De som inte gör sitt jobb....

Jag bara kände att jag fått nog och att jag på något sätt måste få utlopp för min frustration när det gäller den svenska invandringspolitiken och dess konsekvenser.

En väsentlig orsak till att politikerna kan fortsätta sin ansvarslösa politik är de svenska medborgarnas okunnighet och naivitet. Detta beror i sin tur på att den svenska journalistkåren inte gör sitt jobb. Svenska journalister fungerar som maktens taltrattar och anser sig ha som sitt främsta uppdrag att uppfostra medborgarna att ”tänka rätt” i stället för att objektivt beskriva verkligheten och ifrågasätta våra politiker och beskriva konsekvenserna av deras beslut.

Aha, nu är han på gång igen den där främlingsfientliga rasisten kanske många tycker. Men så är det inte. Jag har under de sista tio åren bott utomlands större delen av tiden och har ingenting emot andra folkslag. Men det ingår i strategin att brännmärka de som är kritiska till integrationshaveriet som ”främlingsfientliga”, ”rasister” eller ”nazister” vilket vanligtvis får vanliga människor att tiga.

Däremot har jag mycket synpunkter på dem som ansvarar för hur det har blivit i Sverige. Ett Sverige som nu har världens mest extrema invandringspolitik och där allt fler människor har allt svårare att känna igen sig. Ett Sverige som har förvandlats till ett splittrat och otryggt land med ca 150 utanförskapsområden, högre arbetslöshet, högre barnfattigdom, kraftigt ökande och alltmer brutal våldsbrottslighet, anlagda miljonbränder och Europarekord i anmälda våldtäkter.

Som jag skrev inledningsvis har jag fått nog vilket bland annat har tagit sig uttryck i ett brev till Sundsvalls Tidning enligt följande:     

Hej

Jag har prenumererat på Sundsvalls Tidning i ca 45 år. De senaste tio åren har jag vistats utomlands ca 7-8 månader varje år och har då gjort uppehåll i prenumerationen.

Utomlands har jag kunnat ta del av nyheter, sport och annat som intresserat mig via st.nu och andra tidningars nätversioner. Utöver de mer etablerade mediernas nätversioner har allt fler nya sajter introducerats på Internet under de senaste åren. När man gör en jämförelse mellan dessa sajter och etablerade medier kan man konstatera att mycket förtigs, förvanskas och vinklas i de etablerade medierna. Etablerade medier, bland annat st.nu använder sig också av felaktiga beskrivningar i olika situationer. I flera fall har st.nu beskrivit illegala invandrare som flyktingar trots att dessa personer fått sin flyktingstatus och sina asylskäl prövade av samtliga instanser och icke befunnits ha skäl att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Om detta är en medveten strategi från media, i syfte att vilseleda läsarna eller brist på kunskap och kompetens hos den svenska journalistkåren kan jag naturligtvis inte uttala mig om men det är lika illa oavsett vilket.

Jag är också övertygad om att medias underlåtenhet att korrekt beskriva den svenska asyl- och migrationspolitiken och framförallt dess konsekvenser, gör att det redan låga förtroendet för journalistkåren kommer att sjunka ännu mer.

Jag har funderat mycket över detta och jag har diskuterat det med vänner och bekanta här hemma i Sverige och kunnat konstatera att jag är långt ifrån ensam om min uppfattning.

Då jag inte känner förtroende för det ni skriver har jag därför beslutat att inte återuppta prenumerationen på ST denna gång utan i stället säga upp mitt abonnemang.

Med vänlig hälsning

Abonnentnr: 515776

V75 på Östersundstravet

I lördags så var det den årligt återkommande träffen med medlemmarna i vårt spelbolag i Östersund som gällde. Den här gången var det bara fem medlemmar som hade möjlighet att delta. De andra hade mer eller mindre giltiga skäl att inte delta även om en flamencokurs på Mallorca är något som jag inte skulle prioritera. Vi hade också deltagande från två killar som är intresserade att komma med i teamet. De skall bestämma sig under veckan.

Teamet samlat på Östersundstravet

Som vanligt var det en trevlig tillställning även om vinsterna lyste med sin frånvaro. Men finns det lopp så finns det hopp, så nästa år går det bättre – hoppas vi. Med resa, hotell och restaurangräkning så gick det saftigt back.

Tyvärr så hade jag datatrassel vilket gjorde att mycket av koncentration och fokus fick läggas på att lösa detta i stället för på spelet. Det började med att jag inte kunde ansluta till Scandics nät vilket visade sig bero på någon säkerhetsinställning på min dator, vilket jag och hotellets support kom fram till efter många om och men. På lördag morgon fick jag därför bege mig till en av teamets medlemmar, en före detta svåger men numera en bra kompis och koppla upp min notebook via kabel. Då jag tvingats lämna in min ordinarie dator för reparation hade jag en äldre variant som lider av en viss senilitet så hela morgonen och förmiddagen gick åt för att få någon ordning på detta. På måndag förmiddag var jag på SIBA och införskaffade en ny Notebook eftersom jag inte får tillbaks min ordinarie dator förrän tidigast den 26 juni. Det kostar att ligga på topp.

Hallsta Lotus

I övrigt var det i stort sett som vanligt, dålig kvalité på maten, skitdålig service och kraftigt höjda priser på restaurangen under V75-dagen. Beställer man in en välstekt oxfilé förväntar man sig inte knallröd köttbit under såsen, apropå kvalitén. Att behöva vänta en kvart på ett glas öl är ju inte heller något man hoppar jämfota av glädje över.

Vi fick i alla fall glädja oss åt några sportsliga prestationer under dagen av bland andra Hallsta Lotus som tog sin åttonde seger för året. Stig H Johanssons Formula One svarade även han för en strålande insats då han vann Östersunds Stora Pris trots ett tråkigt bakspår och tuffa motståndare.

Hemlandstoner....

Nu har vi varit hemma drygt en vecka och även om vädret inte har varit vad man hoppats på så finns det annat man uppskattar med Sverige.

Stilla flyter Selångersån

En hårdbrödsmacka med prickekorv, filmjölk med müssli och blåbärssylt eller varför inte bruna bönor och bogfläsk som är exempel på sånt jag fått avstå under de senaste åtta månaderna och som jag tar igen nu. Det lär säker bli en och annan princess- och knäckbakelse också. I stället för den uteblivna julskinkan får det bli en midsommarskinka under förutsättning att jag får tag i en rimmad skinka.

Att ha förmånen att komma ut i den svenska naturen är lite annat än att utöva motionsaktiviteter i Surins motionsinrättning med sina tvåkilometersbanor även om den anläggningen tillhör en av Thailands bästa. Att följa Selångersån, att runda Selångersfjärden eller att ta ett eller flera varv i Bergsåkers elljusspår känns helt överlägset. Här kan vi också tala om höjdskillnader vilka inte alls finns i Surin.

Men tyvärr så finns det en del som gått snett i mitt hemland också och till det tänker jag återkomma.  

Acklimatisering med förhinder....

Det här var väl inte vad man hade hoppats på men kanske borde ha förväntat sig. Självklart syftar jag på det svenska vädret. I tre dagar har det varit kallt och blåsigt samtidigt som regnet har strilat ned.

Hustrun sitter mest i badkaret och själv sitter jag och huttrar och småfryser och har lite svårt att koncentrera mig på till Östersundstravet på lördag. Långkalsonger, polotröja, vantar och toppluva samt Helly Hansen är de mest gångbara substantiven hos oss för närvarande.

Väl påpälsad i ruskvädret.

Vädret rår man inte över utan det är bara att göra det bästa av situationen, som att stanna inomhus exempelvis eller också ser man till att klä sig på rätt sätt.

I övrigt kan nämnas att hustrun köpte några tallriksunderlägg innan vi åkte från Bangkok och motiven är mycket tilltalande med sol, hav och palmer och så långt är allt bra. Men motiven är tredimensionella så jag blir sjösjuk och tappar aptiten när jag tittar på dem. Ett sätt att hålla matkontot nere kanske?

Annars har jag noterat att det mesta är sig likt här hemma och t ex viadukten i Bergsåker har man ännu inte gjort något åt. Den är fortfarande så dålig att den inte klarar mötande trafik och man tvingas till en irriterande väntan på grönt ljus nästan varje gång. Men jag hade inga större förväntningar på att det skulle hända något av värde under det gångna året. Det är ju inte val förrän 2014 och då kommer man ännu en gång att ljuga medborgarna rakt upp i ansiktet. Färgen på dessa lögnare är helt ovidkommande för de är lika goda kålsupare oavsett partitillhörighet.

Hemma i Sundsvall igen....

Vi kom hem till Sundsvall på torsdag kväll efter att ha varit på resande fot sedan i söndags då vi lämnade Surin. Christer och Noj mötte på järnvägsstationen och ganska precis 18.30 klev vi över tröskeln till lägenheten.

Yaya började med ett varmt bad och sedan knoppade hon in. Själv packade jag upp varefter jag påbörjade öppnandet av den post som samlats under åtta månader och det var en ansenlig mängd. Trots att jag har en skylt på brevlådan där jag undanber mig all reklam så var det en hel del av den varan också. Jag har ingen aning om vem eller vilka som delar ut reklamen men kanske det kan vara någon analfabet från Somalia, men det är en ren spekulation.

"Rånad" i Birsta

Rolf och Karin som tittar till lägenheten hade gjort en grovsortering så fem kilo reklam var redan bortsorterad.

Strax före midnatt så var jag i stort sett klar med posten och gjorde därför hustrun sällskap i sängen.
Kroppen var naturligtvis programmerad på Thaitid så kl 04.00 på fredag morgon var jag klarvaken och att somna om var inte att tänka på. Det var bara att avsluta postöppningen och att se till att få en del andra saker gjorda, som att ställa på bilen, meddela återupptagande av TV-licensen och fixa till en lista på vad som måste inhandlas mm.

Vi åttatiden vaknade Yaya och hennes första fråga var om det var morgon eller kväll. Sedan packade hon upp och när det var klart började hon dammsuga och dammtorka i lägenheten.

På eftermiddagen åkte vi ut till Birsta för att handla mat och annat som behövs för att överleva. I kassan blev jag riktigt medveten om att jag är i Sverige nu. Motsvarande inköp i Surin skulle inte ha kostat hälften av vad jag fick betala här.