Inte helt utan krångel…

Som jag befarade så blev det lite besvär med Folksam när det gäller utbetalningen av ersättning för förseningen som vi drabbades av i Wien. Trots att jag skickat in flygbolagets förseningsintyg och boardingkorten så var man inte nöjd.
Man ville även ha bokningsbekräftelse med uppgift om resans grundpris, resplan och ett intyg som visade ordinarie ankomsttid i Bangkok.
Handläggarens namn och telefonnummer framgick av brevet från Folksam och nyfiken som jag är ringde jag upp för att få reda på vad resans grundpris hade för betydelse i sammanhanget samt vad som menades med resplan.
Nu för tiden är det inte mycket som förvånar en men här fick jag dock anledning att höja ögonbrynet en aning. Handläggaren hade nämligen gått i pension – två dagar efter det att hon skickat brevet till mig. Men det fanns fler på avdelningen för kortförsäkringar så efter en längre diskussion med en dam så var vi till slut överens om att frågan om grundpriset inte var relevant i sammanhanget och att man kunde utläsa resplanen från boardingkorten. Ordinarie ankomsttid till Bangkok hade med ersättningens storlek att göra och den var inget problem att hitta på Internet. Så till slut var vi överens och damen skulle skicka ersättningen till mitt konto omgående, 700 kronor per person, totalt 1400 kronor.

Så förutom ett dygn på Hotel Hilton i Wien med frukost, lunch och middag på flygbolagets bekostnad fick vi 1400 kronor cash också. Vi hade inte bråttom så vi tycker att det är helt okay.

Åh, detta underbara vinterland..

Är det inte kallt som bara den så vräker snön ner. Minus tjugo grader och Yaya undrar hur folk överlever här? Men hon kämpar på, det blir en promenad på ca sex kilometer mest varje dag. Men när det är som kallast stannar hon inomhus. Det har nog kommit ca 80 centimeter snö sedan vi kom hem. Och det mesta har kommit vid två tillfällen så det har varit en del snöskottning. Det är väl inte något som man far illa av direkt. Efter två månader med minimal motion och en massa julmat är det bara nyttigt att få röra på sig lite. Det är en viss skillnad från att ligga på en solstol på Kata Beach och dricka gingroggar, som en och annan bekant gör för tillfället.Är det inte kallt som bara den så vräker snön ner. Minus tjugo grader och Yaya undrar hur folk kan bo här? Men hon kämpar på, det blir en promenad på ca sex kilometer mest varje dag. Men när det är som kallast stannar hon inomhus. Det har nog kommit ca 80 centimeter snö sedan vi kom hem. Och det mesta har kommit vid två tillfällen så det har varit en del snöskottning. Det är väl inte något som man far illa av direkt. Efter två månader med minimal motion och en massa julmat är det bara nyttigt att få röra på sig lite. Det är en viss skillnad från att ligga på en solstol på Kata Beach och dricka en form av enbärsdricka blandat med Tonic water, som en och annan bekant gör för tillfället. Det är nog så att vi längtar till varmare trakter - om jag tänker efter.

Nu är det jul igen....

Vi firar jul och nyår hemma i sundsvall i år igen. Eftersom det kom ca 40 centimeter snö natten mot måndag den här veckan så får vi en vit jul. Vi har bara varit hemma en vecka och förutom snöfallet har vi haft en riktig köldknäpp på temperaturer ned mot 22-23 grader. Idag har vi haft 12 grader mitt på dagen och vi tog en promenad till pappas hus för att kontrollera värmen och skotta undan snön som plogbilen fyllt grindöppningarna med.
I måndags tog det mer än tre timmar att rensa ingången och garagenedfarten från snö, så vi har haft det vi gör. Yaya är naturligtvis lite ovan med kylan men det har inte varit några större problem, det gäller bara att klä sig med förstånd.
I morgon är det julafton och då blir det ett riktigt svenskt julbord, det enda som inte finns på bordet är lutfisken och den saknar jag inte ett dugg.
I kväll är det superjackpott på V75 och en ensam vinnare har chansen att vinna mer än nittio millioner så det har varit en del att läsa in sig på innan kupongen lämnades in. Nu är det bara att vänta och se hur mycket jag vinner.
Avslutningsvis önskar jag alla som läser min blogg en riktigt god jul.

En särskild hälsning till vänner och bekanta i Thailand

Det är skönt att vara hemma i Sverige, ingen risk att man bränner sig i solen eller blir kullslagen av de höga vågorna.

Här är det myggfritt och en behaglig temperatur runt 17-18 grader (minus), det är en härlig, frisk luft att andas in särskilt för en som haft luftrörsproblem.

Man plågas inte heller av värmen då man skall till att somna på kvällen så ni skall inte tro att jag är ett dugg avundsjuk på er som tvingas genomlida den thailändska värmen.

I kväll skall jag grilljera skinkan och ta mig en skinkmacka och en pilsner medan ni äter ert ris och era nudlar.

Fredag W51

Idag var det dags för kontrollbesiktning av bilen, den första för övrigt. Efter att ha fått kallelsen hade jag via Internet och bilprovningens hemsida ändrat tidpunkten så att den bättre passade mig. Jag hade tid kl 09.36 och vid ankomsten tog det ett tag innan jag fick klart för mig att man inte kunde ha handskar på händerna då man skall trycka registreringsnumret på skärmen. Det var en äldre gentleman som vevade ner bilrutan och påpekade detta faktum för mig efter att ha sett mina valhänta försök att få kontakt med skärmen. Jag hade inte mer än hunnit sätta mig i bilen så kom mitt nummer upp och det var bara att köra in – fem minuter före min tilldelade tid. Besiktning tog ca femton minuter och bilen godkändes utan anmärkningar.

Efter bilbesiktningen var det dags för läkarbesök på vårdcentralen och ”besiktning” av mig själv och mina problem. Jag hade tid kl 11.00 och behövde inte vänta utan fick träffa doktorn direkt. Hon misstänkte att jag haft en lunginflammation men att den nu läkt ut. Proverna visade inte heller något onormalt men för säkerhetsskull skickade hon röntgenplåten till sjukhuset så att de fick göra en slutlig bedömning. Att jag känner mig trött och blir andfådd då jag går i trappor får jag nog dras med ett tag, det går inte över från en dag till en annan

Torsdag W51

Som vanligt var det en del post att sortera och ta hand om även om det inte var några mängder den här gången. Sedan var det dags att kontakta försäkringsbolagen angående mina sjukhusbesök och förseningen då vi flög från Stockholm till Bangkok via Wien. Det första samtalet gick till If och det var helt problemfritt, skicka in kvittona så har du pengarna på ditt konto senast måndag.
Men Folksam, oj oj oj där blev jag kopplade till tre olika avdelningar innan jag hamnade rätt men där satt de i möte mellan 9.00-10.00. Jag lämnade namn och telefonnummer och blev lovad att någon skulle ringa då mötet var slut. Kvart i elva hade jag ledsnat och ringde upp igen, tre avdelningar innan jag hamnade rätt igen och nu satt man i möte mellan 10.00-11.00. Jag undrade naturligtvis om hon drev med mig, men icke det var det besked hon hade. Halv tolv hade ingen hört av sig och det hade börjat ryka lite lätt ur öronen på mig. Ny kontakt, från mig naturligtvis och se på fan äntligen någon jag kunde framföra mitt ärende till men inte var det som hos If inte. Nä, här skulle det sändas ut en blankett och se’n skulle mina krav bedömas när jag återsänt densamma, det var inte på något vis självklart att någon ersättning skulle utgå trots 24 timmars försening. På fråga från mig så visste inte handläggaren om jag kunde ladda ner blanketten via Internet, jag kunde försöka men för säkerhets skull så skickade hon ett exemplar. Jag letade dock upp blanketten på Folksams hemsida, fyllde i den och skickade iväg den. Det skall bli ytterst intressant att se hur detta utvecklar sig.
Klockan 15.30 blir jag uppringd av en handläggare som undrade vad hon kunde hjälpa mig med? Då började det pysa igen och trycket steg men jag behärskade mig med tanke på eventuell ersättning.
Jag frågar mig samtidigt, vilka är det som är kunder hos detta bolag? Själv har jag ingen försäkring hos dem utan det är helt beroende på min Visa kort försäkring att Folksam är med i bilden.

Onsdag W51

Planet landade enligt tidtabell i Zurich och vi hade 40 minuter på oss till nästa avgång mot Stockholm. Från terminal E Till terminal A åker man tåg och på det fick vi vänta några minuter och väl framme i terminal A så gällde det att hitta rätt gate också. Självklart så låg den längst bort i terminalen och innan vi fick komma igenom så var det den obligatoriska säkerhetskontrollen, av med livrem, klocka och allt som kan få sensorerna att pipa. Datorn skall även tas ur väskan och kollas separat. Den här gången hade jag back up-disken i handbagaget och den tilldrog sig ett visst intresse från kontrollanternas sida så där gick ytterligare några minuter. Med ca tio minuter före avgångstiden till godo äntrade vi planet till Stockholm och då var vi en aning svettiga.
Vi landade lite försenade i Stockholm där vi fick vänta på bagaget i ca trettiofem minuter och då var vi bland de första som fått vårt bagage. Det rådde en mycket irriterad stämning bland många av resenärerna som skulle vidare med flyg eller andra transportmedel. Jag vet inte om det var en medveten maskningsaktion hos personalen som sköter bagagehanteringen men det är kanske inte helt osannolikt. Tur nog så hade vi gott om tid innan vår avgång med tåget till Sundsvall. Vi passade på att äta lunch medan vi väntade och den här gången var inte Wayne’s Coffee aktuella efter förra incidenten. Vi valde ett ställe som heter Sbarro Sky City och där åt vi två Spagetti Bolognese inkl sallad, bröd och dryck för 69 kronor styck. God mat till ett överkomligt pris och trevlig personal gör att jag kan rekommendera Sbarro Sky City.

Tåget avgick något efter tidtabellen och förseningen ökade under resans gång på grund av ett stort antal tågmöten. Men mesta tiden tog det i Gnarp då det var problem med en växel och lokföraren måste lämna tåget för att sopa undan snö för att få växeln att fungera. Man tror inte det är sant.
Hem kom vi i alla fall och där låg det ett tunt lager med snö på marken. Enligt taxichauffören så var det säsongens första snö som kommit dagen före. Innan vi packade upp så tog vi en promenad och hämtade bilen.

Det var skönt att jag redan bytt till vinterdäck så nu slapp jag det.

Tisdag W51

Måndagen ägnades åt diverse inköp på bland annat MBK vid Siam Square. För varje år som gått sedan jag besökte Siam Square i jultider har julskyltandet fullkomligt exploderat, vilket för övrigt även gäller i Surin. I år fanns en enorm julgran utanför MBK vilken flankerades av två jättestora snögubbar, ett antal jultomtar av varierande storlekar samt några renar. Allt är tillverkat i någon form av konstgjort material. Detsamma gäller i stort set övriga varuhus runt Siam Square.
I går var det marknaden vid hotell Indra som gällde och målsättningen var att handla lite kopior av jeans, väskor och andra attiraljer som vi hade önskemål om från vänner och bekanta hemma i Sverige. Man märker på försäljarna att trycket från myndigheterna att få stopp på försäljningen av kopior har ökat. Utbudet är mycket begränsat i förhållande till hur det var för några år sedan. Vår ”jeansleverantör” skyltar endast med några få exemplar av exklusiva jeansmärken och när man bestämt sig beträffande märken, färger och storlekar ringer han in beställningen och mindre än fem minuter senare kommer en medarbetare med varorna. När det gäller väskor t ex så skyltar man endast med billiga plastvarianter men man har också produktblad där man kan välja dyrare varianter i skinn som också levereras inom några minuter. Har man svårt att bestämma sig blir man lotsad genom de smala gränderna inom marknadsområdet till ett förråd med ”äkta” kopior där kommersen pågår för fullt bakom neddragna jalusier. Jakten på försäljarna har också gjort att priserna ökat eftersom risken för tillslag är betydligt större än tidigare.

På väg till marknaden blev vår taxi påkörd bakifrån. Att det inte händer oftare är förvånande, men det blev tydligen inte några större skador den nhär gången så den påkörande parten vevade ner rutan och sträckte över 2000 bath till den påkörde och alla var nöjda.
På alla nyhetskanalerna domineras nyheterna av att thailändska myndigheter har ingripit mot ett flygplan som landat för att tanka på flygplatsen i Bangkok. Planet har tydligen kommit från Nordkorea och var lastat med ca trettiofem ton vapen bestående av robotar, granater och ammunition. Besättningen, som verkar komma från Kazakstan, har gripits och flygplanet har tömts på vapenlasten som transporterats till en militärbas för en mer detaljerad genomgång. Det verkar inte vara känt vem eller vilka vapnen var avsedda för. Jag har under årens lopp fått intrycket att thailändska myndigheter är effektiva när det gäller den här typen av verksamhet så det är inte överraskande att det hände i Thailand.

Klockan 20.00 lämnade vi hotellet för vidare transport till flygplatsen och strax före klockan 24.00 lyfte planet med destination Zurich.

Måndag W51

Så är vi på väg då, efter att ha lämnat Surin i gårkväll har vi anlänt till Bangkok. I vanlig ordning har det inte blivit mycket sova på tåget. Det knakar och gnisslar, dunkar och slår så det blir ingen sammanhängande sömn. Nu är vi i alla fall framme och har checkat in på hotellet. Dagens program består i första hand av ett shoppingbesök på varuhusen runt Siam Square. Vi skippar taxin och åker BTS, dvs Sky Train, vilket går mycket snabbare. På eftermiddagen gäller det att försöka ta tillbaks lite av den förlorade sömnen

Besök från Sverige...

Under veckan har vi haft besök av Janne och Kim från Bosvedjan. De är här för att fira jul och nyår i sitt hus i Kapchoeng. Janne har också haft en del problem med sitt bygge. Allt har inte utförts på överrenskommet sätt och påtalade brister har inte heller åtgärdats. Dessutom fick de problem med vattentillförseln när de kom, men det har de löst genom att koppla in sig på det ”kommunala” nätet.
De tog sig i alla fall tid att hälsa på oss och på onsdag hade vi fixat lunch och middag hemma och det blev en trevlig kväll. På torsdag var det besök på Big C Supercenter som gällde och där hade varken Kim eller Janne varit tidigare. Vi gjorde även en sväng på IQ, ett stort byggvaruhus med ett enormt sortiment av det mesta. Det blev Janne imponerad av.
Vi avslutade dagen med ett restaurangbesök och valet föll på Farang Connection, som har en del västerländska rätter på menyn. Med thailändska mått mätt så är det inte direkt billigt att äta där men vi var inställda på att vi ville ha lite extra. Janne slog på stort och beställde en soppa som förrätt medan jag gick direkt på varmrätten, en Gordon blue. Janne valde samma varmrätt och den kom in före soppan vilket antagligen berodde på att servitrisen inte fattat vilken soppa Janne beställt. Hon kom därför in med två konservburkar och uppmanade Janne att välja en av dem och så småningom så kom soppan på bordet.
Hustrun, Kim och barnen gnällde över priserna och beställde stekt ris med några tillbehör trots att jag stod för notan. Det blev mest ett petande i matten, ingen höjdare hos någon och den Gordon blue man serverade var utan konkurrens den sämsta jag ätit. Detsamma gällde Janne så det mesta fick vi med oss i en doggy bag till Zipo. Jag var tveksam till om han skulle äta det men efter en viss tvekan och misstänksamma ögonkast så gick det ner morgonen efter. På fredag återvände Janne och Kim till Kapchoeng och de åkte med Yaya till Prasat där de kollade Yayas hus varefter de åkte vidare med bussen hem till sin by.

Äntligen klart - förhoppningsvis...

Nu är äntligen avloppet klart. Men det var problem in i det sista och för att få rätt fall på ledningen var man tvingad att göra om ända från toalettstolen. För att inte tala om allt annat som påverkats av arbetet på tomten. Gräsmattan är förstörd, elledningar till vägguttag utomhus har jag fått återställa själv och vattenledningen måste de kapa vilket fick till följd att det i stort sett blev stopp på ett ställe inne i huset. För att åtgärda detta var jag tvungen att lossa på diskbänksplåten annars hade jag inte kommit åt anslutningarna. Jag hoppas att vi slipper en repris på detta.
Hela jobbet med material och kringkostnader gick i runda slängar på 14 000 bath.

Det skall faktiskt bli skönt att åka till Sverige och kyla ner sig.

Det är inte sant…

Analysen var glasklar, inga djupare funderingar bara rakt på, Thomas Lönn kan man lita på. Det blev dubbelslag på nummer tolv och drygt 160 gånger pengarna, drygt 8000 kr eller 37000 bath på en femtilapp.
Först var jag sent ute och så behövde ”sorkarna” anvisningar rörande avloppet. Jag glömmer liret och när jag kommer på det har hästarna gått i mål för länge sedan.
Nu har vi nog Surins dyraste avlopp.

Vad vore livet utan spänning?

Jag tror att jag tröstar mig med en luchdubbel idag efter allt trassel med latrintanken. Utan större eftertanke och värdering av kuskar, startspår och chanser får det bli riktig chansning.
12 Babsans Ferrari med Erik Berglöf i den första avdelningen är kanske lite långsökt men jag fick lite feeling då jag gick igenom startlistan. Han äter upp dem på bortre långsidan och skiter ut dem på upploppet, som Micke Nybrink skulle sagt.
Passport med Rickard L Jansson är en 80-procentare i den andra avdelningen. Men hallå hur många lopp vinner den kusken? Jag tycker att det ser öppet ut och då menar jag öppet. Jag hade tänkt köra med en rak men det får bli en andrahandare och två susare här. 3 Westside Photo får tipsnicken och 1 Repetition LP kommer med på kusk och läge. 12 Hercules Race tar jag med på tränaren B E Ohlsson. Varför skall man krångla till det?

En skitsak som fick oanade proportioner…

Snacka om chock, kommer hem och har hela trädgården uppgrävd. Fem gubbar med spadar, hackor och yxor gräver och hackar värre ett helt gäng svenska grävlingar i toppform.
Vad är det som händer, är första frågan som inställer sig när man hjälpligt har återhämtat sig.
Efterhand så börjar det klarna, även om det tar ett tag innan poletten trillat ner för gott. Tanken som vi köpt har tydligen en trekammarfunktion och skall anslutas till det ”kommunala” avloppet för att det skall fungera på bästa sätt. Jaha, jaså, men läckaget då, är det fixat?
Nä, nä har aldrig varit något läckage. Eftersom tanken inte anslutits till avloppet så har det läkt då tanken blivit full. Under regnperioden, då grundvattennivån har varit exceptionellt hög har vattnet runnit in ”bakvägen” i tanken. Jaha, vad kostar det här kalaset då, och när är det klart? Jag tycker dessutom att jag känner igen verktyg och maskiner som borrhammare, rondell och spadar mm. Jodå, hustrun har lånat ut mina maskiner – utan att fråga, som vanligt alltså.

Man kan ju alltid hoppas att det går lite snabbare och blir lite billigare när de får tillgång till riktiga grejor – men fan tro’t.

Viktiga nyheter...

Hemma i ankdammen frossar svensk media i viktiga nyheter.
Tiger Woods tycks inte ha nöjt sig med ett hole in one. Det verkar dyka upp nya dag efter dag. Paul Anka sparkar ut Anna Anka som nu mera liknar en skadeskjuten kråka och Linda Rossing har fått barn - igen.
Här är det ingen som vet något och ingen som bryr sig, man är fullt upptagen mes att se till att man har mat för dagen på de flesta håll.

Sista kapitlet rörande latrintanken?

Att få en fungerande förbindelse mellan toaletten och latrintanken utan läckage tycker man ju inte skall vara något problem. Normalt är det väl inget problem heller men här kan det mesta inträffa, vilket det gjort i det här fallet.

Nu har vi fått ta bort betongen och gräva fram tanken igen. Nya krafter tar nu tag i uppgiften att få vår toalett att fungera på ett tillfredsställande sätt.
Yrkesstolthet verkar vara ett okänt begrepp för många här borta liksom att passa överenskomna tider. Kommer jag inte idag så kommer jag i morgon – kanske.

Det är ganska frustrerande för en metodisk och strukturerad person att stå ut med detta även om jag blivit något mer överseende efter åtta år Thailand. Det är ju en viss fördel att man är en tolerant och vidsynt person med lång stubin. Men ibland så…..

Det vill inte ge sig...

I fredags var jag på återbesök på sjukhuset och det konstaterades att blåsljudet på lungan var borta. Enligt doktorn så är jag frisk nu men jag skulle fortsätta med antibiotikakuren. Jag kan inte påstå att jag känner mig speciellt pigg direkt, vilket eventuellt kan bero på antibiotikakuren som jag avslutar idag.
Mer oroande är att jag fick flera hostattacker i natt efter att inte ha hostat på några dagar. Jag känner mig trött och allmänt håglös också. Sedan vi kom tillbaka till Surin har det inte blivit en enda motionstripp.

Det blir nog till att ta med röntgenplåten och besöka vårdcentralen när vi kommer hem.

Sista dagen i rättegången mot Åke Svanstedt

I dag hölls slutpläderingarna i målet mot Åke Svanstedt, Glenn H Persson och Carl Johan Jeppsson. Som väntat lutade sig åklagaren mot vittnesutsagorna. Han hävdade att alltför många upplevt samma sak och att det talar mot de åtalade. Åklagaren kunde, vid fällande dom, tänka sig kraftiga böter för Svanstedt och Jeppsson medan han såg allvarligare på åtalet om övergrepp i rättssak som Persson är misstänkt för. Här ville Åklagaren ha minst två månaders fängelse.
Försvarssidan menade att det var konstigt att ingen av de anställda märkt något av det, som enligt åklagarens vittnen, skulle ha förekommit på Bjerstorp. Man hävdade också att några av åklagarens vittnen ljuger medvetet medan andra tror sig ha sett och hört saker som inte förekommit. Man pekade vidare på att teknisk bevisning helt saknas och att utfrågningen av karaktärsvittnena, veterinärer och kollegor/konkurrenter, till Svanstedt inte givet något som stöder åklagarens uppfattning utan snarare tvärtom.
Åklagaren har inte heller lyckats bevisa att Persson, via en annan person, hotat ett av vittnena, även här står ord mot ord.
När vittnena säger att deras drivkraft har varit omtanken om djuren samt travsportens anseende så inställer sig naturligtvis frågan; Varför väntade man i fem år innan man agerade och varför vände man sig till TV4 i stället för till polisen eller STC?

Jag är ju ingen jurist men ställer man sig frågan; Kan Svanstedt vara oskyldig? Om svaret är ja på den frågan kan han inte fällas vad jag förstår.

Om man nu leker med tanken att Svanstedt & Co frias av tingsrätten så innebär ju detta att åklagarens vittnen begått mened – eller?
Om det går åt andra hållet är det inte självklart att försvarssidans vittnen ljugit, i det fallet måste en åklagare kunna bevisa att så är fallet.