Gastroskopiundersökningen...

Igår genomfördes äntligen gastroskopiundersökningen. Den visade inga allvarliga problem i matstrupe eller magsäck. Man kunde dock fastställa att jag hade en kraftig maginfektion. Hur länge jag haft den har jag ingen aning om, men jag tror inte att den orsakat mina svalgproblem. Nu har jag påbörjat en sjudagarskur med antibiotika samtidigt som jag tar en del andra mediciner kopplade till mag- och matstrupsproblemen. 

Viktraset verkar också ha avstannat och nu ligger vikten ganska stadigt runt 73 – 75 kilo. Vore det inte för problemet med höftleden skulle jag må alldeles utmärkt nu. 

Vad gäller höftleden så är jag lovad en operation på Sollefteå sjukhus någon gång i mars, april nästa år. Det skall bli intressant att se hur man håller det löftet?

Nytt sjukhusbesök....

Det gick inte alls som jag hoppats på sjukhuset i går och planeringen var rent ut sagt dålig den här gången.

Jag infann mig på sjukhuset ca 10.00 för provtagningar och gastroskopiundersökningen var planerad till 17.30. Detta innebar att jag måste komma fastande till sjukhuset vilket i sin tur innebar att jag fick ligga med dropp under tiden ca 10.30 – 15.00.

Vid 14.30 tiden fick jag besked om att undersökningen skulle framflyttas ca en timme p g a att läkaren blivit upptagen med en akut operation och två timmar senare fick jag veta att det troligtvis inte skulle bli någon undersökning då mina blodplättsvärden var väldigt låga. Trots det fick jag ligga kvar med dropp och fick varken äta eller dricka.

Strax efter klockan 19.00 dök läkaren upp och talade om att man inte vågade genomföra gastroskopiundersökningen nu då det kunde innebära risker för mig. Om en blödning skulle uppstå så kunde det bli svårt att stoppa den då blodplättsvärdet påverkar koaguleringen av blodet. Jag kunde få välja mellan medicinsk behandling (Vitamin B-Complex) alternativt en blodtransfusion. Känslan var att det senare alternativet skulle bli väldigt dyrt då jag tydligen har en relativt ovanlig blodgrupp (O) så det fick bli vitaminerna.

Sedan tog det nästan en timme att frigöra mig från droppflaskan och vänta på medicinen och att få betalningsunderlaget färdigställt. Dyrt blev det också trots att det i stort sett inte hänt något som kommit närmare ett besked om vad mina svalgproblem beror på. Drygt 8000 THB slutade räkningen på, men läkaren kände sig nog något skyldig till den dåliga planeringen så jag fick 10 procents rabatt. 

Jag var inte hemma förrän strax efter klockan 20.00 (hungrig till tusen).

Nya läkarbesök och provtagningar på fredag och lördag. Varför vet jag inte då värdena knappast förbättrats till dess.

Blodplättsvärderna har gått upp och ned de senaste åren och i juni var jag på Sundsvalls sjukhus för provtagning (efter att vårdcentralen misslyckats två gånger).

När jag kontaktade vårdcentralen dagen efter så fick jag beskedet att provet var ok. Det är så jävla typiskt i svensk sjukvård att säga att det är bra eller ok alternativt att de någon gång säger att det här måste vi titta lite närmare på. Antagligen har de samma uppfattningar som den svenska journalistkåren, att svenskar i allmänhet inte kan ta åt sig relevant information?

Jag frågade efter värdet och bad om att få en kopia på provsvaret hemsänt. Jag fick provsvaret uppläst för mig och meddelades samtidigt att det inte föranledde ytterligare utredningen, detta trots att resultatet låg under referensvärdena.

Jag ifrågasatte detta men fick till svar att det inte var något vårdcentralen kunde göra något åt. (Jag nästan kände pust och stön – besvärlig patient, i telefonen).

På mitt sjukhus i Surin fungerar det så att för varje test som genomförts redovisas dels resultatet dels referensvärdena skriftligt och jag kan då själv se vilka värden som är bra och vilka som är mindre bra.

För blodplättarna är referens värdena 150 – 450 och mitt värde var bara 48 igår.

Sjukhusbesök i Surin...

Jag har varit på sjukhuset idag. Kom dit ca 13.15 och lämnade ca 16.00. Under den tiden hann jag med att träffa tre läkare. Jag fick redogöra för mina problem/symtom etc och hänvisades till vad vi i Sverige skulle kalla en överläkare. Efter några minuter i väntrummet kom en sköterska och tog blodtrycket. Det var faktiskt bättre än vad jag befarat, 129/87 vilket känns bra inför fortsättningen.

Jag hade skrivit ned det jag ville ha sagt beträffande varför jag sökte vård samt bifogat den medicinska rapporten från episoden i Bangkok (då maten fastnade i matstrupen) samt röntgenutlåtandet från Sundsvalls sjukhus (där det inte framkommit några allvarliga fel eller brister). Jag fick även redogöra för mina andra problem.

Efter det så blev jag remitterad till en specialist (öron, näsa, hals) och ledsagades dit av en sköterska. Efter ca 15 minuter blev det min tur. Även hon gick igenom bakgrundsmaterialet som jag hade med mig. Efter det började allvaret, hon tog fram ett instrument som påminde om ett mindre gastroskop men där kabeln ”bara” var ca 40 cm lång och tunnare. Med detta undersökte hon båda näsgångarna (utan bedövning) och jag kände när kameran i spetsen på kabeln nådde svalget. Det gjorde rejält ont och jag fick kräkreflexer men lyckades hålla tillbaka.

Lyckligtvis visade inte undersökningen på några avvikelser varför jag ledsagades till nästa läkare (som var specialist på svalg, matstrupe och magsäck). Än en gång fick jag redogöra för mina problem samt hänvisa till röntgenutlåtandet från Sverige. Han frågade när jag åt den senaste måltiden med anledning att han rekommenderade en gastroskopiundersökning. För att göra en sådan skall man ha varit fastande minst 6 timmar före undersökningen varför jag var diskvalificerad för att få den utförd  idag.

Jag fick istället en tid för att komma under morgondagen och fick också besked om att jag måste vara fastande fr o m klockan sju på morgonen. Det kommer att börja med en omfattande provtagning i morgon efter klockan tio och efter att ha fått svaren blir det en gastroskopiundersökning (matstrupe och magsäck) under eftermiddagen. Om man hittar en tumör någonstans kommer man att ta prover för att fastställa om den är elakartad eller inte. Skulle det vara så illa att det är en elakartad variant kommer jag att få övernatta på sjukhuset. (Jag har beställt enkelrum för alla eventualiteters skull).

Efter detta fick jag träffa överläkaren igen och hade en fortsatt dialog med honom och fick medicinerna Gaviscon och Rabepraszole Sandoz utskrivna.

Han ville träffa mig igen på fredag förmiddag oavsett hur resultatet från gastroskopiundersökningen ser ut. 

Därefter var det dags att betala och hämta ut medicinerna. Hela kalaset gick på 2040 THB (ca 500 SEK) men i morgon blir det betydligt dyrare. Det är bara att hoppas att mitt försäkringsbolag accepterar kostnaderna men de kanske anser att jag skulle ha stannat i Sverige och väntat på ett svar på en remiss som blev liggande utan åtgärd på Sundsvalls sjukhus i mer än två månader och fortsätta att ha förtroende för en familjeläkare som anser att man skall ta en sak i taget om man ifrågasätter om vissa symtom kan ha ett samband och som inte läser hela breven man skickar till henne? Ett land där både allmänläkare och specialister försöker få patienterna avstå från operationer med hänvisning till risker och följdverkningar som drabbar ca 5 % och där specialistkliniker regelmässigt hänvisar till att man inte kan uppfylla vårdgarantin innan man synar dem och som inte heller informerar patienterna om deras rättigheter.

Ca klockan 16.00 lämnade jag sjukhuset.

Här skulle svensk sjukvård kunna lära sig mycket vid ett studiebesök, Men de är ju redan världsbäst enligt våra politiker.