Regeringsbildningen

Det har varit några frusterade veckor.

Då menar jag inte cirkusen kring regeringsbildningen i Sverige utan att jag har haft problem med att kunna publicera inlägg på detta forum. Nu är det dock fixat genom hjälp från en duktig thailändare, men att det är fixat innebär inte att det är helt säkert att det kommer att fungera för all framtid. Jag är glad att det funkar nu men jag hade varit ännu gladare om jag vetat vad det berodde på att mina synpunkter inte gick att distribuera.

Jag har skrivit flera inlägg som bara försvunnit. Att slita sitt hår i förtvivlan gör ju inte saken bättre och har man ont om hår, som jag har, så är det så är det ju inte ens värt ett försök.

När jag växte upp så var det två kammare i Sveriges Riksdag, vilket senare ändrades till en enkammarriksdag. Nu kan man konstatera att den sistnämnda kammaren snarast kan liknas vid en barnkammare.

Var är alla vuxna i rummet som Kristersson efterlyste.

Ok, nu är det skarpt läge efter det att två kandidater till statsministerposten har haft talmannens uppdrag att sondera möjligheterna att kunna bilda en regering.

För ca två veckor sedan kastade Kristersson in handuken och uppdraget gick över till Löfvén, som för knappt en månad sedan avsattes som statsminister av en riksdagsmajoritet.

Idag kan man ju fundera på om de som röstade för entledigandet verkligen hade tänkt igenom konsekvenserna. Hur såg plan B ut?

Nu kanske jag är ute och cyklar, men om han suttit kvar som statsminister hade (om jag är rätt ute) regeringen kunnat lägga en budget liksom övriga partier eller konstellationer. Som det är nu vet jag inte hur det fungerar. Men det parti, eller konstellation, som får igenom en budget i kammaren måste väl ha en skaplig chans att få talmannens uppdrag att bilda en regering?

Under den tid som gått efter valet har ledande ledarskribenter, politiska kommentatorer, debattörer och annat löst folk haft klara uppfattningar hur det kommer att se ut då man gått i mål. Men det som gäller ena dagen är helt omöjligt några dagar senare.

Mycket har ju handlat om Annie Lööf, som har målat in sig i alla fyra hörnen och det skall verkligen bli intressant att se hur hon i slutändan skall försöka ta sig ur sina låsta positioner där flera går stick i stäv mot varandra. Men hon är politiker och som sådan saknar hon skam i kroppen.

Även Jan Björklund har i regeringsfrågan fått en betydelse som inte svarar emot  Liberalernas storlek.

Säga vad man vill men det hela är underhållande och hitintills ganska förutsägbart. Synd att det är så allvarligt, att det handlar om att styra ett land och ta ansvar för befolkningen och sist men inte minst upprätthålla samhällskontraktet.

Tyvärr har jag ingen förhoppning om att de här huvudpersonerna kommer att lösa det trots att man säger att man vill ta ansvar för landet. 

Det handlar bara om makten.

I morgon kommer Löfvén att meddela talmannen att hans sonderingar inneburit noll och intet. Han kommer säkert att hävda att man haft konstruktiva diskussioner men att man inte nått ända fram till något som kan definieras som förhandlingar.

Hur svårt är det att förutse?

Mitt tips är att det slutar med en M, KD-regering eller extraval. Vid det sista alternativet kommer nog ett extraval att hållas i samband med valet till EU.

Jag tror att trycket på allianspartierna ökar i takt med att man i flera kommuner inte utesluter ett samarbete med något parti.

Hemresan 2018...

Nu har vi varit hemma i en dryg vecka. Vi lämnade Sundsvall på morgonen den 26 september och bytte från tåg till flyg på Arlanda på eftermiddagen och landade i Bangkok efterföljande morgon efter en i stort sett händelselös resa. Efter det passkontroll, uthämtning av bagage och taxi till hotellet.

Dusch och en kolhydratfri frukost på hotellet och en timme senare med skytrain till den svenska ambassaden för att få mina inkomstuppgifter verifierade och presentabla för den thailändska immigrationsmyndigheten.

Här tar man allvarligt på sådana saker till skillnad från en del andra ökända länder där man förespråkar öppna gränser och fri invandring.

Det blev en natt i Bangkok, men utan nämnvärda utsvävningar, bara en enkel middag på ett av våra stamställen innan dagen avslutades.

På fredagmorgonen blev vi skjutsade till busstationen av en av hotellets chaufförer som vi känner sedan länge. 

Trots att bussen bara stannade på ett ställe under resan så tog det drygt sex timmar innan vi landade på busstationen i Surin

Vi fick ta två tuc-tucar till vårt hus då vi var tre personer och där två utnyttjat att man kunde ha 30 kg i bagaget.

Det blev en spännande tur från busstationen hem till huset. Alla funderade på hur Jippo (vår hund) skulle reagera då vi dök upp.

Han kände igen oss direkt och stod på bakbenen mot grinden gnällande och skällande. 

Då vi öppnade grinden var han nära att välta mig av ren glädje. 

Han släppte mig knappt med blicken under fortsättningen av kvällen.

Vår housekeeper hade fejat och städat, det luktade rent i hela huset. Det kändes skönt att vara hemma igen.

Men redan på måndagsmorgonen trängde verkligheten sig på. Det svenska valets efterskalv var påträngande. Det framgick inte minst av Agendas repris som jag tog del av tidigt på morgonen.

Den overklighet jag upplevt efter det att valresultatet redovisats har efterhand förstärkts. En overklighet som rimmar illa om man verkligen vill regera landet. 

Här tror jag det stora problemet föreligger - ingen vill regera Sverige och jag är knappast förvånad med tanke på vad jag redovisat i mina senaste inlägg avseende den svenska ekonomin.

Sverige är på dekis i en sällan skådad omfattning och de som bär på vetskapen och de bakomliggande orsakerna till det vill knappast prata om det.

Jag har för avsikt att återkomma i frågan men till dess känns det skönt att bara betala 9,26 kr/lit diesel och de som kör på bensin betalar bara 8,84 kr/litern i det som många svenskar betraktar som ett U-land.

För någon dag sedan gjorde jag några inköp på ett av stadens större supermarkets och notan slutade på 1 151 bath och det som motsvarar moms i den humanitära stormakten slutade på 75,30 bath här hos oss.

Snart kommer Migrationsverkets redovisning/prognos för invandringen under 2018 vilket sannolikt får normalt tänkande människor att sätta kaffet i vrångstrupen medan miljö- och centerpartister lär jubla i högan sky.

Jag upplever inte att det förekommer några märkbara politiska aktiviteter i Thailand för närvarande. Det thailändska folket har framförallt haft förmånen att slippa aktivister och några aktiviteter som motsvarar miljöpartiets härjningar i Sverige.

Här upplever jag att det är ordning och reda i samhället. Ingen brist på poliser, lärare eller sjukvårdspersonal. Till och med tågen fungerar.

Detta i ett land av Sveriges storlek men med ca 60 miljoner innevånare.