Äntligen hemma....

Äntligen är vi framme i Surin. Den här gången tog det lite längre tid än vanligt då vi stannade två nätter i Bangkok och framför allt beroende på att den sista delen av resan inte alls gick som man kunnat förvänta sig.

Rolf och Karin hämtade oss i bostaden kl. 07.00 och X2000-tåget lämnade Sundsvall C tidtabellsenligt kl 07.57.

Det första jag blev medveten om på tåget var att Internet inte fungerade under hela resan. Orsaken kunde man dock inte ange. Ganska typiskt SJ om jag skall vara lite gnällig.

Lite handbage

Oavsett om vi nu måste vara tidigt ute och åka med morgontåget, så var inte de två senare tågen ett allvarligt alternativ då de medförde flera tågbyten på vägen till Arlanda.

Det blev sedan därför ca sex timmars väntan på Arlanda innan vi kom iväg till Istanbul där det blev ytterligare några timmars väntan på avgången till Bangkok. Vi landade vid ett-tiden på Suvarnabhumi i Bangkok och sedan blev det en snabb taxiresa till hotellet. Så gott som alla taxichaufförer kör som galningar, det verkar bara finnas ett läge på gaspedalen. Jag brukar förklara att det inte blir någon dricks om jag tycker att de kör för fort vilket jag glömde den här gången. Vi kom i alla fall välbehållna till hotellet och några timmar senare åt vi middag tillsammans med Mijo i hotellets restaurang.

Yaya låg sedan över hos Mijo i hennes studentlya för att dagen efter shoppa tillsammans. Själv besökte jag ambassaden för att få min inkomst från Sverige vidimerad vilket är en förutsättning för att få uppehållstillstånd i Thailand. Tyvärr så hade jag glömt passet på hotellrummet så det blev att åka tillbaks och sedan upprepa proceduren och det var med knapp marginal det lyckades då Sveriges beskickning i Bangkok stänger kl 12.00 på dagen. Inte speciellt ansträngande arbetsdagar kan man tycka. Själv konstaterade jag att det man inte har i huvudet får man ha i benen.

Sista etappen på resan, Bangkok - Surin, fordrar nästan ett eget kapitel. Men det finns numera inte mycket som förvånar mig i det här landet.

Trafiken i Bangkok

Vi hade en hel del packning så vi övervägde om vi skulle ta en taxi till Surin som ett alternativ till tåget. Men det går också minibussar på sträckan som kör från ”dörr till dörr” och Yayas svåger, Roan kör flera gånger i veckan. Så vi bestämde med honom att han skulle hämta oss på hotellet kl 16.00. Bra, tänkte jag, då är vi Surin före tolvslaget. Roan anlände ca 45 minuter försenad på grund av trafiken och efter att ha plockat upp oss så skulle han hämta två personer till innan vi anträdde resan till Surin. Det tog fem timmar att hämta dessa personer dels p g a trafiken dels beroende på en missuppfattning av adressen till en av resenärerna. Nåväl vi var ju trötta och hade hoppats att få sova men icke, thailändare fordrar underhållning och två äldre damer i bussen sjöng karaokee tills klockan var två på natten. Men det gäller att hålla masken så att man inte förlorar ansiktet.

Två karaokesjungande ladies

Bussen går på gas och vi tankade tre gånger under resans gång och vid varje tillfälle var det kö till ”pumpen”. Innan vi var framme i Surin skulle övriga passagerare lämnas av och den första skulle till Korat, bara några mil extra. Karaokee-damerna skulle till varsin by ute i bushen och till den enes förtjänst får jag framhålla att hon visste vart hon skulle vilket den andra inte hade en susning om. Hon hade inte besökt byn på 25 år och då kan det vara lite svårt att hitta rätt klockan fyra på morgonen då det kolsvart ute. Men Roan har en ängels tålamod och till slut hade vi hittat rätt – efter att ha väckt en massa sovande människor.

Sträckan Bangkok – Surin är ca 400 kilometer och den klarade vi på något över tretton timmar, vilket sannolikt blir ett svårslaget rekord. Möjligen tar det längre tid med cykel. Jag tyckte mest synd om ungarna som suttit uppe till fyra på morgonen för att hälsa oss välkomna hem, men klockan var några minuter över sex då vi var framme och då hade de slocknat.

Regeringen ändrar sig....

Regeringen gjorde en kovändning som Maria Larsson förklarade på följande vis. ”Kristdemokraterna och regeringen har hela tiden undersökt möjligheterna till ersättning och det är vi som tagit initiativ till att kunna utreda hur man ska kunna göra det. Jag beklagar dock att blev olika besked under processen. Men jag är glad över att vi nu är framme, och nu kan säga att de personer som blivit vanvårdade ska kunna få ersättning.”

Under galgen

Bullshit, rena skitsnacket, sanningen är den att då regeringen fått klart för sig att den samlade oppositionen med S, MP, V och SD hade för avsikt att gå emot regeringen måste man undvika ännu ett förödmjukande nederlag i riksdagen och då ändrade sig regeringen igen. Med andra ord så var det Sverigedemokraternas förtjänst att det trots allt blir en ekonomisk ersättning till vanvårdade fosterbarn.

För några veckor sedan meddelade Maria Larsson att regeringen, trots att man tidigare uttalat sig i positiv riktning, avsåg att gå emot utredningen och att ingen ekonomisk ersättning skulle utgå till de drabbade. Däremot erbjöd man sig ställa till med någon slags ursäkts- och upprättelseceremoni – lite floskler i stället för pengar alltså. Beskedet möttes av en massiv kritik av oppositionen. Till Larssons försvar kan sägas att hon troligen blev överkörd i frågan och själv nog helst hade sett ett beslut i enlighet med utredningens förslag. Det här är inte första gången Kristdemokraterna viker ned sig för de övriga regeringspartierna och sedan inte låtsas om att detta är vad man som verkligen har hänt. Att man visar en sådan bristande karaktär är nog också en av förklaringarna till KD:s katastrofalt låga opinionssiffror i mätning efter mätning.

Inga pengar till vanvårdade barnhems- och fosterbarn...

Ibland undrar jag om politikerna är helt tondöva och lider fullständig brist på fingertoppskänsla. Först har man klantat till det med sjukförsäkringen så att svårt sjuka människor blir utan ersättning och/eller skall tvingas att stå till arbetsmarknadens förfogande trots att arbetsförmågan helt saknas. Trots att man är medveten om problemet så har man fortfarande inte lyckat lösa det.

Nu senast så mumlar ansvarig minister, Maria Larsson (Kd) någonting om rättssäkerhet och rättvisa som försvar för att slippa betala ersättning till dem som under många år farit illa i sina fosterhem. Hon går emot regeringens egen utredning där man föreslagit en viss ersättning till dem som farit illa under åren 1920-1980. Det värsta av allt är att hon hänvisar till att det inte finns någon dokumentation. Det är tydligen skillnad på svenska ”papperslösa” och ”papperslösa” från Somalia, Irak och Afghanistan, där är det inga problem ersättningar trots att dokumentationen saknas.

Sammanlagt skulle ersättningarna till de vanvårdade barnhems- och fosterbarnen uppgå till ca trettio millioner, vilket i det närmaste får ses som en struntsumma för en regering som lägger ned miljarder på genustrams och en havererad invandrings- och integrationspolitik.

Det är så att man känner sig illamående men förhoppningsvis är inte sista ordet sagt i den här frågan.

Regeringen väljer också en sänkt restaurangmoms i stället för att höja pensionerna för Sveriges pensionärer. Man undrar ju hur de tänker, om de nu gör det.

Jag kanske var lite pessimistisk då jag beskrev hur vår sommar varit. Visst har vi haft tid att umgås med våra vänner och bekanta, även om man önskar att det hade kunnat ske i större omfattning.

Vi var tillsammans med V75-gänget på Östersundstravet i mitten på juni och det är alltid en trevlig sammankomst även om man inte vinner några pengar – vilket är det mest vanliga. Det var inget undantag den här gången heller.

I slutet av augusti hade vi tre underbara dagar i Vemdalen då vi besökte Rolf och Karin i deras fjällstuga tillsammans med Kjell och Annettie. Vi åt och drack gott och bland annat så tog vi oss en vandringstur till Jaktstugan. Att vandra i fjällen är lite jobbigare än att gå på stigar i skogen då det är mycket stenigt på många ställen vilket gör att man spänner sig. Så det var en och annan som klagade på träningsvärk dagen efter.

Det har hänt mycket i Vemdalsfjällen sedan jag sålde lägenheten i Björnrike för nästan 10 år sedan. I anslutning till högfjällshotellet har man uppfört ett flertal annex och man bygger för närvarande ännu fler sidobyggnader för att kunna ta emot mera gäster.

Nu är det bara drygt en vecka innan vi återvänder till Thailand och huset i Surin. Det är med lite blandade känslor jag vänder tillbaka den här gången. Det skall bli roligt att träffa barnen och Zippo igen. Värmen är också något jag ser fram emot, framför allt då hösten nu gjort sitt intåg här hemma. Men samtidigt är det åtta månader innan vi kommer tillbaks till Sverige nästa gång vilket känns långt.  

Sommaren nu svunnit har sin kos....

Det är mer än en månad sedan jag skrev något på min blogg. Det beror inte på att det inte händer saker som är värda att kommentera och belysa. Det handlar snarare om att inspirationen inte finns där och att det varit mycket annat i sommar. Jag får väl också erkänna att det varit dåligt med uppföljningen efter regimskiftet i Thailand, så visst har det funnits en del att skriva om.

Så helt plötsligt så dunkar hösten på dörren och yrvaket undrar jag vart sommaren tog vägen. Det som dominerat den här sommaren är framför allt bärplockningen, där har vi lagt ned mycket tid. Det handlar ju inte bara om själva plockningen, bären skall ju rensas också. En verksamhet som jag inte deltar i annat än med goda råd och glada tillrop i produktivitetsfrämjande syfte. Det rent praktiska sköter hustrun medan jag marknadsför produkterna (blåbär och lingon), sköter kundkontakter och leveranser. Grovrensningen sker med hjälp av dammsugare och sedan sker efterrensningen för hand. Även om arbetet utförs på balkongen så kan det bli irriterande stökigt i lägenheten också och då främst i köket. Det är vid sådana tillfällen jag får påminna om att kraven på ”Swedish clean” är betydligt högre än på ”Thai clean” vilket kan få hustruns mungipor att peka nedåt.   

Tillgången på bär har varit något bättre i år än förra året men det har varit betydligt färre plockare i skogen i år än tidigare år vilket gjort att det gått lite bättre än förväntat. Bäruppköparna har inte haft något roligt år trots att priset för orensade bär legat högre än någon gång tidigare och jag undrar vad som skall hända nästa år då grossisternas frysutrymmen gapar ännu tommare än i år?

Jag frapperas också av att man inte ser några svenskar i skogarna som drygar ut pensionen eller arbetslöshetsunderstödet med bärplockning. Men det kanske är lättare att sitta där hemma i stugvärmen och gnälla om hur dåligt man har det?

För min egen del så har den motion man får då man rör sig i skogen varit det mest positiva samtidigt som jag naturligtvis gläds åt att hustrun får med sig en hygglig slant då vi återvänder till Thailand. 

I början på sommaren köpte vi en cykel åt Yaya, men som sagt det har varit en hel del så cykeln kommer nog inte att användas förrän nästa sommar.

Umgänget med vänner och bekanta har också fått stå tillbaka vilket jag beklagar men ibland har jag varit så trött att jag till och med somnat framför TV: n då man visat V75-loppen live.

Nu är det i alla fall så gott som färdigplockat och den sista leveransen sker på lördag.