Etablissemanget i Amerika, och här hemma är mer eller
mindre i chocktillstånd. Det som enligt opinionsmätningar och media inte skulle
kunna hända, hände verkligen och det med besked. När rösterna var färdigräknade
så var segern överlägsen.
Själv följde jag valvakan i SVT, ni vet den där
oberoende public service-kanalen. Jag får nog tillstå att jag vid flera
tillfällen hade svårt att hålla mig för skratt. Här kommenterades valet av ett
antal journalister och nyhetsrapportörer som inte alls hade svårt att dölja att
Clinton var deras kandidat. Objektiviteten lyste helt med sin frånvaro.
Underhållning
på hög nivå med andra ord. En mycket besviken Anna Hedenmo, hon med silkesblusarna, tappade tråden vid flera
tillfällen och stakade sig igenom rapporteringen då det stod klart att det inte
ens fanns en teoretisk chans för Clinton att vinna.
Jag får väl erkänna att jag trodde att det skulle
bli svårt för Donald Trump att nå ända fram men å andra sidan litade jag inte
alls på opinionssiffrorna och misstrodde svensk medias ensidiga rapportering, vilket jag gjort de senaste 10 - 12 åren.
En riktig käftsmäll rätt i plytet på etablissemangen
runt om i världen. Sedan frågar jag mig varför svensk media anser att en
framgångsrik miljardär inte skulle klara av att styra ett land medan samma
medier tycker att det är okay att en svetsare kan klara av det.
I det sammanhanget finns det också anledning att
kritisera Sveriges statsminister och utrikesminister som helt öppet hävdar att
det varit bättre för Sveriges del om Clinton vunnit valet. Statsministern
hävdade att Sverige står väl förberett. Jag tycker mig ha hört det förut.
Vad skapar sådana uttalanden för förutsättningar för ett gott samarbete med det nya Amerika?
Varför gick det som det gick då? Ja, det vet jag inte
bättre än någon annan, eller lika lite som en massa spekulerande medieaktörer men jag tror att det i USA, liksom i Sverige och flera
andra Europeiska stater, finns ett stort missnöje mot dagens politikeradel som
fjärmat sig från folket. Folk är helt enkelt förbannade, förbannade på att
vanliga människor inte längre har möjlighet att påverka politikens innehåll, vilka som skall representera dem och
på den globalisering som drivs av etablissemanget med hjälp av deras handgångna
medieaktörer och förbannade på hur politikerna skor sig själva med orimliga
arvoden, traktamenten och andra ersättningar.
Jag håller det för mer sannolikt än osannolikt att
nästa käftsmäll rakt i plytet på etablissemanget kommer att utdelas i Frankrike
då Marine Le Pen utses till Frankrikes nästa president och därefter kan det
hända något i samma riktning i det svenska riksdagsvalet 2018.
Missnöjet
sprider sig i breda folklager, överbeskattning av pensionärer (vi är ju faktiskt en kraft att räkna med), indragning av
assistansersättningar, den utbredda arbetslösheten bland både svenskfödda och
utrikesfödda, en ökad kriminalitet som saknar motstycke i Sverige, stenkastning mot blåljuspersonal och
bilbränder i utanförskapsområden samt slutligen och inte minst rikspolischefens
inkompetens och tafatthet är faktorer som kommer att få en avgörande betydelse
för valets utgång 2018.
Det har tillåtits att gå så långt att en stor majoritet
av de invandrare som har flyktingstatus, skyddsskäl och de som trakasseras av islamister i
utanförskapsområdena kommer att rösta på Sverigedemokraterna.
Det är min analys och den som lever får se.
