Orsak till högt blodtryck och stroke

Förra veckan var jag på återbesök på Surin Hospital efter den stroke jag drabbades av den 8 februari.

Läkaren betonade vikten av att jag kommit under vård så snabbt viket gjort att jag slipper framtida men som t ex förlamningsskador och talsvårigheter. Han gjorde också klart för mig att jag måste äta mediciner, för att minska risken för en ny stroke, så länge jag lever.

Jag hade skrivit ned några frågor bland annat om bil- och motorcykelkörning samt om risken för en ny stroke ökar om jag dricker alkohol i måttliga mängder.

Att köra bil var inga problem men han var mer tveksam till motorcykelkörning, men där kändes det lite mer som att han hakade upp sig på min ålder och inte på stroken. I övrigt så tyckte han att jag kunde leva som jag gjort innan stroken och på min fråga om motionerandet ca en timme per dag i gymmet och på ergometercykeln så var det bara positivt.

Jag kollar blodtrycket några gånger i veckan och det är stabilt.

Jag har börjat fundera på vad det var som utlöste stroken? Jag vet att jag hade ett mycket högt blodtryck när jag anlände till sjukhuset och jag har mina misstankar på vad detta kan ha berott på.

När jag läser om de handlingsförlamade politiker som förstört Sverige och svikit sina väljare samt miljöpartiet och deras företrädare (där så få har förstört för så många) så stiger blodtrycket oroväckande.

Andra som får blodtrycket att skjuta i höjden är ledarskribenterna i Aftonbladet, med Anders Lindberg i spetsen och sådana stollar som Alex Schulman och Lars Lindström som sprider sin dynga i Expressen, för att inte tala om tuppen själv på dynghögen, DN:s chefredaktör Peter Wolodarski. 

Man kan undra hur många strokes dessa politiker och s k journalister och deras gelikar har orsakat under årens lopp?

En tung inledning...

Det har varit en tung inledning på det nya året. Mina problem med vänster höft- och knäled har försämrats ytterligare och vissa dagar har jag svårt att gå. Jag har röntgat båda lederna och fått ett utlåtande från ortopedläkaren på mitt sjukhus här. 

Röntgenbilderna och diagnoserna har jag skickat till min vårdcentral samt framfört önskemål om en remiss till Ortopedkliniken när jag kommer till Sverige.

Mitt humör har påverkats negativt av värken och aktiviteterna på bloggen har fått ligga i träda.

Men jag skall inte enbart skylla på detta. Tro det eller ej, men jag tycker faktiskt synd om Stefan Löfven. Han visar nästan dagligen på bristande självinsikt och grodorna hoppar i stora klungor ur munnen på honom. Hans dagar som politiker är räknande och bakom honom ringlar sig en lång kö av oduglingar som känner sig kallade att ta över det sjunkande skeppet. 

Det är lätt att konstatera att strategin att krossa Alliansen lyckades, men det är också lika lätt att konstatera att det blev en pyrrhusseger. Gullandet med C och L har gjort att det bara är skärvor kvar av Sveriges Arbetarparti. Där har vi Löfvens eftermäle och att sparka på en som redan ligger känns fel. Det är andra i vårt samhälle som sysslar med sånt.

 

Som inte det kunde vara nog med ledproblemen så har jag också fått diagnosen katarakt (grå starr) på båda ögonen. Även här har jag vädjat om en remiss till ögonkliniken snarast efter återkomsten till Sverige.

Det är dock inte slut med eländet med det.

Tidigt på morgonen den 8 februari vaknade jag med sprängande huvudvärk och problem i mun och svalg. Jag insåg direkt att jag drabbats av en stroke och hustrun kallade på ambulans som var snabbt på plats. Inom en halvtimme var jag under vård på Rumpaet Hospital och efter scanning fick jag bekräftelse på min misstanke om stroke.

Jag var i ganska dåligt skick och kommer inte ihåg så mycket av de första timmarna på sjukhuset och flytten till Surin Hospital. Men tillståndet förbättrades timme för timme efter behandling och medicinering. Dagen efter bedömdes jag så pass frisk att jag blev utskriven från sjukhuset.

Med tanke på vad jag varit med om så känner jag mig ganska bra. Jag äter mediciner och kollar blodtrycket varje dag och det har varit okay så här långt. 

Jag ser fram emot återbesöket den 24 februari.  

Ett nytt decennium...

Vi närmar oss ett nytt år. Det är bara några dygn innan det nya året rings in. Samtidigt går vi in i ett nytt decennium och lämnar det gamla bakom oss.

Ett decennium som utmärkt sig på ett mycket negativt sätt. Det började med en statsminister som med gråten i halsen krävde att det svenska folket skulle ”öppna sina hjärtan”. Detta till ett plågat folk som både öppnat sina hjärtan och sina plånböcker mer än något annat folk i Europa. 

De flesta minns också att ett nytt parti valdes in i riksdagen. Sverigedemokraterna har därefter i stort sett fördubblat sitt väljarstöd vid valen 2014 och 2018. Detta trots att övriga partier har tävlat om att ta mest avstånd från det demokratiskt valda partiet, ivrigt sufflerade av privilegierade kändisar och PK-riktiga komiker.

Decenniet går också till historien som den tid då politiker öppet visade sitt förakt för det skattebetalande folk som valt dem genom att bland annat egenrättfärdigt öppna våra gränser på vid gavel och ljuga folket rakt upp i ansiktet genom att påstå att massinvandringen skulle rädda sjukvården och pensionerna.

2010-talet var också decenniet då Public service blev skattefinansierat och därmed maktens megafon i likhet med Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och SVD, som utan statsunderstöd skulle ha varit nedlagda för länge sedan. Men det var också decenniet då alternativmedia fick sitt genomslag och allt fler fick upp ögonen och har förstått vad som händer i vårt hårt prövade fosterland. Skjutningar, sprängningar, våldtäkter, rån av barn och gamla har blivit vardagsmat och handlingsförlamade politiker har inga lösningar.

Under det sista året har dock något förändrats ända in i märgen trots motstånd från makten när man försökt begränsa yttrandefriheten och skära i offentlighetsprincipen. De senaste månadernas opinionsmätningar har varit ett friskhetstecken.

Låt oss hoppas att det nya decenniet börjar som det gamla slutar och att allt fler vägrar att hålla käften och precis som i Frankrike och Hongkong gör sina röster hörda.

Med det vill jag önska ett gott nytt år till mina läsare.

Sossarna i fritt fall…..

Det ”anständiga” partiet Socialdemokraterna befinner sig i fritt fall. Det har liksom smugit sig på, opinionssiffrorna har sakta men säkert blivit allt sämre. Men efter statsministerns senaste framträdande i Agenda, som till största delen bestod av svammel och konstiga uppfattningar, har det eskalerat rejält - proppen har gått ur. Ett framträdande som går till historien, där man nog lite till mans började fundera på om han har en personlig assistent som ser till att han sätter på sig skorna på rätt fot och inte sätter på sig byxorna bakfram. Något mer tafatt får man leta efter.

Som lök på laxen dyker det upp nya skandaler på löpande band. 

Häromdagen rapporterades det om en tredje vapenstöld på Rosenbad och veckan före kunde vi läsa om svenska skattebetalares försörjning av den Irakiske försvarsministern via Migrationsverket och Försäkringskassan. När han nu avsatts som försvarsminister frågar man sig om Arbetslöshetskassan skall ta över försörjningsansvaret?

För Arbetarpartiet Socialdemokraterna finns nu knappast någon räddning. Det före detta ”statsbärande” partiet är nu steg för steg under upplösning och sönderfall.

Vad kan det annat vara, med det synliga resultatet av en katastrofal politik och därtill en utpräglad oduglig och totalt inkompetent ledare.

När man, som Aftonbladet, spekulerar i efterträdare till Stefan Löfven så visar det sig att det inte är någon begåvningsreserv som framträder.

Resultatet skrämmer.

Noll koll….

Den ena överraskningen efter den andra bara händer i Sverige. Ingen verkar ha koll. Vapen och narkotika väller in över gränserna. Var och varannan dag är det skjutningar och/eller sprängningar. Utländska stöldligor ser Sverige som en välfylld visthusbod och vid gränspassagernas utgångar står svängdörrarna på vid gavel. Fängelser och häkten är fullproppade. Polisen och myndigheterna vet inte vilka som befinner sig i landet och inte heller var de befinner sig. Ansvarig minister för lagstiftning är ett föredöme för de som gillar senfärdighet. Han verkar ha sovit en hel mandatperiod och han sover fortfarande.

Hur de som befinner sig illegalt i landet försörjer sig verkar ingen vilja veta. Skulle någon som befinner sig här illegalt upptäckas så är det bara av en ren tillfällighet. Men utvisning kan det inte bli tal om. Det går ju inte att skicka dem till vilka länder som helst, även om de aktuella länderna skrivit på konventioner om mänskliga rättigheter så verkar våra domstolar inte lita på att de följer dem. I de flesta av fallen handlar det om länder dit många, som beviljats permanent uppehållstillstånd och/eller svenskt medborgarskap, åker på semester eller för att gifta bort sina minderåriga barn. Man frågar sig bl a hur de har råd och då kanske främst de som saknar egen försörjning?

Landets statsminister och hans ministrar anser att det inte finns någon koppling mellan massinvandringen och brottsligheten. När man inte inser problemet finns det knappast någon chans att komma tillrätta med det. Alla handlingsplaner blir värdelösa då de inte utgår från det verkliga problemet.

Föga förvånande är att de två poliser, jag känt i många år, anser tvärt om, att huvudorsaken i särklass är invandringen från Mena-länderna och Afghanistan, även om det också finns andra problem. Där nämnde båda tillgången på vapen och narkotika men även bristen på relevanta verktyg för polis och tull. En av dem sa också att polisorganisationen fortfarande lider av tiden med Dan Eliasson som rikspolischef. Många av de chefer som tillsattes under hans tid är inte alls kapabla som ledare. Deras främsta egenskap var rövslickeri.

I går kunde man i ”Nyheter idag” läsa att Iraks försvarsminister är folkbokförd i Sverige med falsk identitet, men bor och arbetar i Irak. Han och hans fru uppbär dessutom bidrag varje månad från försäkringskassan.

Jag trodde att jag upplevt det mesta men det här slår allt annat. Hitintills – kanske är bäst att tillägga, det verkar inte finnas några som helst gränser.

Hur är detta bara möjligt?  

Är det aktivister som styr våra myndigheter och institutioner? 

Ingen verkar behöva stå för sina beslut och någon form av uppföljning verkar inte ske. Dags att återinföra ämbetsmannaansvaret?

Jag har ett visum i Thailand som i stort sett kan jämställas med det permanenta uppehållstillståndet i Sverige. Det innebär dock att jag måste anmäla mig på något immigrationskontor var 90.e dag jag befinner mig här. För varje dag jag kommer för sent får jag betala dryga böter och handlar det en längre tid får jag inte återvända hit på många år.

Förutom 90-dagarskontrollen så dyker det ibland upp en patrull gränspoliser som kollar att man verkligen bor på den adress man uppgivit. Det räcker då inte att man befinner sig på adressen ifråga utan man får också hämta en granne som får intyga att man bor stadigvarande där.

Jag är övertygad om att Sverige har mycket att lära av Thailand i migrationsfrågan, men även andra frågor.

Hustrun har en väninna som har en frisersalong med två deltidsanställda. Jag frågade henne vid ett tillfälle hur mycket hon betalar i skatt? 1000 bath – per år, blev svaret. De anställda betalar ingen skatt.

Ja, det sista var lite utanför ämnet, men här har man, till skillnad från den "Humanitära stormakten", koll på det mesta.