På väg hem till fosterlandet...

Det har inte blivit mycket skrivet under den senaste tiden. Dels har jag saknat inspiration och dels har det varit mycket trav med flera extra V75-omgångar där det gått mycket tid att analysera loppen och konstruera systemen. Tyvärr så har inte utfallet blivit vad jag och mina medfinansiärer i spelbolaget förväntat oss. Det har varit nära några gånger men det blir man inte miljonär på. Jag har nu meddelat spelbolaget att jag lägger av om jag inte lyckas få sju rätt på de två närmaste omgångarna.

I går kördes Elitloppet, som är ett av de större sportevenemang som anordnas i Sverige. Robert Bergh är känd för att kunna iordningställa hästarna inför de stora uppgifterna och den här gången visade han upp Nahar i en strålande författning. Tvåa i försöket och etta i finalen efter en imponerande långspurt, det är bara att gratulera.

Det blir Swiss Air den här gången.

Det har också varit en hel att göra inför Sverigeresan och i kväll så inleds resan med tåg och sovvagn från Surin till Bangkok. Vi anländer tidigt på morgonen och tar en taxi till hotellet där vi stannar ett dygn drygt. Flyget går strax före midnatt på onsdag och efter byte i Zurich beräknas vi landa strax efter klockan 12.00 på Arlanda. Sista delen av resan sker med SJ:s snabbtåg och funkar allting så är vi hemma i Granlo vid halvsjutiden på torsdag.

Det skall bli skönt att komma hem då det var ett tag sedan man trampade svensk mark.

Det har varit mycket frågor från flera européer här borta angående invandrarupproren i Sverige. Internationell media som bl a BBC och CNN har sänt ganska mycket. Det är svårt att besvara frågor som ”varför tar Sverige emot flest invandrare då både bostäder och arbeten saknas?”  Eller ”hur kan illegala invandrare ha rätt till läkarvård och tandvård till ett lägre pris en den egna befolkningen?” Ja vad svarar man?

Det blir bara värre och värre....

När jag för många år sedan startade min blogg var avsikten i första hand att hålla vänner och bekanta samt andra intresserade uppdaterade av hur det var att etablera sig och fortsättningsvis leva i ett främmande land på andra sidan jordklotet. Jag ville löpande informera om hur jag upplevde mitt nya liv, skillnaderna mellan Sverige och Thailand i både i positiva och negativa betraktelser. Hitintills, efter drygt elva år har det mesta varit positivt. För mig har det varit självklart att ta seden dit jag kommer och att visa respekt för människor, religion och kultur även om jag inte delar alla uppfattningar och föreställningar. Jag upplever att jag mötts av respekt tillbaka men jag skäms ibland då folk frågar hur länge jag bott här och inte pratar bättre thailändska än jag gör.

Jag hade också som målsättning att kommentera politiska beslut och konsekvenser av dessa beslut i mitt gamla hemland. Jag ville även peka på sådant som man kanske upplever lite konstigt, ovanligt eller (o)lustigt då man befinner sig långt hemifrån.

Resor, travsport och fotboll var också områden som jag ville belysa och kommentera i min blogg.

Min målsättning var också att hålla allt på en lättsamt underhållande och humoristisk nivå. Om jag lyckats med det eller inte får andra bedöma

När jag nu ser tillbaka några år så har min blogg nästan till övervägande del blivit en samhällskritisk inlaga mot det som händer i mitt hemland och mot de politiker och de journalister som verkar där.

På grund av mina åsikter om det som sker och om vilket inte får nämnas i det politiskt korrekta landet där jag växt upp, arbetat och bott under den största delen av mitt liv märker jag att en del personer som jag betraktat som mina vänner nu drar sig undan och inte vill kännas vid mina tankar och åsikter. 

Det är lite av samma sak som inträffade då jag och min sambo gick skilda vägar för drygt elva år sedan.

Jag är nu sjuttio år, haltar fram med hjälp av käppen men bestämmer helt över mitt eget liv och får ha vilka åsikter jag själv väljer utan att någon annan behöver må illa över det och jag umgås med några personer som jag betraktar som vänner även om våra uppfattningar inte sammanfaller till hundra procent alla gånger och det räcker för mig – och förhoppningsvis även för dem.

Jag kommer att fortsätta mitt samhällskritiska engagemang mot tokigheterna som sker i mitt land och jag riktar inte kritiken mot invandrarna utan mot de politiker och den svenskfientliga makt- och mediaeliten som omvandlat ett fint land till något som kan benämnas Absurdistan på bara fem decennier och där alla som inte ställer upp i hyllningskören eller inte håller käften får rasiststämpeln i pannan, men jag vet var jag står och vad jag tycker och på ren svenska skiter jag i det. Det skulle många andra svenskar också göra, det finns inget att skämmas över när vi reagerar på det som sker. 

Men det kanske är bättre att stoppa huvudet i sanden än att vakna upp innan det är för sent.

För drygt ett halvår sedan fick jag frågan av en svensk som är både välutbildad och som jag upplever, intellektuell ”om jag på fullt allvar trodde att media mörkade, vinklade och undanhöll fakta för läsarna”. Då jag svarade att jag trodde det fick jag bara en huvudskakning till svar. 

I dagens nätupplaga av Aftonbladet kan man se hur de manipulerar United Minds senaste opinionsmätning då grafik och siffror inte stämmer överens. Mp får 8,5%, SD får 11,0% och V får 6,8% men grafiskt fram ställs det som att MP är det tredje största partiet och SD är marginellt större än V.

Var och en kan dra sina egna slutsatser om svensk media.

Nu kör man över kommunernas självstyre...

Nu börjar Sverige mer och mer likna en diktatur. Får Alliansen och Miljöpartiet som de vill så kommer Sveriges kommuner att tvingas ta emot asylsökande ensamkommande barn även om man inte har någon överenskommelse med Migrationsverket. Man föreslår att denna ändring skall gälla från den 1 januari nästa år.

Då skall man veta att Sverige har mer än dubbelt så många asylsökande ensamkommande barn som Norge och Finland tillsammans. Detta kan förmodligen bero på att man i våra nordiska grannländer ålderstestar denna kategori vilket inte görs i Sverige. Vid de ålderstester som genomförts i Norge och Finland har man kunnat konstatera att mer än hälften av de testade varit över 18 år. Skulle ålderstester genomföras i Sverige så skulle sannolikt tillströmningen sjunka med över 50-60 procent även här och då skulle inga kommuner behöva tvingas att ta emot dessa ”barn”.

Nu skall Migrationsverket ges möjlighet att köra över kommunerna när det gäller att kunna bedöma tillgången på bostäder och utbildningsmöjligheter.
Osökt dyker tanken upp om att detta är ett första steg att avskaffa det kommunala självstyret. På så sätt skaffar staten sig oinskränkt makt att driva igenom det mångkulturella samhällsexperimentet oavsett vad folket tycker.

Men när har dessa självgoda och arroganta politiker frågat sina väljare vad de tycker? Det här skulle heller aldrig kunna genomdrivas om den svenska journalistkåren gjorde sitt jobb.