Det brukar vara en hel del att ta itu med när vi åter vänder
till Surin efter ca fyra månader i Sverige. Det var inget undantag den här
gången heller även om det inte var av samma omfattning som förra året.
Lampbyten har blivit obligatoriska och trots att vi har både
glödlampor och lysrörslampor i reserv så saknas kunskapen, viljan eller
självförtroendet att byta en utbrunnen lampa.
Nu är det hjul igen.... |
En annan obligatorisk åtgärd är byte av hjulen på vår grind.
Här har verkligen konstruktören lyckats med produktlivsplaneringen och efter ca
ett år är kullagren slut och det krävs lite kraft att öppna grinden. Men nu är
hjulen utbytta och då rullar grinden så lätt att Zippo kan öppna den med nosen
igen. Det handlar inte om några stora kostnader, 150 bath för två hjul känns
överkomligt.
Jag hade satt motorcykelbatteriet på underhållsladdning för
att ha ett fräscht batteri då jag kom tillbaka. Unga herr’n hade naturligtvis
haft behov av batteriladdaren och glömt att återställa den. Nu tog det bara
någon timme att få full effekt på batteriet då det inte varit frånkopplat någon
längre tid. Så den här gången hade det ingen betydelse. Vad värre var, så hade en av
mina verktygslådor fått fötter och efter lite förfrågningar så kom det fram att
Morts pojkvän hade lånat lådan med block- ring- och hylsnycklar och att den för
närvarande befann sig tillsamman med honom i närheten av Kap Choeng, d v s ca 8
mil från Surin. Så batteribytet får jag skjuta på framtiden tills verktygslådan
återbördats.
Någon hade också lånat min arbetslampa, en strålkastare med
en hallogenlampa, som nu visade sig inte fungera. Ingen vet när, ingen vet hur
och ingen vet var – som vanligt med andra ord. Ny lampa införskaffades, byttes
och nu är arbetslampan i funktionellt skick igen.
Kanske byte av stötfångare? |
Bilen hade också, som jag nämnt tidigare, berikats med ännu
en skada. Hela den bakre stötfångaren var intryckt och min första tanke var att
någon backat på något. Det visade sig dock att Mort blivit påkörd bakifrån i
samband med en inbromsning. Sån’t kan ju hända den bäste och min försäkring
täcker det mesta om motparten saknar försäkring, tänkte jag. Så jag frågade
lite om vad som skett på olycksplatsen och fick veta att motparten var en
gammal man som bett hemskt mycket om ursäkt och att Mort tyckt synd om honom
och så var det inte mer med det. Inga uppgifter, ingenting där jag kan få ut
någon ersättning. Jag känner mig också som en gammal man en sån här gång men
vem fan tycker synd om mej?
Jag kanske låter lite negativ när jag beskriver tillvaron här men det finns många positiva
vibbar också, som exv ett tilltalande klimat, överkomliga priser (1 liter diesel
kostar ca 6,75 SEK) och en i övrigt behaglig tillvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar