Det blev några dagar med en behaglig tillvaro i Sihanoukville
som ligger på en bergig halvö med en kurvig kuststräcka. Stränderna var fina om än lite skräpiga på vissa ställen. Sol och bad, god mat och goda drycker och att kunna umgås och tala
svenska med vänner och bekanta efter två månaders isolering i Surin kändes
mycket bra för min del.
Vårt hotell var beläget nära Occheuteal Beach dit man tog sig
gående på mindre än fem minuter. Till andra stränder tar man en tuc-tuc som
ser lite annorlunda ut än de tuc-tucar som trafikerar Thailands vägar och där
så gott som varje förare verkar drömma om en karriär som F1-förare. Här körde
man betydligt lugnare. Solstolar och parasoller var gratis på beacherna men underförstått så
handlade och åt man på den restaurang som tillhandahöll stolar och parasoller.
Det var många försäljare och massöser på beacherna men jag upplevde dem inte som
särskilt påstridiga. Själv passade jag på att få manikyr och pedikyr vilket kostade 7
dollar. Det finns ett pärlband av fina stränder längs den kurviga kusten, som
Victory, Independence och Otres beach för att bara nämna några. Det kändes lite
som Thailand för ca 20 år sedan.
Den kambodjanska valutan heter Riel men bankomaterna i
landet tillhanda håller endast amerikanska dollar. 1 USD motsvarar 4000 Riel
viket i sin tur motsvarar 40 bath.
I Kambodja är det högertrafik som gäller och det första som
slog mig var den lugna trafikrytmen och att man knappast såg några motorcyklar
som färdades på fel sida eller genade. En viss skillnad till trafiksituationen
i Thailand alltså.
Vår utflyktsbåt |
Dagen inleddes med ett glas champagne vid poolen på
släktingarnas hotell varefter vi blev upphämtade med två tuc-tucar för vidare
befordran till Victory Beach varifrån båten, en motor yatch med tre däck,
utgick. På väg till Koh Rong Samloen gjorde vi ett strandhugg vid ön Koh Tes
och de som ville fick snorkla. Enligt samstämmiga uppgifter var det tyvärr dåligt
med både koraller och fiskar den här gången. Vi serverades sedan lunch på väg
till slutmålet och det fanns även en välutrustad bar på det däck där vi satt.
Väl framme vid Koh Rong Samloen fanns tre alternativ att välja på, att stanna
på båten, att simma i land eller att ta en tur i gummibåten till stranden. I vårt
sällskap valde Kjell och jag det första alternativet och låg någon timme på
soldäck innan vi utnyttjade barens utbud av exotiska och ädla drycker. Under tiden
botaniserade de övriga i öns regnskog och mangroveträsk. Så småningom så
återvände man simmande eller i en överlastad gummibåt.
På återvägen vreds volymen upp på ljudanläggningen och musiken
utgjordes av gamla klassiker – det blev ett rejält tryck i baren. Besättningen
överraskade Kjell med en tårta och stämningen steg samtidigt som sjögången
gjorde sig mer och mer påmind. I baren serverades gratis öl under vissa betingelser
– intaget måste ske via snorkel innebärande att befälhavaren via en tratt
hällde ett glas öl i snorkeln. Kjell som den senaste tiden avstått från öl, valde
i stället en vodkagrogg i samma storlek. Vid det laget hade båten börjat rulla
så att det var svårt att hålla balansen om man inte satt ned. Jag hade just
satt mig då det rullade till riktigt ordentligt och helt plötsligt satt jag där
med, det som var kvar av gräddtårtan, i knäna. Det var grädde och kladd
överallt.
Sent på eftermiddagen angjorde vi piren i Victory Beach där tuc-tuckarna väntade, en för herrar och en för damer helt i festföremålets smak.
Sent på eftermiddagen angjorde vi piren i Victory Beach där tuc-tuckarna väntade, en för herrar och en för damer helt i festföremålets smak.
Efter lite återhämtning och uppfräschning på var sina håll så
uppvaktades Kjell på sitt hotell med presenter, en vacker blomuppsättning och ett sångframträdande av ”Sundsvallsdelegationen”
som skrivit några passande bitar till jubilarens ära. Därefter hade Kjell och
Annettie bokat bord på en liten restaurang för kvällens festmiddag. Det blev
några timmars trevlig samvaro varefter vi skulle avsluta kvällen med en Irish
Coffee, men där visade det sig att man ligger lite efter i utvecklingen. Trots
besök på flera barer kom vi inte närmare än till Ice Coffee. Så efter en lång
och trevlig dag var det dags att säga god natt och på återseende till nästa dag.
Dagen efter åkte vi till Otres Beach och i likhet med de
övriga ”baddagarana” tog Kjell och jag en långpromenad efter stranden. Med god
mat och goda drycker är det lätt att det drar iväg så det gäller att hålla
balans på kalorierna.
Vår sista kväll följdes av ännu en trevlig kväll i glada
vänners lag på en av de många restaurangerna. Här lyckades vi, efter visst
besvär, introducera Irish Coffee. Kocken fick åka iväg på motorcykeln för att
skaffa grädde medan vi såg till att bartendern hade uppfattat receptet rätt. Den
första blev dock misslyckad då han glömt att kaffet skulle vara hett så där blev
det mer Ice Coffe blandad med whisky och osmält socker på botten i glaset. Men
sedan tog det sig och vi fick varsin Irish coffee innan det var färdigt. Kjell
blev väldigt imponerad av Kockens mössa och efter en snabb förhandling bytte
mössan ägare. Det var lite oklart om ägarbytet även omfattade ett automatiskt medlemskap
i det parti som märket i mössan representerade.
Även den här kvällen hade ett slut och vi tyckte att dagarna
i Sihanoukville bara hade rasat iväg, men så är det när man har roligt.
Nedan följer ett litet fotogalleri.
Jubilaren med hustrun på högtidsdagen |
Hela gänget |
Manikyr & pedikyr på stranden |
Herravdelningens tuc tuc |
På piren i Victory Beach innan avfärden |
Överlastad ? |
Vodkagrogg intages via snorkel |
Uppvaktning på högtidsdagen |
Sundsvallsdelegationen framför hyllningssånger |
Festligt på kvällen |
Festligt en annan kväll |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar