Snälldum var ordet...

Så här kan det gå när man är för snäll. Jag tyckte synd om tiken som inte hade någon familj och gav henne mat några gånger vilket gjorde att hon kände sig hemma här och började ta sig friheter. Trots försök med nät och andra hinder tog hon sig in på tomten. Nätet bet hon sönder och sedan krängde hon dig in mellan spjälorna i grinden. Hade jag inte själv blivit åsyna vittne hade jag inte begripit hur hon tog sig in då det är ett mycket litet utrymme mellan spjälorna.

Vi har talat med ”stadsdelsnämndens” ordförande men hon kunde ingenting göra och polisen intresserar sig inte för herrelösa hundar om de inte utgör en fara för folk och det ansågs inte denna timida varelse utgöra. Hon har antagligen fått mycket stryk för hon uppträder skyggt och reserverat. 

Av ”stadsdelsnämndens” ordförande fick vi också veta att det finns många hundar i området som inte tillhör någon och de rotar i soptunnor efter mat men de förekommer också att de kan stjäla en levande höna eller kyckling. De sistnämnda springer nämligen lösa här.

Oväntad och ovälkommen tillökning

I onsdags, tidigt på morgonen, hördes kvidande läten från ett buskage och de värsta farhågorna besannades. Under natten hade hon fött fem valpar.

Hustrun tycker inte att det är några problem, det finns alltid folk som vill ha hundar. Det finns några uttryck jag ofta hör upprepas här borta. ”Inga problem” är ett av dem och ”i morgon” är ett annat uttryck som frekvent återkommer.

 
För mig känns det ändå som att vi har ett problem, stort eller litet lär väl den närmaste framtiden utvisa.