Nu är det ännu närmare...

Det blev inte mycket handlat i dag. För min del blev det noga räknat ingenting. Först var vi på MBK vid Siam Square och där tittade jag på en sommarjacka av märket Nautica men jag kände inte riktigt för den och dessutom var den i dyraste laget. Det blev inte mycket mer för Yaya heller, ett par strumpbyxor och några par sockor var ingenting som spräckte budgeten.

Här finns det mesta

Vi tog sedan en taxi till dagmarknaden i anslutning till hotell Indra och jag var främst intresserad av några skjortor men jag tappade humöret då hon som sålde dem pratade i mobilen samtidigt som hon skulle sälja skjortor till mig. Så där blev det heller inga affärer.

Yaya köpte några hudvårdsprodukter och efter det åkte vi tillbaks till hotellet. Där åt vi middag tillsammans med Yayas äldsta dotter Mijo som pluggar på universitetet i Bangkok.

Vid sjutiden blir vi skjutsade till flygplatsen och i vanlig ordning har jag redan börjat oroat mig för bagaget, två resväskor, två datorer, en kameraväska och två ryggsäckar plus hustruns handväska. Men det brukar inte vara något problem på Suvarnabhumi, men man vet aldrig.

Nästa kritiska tillfälle är när jag skall ta ombord alltihop på tåget, då önskar man att man har fler än två armar.

Det skall bli skönt att komma hem.

Äntligen (snart) hemma....

Bangkok - städernas stad

Efter dryga åtta månader på andra sidan klotet finns en viss hemlängtan och den har ökat den sista månaden men nu är vi äntligen på väg. Vi lämnade Surin kl 21.10 i går kväll och anlände Bangkok strax före kl 07.00, ca en timme försenade (som vanligt). Men vad gör det, vi åker inte vidare förrän sent i morgon kväll. Då bär det av till Istanbul där vi byter flight till Stockholm. På Arlanda får vi vänta några timmar och då får jag väl passa på att be till högre makter att tågförbindelsen norrut skall fungera. Att åka med SJ verkar vara lite lotteribetonat vad jag har kunnat förstå av svenska media på nätet. Med tanke på den pågående islamiseringen av Sverige så kanske det har ordnats särskilda bönerum på Arlanda. Då är det bara att falla på knä och skjuta upp ändalykten i vädret och läsa hymnen ” SJ; SJ gamle vän…” Då bör det förhoppningsvis fungera – eller?

Smalspårigt och dieseldrivet

Trippen mellan Surin och Bangkok är ingen höjdare direkt då det inte blir mycket till sömn. Det är många rälsskarvar på 400 kilometer och mycket annat under vägen som gör att det är stört omöjligt att få en sammanhängande sömn, det handlar mer om någon form av dvala. Därför ägnade vi förmiddagen i dag åt att ta igen den sömn vi förlorat och eftermiddagen hade vi avsatt för shopping. Men det blev inget av med det då regnet öste ner vilket jag inte sörjde speciellt mycket. Nu får vi ägna morgondagen åt planerade inköp i stället. Det är i första hand MBK vid Siam Square och marknaden vid hotell Indra som gäller.

Det skall bli roligt att komma till Sverige och träffa vänner som vi inte har sett sedan vi lämnade Sverige i slutet på september förra året.

Historien om herr Günther….

Jag träffade herr Günther första gången 2002 då vi bodde i Karon. Han var då tillsammans med en thailändsk kvinna som bodde i en by i närheten av Yayas by. Sedermera flyttade de till Rayong där de etablerade ett mindre företag i livsmedelsbranschen och vi var dit och hälsade på vid några tillfällen. De köpte även en fastighet för uthyrning och byggde ett hus för det egna boendet. Herr Günther och hans thailändska flickvän var också vid några tillfällen och hälsade på oss i Surin men de senaste åren har han inte kunnat lämna Rayong på grund av att de skaffat flera hundar. Vi brukade dock talas vid via telefon några gånger per år.

Senast vi hälsade på i Rayong var för två år sedan och då tyckte jag mig skönja problem i förhållandet, något hans flickvän också bekräftade för min hustru.

Han hade ett uppehållstillstånd gällande ett år i taget vilket bland annat innebar att han måste kunna redovisa banktillgodohavanden på minst 800 000 bath vid varje tillfälle då han ansökte om förnyat uppehållstillstånd. Det var pengar han inte hade och vid varje tillfälle måste de låna pengar för att uppfylla detta krav. Företaget har väl genererat en viss vinst under årens lopp och det belopp som måste lånas upp har blivit mindre och mindre. Det här året måste de låna 300 000 bath då han lyckats spara ihop 500 000 bath. Lånet togs som vanligt i flickvännens namn.

I Rayong umgicks han till och från med en annan tysk, som vi kan kalla herr Horst, och som har en mycket tvivelaktig bakgrund om man skall tro herr Günthers fästmö.

Nu är det i alla fall på det viset att herr Günther har försvunnit och efter några dagar så hörde herr Horsts hustru av sig och påstod att herr Günther återvänt till Tyskland och att det inte behövdes göra någon anmälan till polisen om försvinnandet.

Herr Günthers flickvän lyssnade dock inte på det örat då även hennes moppe försvunnit tillsammans med herr Günther och den verkade hon sakna mer än herr Günther. Polisanmälan gjordes och man har kollat igenom hemmet på jakt efter pass och bankböcker bland annat.

Ännu vet man inte vad som hänt men kanske har återvänt till Tyskland, kanske har han hittat en ny flickvän och i värsta fall kanske han blivit ihjälslagen och bestulen på pengarna.

Polisen har ännu inte bekräftat att han lämnat Thailand.

Vi avvaktar ett besked och hoppas att vi får ett sådant innan vi återvänder till Sverige  

Besök med förhinder....

Det blev inget besök från Mr W det här året heller. Den gamle motocrossföraren från Mora har i takt med en tilltagande ålder legat av sig lite när det gäller det här med att framföra motorcyklar och var ute för en olycka i Kata på Phuket viket fick till följd att han hade problem med att både sitta och ligga. Så någon tågresa från Bangkok till Surin gick tyvärr inte att genomföra. Vad jag har förstått så berodde olyckan på en felaktig användning av handbromsen i kombination med sand på vägbanan. Men det var tur i oturen att hjälmen satt på plats för utan den hade det kunnat gå riktigt illa. Nu blev det en natt på sjukhuset och han klarade sig utan bestående men.

Grogghyllan i väntan på Mr W

Mr W är en riktig gourmet när det gäller groggar och hans stora passion är gin och tonic. Tyvärr så blev det problem med distributionen av Tonic water efter översvämningarna här och hyllorna gapade tomma på många håll i landet, även på Phuket. Är man gourmet så är man och något misch masch som gin och Cola eller andra alternativ är otänkbart för denne principfasta man så det blev en lång vår för Mr W innan leveranserna av Tonic water hade återgått till det normala.

Att han gärna tar en gintonic till pannkaka och pölsa som ett alternativ till mjölk eller öl är inget jag sett utan bara hört. Nu skall man ju inte lita på allt man hör men jag hade laddat upp med en hel hylla av olika ginsorter inför det förväntade besöket. Nu är flaskorna oöppnade så det nog liten risk att innehållet dunstar eller blir gammalt. Jag tillhör de där positiva människorna som tittar framåt och hoppas på ett besök under nästa år.

Så kan det gå när inte haspen är på…

Alternativt kan man säga så kan det gå då man inte har något ansvar eller så kan det gå då man inte låser sin moppe.

Utan hjul kommer man inte långt

Unga herr’n har skaffat sig några dåliga egenskaper det senaste året och dit hör att han tar lite lätt på saker och ting. För någon vecka sedan fick han moppen stulen och när den kom till rätta så var den strippad på det mesta av värde. Utan hjul kommer man inte långt så nu får den nog stå tills vidare.

Vi sammanknippar ofta Thailand med det leende landet men det förekommer en hel del brottslighet här också vilket man inte vill göra någon större affär av då det kan ha en negativ påverkan på turistnäringen.

Jag misstänker att det är någon eller några som kände till att han kostat på en hel del på att hotta upp moppen som är skyldiga. Nu åker han och hans kompisar runt i stan för att se om de känner igen några av de detaljer som plockats från moppen. Hjulen skall enligt uppgift vara ovanliga men jag hyser föga hopp om att det skall lösa sig.

Nu börjar det närma sig....

I torsdags var vi och kollade på om det börjat gro på risfältet och det såg bra ut efter vad jag kunde bedöma. Nu gäller det att det börjar regna så skall det väl vara dags att skörda någon månad efter det att vi återvänt nästa gång. För tillfället så används paraplyerna mer som ett skydd mot solens strålar än som ett sätt att hålla sig något så när torr när himlens portar öppnar.

Nu behövs det regn....

Nu kommer resan till Sverige allt närmare och mycket handlar om vad som skall göras och inhandlas före avresan.

Själv har jag provat ut nya glasögon och de blev mer än dubbelt så dyra än vad jag räknat med. På köpet fick jag dock en batteridriven glasögontvättare (ja, det finns faktiskt sådana) och en påse frukt!

Frukt och glasögontvättare.

I slutet på förra veckan hade jag bland andra inköp inhandlat en enlitersflaska Dewar’s ”White Label” blended scotch whisky för att ta med till Sverige. Den var emballerad i en kartong och när jag kom hem och lyfte kartongen ur plastkassen så gick botten ur kartongen vilket fick vissa konsekvenser. Eftersom detta skedde på en bänk med en skiva av sten så slutade den häftiga kontakten mellan flaskan och skivan med att botten gick ur flaskan också. Det hela resulterade i ett kök fullt av glassplitter, whisky på både golv och väggar samt en doft av whisky som satt i mer än två dygn. 

Hustrun brukar ha lätt för att kommentera när jag gör bort mig eller fumlar till det (vilket inte händer alltför ofta) men den här gången sa hon inte ett ord. Hon kanske kände på sig att det inte var läge att komma med några putslustiga kommentarer när jag stod där med en kartong utan botten i handen och resterna av en whiskyflaska spridda över hela köket.

I år blev det ingen Dewar's till Sverige

I fredags åkte hon till Bangkok med en väl tilltagen shoppingkassa och jag hoppas att hon handlar det som skall handlas så att vi slipper det nästa vecka. Jag är nämligen ganska dålig på att vara smakråd vid klädinköp.

Så under helgen har jag varit gräsänkling och haft det lugnt och skönt. Jag kunde koncentrera mig till hundra procent på V75:an och DD:n på Gävle och det gav önskvärt resultat. Men det var inte mycket att skriva hem om då det blev den lägsta utdelningen på V75 i år. Men bättre till än ifrån då det har varit en tung vår på det området.

I dagens Sverige skall sanningen förtigas…

Har jag gjort bort mig?

Förvånande nog har vår statsminister talat klartext i en intervju med TT. Han sa bland annat, med anledning av Löfvens påstående om att Sverige har massarbetslöshet, ”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet. Vi beskrev då (2006) ett vidare utanförskap som handlade om att en stor del av dem som var i arbetsför ålder, men som inte jobbade, inte beskrevs som arbetslösa. Och utanförskapet har minskat.

Här erkänner statsministern att mycket av den arbetslöshet som redovisas är importerad och för vilken han och hans allianspartners har ansvaret för.

Det här med ”etniska svenskar” har upprört alla superkorrekta ryggdunkare, journalister och vänsteryttrar och de verkar ha drabbats av både syrebrist och hjärnsläpp om man skall döma av alla kommentarer under dagen. Den ena är festligare än den andra, ja det är riktigt kul att läsa bedrövelsen. Sanningen skall döljas till varje pris är detta kulturmarxistiska åsiktsmaskineris paroll och etniska svenskar skall hållas ovetande i alla lägen.
Landet skall till varje pris beläggas med en unken yttrandefrihetsbefriande atmosfär om detta patrask får som de vill.

Det är så djävla sorgligt.

Ibland slår det slint…

Alla kan vi göra fel. Förra veckan hände det mig. Vi skall ju snart återvända till Sverige och i samband med det brukar vi ligga över två dygn i Bangkok. Det är mest för att Yaya skall få sova över hos Mijo innan vi åker. Det som skall inhandlas klarar vi på en dag utan problem eftersom det inte handlar om speciellt mycket. Tanken var att vi skulle göra på samma vis i år också så jag köpte tågbiljetter med avgång 20.59 den 27:e maj från Surin.

På söndagskvällen då jag intagit sängläge gick det plösligt och obarmhärtigt upp för mig att det den 26 - 27:e handlar det om ELITLOPPSHELGEN på Solvalla och två V75-omgångar.

Ett prekärt läge med andra ord, frågan var bara hur jag skulle lägga upp detta för hustrun – kosta vad det kosta ville.

Efter att ha ägnat natten åt konstruktivt tänkande så hade jag en lösning i åtanke på morgonen. Frågan var bara hur hustrun skulle ta det?

Jag sa helt enkelt att det kunde bli väldigt lite tid för umgänge med Mijo och undrade om inte hustrun kunde tänka sig att åka ned och hälsa på Mijo helgen före och stanna några dagar och gå runt och shoppa tillsammans. Det föll sig så väl att Mijo har ledigt måndag-tisdag också. Perfekt tänkte jag. Vi skulle då bara behöva stanna ett dygn i Bangkok och jag skulle få tillfälle att följa söndagens V75-tävlingar. De sista andades jag naturligtvis inte om.

Idén uppskattades men det fanns ett aber och för att shoppa så behövs det pengar. "Kosta vad det kosta vill" var det ju och kosta är precis vad det kommer att göra.
Biljetterna är ändrade och ny avgångstid blir 20.59 den 28 maj och nu är det bara att hoppas att hästarna springer min väg söndagen den 27:e maj och gärna innan dess också.                              

Under attack....

Det finns gott om småkryp här borta. Myror är det speciellt gott om och de finns i alla varianter. Stora, små, röda, svarta, utomhus och inomhus och de sistnämnda är speciellt irriterande då de kan dyka upp var som helst i huset. Det mesta i matväg, utom det som förvaras i kyl- och frysskåp måste man förvara i plast- eller glasburkar med tättslutande lock annars är det kört.

Man kan inte lämna ett saftglas eller läskburk någon längre stund utan att det blir fullt av myror. Det handlar inte om enstaka myror utan om organiserade intrång av arméer av de små krypen. De utrotningsåtgärder vi provat har bara hjälpt en kort tid och sedan upprepas proceduren.  

I går hade vi bestämt oss för att äta lassange då vi hade en ask med plattor kvar som jag tänkte göra slut på innan vi åker till Sverige. Lassangeplattor kan man aldrig vara säker på att få tag i här utan det har jag för säkerhets skull tagit med från Sverige så de har ett visst värde.

Ugnen var ställd på 225 grader, köttfärssåsen stod och puttrade på spisen liksom ostsåsen alldeles bredvid och jag hade även smort en ugnssäker form så det var bara kvar att ta fram lassangeplattorna.

Asken var oöppnad men jag anade oråd då det skramlade oroväckande mycket då jag ruskade på asken. Att myrorna haft ett stort röjar-party bekräftades då jag öppnade asken och drömmen om lassange till middag tvärdog. Resterna av myrpartajet och ostsåsen förpassades till soptunnan men som tur var så hade vi spagetti hemma så det blev till att koka upp en kastrull av detta alternativ och det är ju inget fel på spagetti och köttfärssås heller.

Det är fullt upp hela tiden......

Nu är det mindre än en månad kvar innan vi anträder vår resa till nordligare breddgrader. Det är mycket som skall hinnas med innan vi lämnar Surin och det har varit fullt upp. Folk dör, folk ”förlovar” sig och folk gifter sig och i anslutning till dessa händelser så är det fest där vi förväntats deltaga och bidra med det obligatoriska kuvertet.

Yaya har tidigare år arrenderat ut mark till några personer för att de skall kunna odla ris och för det har hon erhållit ett visst antal säckar med ris varje år. I år var det plötsligt inte aktuellt med någon utarrendering utan nu skulle hon själv nyttja marken. Den nu aktuella ytan är ca tio rai och en rai motsvarar 1 600 kvm.

Det finns tydligen två sätt att odla ris på. Antingen har man eller införskaffar utsäde och sår på ungefär samma sätt som bönderna i Sverige eller också sätter man plant. Här var det alternativ utsäde som gällde och då måste man så i slutet av april eller i början på maj och under förra veckan slutfördes denna aktivitet. Genom ett oväntat men högst tillfälligt ryggskott kunde jag inte delta i såningsarbetet. Hon anlitade en traktor med förare och några daglönare som hjälpte till och trots att dagen avslutades med ett riktigt oväder han de klart på en dag.

Sedan har vi fruktträden som under de här intensivt heta dagarna behöver vattnas varje dag. När det gäller den delen deltar jag aktivt och det rör sig om åttiofem träd, företrädesvis mango, så det tar en halv dag att ge dem det vatten de behöver. Som det fungerar nu så sker det med slangar samt med hinkar och det här måste vi göra något åt då vi återvänder i höst. Nu börjar snart regnperioden och då behövs ingen manuell bevattning som tur är.

Sedan har det varit en del annat som måste fixas både i huset i stan och på farmen så det har varit fullt upp på sista tiden.

Kvar på listan står bland annat utprovning av nya glasögon, veterinärbesök för Zippo som måste ha en årlig spruta med vaccin mot rabies, service av AC:n samt några andra inte fullt så tidskrävande aktiviteter.

Hur det kan se ut när man sår ris framgår av följande galleri.