Amerika har valt ny president....

Etablissemanget i Amerika, och här hemma är mer eller mindre i chocktillstånd. Det som enligt opinionsmätningar och media inte skulle kunna hända, hände verkligen och det med besked. När rösterna var färdigräknade så var segern överlägsen.

Själv följde jag valvakan i SVT, ni vet den där oberoende public service-kanalen. Jag får nog tillstå att jag vid flera tillfällen hade svårt att hålla mig för skratt. Här kommenterades valet av ett antal journalister och nyhetsrapportörer som inte alls hade svårt att dölja att Clinton var deras kandidat. Objektiviteten lyste helt med sin frånvaro. 

Underhållning på hög nivå med andra ord. En mycket besviken Anna Hedenmo, hon med silkesblusarna, tappade tråden vid flera tillfällen och stakade sig igenom rapporteringen då det stod klart att det inte ens fanns en teoretisk chans för Clinton att vinna.

Jag får väl erkänna att jag trodde att det skulle bli svårt för Donald Trump att nå ända fram men å andra sidan litade jag inte alls på opinionssiffrorna och misstrodde svensk medias ensidiga rapportering, vilket jag gjort de senaste 10 - 12 åren.

En riktig käftsmäll rätt i plytet på etablissemangen runt om i världen. Sedan frågar jag mig varför svensk media anser att en framgångsrik miljardär inte skulle klara av att styra ett land medan samma medier tycker att det är okay att en svetsare kan klara av det.

I det sammanhanget finns det också anledning att kritisera Sveriges statsminister och utrikesminister som helt öppet hävdar att det varit bättre för Sveriges del om Clinton vunnit valet. Statsministern hävdade att Sverige står väl förberett. Jag tycker mig ha hört det förut.

Vad skapar sådana uttalanden för förutsättningar för ett gott samarbete med det nya Amerika?

Varför gick det som det gick då? Ja, det vet jag inte bättre än någon annan, eller lika lite som en massa spekulerande medieaktörer men jag tror att det i USA, liksom i Sverige och flera andra Europeiska stater, finns ett stort missnöje mot dagens politikeradel som fjärmat sig från folket. Folk är helt enkelt förbannade, förbannade på att vanliga människor inte längre har möjlighet att påverka politikens innehåll, vilka som skall representera dem och på den globalisering som drivs av etablissemanget med hjälp av deras handgångna medieaktörer och förbannade på hur politikerna skor sig själva med orimliga arvoden, traktamenten och andra ersättningar. 

Jag håller det för mer sannolikt än osannolikt att nästa käftsmäll rakt i plytet på etablissemanget kommer att utdelas i Frankrike då Marine Le Pen utses till Frankrikes nästa president och därefter kan det hända något i samma riktning i det svenska riksdagsvalet 2018. 

Missnöjet sprider sig i breda folklager, överbeskattning av pensionärer (vi är ju faktiskt en kraft att räkna med), indragning av assistansersättningar, den utbredda arbetslösheten bland både svenskfödda och utrikesfödda, en ökad kriminalitet som saknar motstycke i Sverige, stenkastning mot blåljuspersonal och bilbränder i utanförskapsområden samt slutligen och inte minst rikspolischefens inkompetens och tafatthet är faktorer som kommer att få en avgörande betydelse för valets utgång 2018.

Det har tillåtits att gå så långt att en stor majoritet av de invandrare som har flyktingstatus, skyddsskäl och de som trakasseras av islamister i utanförskapsområdena kommer att rösta på Sverigedemokraterna.  

Det är min analys och den som lever får se.

Tystnaden har ekat....

Tystnaden har ekat…

Jag har varit orolig. Ja, det handlar om min hälsa och saker jag upplevt. Kan det som hänt i själva verket aldrig ha hänt?

Efter det att Mona Sahlin utfärdat falska inkomstintyg, åt en person med aningen oklara anställningsförhållanden och arbetsuppgifter blev det tyst, verkligen tyst, och då menar jag riktigt tyst.  Det har varit så tyst att jag nästan börjat fråga mig om Mona Sahlin har funnits över huvud taget.

Att hon funnits råder det dock inga tveksamheter kring. Utan att åstadkomma något påtagligt har hon ändå satt djupa avtryck i svensk inrikespolitik.

Att hon har levt som hon lärt, t ex ”att det är häftigt att betala skatt” verkar inte riktigt stämma med verkligheten. Med hundratusentals kronor i skatteskulder hos kronofogden verkar det ha funnits annat som varit häftigare att använda pengarna till.

Man frågar sig hur en sådan medelmåtta kunnat inneha både partiledarbefattningen och partisekreterarbefattningen i det Socialdemokratiska Partiet samt minst fem ministerposter i olika regeringar.

Hur har det varit möjligt? I en intervju med Göran Persson framhöll denne ”att tänka” inte var Mona Sahlins styrka. Trots en sådan totalsågning fick hon flera ministerposter i Perssons regering.

Och nu har det varit tyst under lång tid, man har nästan hör hur tystnaden ekat.

Men så var ordningen helt plötsligt återställd.

Den svenska boulevard-tidningen Expressen, avslöjade häromdagen att Mona Sahlin och den före detta livvakten i oktober i fjol, på de svenska skattebetalarnas bekostnad, förlängde en konferensresa till USA för att tillsammans se en MMA-match där Alexander ”The Mauler” Gustafsson slogs om mästarbältet.

Skönt, nu vet man att Mona Sahlin verkligen har funnits och fortfarande finns samt att det som hänt verkligen har hänt. Det innebär bland annat att jag slipper oroa mig för min hälsa och rädslan för demens.

Tystnaden har slutat eka och mer lär säkert följa om denna slarvmajas bravader.

Ett sorgligt besked...

Vi nåddes igår av det sorgliga beskedet att Thailands kung, Bhumibol Adulyadej har avlidit. Han var den nionde monarken från Chakri Dynastin och benämndes Rama IX. Han blev 88 år och har suttit på tronen i drygt 70 år, längre än någon annan monark i hela världen. Han tillträdde sitt uppdrag den 9 juni 1946.

Beskedet kom inte helt oväntat då kungen har varit sjuk en längre tid och vårdats på Siriraj-sjukhuset i Bangkok.

Kungen har varit mycket populär bland landets innevånare och bilder på kungen finns överallt, på allmän plats, i affärer och varuhus och i hem runt om i Thailand. Kungssången har spelats dagligen på biografer, offentliga platser och i tunnelbanan.

Han har också beskrivits som en enande kraft och alla har lyssnat till honom de gånger landet stått på randen till kaos

Det meddelades, sent igår kväll, att generell landssorg är utlyst en månad. Under denna tid kommer inga nöjen eller festiviteter att äga rum. Idag är det mesta stängt, postkontor, banker och offentliga inrättningar hedrar på detta sätt kungens minne.

Frågan som nu inställer sig är, vad kommer nu att hända?

Det är en fråga som jag inte kan, eller vill spekulera om just nu. Men om jag har fattat det rätt så har premiärminister Prayuth Chan-Ocha meddelat att kronprins Maha Vajiralongkorn nu kommer att över tronen.

I övrigt är det väl bara att konstatera att det uppstått en situation, av vilken man inte har någon tidigare erfarenhet i modern tid och att jag, samt många med mig, avvaktar och följer den fortsatta utvecklingen.

Brexit.....

En riktig käftsmäll

Det brittiska folket har sagt sitt och man valde att lämna EU. Det här är inget annat än en rejäl käftsmäll på federalisterna och det politiska etablissemang som valt att köra sitt eget race och inte lyssna på folket. Ett etablissemang som fört EU-projektet långt ifrån det som vi en gång röstade på. Ett projekt där allt mer makt flyttats från Europas fria nationer till en liten klick i Bryssel som mest verkat berika sig själva med orimliga arvoden, traktamenten och reseersättningar.

Jag hade satt klockan på ringning 04.30 i morse och det var en otrolig upplevelse att på TV se Nigel Farage utropa den 23 juni till Storbritanniens självständighetsdag. Under förmiddagen har man kunnat följa reaktionerna runt om i Europa och det är med illa dold förtjusning som jag ser hur etablissemangen i vårt och andra länder uttrycker sin oro för att britternas beslut skall skapa ringar på vattnet.

Men jag ställer mig ändå tveksam till att man tar lärdom av denna historiska händelse. Jag är rädd för att man kommer att trampa på i inövade spår.

Att höra vår statsminister hävda att Sverige står starkt och att beredskapen är god säger ganska mycket om vårt inhemska etablissemang.

Det skall också bli intressant att följa Svt och annan media och deras vinkling av britternas utträde. 

 
Fortsättning lär följa

Åter på svensk mark....

Resan gick bra utan några missöden eller förseningar. Byte från tåg till buss i Gävle var dock ingen höjdare med 2 resväskor á 20 kg, handbagage, datorer och kamera mm. Säkerhetskontrollerna (Bangkok och Istanbul) är påfrestande men man förstår ju att de är nödvändiga. Med tanke på allt som händer i Turkiet för närvarande känns det inte helt komfortabelt att byta flight i Istanbul.

Det man frapperas av då man kommer till Sverige är framför allt priserna på flygplatsrestaurangerna. En helt vanlig sallad kostar 135 kronor och är inte annorlunda än den sallad man kan äta i Thailand för runt 100 bath, det vill säga ca 20 – 25 kronor.

Vi möttes av fint väder och när vi anlände till Sundsvall ca 16.30 så var det 19 grader. Vi blev hämtade på stationen av en god vän och han skjutsade oss till lägenheten i Granlo där hans fru vädrat och fyllt på kylskåpet så att vi skulle överleva den första natten.

Det är en hel del att göra då man varit borta i åtta månader och trots att vi tackat nej till all reklam så vägde posten 3,8 kilo och det tog en dryg dag att gå igenom alltihopa. Bilen skulle ställas på och tankas, cyklarna pumpas och mat inhandlas bland mycket annat.

Nu har vi varit hemma en vecka och det känns skönt att vara tillbaka. I takt med tilltagande ålder så känns resorna jobbigare och jobbigare.