Härom
kvällen var vi inbjudna till ett bröllop. Det var en tjej från hustruns mammas
släkt som skulle gifta sig.
Det är
ganska stora tillställningar när man gifter sig i Thailand och i det här fallet
var det mer än 150 personer närvarande och jag var den enda farangen
(utlänningen). Man hade hyrt in bord och stolar samt en stor scen. ”Orkestern”
bestod av en gitarrist och en keybord- spelare. I inbjudan stod det att
festligheterna började klockan 16.00 men det verkade man inte ta så hårt på, folk
drällde in hela tiden långt efter utsatt klockslag.
Finansieringen
av bröllop, begravningar och andra större tillställningar sker genom ett
snillrikt system och bekostas till största delen av gästerna som lämnar över
ett kuvert med pengar. Summan är baserad på vad brudens familj tidigare uppvaktat
med till gästernas familjer i samband med bröllop eller begravningar etc.
Kuvertens innehåll bokförs av en ”kamrer” och brudens familj får sedan en
sammanställning. Utifrån den kan de se om arrangemanget gick plus eller minus
men framför allt hur mycket de själva skall bidra med när någon av de inbjudna gästerna
i sin tur inbjuder till fest framledes.
Man bjöd på sju
olika rätter och på varje bord ställdes det fram en flaska whisky (Thai variant)
samt öl, läsk och vatten. Gemensamt för alla rätterna, förutom att de är mycket starkt
kryddade, är att det inte följer med någon slev att servera med. Var och en
använder den sked man äter med för att fylla på sin tallrik, något jag har
svårt att förlika mig med. Det gäller att vara på hugget och först att ta för
sig efterhand rätterna serveras och med tanke på att jag bott här i femton år
så har man fått en viss rutin.
Några av
gästerna hyllade brudparet från scenen och andra underhöll med sång ackompanjerade
av gitarr och keybord. En av mina svågrar lurade upp mig på scenen för att
sjunga. Att stå där inför drygt 150 personer, sakna sångröst och inte kunna
några andra visor än snapsvisor i stort sett, är ingen avundsvärd situation. Till
slut klämde jag i med en av Elvis gamla låtar ”Are you lonesome tonight”. Men
det blev en mycket kort version då jag såg att brudgummen mulnade till. De
flesta verkade dock uppskatta inslaget och det blev en och annan ryggklapp.
Själv
fungerade jag som chaufför och till skillnad från många av de andra bilförarna
var jag nog en av de enda som var helt nykter då vi lämnade festen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar