Uppföljning av operationen...

Idag var jag kallad till en sjukgymnast för uppföljning av hur jag mår och fungerar efter det att jag fått en höftledsprotes i min högra höft.

Operationen utfördes den 21 maj på Sollefteå Sjukhus och två dagar senare blev jag utskriven.

Inledningsvis blev sjukgymnasten lite förvånad av att jag redan nu inte hade behov av att avlasta höften med krycka och att jag såg allmänt välmående ut.

Det är ca 1 vecka sedan jag ställde undan den sista kryckan och jag har ingen värk i höften. Däremot känns inte knäna bra och det såg sjukgymnasten när jag fick göra några gångprov.

Därefter kollade hon rörligheten i höften mätt i grader och det var bättre än då man gjorde mätningen innan jag lämnade sjukhuset. Jag fick dock lite värk i ljumsken efter det att hon testat rörligheten och bedömt begränsningarna i höftleden.

Hon gick också igenom olika övningar som jag skall göra innan jag skall på ny kontroll i slutet på augusti och eftersom jag återhämtat mig ovanligt snabbt så fick jag också klartecken på att träna i gymmet och på ergometercykeln. Jag skall också gå längre promenader (eventuellt med krycka) och även träna i trappen hemma. Flera av övningarna syftar till att bygga upp muskulaturen i höften, baksidan av låret och knäna.

Hon berättade att hon varit elitidrottare och sprinter i landslaget för ett antal år sedan och vi pratade en del om att träna och hålla kroppen i trim. Att jag var vältränad då operationen genomfördes har bidragit mycket till att jag återhämtat mig så pass snabbt som jag gjort.

I morgon börjar jag steg två i rehabiliteringen.

Sverigedemokraterna rusar…

Yougovs junimätning publicerades i går kväll av Metro. Där får SD 28,5 procent, Socialdemokraterna 22,0 procent och moderaterna 17,3 procent.

Inte ett ord om denna mätning i etablerad media trots att Yougov tillsammans med Sentio legat närmast valresultaten i de två senaste riksdagsvalen.

De är som strutsar hela bunten och hoppas naturligtvis att inte resultatet ska få någon större spridning. Samtliga har givetvis tagit del av Yougovs mätning men man låtsas att den inte finns. Sedan undrar samma mediehus och journalister varför antalet läsare minskar hos dem och ökar hos alternativa medier. Någon form av kortslutning kanske?

Ändå finns det folk som, för dyra pengar, prenumererar på dessa sanningsförnekande medier.

Att dölja eller förneka något som hänt har aldrig varit en särskild bra taktik. Det blir lite Bagdad-Bob över det hela.

Avslutningsvis vill jag önska alla mina bloggläsare en glad och trevlig midsommar!

En sorgens dag...

Gårdagen blev en sorgens dag för en stor majoritet av den svenska befolkningen då regeringen med stöd av kommunisterna och Centerpartiet röstade igenom den så kallade amnestilagen. En lag som innebär att 9000 unga afghanska män får uppehållstillstånd i vårt land trots att de saknar asylskäl.

Lagen är skriven för att gynna vuxna män som har tagit sig till Sverige genom att missbruka asylsystemet, utan att kunna styrka sina identiteter och genom att lämna falska uppgifter om ålder, skyddsbehov och vilket land de kommer ifrån.

De har redan utretts och fått avslag på sina asylansökningar i alla instanser, eftersom de inte har några skyddsskäl. Hälften av dem kommer dessutom från Iran som inte är drabbat av krig eller andra oroligheter och 78 procent har ljugit om sin ålder enligt en undersökning som Expressen genomfört.

Den 28 mars underkände Lagrådet i ett mycket skarpt formulerat yttrande över regeringens förslag på flera punkter och avslutningsvis avlossade man en total avsågning som helt saknar motstycke från svar på tidigare Lagrådsremisser.

”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas.”

Men regeringen har ju vid flera tidigare tillfällen visat att man är helt tondöv och att man saknar allt som har med fingertoppskänsla att göra. Socialdemokraterna har aldrig tidigare stått så långt ifrån sina väljare som man gör nu.

Då blir man ju lite förvånad då många frågar sig hur det har kunnat gå så snett och vad det beror på.

Den ena opinionsmätningen efter den andra visar nu på katastrofala siffror för Socialdemokraterna och jag har inte en susning om vad som skall kunna hända för att Socialdemokraterna skall undgå en fullständig kollaps i valet den 9 september. Detta medan Sverigedemokraterna bara ökar och ökar i mätning efter mätning

I första hand så handlar det om total avsaknad av ledarskap och det får Stefan Löfven ta på sig, men han är inte ensam. Många, både nuvarande och före detta statsråd, har all anledning att tänka över vad de har gjort och fortsätter att göra mot vårt land och mot oss som bor och betalar skatt här.

Jag skulle bli mycket förvånad om inte det här beslutet, som är kostnadsberäknat till minst 3 miljarder kronor, kommer att resultera i att många riksdagsledamöter som representerar partierna som svikit Sveriges befolkning kommer att förlora sina platser i riksdagen den 9 september.

Sista striden det är….

Jag har haft ett kortare blogguppehåll sedan senast. Detta främst beroende på att jag har fått en höftledsprotes inopererad och håller på att hämtar mig från det äventyret. Det går åt rätt håll men det kommer nog att ta några veckor innan jag är helt återställd och får ställa undan kryckorna. Operationen utfördes på sjukhuset i Sollefteå och jag har bara gott att säga om hur allt genomfördes.

Jag har naturligtvis fortsatt att följa vad som händer i svensk politik eftersom valdagen kommer allt närmare. Det har varit intressant att jämföra partiledarnas ”Tal till nationen” och där tycker jag nog att Åkesson har lyckats bäst. Han tog upp de frågor som intresserar och berör de flesta av oss.

Efter Stefan Löfvens tillkännagivande om att Socialdemokraterna skall gå till val med en stramare invandringspolitik så var det många som drog en suck av lättnad.

Det var vad medborgarna ville höra, nu skulle det bli ordning och reda – äntligen.

Men trovärdigheten har efter hand avtagit och många upplever nu Socialdemokraterna som en trebent pall där varje ben driver sin egen agenda.

Stefan Löfven och hans närmast förtrogna hävdar att partiet är enigt när det gäller en stramare invandringspolitik medan de socialdemokratiska sidoorganisationerna inte alls verkar vara med på det tåget utan förfäktar en mer ”human” migrationspolitik med öppna gränser och permanenta uppehållstillstånd.

Det kommer också signaler om att UD driver en egen linje innebärande att man bland annat anser att all migration är lönsam och att den skall säkra såväl jobb som välfärd samt att den måste öka i omfattning. https://ledarsidorna.se/2018/05/migrationssprickan-skar-in-mellan-stats-och-utrikesministern/

Det kan inte vara lätt att vara partiledare i ett så splittrat parti.

Det får mig att tänka på en strof ur vänsterns kampsång ”sista striden det är”, vilket vi kommer att bli varse kvällen den 9 september.

En olycka kommer sällan ensam och för varje ny opinionsmätning som redovisas blir siffrorna bara sämre och sämre för Socialdemokraterna medan Sverigedemokraterna  ökar för varje ny mätning.

Jag beundrar de gräsrötter som fram till valet skall knacka dörr och värva röster i denna starka motvind.

Hur skall de t ex kunna förklara och försvara, regeringens beslut att låta ca 9000 Afghanska unga män som ljugit om sin ålder och saknar skyddsskäl, stanna i Sverige? Detta med stöd av en tillfällig lag som totalsågats av bland annat lagrådet.