korsades våra vägar igen, efter en omkörning där det fanns en heldragen linje, blev vi ånyo invinkade av ordningsmakten och det löste sig lika smärtfritt denna gång genom ett ”lunchbidrag” på 100 bath.

Polsk riksdag?

Det spekulerades en hel del innan valet till talman genomförts. Mona Sahlin utsåg en egen kandidat vilket verkade vara taktiskt betingat. Hon hade knappast några förhoppningar om att Kent Härstedt skulle kunna vinna omröstningen. Förhoppningarna var nog att Alliansens kandidat skulle vinna med stöd av SD så att man fortsättningsvis skulle kunna rida på att Alliansen haft stöd av SD. Nu gick det inte så, med Bodström på bonnpermis i USA, en pissnödig kommunist och en något odisciplinerad och olydig ledamot på den rödgröna sidan så hade Alliansens kandidat utsetts till talman utan SD:s röster.

Olika medier spekulerade om olika resultat och hur röstningen skulle utfalla innan valet till talman genomförts, men ingen fick rätt. Det talades om utpressning när det gällde de krav som SD förde fram medan krav eller förslag från övriga partier benämndes förhandlingar. Man upphör aldrig att förvånas, det tågas på i samma trångsynta anda som bidrog till SD kom in i Sveriges Riksdag.

Det har också diskuterats, förhandlats och spekulerats om SD skulle hållas utanför utskotten men där har politikerna till slut tagit sitt förnuft till fånga och nu får SD sina utskottsplatser.

Det är inte bara i riksdagen känslorna svallat. Media har trampat på i samma spår som tidigare och demonstrationerna har avlöst varandra. Aftonbladet drog igång något man kallar ”vi gillar olika” och det är väl inget fel i det, syftet kan väl de flesta skriva under på. Men man fokuserar på fel sak, det handlar inte om rasism det handlar om vilken asyl- och flyktingpolitik Sverige skall ha och hur flyktingmottagning skall gå till. Själv har jag den uppfattningen att rasismen nästan är utdöd i Sverige. Handen på hjärtat när såg vi en skinnskalle senast? Om inte så handlar det om en mycket marginell grupp, sannolikt mycket mindre än de stenkastande stollarna i AFA.
Jag delar statsministerns uppfattning när han säger att en övervägande del av dem som röstat på SD gör det av missnöje och inte av rasistiska motiv. Tänk att det skall vara så svårt för media att begripa eller kanske man inte vill begripa det?

Vilka är det som leder demonstrationerna mot SD, ja inte är det vad man i dagligt tal kallar vanligt folk. Rättvisepartiet Socialisterna spelar en framträdande roll liksom anhängare till tok- och avgrundsvänstern och inte minst AFA. Det handlar om samma grupperingar som före valet stoppade många av SD:s valmöten genom att kasta ägg och tomater och på andra sätt såg till att SD inte fick komma till tals. Det handlar i mångt och mycket om demokratins dödgrävare.

Nu lär man väl få fan på sig eftersom man uttryckt vad man tycker utan att vara vare sig rasist eller främlingsfientlig. Men det får man väl ta i så fall.
De som såg till att SD kom in i värmen är de etablerade partierna livligt understödda av media. Det är deras ansvar och ingens annan att SD nått sitt mål.

Om media, med Aftonbladet i spetsen, trampar på i ullstrumporna utan att fokusera på det som det verkligen handlar om så är jag säker på att SD vid nästa val är det tredje största partiet i Sveriges Riksdag, en önskvärd utveckling? Det bör i första hand media fundera över.

Det går bara utför...

Sossarna har tillsatt en kriskommission och nu är det vänsterpartiets tur och där kallas det framtidskommission, men rätt namn är naturligtvis haverikommission i båda fallen.
Vänsterpartiet är nu mindre än Sverigedemokraterna och tillsammans med Kristdemokraterna Riksdagens minsta parti. Fem val i rad har det bara gått utför och ingenting talar för att det skall gå bättre nästa gång – snarare tvärt om. Ok, jag önskar lycka till.
Inom Alliansen så har nu tre av fyra partisekreterare lämnar sina poster och nya utsetts. Det vinnande laget gör redan nu förändringar medan de som förlorade behåller sin laguppställning.
Jag tycker att det börjar likna fotbollslaget IFK Sundsvalls förfall över det rödgröna alternativet.

Fler funderingar med anledning av valutgången...

En spännande vecka väntar och redan på måndag skall riksdagens talman och två vice talmän väljas. Det är svårt att sia om resultatet, kanske får vi en talman som utsetts med stöd av röster från Sverigedemokraterna.
På tisdag fortsätter det med regeringsförklaringen och kanske det mest spännande, vilka är ministrar i den nya regeringen?
Säga vad man vill om Fredrik Reinfeldt, men där sitter det inte fast. Det var väl inte många som trodde att han skulle splittra ett vinnande lag men där fick vi fel. Utbytet av Per Schlingman är säkert välplanerat och han får en annan och kanske ännu viktigare roll i fortsättningen. Sofia Arkelstam är tydligen ett stjärnskott som har rätt bakgrund och hennes intresse verkar vara gröna frågor. Bäva månde Klimat-Maria. Man vilar inte på lagrarna inom Moderaterna utan kör vidare efter de strategier som hitintills visat sig vara mycket lyckosamma men man byter ut och flyttar personer för att nå maximal effekt och få fler sympatisörer. Detta trots att man har gjort det bästa valet på 100 år.

Men sossarna tågar på i gamla spår. Där har det inte gjorts några byten – inte ännu i alla fall. Trots det sämsta valresultatet i partiets historia händer ingenting annat än att man tillsätter en haverikommission och kallar in en extrakongress. Men man låter de som är ansvariga för floppen analysera vad som hände och vad det berodde på. Sahlin, Baylan, Östros, Bodström, Österberg, Ylva Johansson och Lundby-Wedin är väl inte några namn man kopplar till förnyelse direkt. Men jag för står problematiken, det räcker med att höra Jytte Guteland mindre än fem minuter för att förstå att det inte finns någon återväxt i partiet.

Äntligen hemma...

Nu är vi tillbaks i Surin och resan gick bra hela vägen. Turkish Airlines var en positiv överraskning och de får fullt godkänt. Moderna flygplan, trevlig besättning och ville man ha en Whisky eller en grogg så behövde man inte betala fyra Euro som man måste göra då man flyger med SAS och Finnair och en del andra bolag. Vi landade faktiskt lite före tidtabellen och från flygplatsen tog vi taxi till hotellet vilket tog ca 35 minuter. Det facila priset av 340 bath är ju också överkomligt. Det är faktiskt billigare än att åka taxi från Granlo till järnvägsstationen i Sundsvall, vilket på sin höjd tar tio minuter.
Efter att ha duschat och vilat lite så åkte vi och köpte tågbiljetter (Bkk - Surin) och därefter till marknaden vid Hotel Indra för att handla lite presenter.
Tåget tog ca 7,5 timmar och hade, som vanligt, lite svårt att hålla tidtabellen. Antalet väskor och påsar hade stadigt växt under resans gång så det var mycket att hålla reda på när vi skulle ombord på tåget. Det blir lite problem då antalet armar inte räcker till och när resväskorna börjar anta en vikt som närmar sig 30 kg.
Nåväl, på perrongen i Surin väntade barnen och det blev ett glatt återseende. Detsamma gällde då vi kom hem, Zippo höll nästan på att slå knut på sig själv av glädje.
Nu är det lördag förmiddag här och vi håller på att acklimatisera oss till värmen och luftfuktigheten samt det faktum att Thailand ligger fem timmar före Sverige. Termometern visar 33,0 grader just nu och solen lyser från en molnfri himmel. Men lite regn lär vi säkert få räkna med framöver eftersom regnperioden ännu inte är slut på ett tag.
Det är lite som behöver åtgärdas efter nästan fem månaders frånvaro men ungarna hade städat och fixat så det som skall åtgärdas får ta den tid det tar.

Ingenting att hoppas på....

Jag läste någonstans att allas vår kamrat, Lars Ohly erbjudits en tjänst på den Transsibiriska järnvägen. Jag vet inte om det finns någon substans i det eller om det bara är ett rykte. Vad jag förstått så tvekar Ohly då han har ett besvärande förflutit som kommunist. Han verkar vilja ha garantier för att denna omständighet inte skall bli offentlig om han accepterar tjänsten.
Man kan väl förmoda att efterlevande till de ca trettio miljoner människor som kamrat Stalin lät avrätta i kommunismens namn fortfarande har dessa illdåd i klart minne. Det kanske inte är helt fel att misstänka att detta förhållande skulle kunna innebära problem för kamrat Ohly.
Dessutom finns det inte heller tillgång till friskolor vilket innebär att barnen tvingas gå i statliga/kommunala skolor tillsammans med barn till helt vanligt folk vilket kan innebära starka slitningar i familjen.
Jag tar mig friheten att gissa att Sveriges sista kommunist tackar nej till erbjudandet och vi får fortsätta att dras med honom här hemma.
Jag är dock ganska övertygad om att hans tid som partiledare kommer att läggas till handlingarna innan det blir aktuellt med en ny valrörelse och det är inte någon speciellt vågad gissning.

Var tog den höga svansföringen vägen?

Ibland kan man bara inte låta bli. Snacka om dåliga förlorare. Två riktiga muntergökar förklarar att man inte har någon förklaring till att det gick som det gick. Nu sker allt i mer dämpade former än det gjorde bara för två veckor sedan.

Om det rödgröna samarbetet skall fortsätta, om oppositionen skall lägga en egen budget och en hel del annat som var solklart före valet verkar nu det mesta stå skrivet i sjärnorna.

Det står i alla fall klart att det inte blir någon bensinskattehöjning och ingen kilometerskatt inom överskådlig framtid. Glesbygden tackar!

Bilden hittade jag i Aftonbladet

Några reflektioner efter valet...

Varför gick det som det gick…
Jag tror inte att det behövs någon haverikommission för att svara på den frågan.
För det första, och det är viktigt, så har Sverige genomgått stora förändringar sedan 60- och70-talen medan partiet lever kvar i det gamla industrisamhället och hur det såg ut då. Varven är nedlagda sedan länge, liksom textilindustrin och Ericsson har inte en enda fabrik kvar i Sverige. Sossarnas samhälle existerar inte längre och antalet arbetare har minskat i takt med att jobben försvunnit eller flyttat utomlands och nu handlar det mest om arbeten inom tjänstesektorn och människor som är mer av individualister och som inte attraheras av de rödgrönas brist på ideologi och deras politik med kärnkraftsmotstånd, skattehöjningar och andra pålagor samt begränsningar av den personliga valfriheten.
Man upplevs inte heller som trovärdiga då man angriper Alliansen i ekonomiska frågor eftersom Alliansen är bäst i klassen när det gäller att ha hanterat finanskrisen i hela Europa.
Dödsstöten kom, om inte förr, då kamrat Ohly erbjöds en möjlighet att ingå i en regering. Vem vill ha en gammal kommunist i regeringen? Inte många vad jag förstått och nu är Vänsterpartiet till och med mindre än Sverigedemokraterna. Det är nog snart dags för den gamle tågmästaren att söka nytt jobb.
Det känns också konstigt att höra företrädarna för detta parti beskylla Alliansen för ökade klyftor och nyfattigdom i Sverige baserat på att antalet socialbidragstagare ökat. Det är väl självklart att om 20000 - 30 000 asylsökande kommer till Sverige varje år så ökar antalet socialbidragstagare eller har de någon annan försörjningsmöjlighet som vanligt folk inte känner till. Varför nämns och ifrågasätts inte det i debatten mellan de etablerade partierna?
Sverigedemokraternas entré i finrummet var mer väntat än oväntat för min del. De etablerade partiernas och medias ovilja att diskutera invandringsproblematiken och flyktingmottagandet har lett fram till detta Man får nästan en känsla av att de kommit överens om att tiga om de problem som finns kopplade till invandringen. Det hade varit bättre att de kommit överens om att ta upp problemen till diskussion och talat om hur man ville lösa dem även om förslagen till lösningar varit olika. Nu undrar vanliga människor om de etablerade partierna inte märkt av upploppen i Rosengård, Tensta, Bergsjön med flera platser där folk i ”reservaten” uttrycker sin vrede genom mordbränder, stenkastning och andra ickedemokratiska handlingar. Känner man inte till att massor av människor bott i dessa områden i tio - tjugo års tid utan att lära sig tala svenska eller haft ett enda jobb under den tiden?
Den viktigaste frågan är kanske om man tänker fortsätta med den strutsmentalitet som lett fram till att Sverigedemokraterna tagit plats i Sveriges Riksdag?

Jag kan inte låta bli att kommentera att Mona Sahlin sitter kvar som partiledare efter detta katastrofala val, det om inte annat visar att man har brist på kandidater som kan ta över.
Den socialdemokratiska partistyrelsen har nu sagt " sitt kvar, ta ansvar, led partiet".
Ja, ja det blir nog lite av att en blind herde skall leda en skock med får, genom ett minfält mot ett stup ner i ett hav fullt av hajar som dessutom är smittade med rabies. Det är bara att gratulera motståndarna.

Hur går det i valet?

Jag tar mig friheten att tippa hur valet utfaller på söndag. Det handlar bara om känsla jag har och ingenting annat.
Så här kvällen före tror jag att de rödgröna får majoritet i Sundsvalls kommun.

I Timrå är det mer tveksamt men i valet till landstinget blir det fritt fall för de rödgröna.
Det är sällan man ser något som är så misskött som landstinget i Västernorrlands län och medborgarnas dom blir hård men rättvis.
Det är nog inte helt osannolikt att både landstingsdirektör och sjukhusdirektör följer med i det sjunkande skeppet. Den senaste har ju redan förberett uttåget genom att polisanmäla den blivande arbetsgivaren för förtal.
När det gäller valet till riksdagen vinner Alliansen ganska klart, det försprång som de skaffat sig i de olika opinionsundersökningarna under de sista veckorna går inte att ta igen. Det som blir mest spännande med det valet är om Sverigedemokraterna får en vågmästarroll eller inte.

Det är nog ställt utom all tvekan att de kommer in i riksdagen, det pekar det mesta mot och här får båda blocken ta på sig ansvaret för att man inte tagit tag i de problem som kan kopplas till invandringen. I stället har man kritiserat vanligt folk som ställer relevanta frågor och kallat dessa för främlingsfientliga. Nu får de närkontakt med det problem som detta agerande skapat.

Risken är faktiskt överhängande att SD får en vågmästarroll vilket inte är något drömscenario för något av blocken. Det ligger inte heller i majoriteten av Sveriges medborgares intresse att få ett kaos i Sveriges riksdag.

Skulle det nu bli fallet så lär ju värdet på den svenska kronan falla som en sten, vilket inte är helt ointressant för oss som bor utomlands en stor del av året.

Klimathotet - existerar det?

Finns det verkligen ett klimathot? Det verkar finnas olika uppfattningar om detta och efter Köpenhamnskonferensen har det varit tyst, knäpp tyst. Utom i Sverige där man från ett håll föreslår en höjning av bensinpriset och införande av kilometerskatt.

Men de verkar eniga på båda sidor, det finns ett klimathot – säger man.

Jag börjar undra om man för oss medborgare bakom ljuset, att man ljuger och mörkar för att på alla sätt och vis hålla liv i denna enorma guldgruva när det gäller skattepålagor. Det finns ju ingen som vetenskapligt har påvisat att koldioxiden har den egenskap man så gärna vill tillskriva den.
Handlar det helt enkelt om ett korthus, en gigantisk manipulation från politikernas sida?
Det här med etanol verkar ju inte heller vara riktigt genomtänkt när man tillverkar bränsle av grödor som annars skulle ha varit mat.

Tant Maud och Klimat-Maria verkar vara lika rabiata i denna fråga och något ärligt svar lär jag inte kunna förvänta mig under min livstid.
Men nya skatter lär det säkert bli oavsett vem som ställer och styr i vårt lilla kungarike.