Mycket är inte som det verkar....

Ibland blir jag smått fundersam då jag läser nätversioner av svenska tidningar och bland annat får veta att en terroristmisstänkt svensk ställts inför rätta i Danmark medan en annan svensk som tydligen varit engagerad i någon terrororganisation i Afrika har utlämnats till USA. Jag har även läst om en svensk som är misstänkt för mord på en thailändare och som för närvarande sitter anhållen i Thailand. 

Katt eller häst?

Det känns inte speciellt roligt att läsa om svenskar som skämmer ut sig runt om i världen.

Gemensamt för dessa svenskar är att de har svåruttalade namn och inte ser ut som svenskar på de foton som visats.

Nu när jag har funderat lite till över sakers tillstånd, då undrar jag om en katt som går in i ett stall eller föds i ett stall blir en häst?

Motion är bra för hälsan - eller?

Jag har haft problem med det högra benet en tid. Det värker i ljumsken och strålar nedåt mot knät vilket bland annat gjort att jag har haft svårt att sätta på mig strumpor och skor på den högra foten. De senaste dagarna har jag fått stå över motionerandet också. Det har hela tiden förvärrats och jag har vaknat av värken på nätterna så i dag var det inte annat att göra än att besöka sjukhuset, Ruamphat Hospital här i Surin.

Man är väldigt noga på detta sjukhus och man tar i regel många prover och det var inget undantag i dag heller. Blodtryck, blodprover och urinprov till att börja med. Därefter blev någon timmes väntan innan proverna var klara och utvärderade. Sedan stod doktorn på tur och han delade nog min uppfattning om att det kunde handla om en överansträngning i samband med mitt motionerande, eftersom samtliga prover var normala. Men för säkerhets skull tyckte han att jag skulle genomgå en röntgenundersökning också. Inget som förvånade mig direkt, för oavsett vilka problem jag haft när jag besökt detta sjukhus så har jag alltid blivit rekommenderad att genomgå en röntgenfotografering.

Så det var bara att hänga på sjuksystern som lotsade mig till röntgenavdelningen. Det blev en stunds väntan men sedan var det min tur. Cirka 10 minuter senare var plåtarna framkallade och jag fick ta rygg på en ny sköterska tillbaks till läkaren igen.  

Plåtarna visade inget onormalt så diagnosen blev muskelinflammation. Han ordinerade vila från motion i sex veckor och sjukskrev mig i fjorton dagar (vi får väl se hur det blir med det) och sedan skrev han ut medikamenterna.

Sedan var det väntan igen, det tog nästan en timme innan jag fick betala och sedan tog det en kvart till innan jag fått ut medicinerna. Ganska precis fyra timmar tog från det att jag anlände till dess att jag lämnade sjukhuset med två kassar, en med röntgenplåtar och en med fem olika mediciner och anti-inflammatorisk salva.

Nu tillhör jag inte den kategori människor som okritiskt sätter i mig det som skrivs ut här borta och efter en koll på internet så var det endast två mediciner och salvan som jag kunde finna lämpade för mina problem och den aktuella diagnosen. Resten står jag över.

Det kan ju kännas som en relativ lång tid att befinna sig på sjukhuset i fyra timmar men omsätter jag det hela till svenska förhållanden, som jag har en viss erfarenhet av, så gick det på en grisblink. I Sverige hade det nog tagit fyra veckor – minst, med tidsbeställning, läkarbesök, remisser, röntgen, recept etc.

Förbrödringen som uteblev....

Hustrun har mycket att stå i hemma i byn. Just nu är hon engagerad i förberedelserna av ett bröllop där en av hennes släktingar skall ingå det äkta ståndet. Själv har jag inget större intresse att delta utan jag och Zippo stannar i sta’n.

Nu är det 17 dagar sedan jag inledde mitt asketiska leverne. Däri ingår det mesta om jag räknar bort tagelskjortan. Späkningen omfattar i stället 10 -12 kilometers daglig förflyttning på vår 2-kilometers bana och ca en timme i gymmet 3 - 4 gånger i veckan. Detta sker i kombination med total frånvaro av alkoholhaltiga drycker och mindre matportioner. Till min glädje kan jag konstatera att kroppen börjar inta acceptabla former och snabbt närmar sig ett acceptabelt BMI.

Som gräsänkling tycker jag att jag kan unna mig vissa förmåner och i går kväll beslöt jag mig för att åka in till centrum för att aväta en enklare middag. Det blev inga märkvärdigheter utan jag nöjde mig med något som vi i Sverige kanske skulle definiera som husmanskost. Det var dock ingen höjdare och vatten flaskan upplevde jag mest som ett illvilligt förlöjligande av mina försök att leva ett sunt liv.

Nyttigare än öl, sägs det

Det var ganska lugnt på sta’n och på restaurangen var så gott som samtlig bord lediga. Skall jag vara ärlig så påminde det mer om väntrummet hos tandläkaren än en restaurang. Men när jag var så gott som klar med min middag och bett att få in notan inträder ett gäng herrar bestående av fyra personer. Det skulle vara ett kraftigt understatement att påstå att de var berusade och det gick inte att ta fel, då det både syntes och hördes, att de var från ”Koskenkorvaland”. 

Det tog inte lång tid innan en av dem visade sig vilja inleda en dialog trots att de satt ca tjugo meter från mitt bord. ”Hurrata Ruotsi”. Jag var inte speciellt trakterad av att sitta och skrika på en restaurang vilket han tydligen insåg trots det rådande tillståndet och förflyttade sig på vingliga ben till mitt bord.

Jag konstaterade snabbt att han medförde en kraftig doft av starksprit och att minsta gnistbildning troligen skulle riskera att blåsa ut hela restaurangen. Jag betalade därför snabbt notan och lämnade kvickt riskzonen, dock inte helt oförberedd på att bli nedslagen av en tryckvåg.

Undrar hur de de finska herrarna mår i dag?

Ack så olika det kan vara....

Thailändarna är ett stolt folk, de är stolta över sitt land, sitt språk och sina traditioner. De älskar den kungliga familjen och det skulle vara helt främmande för en thailändare att skriva en skandalbok om den thailändska kungen för att göra sig en hacka. Lika främmande skulle det vara för en thailändsk TV-kanal att systematiskt förfölja och förlöjliga kungahuset, på så sätt som sker i Sverige. Frågar man en thailändare varifrån de ursprungligen kommer så får man till svar att de alltid, från tidernas begynnelse, funnits här. Thailand är vårt land och har alltid så varit. Att man skulle ha kommit hit som invandrare eller erövrare finns inte på kartan

Några glada figurer på foten till andehuset

I Thailand har uråldriga traditioner och den buddistiska religionen ett starkt inflytande och här vårdar man sina traditioner trots att kanske alla inte är djupt troende buddister. Jag upplever thailändarna som öppna och tillmötesgående under förutsättning att jag visar respekt för dem. Här gäller det att ta seden dit man kommer, vilket jag upplever som en självklarhet och inte är något som helst problem för mig.

Man tror på spöken och andar och gör allt för att hålla sig väl med andarna. Överallt kan man se andehus och inte bara i anslutning till privata bostäder utan också i anslutning till hotell, bensinmackar och offentliga byggnader. De kan också placeras på platser vid vägar där trafikolyckor inträffat. Andehusen (san phra phum) är ”bostäder” för naturandarna och uppförs i anslutning till att en tomt blir bebyggd. Detta för att lugna markandarna som har förlorat sin hemvist och ge dem ett ersättningshem på samma tomt. För att behaga och tillfredsställa andarna, så att de stannar i sin helgedom och inte flyttar in i huset, offrar man regelbundet, vatten, mat, blommor och rökelse.

Vårt eget lilla andehus

Själva har vi köpt huset och där fanns inget andehus då vi flyttade in men familjen har i stället iordningställt en liten plats ovanpå en bokhylla inomhus där andarna förhoppningsvis känner trevnad och välbefinnande. Jag har inte märkt något av dem så tydligen fungerar det tillfredsställande.

På många ställen ser man också ”roliga figurer av lite olika färger” sittande eller stående på den platta på vilket pelaren till andehuset vilar. Vad dessa figurer symboliserar har jag inte fått något riktigt svar på. 

Men jag anar att den lilla klick, bestående av en högljudd och välorganiserad minoritet och som lyckats omvandla våra svenska traditioner till något enbart värt att förlöjliga, skulle sätta rödvinet i vrångstrupen om de tvingades åse detta.

Jag är arg, ilsken och riktigt förbannad men mest ledsen och även rädd över det som tillåts ske i Sverige för närvarande.

En traditionell "förlovning" i byn.

Som jag ser det handlar det helt uteslutande om en enda sak och det är ”elitens” egna positioner med tillhörande status, anseende, karriär och pension som är ledstjärnan för etablissemanget och dess hantlangare. Tystnaden har blivit en hederssak i en klick av politiker och journalister där alla känner alla och ingen pratar av skräck för att skada karriären eller förstöra trivsamma samkväm.

Alltför många av de svenska politikerna är både blinda, döva och korkade, men tyvärr inte stumma.

Det skulle vara helt otänkbart att en thailändsk politiker offentligt skulle kunna ge uttryck för att thailändska traditioner är töntiga. Lika otänkbart är att en journalist eller författare i likhet med Katarina Mazetti skulle skriva en krönika med rubriken ”Svårt att finna en riktig thailändare”.

Här hittar du Mazettis hatkrönika mot allt svenskt i ICA-Kuriren:  http://www.icakuriren.se/Diskutera-Fraga/Katarina-Mazetti/Svart-att-finna-en-riktig-svensk/

Själv har jag via mail låtit meddela ägaren till ICA Maxi i Birsta att jag fortsättningsvis inte har för avsikt att handla i någon ICA-butik.

Mailadressen till ICA Maxi: tomas.emanuelz@maxi.ica.se

  

   

     

Ett nytt år tager sin början...

Det blev ett mycket lugnt nyårsfirande den här gången. Vi var ett gäng som började med att smörja kråset på en av stadens ”finaste” restauranger. Avsikten var att vi därefter skulle göra en barrunda i inväntan på tolvslaget. Jag hade tyvärr värk i magen igen och kände inte för någon fortsättning utan vi åkte hem i stället. Hemma möttes vi av en halvt ihjälskrämd Zippo av allt smällande överallt så han fick göra oss sällskap i nyårsfirandet framför TV:n.

Zippo och jag firar nyår

Värken höll i sig på nyårsdagen och det var inget annat att göra än att söka bot så nu blev det ännu en antibiotikakur då jag tydligen åkt på en ny maginfektion. Det är rejäla doningar de erbjuder på denna sida av klotet så redan efter de två första pillren började värken avta. Gemensamt för flera läkemedel som jag fått mig anvisade här borta är att de i Sverige är avregistrerade sedan flera år tillbaks. Det är ju inte helt utan att undrar vad man stoppar i sig.

Lasten består av cyklar

Något så när återhämtad åkte vi upp till Chong Jom för att i första hand förnya mitt 90-dagars tillstånd. Det brukar avlöpa tämligen enkelt och gå på några minuter, men nu var det problem med internetanslutningen så det tog en dryg halvtimme. Jag upphör aldrig att förvånas över det kaos som tycks råda vid denna gränsövergång. Bara att se dessa mer än överlastade motorcyklarna och kärrorna på väg in till Thailand är en upplevelse och att inte förglömma den strida ström av människor som rör sig obehindrat över gränsen. Men det verkar funka så något system måste det väl finnas. 

Några marknadsfynd

När vi ändå hade gjort resan till gränsen så passade vi på att handla lite på den andra sidan. Den här gången tog vi bilen med oss över gränsen vilket underlättade transporten av gjorda inköp. Det går att göra riktiga fynd på marknaden i O’Smach, som en liter Absolut vodka för 350 bath exempelvis. Det motsvarar ca 97 SEK och då är flaskan transporterad från Frankrike. Även Chivas Regal, Smirnoff och Baccardi kan inhandlas för mycket attraktiva priser. Jag passade på att tanka upp då det kan bli en och annan fest frampå vårkanten och om inte annat så planeras det för bröllop i slutet på april då Mort skall gifta sig.   

 Yaya är, liksom så gott som varenda thailändare, mer eller mindre speltokiga så det blev ett besök på Casinot också. Hon lyckades sluta medan hon låg på plus även den här gången men vinsten blev ytterst blygsam. Hon lyckades också vinna två ”matkuponger” så vi passade på att äta lunch på Casinots restaurang innan vi anträdde återfärden till Surin. 

Mort och Nina

På vägen hem passade vi på att hälsa på Mort och Nina.

Jag har också blivit smärtsamt medveten om att kombinationen god och mycket mat och dryck de senaste veckorna i kombination med alltför lite motion har inneburit icke önskvärda effekter på min kropp och från och med den 1:a januari är det ett sundare leverne som gäller. Vikt och omkrets skall reduceras i icke oansenlig omfattning så de kommande månaderna kommer att bli en asketisk tillvaro.