Havsnivåhöjning eller inte?

Då man skriver som jag gör, ifrågasätter, betvivlar och ironiserar händer det att man får synpunkter på det man framför.
Till ca 80%  skriver man anonymt, men de flesta lämnar spår i form av IP-adresser.
Med andra ord är de flesta helt ovetande hur lätt det är att spåra dem.

Med det hoppas jag att alla oseriösa mail aldrig blir skickade. 

För det mesta är det sånt som inte lämpar sig för tryck men det händer också att man får en klapp på axeln ibland. Någon enstaka gång får jag ett och annat tips om någonting jag kan skriva om.

Det senaste tipset handlar om Miljöpartiet (partiet där så få har ställt till så mycket skit för så många). 

Enligt den här uppgiftslämnaren så skall ca 40 tusen medlemmar i partiet (det är väl nästan samtliga) samlas längs hela Sveriges kust en viss dag och ett visst klockslag före jul.

Under en timme skall man då kasta sten i havet för att bevisa att havsnivåhöjningen är en realitet.

Målsättningen skall, enligt uppgiftslämnaren, vara att Öland och Gotland skall hamna under vatten.

Jag är dock inne på att man tagit sig vatten över huvudet i det här fallet.

Regeringsbildningen ll

Jag har haft många synpunkter på de pågående regeringsförhandlingarna, som jag bland annat delat med mig av till mina närmaste vänner, utan att lägga ut dem på bloggen.

Men till slut kan jag inte knipa igen käften längre. Nu är det fan nog.

Sanningens ögonblick närmar sig. I morgon skall Stefan Löfven redovisa vad förhandlingarna med Annie Lööf resulterat i.

Jag frapperas av hur ledarskribenter (läs Anders Lindberg på Aftonbladet, m fl) och vissa andra (ganska många) journalister fantiserar. Precis som att vi kan förvänta oss ett trovärdigt regeringsalternativ när Löfven håller presskonferens i morgon

Hur har de kunnat missa Annie Lööfs strategi? Tror man att Lööf och Löfven kommer att kunna presentera något underlag att bilda en regering utifrån vad vi vet så går man från att bara vara naiva till att vara oförlåtligt korkade.

Lööfs ultimatum (senare benämnt, ”förhandlingsunderlag”) till Löfven är varken det ena eller det andra. Det är bara ett sätt för Lööf och centerpartiet att försöka lägga skulden på Socialdemokraterna att man inte lyckats komma överens.

Hur uppenbart som helst.

Att skjuta in sig på Sossarnas hjärtefrågor och tro att man skall få gehör där är ju så genomskinligt att en sjuåring, med genomgången förskola, säkert har genomskådat det.

Okay, nu sticker jag ut hakan.

Inte minsta tillstymmelse till att Löfven accepterat krypskyttet mot arbetsrätten, bostadspolitiken och några av de andra kraven som gällde skatterna.

Slutsatsen blir därmed att Löfven, i detta läge, kommer att meddela att det inte blir någon blocköverskridande regering och definitivt inte någon där Annie Lööfs krav kommer att tillgodoses. Det är bara att glömma!

Lätt som en plätt!

Björklund och Liberalerna då? Ja, Björklund velar vidare och försöker hålla rygg på Lööf och vill knappast bli den som blir ytterst ansvarig för att spräcka Alliansen. Han kryper till korset, oavsett resultat, innan det är över.

Det har nu gått mer än nittio dygn sedan valet och det är inte något som tyder på att vi skall få en ny regering inom överskådlig tid. Skulle det vara så att talmannen inte väljer att avsluta denna talmansrunda med en votering kommer det att dra ut ytterligare.

Grundtipset är att det blir extraval

Regeringsbildningen

Det har varit några frusterade veckor.

Då menar jag inte cirkusen kring regeringsbildningen i Sverige utan att jag har haft problem med att kunna publicera inlägg på detta forum. Nu är det dock fixat genom hjälp från en duktig thailändare, men att det är fixat innebär inte att det är helt säkert att det kommer att fungera för all framtid. Jag är glad att det funkar nu men jag hade varit ännu gladare om jag vetat vad det berodde på att mina synpunkter inte gick att distribuera.

Jag har skrivit flera inlägg som bara försvunnit. Att slita sitt hår i förtvivlan gör ju inte saken bättre och har man ont om hår, som jag har, så är det så är det ju inte ens värt ett försök.

När jag växte upp så var det två kammare i Sveriges Riksdag, vilket senare ändrades till en enkammarriksdag. Nu kan man konstatera att den sistnämnda kammaren snarast kan liknas vid en barnkammare.

Var är alla vuxna i rummet som Kristersson efterlyste.

Ok, nu är det skarpt läge efter det att två kandidater till statsministerposten har haft talmannens uppdrag att sondera möjligheterna att kunna bilda en regering.

För ca två veckor sedan kastade Kristersson in handuken och uppdraget gick över till Löfvén, som för knappt en månad sedan avsattes som statsminister av en riksdagsmajoritet.

Idag kan man ju fundera på om de som röstade för entledigandet verkligen hade tänkt igenom konsekvenserna. Hur såg plan B ut?

Nu kanske jag är ute och cyklar, men om han suttit kvar som statsminister hade (om jag är rätt ute) regeringen kunnat lägga en budget liksom övriga partier eller konstellationer. Som det är nu vet jag inte hur det fungerar. Men det parti, eller konstellation, som får igenom en budget i kammaren måste väl ha en skaplig chans att få talmannens uppdrag att bilda en regering?

Under den tid som gått efter valet har ledande ledarskribenter, politiska kommentatorer, debattörer och annat löst folk haft klara uppfattningar hur det kommer att se ut då man gått i mål. Men det som gäller ena dagen är helt omöjligt några dagar senare.

Mycket har ju handlat om Annie Lööf, som har målat in sig i alla fyra hörnen och det skall verkligen bli intressant att se hur hon i slutändan skall försöka ta sig ur sina låsta positioner där flera går stick i stäv mot varandra. Men hon är politiker och som sådan saknar hon skam i kroppen.

Även Jan Björklund har i regeringsfrågan fått en betydelse som inte svarar emot  Liberalernas storlek.

Säga vad man vill men det hela är underhållande och hitintills ganska förutsägbart. Synd att det är så allvarligt, att det handlar om att styra ett land och ta ansvar för befolkningen och sist men inte minst upprätthålla samhällskontraktet.

Tyvärr har jag ingen förhoppning om att de här huvudpersonerna kommer att lösa det trots att man säger att man vill ta ansvar för landet. 

Det handlar bara om makten.

I morgon kommer Löfvén att meddela talmannen att hans sonderingar inneburit noll och intet. Han kommer säkert att hävda att man haft konstruktiva diskussioner men att man inte nått ända fram till något som kan definieras som förhandlingar.

Hur svårt är det att förutse?

Mitt tips är att det slutar med en M, KD-regering eller extraval. Vid det sista alternativet kommer nog ett extraval att hållas i samband med valet till EU.

Jag tror att trycket på allianspartierna ökar i takt med att man i flera kommuner inte utesluter ett samarbete med något parti.

Hemresan 2018...

Nu har vi varit hemma i en dryg vecka. Vi lämnade Sundsvall på morgonen den 26 september och bytte från tåg till flyg på Arlanda på eftermiddagen och landade i Bangkok efterföljande morgon efter en i stort sett händelselös resa. Efter det passkontroll, uthämtning av bagage och taxi till hotellet.

Dusch och en kolhydratfri frukost på hotellet och en timme senare med skytrain till den svenska ambassaden för att få mina inkomstuppgifter verifierade och presentabla för den thailändska immigrationsmyndigheten.

Här tar man allvarligt på sådana saker till skillnad från en del andra ökända länder där man förespråkar öppna gränser och fri invandring.

Det blev en natt i Bangkok, men utan nämnvärda utsvävningar, bara en enkel middag på ett av våra stamställen innan dagen avslutades.

På fredagmorgonen blev vi skjutsade till busstationen av en av hotellets chaufförer som vi känner sedan länge. 

Trots att bussen bara stannade på ett ställe under resan så tog det drygt sex timmar innan vi landade på busstationen i Surin

Vi fick ta två tuc-tucar till vårt hus då vi var tre personer och där två utnyttjat att man kunde ha 30 kg i bagaget.

Det blev en spännande tur från busstationen hem till huset. Alla funderade på hur Jippo (vår hund) skulle reagera då vi dök upp.

Han kände igen oss direkt och stod på bakbenen mot grinden gnällande och skällande. 

Då vi öppnade grinden var han nära att välta mig av ren glädje. 

Han släppte mig knappt med blicken under fortsättningen av kvällen.

Vår housekeeper hade fejat och städat, det luktade rent i hela huset. Det kändes skönt att vara hemma igen.

Men redan på måndagsmorgonen trängde verkligheten sig på. Det svenska valets efterskalv var påträngande. Det framgick inte minst av Agendas repris som jag tog del av tidigt på morgonen.

Den overklighet jag upplevt efter det att valresultatet redovisats har efterhand förstärkts. En overklighet som rimmar illa om man verkligen vill regera landet. 

Här tror jag det stora problemet föreligger - ingen vill regera Sverige och jag är knappast förvånad med tanke på vad jag redovisat i mina senaste inlägg avseende den svenska ekonomin.

Sverige är på dekis i en sällan skådad omfattning och de som bär på vetskapen och de bakomliggande orsakerna till det vill knappast prata om det.

Jag har för avsikt att återkomma i frågan men till dess känns det skönt att bara betala 9,26 kr/lit diesel och de som kör på bensin betalar bara 8,84 kr/litern i det som många svenskar betraktar som ett U-land.

För någon dag sedan gjorde jag några inköp på ett av stadens större supermarkets och notan slutade på 1 151 bath och det som motsvarar moms i den humanitära stormakten slutade på 75,30 bath här hos oss.

Snart kommer Migrationsverkets redovisning/prognos för invandringen under 2018 vilket sannolikt får normalt tänkande människor att sätta kaffet i vrångstrupen medan miljö- och centerpartister lär jubla i högan sky.

Jag upplever inte att det förekommer några märkbara politiska aktiviteter i Thailand för närvarande. Det thailändska folket har framförallt haft förmånen att slippa aktivister och några aktiviteter som motsvarar miljöpartiets härjningar i Sverige.

Här upplever jag att det är ordning och reda i samhället. Ingen brist på poliser, lärare eller sjukvårdspersonal. Till och med tågen fungerar.

Detta i ett land av Sveriges storlek men med ca 60 miljoner innevånare.

Den svenska ekonomin....

Igår morse meddelade Riksbanken att reproräntan skall vara oförändrat minus 50%.

Inför beslutet hade flera bedömare visat oenighet ifall Riksbanken skulle stå fast vid sin plan att genomföra en första räntehöjning innan årets slut eller stå fast vid minusräntan. Svensk tillväxt ansågs vara god och inflationen i juli låg på 2,2 procent.

Jag får inte detta att gå ihop och det gjorde tydligen en av Riksbankens vice Riksbankschefer också eftersom han reserverade sig mot beslutet

Att jag inte får det att gå ihop beror i första hand på att Sverige under 2017 och 2018 har haft lägst ekonomisk tillväxt per capita enligt IMF. 

Hur man redovisar ekonomisk tillväxt beror på vad man relaterar tillväxten till och att mäta tillväxten i relation till per capita ger det mest rättvisande resultatet. Med det sättet att mäta, vilket IMF gör har Sverige en lägre tillväxt än t ex Rumänien och Bulgarien.

Under den här regeringens mandatperiod har kronan fått falla fritt vilket med all tydlighet visar sig på t ex bensinprisets utveckling men även på importerade livsmedel mm.

Att Sveriges finansminister nekar till att prisutvecklingen på bensin inte enbart rör sig om skattehöjningar utan även på dyrare råolja äger sin riktighet. Men då råoljan handlas i US Dollar påverkas bensinpriset i allra högsta grad av en svag kronkurs. I princip handlar det om en smygbeskattning av folket då den ständigt fallande kronkursen leder till en fortlöpande köpkraftsförsämring för Sveriges befolkning. Löntagare och pensionärer har fått marginella intäktshöjningar som bara försvinner av en fritt fallande krona

Att kronan inte försvarats utan tillåtits falla fritt innebär att den svenska kronan tillhör valutornas gärsgårdsserie där vi ståtar tillsammans med världens svagaste valutor, som enda västerländskt land. 

Hur kan man kalla svensk ekonomi för stark, och påstå att statsfinanserna är sunda och att vi har en god ekonomisk utveckling utifrån dessa fakta?

Varför reagerar inte oppositionen? Var är alla nationalekonomer som kan redogöra för hur det verkligen ser ut och var är alla ekonomijournalister vars viktigaste uppdrag är att bevaka makten.

Varför beskriver ingen på ett enkel och begripligt sätt, för Sveriges befolkning att Sverige snart är på väg att bli ett U-land – om inget görs.

Nedan följer valutornas gärsgårdsserie

VALUTA	NEDGÅNG
Venezuelansk bolivar	-100 procent
Turkisk lira	-41,44 procent
Argentinsk peso	-37,03 procent
Angolansk kwanza	-35,64 procent
Brasiliansk real	-15,53 procent
Rysk rubel	-14,88 procent
Swaziländsk liangeni	-11,6 procent
Namibisk dollar	-11,6 procent
Lesothisk loti	-11,6 procent
Sydafrikansk rand	-11,6 procent
Pakistansk rupi	-10,88 procent
Svensk krona	-10,47 procent
Tunisisk dinar	-10,03 procent
Ungersk forint	-9,24 procent
Polsk zloty	-8,34 procent