Ingen rolig vecka....

Sistlidna vecka var en riktig skitvecka för vår del. Det började med att hustrun drabbades av bältros och det tog ett tag innan jag förstod vad utslagen på ena låret var för något. Men via översättning från Thai till engelska var det ganska snabbt gjort att översätta till svenska. Men något läkarbesök var ändå inte aktuellt tills jag rev i på skarpen. Sjukhusbesök och en plastkasse med olika mediciner och som vanligt en del vitaminer. Nu är det bara att vänta på att det läker ut vilket kan ta flera månader.

Själv har jag under de senaste veckorna upplevt att synen försämrats, framför allt då jag sitter framför datorn och har på eget initiativ inhandlat ögondroppar då jag kopplat det till torra slemhinnor. Det gäller inte bara ögonen utan även munnen där jag vaknat med torra slemhinnor under de senaste åren. Då jag misstänkte Sjögrens syndrom besökte jag vårdcentralen hemma för några år sedan men efter provtagningar avskrevs dessa misstankar.

Även jag uppsökte sjukhuset här borta och fick träffa en ögonläkare som rekommenderade att jag tog kontakt med den svenska sjukvården vid hemkomsten nästa vecka utan att närmare utveckla varför. Han var svår att förstå men jag kan utan vidare påstå att nin thaiändska var bättre än hans svenska.

Hälsan är naturligtvis det viktigaste men andra problem hopade sig innan resan till Sverige. AC:n behagade lägga av när det passade den och inte enligt min programmering och det tog några dagar att få detta fixat. Det är inte bara att acceptera vad en reparatör säger och talar om hur mycket som måste bytas och åtgärdas till dryga kostnader. Det har blivit ett måste att få ett eller flera alternativa utlåtande. Den här gången skilde det tusentals bath då den slutliga räkningen slutade på 200 bath och tre öl som jag bjöd på.             

I slutet på veckan la min iphone ner verksamheten och för att hålla kontakterna fick jag flytta sim-kortet till en begagnad antikvitet där enbart telefonfuktionen fungerade. Det var tydligen inget svårare fel då jag kunde hämta telefonen ca en timme innan vi anträdde resan till Sverige på måndag kväll. Men ändå – nervöst var bara förnamnet. 

                                                 

Tur i oturen....

Veckans snackis här borta har handlat om en man som blev ormbiten i pitten då han satt på toaletten. Det har vevats om och om igen på så gott som alla kanaler och folk verkar inte prata om något annat.

Vad jag har förstått så handlade det inte om en toalettstol i vår bemärkelse utan om en toalett där man står på huk och uträttar sina behov. Det har inte framgått om toaletten var ansluten till ett kommunalt avlopp eller om man hade en egen latrintank. Till sannolikhet gränsande visshet torde det vara det sista som gällde och då kan det t ex vara några nedgrävda betongringar med någon plåt som ”lock” som fungerar som latrintank.

I vilket fall som helst hade den ca två meter långa ormen förirrat sig in i avloppssystemet på något sätt och passade på att hugga till när mannen uträttade sina behov.

Innan han svimmade lyckades han ropa på sin hustru som chockades av allt blod men lyckades tillkalla hjälp. I det läget hade ormen släppt greppet men verkade ha fastnat halvvägs uppe ur toaletten.

Mannen togs till sjukhus där man konstaterat att han förlorat mycket blod men i övrig klarat sig bra. Tur i oturen kan man säga.

För att få ut ormen tvingades man demontera toaletten. I några nyhetsinslag har man gjort gällande att ormen släpptes i frihet sedan man fått ut den ur toaletten. Kanske är det så, men den kan också ha blivit middagsmat.

Det är med viss vånda jag uträttar mina behov på vår toalett fortsättningsvis.

Innovationer...

I den del av den thaländska landsbygden där jag vanligtvis befinner mig kan man många gånger uppleva saker man aldrig upplevt tidigare och framför allt inte i Sverige.

Att hålla ordning på småttingarna kan många gånger fodra innovativa åtgärder och det är det inte ont om i de thailändska byarna.

Kolla bara in bilden – ingenting som vi kan förvänta oss att uppleva i Sverige även om  innovationerna inte saknas där heller.

Jag minns från min tidiga barndom, eller kanske har jag fått det berättat för mig, att min pappa monterade bräder mellan vår grinds underkant och marken, efter det att jag försökt gräva mig ut från vår tomt. Hade jag lyckats i mitt uppsåt hade jag kommit ut på Sallyhillsgatan som då var den stora världen för mig.

Sallyhillsgatan, där trafiken var minimal på den tiden, bytte sedermera namn till Sveavägen utan att trafiken för den delen ökade i nämnvärd omfattning. Det handlade mest om bryggeribilen som kom varje fredag. Det handlar alltså om slutet på 40-talet medan det i Thailand handlar om nutid.

Jag har dock inga som helst minnen av att jag i tidig ålder hamnade innanför ett par damtrosor. Det var ett intresse som jag fick efter det att jag blivit tonåring och som sedan tilltagit med åren och som jag inte upplevt som oangenämt på något sätt.

En Thailändsk företeelse...

I Thailand finns en företeelse som benämns Mia Noy. Den kan väl närmast beskrivas som att man har en extra hustru och i lite mer sällsynta fall, flera extra hustrur utöver den man är gift med. Det är företrädesvis äldre män med god ekonomi som håller sig med en extra hustru. Vanligtvis så bor den extra hustrun i ett eget hus eller en lägenhet som mannen betalar för. Han står också för försörjningen av sin extra hustru och eventuella barn han har med henne. I de flesta fall så pågår detta helt öppet och den ordinarie hustrun har vetskap om den andra eller de andra.

Det tycks i de flesta fall fungera trots att Thailändska kvinnor är väldigt svartsjuka.

Sedan finns det naturlitgtvis många thailändska män som inte har ekonomiska förutsättningar att ha en Mia Noy men känner att monogamin är påfrestande. 

Då kan det hända att man tar sig tillfälliga älskarinnor vilket thailänska kvinnor inte alls har överseende med. Då sådant uppdagas kan det gå illa för både mannen och älskarinnan.

Dyker den lagvigda hustrun upp helt oväntat i en intim situation kan det kännas bättre för älskarinnan att fly än att försöka bortförklara helt uppenbara händelser. En sådan flykt blir ju helt oplanerad och då kan det hända att man inte ens hinner få med sig kläderna.

Själv tycker jag att det är nog med problem att ha en hustru så Mia Noy är inget för mig.

Hemlängtan trots allt...

Nu går dagarna fort och snart är det dags att återvända till fäderneslandet. Det skall bli skönt efter att ha varit här borta i drygt åtta månader.

Även om Sverige inte alls verkar må bra känns det bra för mig att komma hem.

Det har ju hänt en hel del sedan vi lämnade i slutet på september. Invandringen fullkomligt exploderade under hösten och mannen som påstod att i hans land skulle inga murar byggas tvingades acceptera verkligheten och ta till extra ordinära insatser för att få stopp på massinvandringen. Ända här borta kunde man se ett skvalande språkrör som hävdade att det hade blivit ”ännu värre” om inte Mp suttit i regeringen. Säga vad man vill om beslutet så var det helt rätt men det kom alldeles försent.

Polisen jobbar i stark motvind och klagar högljutt på ledningen, främst företrädd av rikspolischefen Dan Eliasson som inte alls verkar vilja se några hårda tag mot våldsverkarna. Antalet utanförskapsområden har ökat och räddningstjänsten vägrar ingripa utan polisunderstöd då stenkastningen har urartat fullständigt. I takt med att värmen kommer så kommer även “bilgrillningarna” igång. Det har blivit ett säkert vårtecken i vårt land.

Skolresultaten fullständigt störtdyker och etablissemanget har svårt att tillstå att det till en helt avgörande del beror på massinvandringen. Det fattas tusentalslärare och skolkuratorer vilket verkar ha kommit fullständigt överraskande för en handlingsförlamad regering där statsministern mest påminner om en konflikträdd papegoja.

Vården och äldreomsorgen går på knäna och man frågar sig var det kommer att sluta?

Islamistinfiltreringen av Miljöpartiet uppmärksammades äntligen och slutade med att bostadsministern tvingades avgå. Som en följd av denna och andra skandaler inom Mp tvingades virrpannan Romson också att lämna ledarskapet. Hon är väl mest känd för att ha ett talorgan som saknar koppling till hennes hjärna vilket fått grodorna att hoppa på löpande band ur munnen på henne. Ibland hjälper det inte oavsett vilken utbildning man har genomgått då man helt saknar sunt förnuft och omdöme.

Den vandrande olyckan Mona Sahlin har ännu en gång lyckats göra bort sig. För vilken gång i ordningen kan man fråga sig, men de flesta har nog tappat räkningen. Den här gången ser det ganska allvarligt ut och enligt flera experter som uttalat sig om osant intygande och om grovt osant intygande finns det risk för ett fängelsestraff. Jag kan ju inte påstå att det kom som någon överraskning direkt. Jag kommer ihåg en intervju med Göran Persson där han sa ”att tänka är inte Mona Sahlins starka sida”. Då är det betydligt mer överraskande att en slarvmaja som Mona Sahlin har kommit dit hon kommit och att hon fått de uppdrag hon haft.

Nog om ankdammen. Här hade vi några kalla veckor under januari och februari men sedan kom värmen och värmerekorden slogs på löpande band. Det man hade sparat in på elförbrukningen i början av året har med råge överträffats under mars, april och början av maj. Perioden mars - april är den varmaste man upplevt här under de senaste sextio åren. Den senaste tiden har temperaturen legat mellan 29 och 35 grader och vid några tillfällen har det kommit några uppfriskande regnskurar.

I måndags hade vi storstädning på tomten beroende på ett oväder som drog in över Surin i går. Det tog flera timmar att ta reda på allting. Det är nog ett av de värsta åskoväder som jag upplevt, det blixtrade och knallade under nära tre timmar. Samtidigt stormade det kraftigt och regnet öste ned. Jag var beredd att flytta på bilen då vattnet på gatan var uppe i drygt 20 centimeter men till slut lugnade det ned sig. Men nedblåsta träd och grenar samt en massa skräp var sådant vi fick ta reda på. Konstigt nog fick vi inget strömavbrott men datorerna hade jag släkt ned. Det är ju onödigt att utmana ödet.