En olycka kommer sällan ensam....

Uppväxt i Sverige har jag fått lära mig diverse ordspråk, uttryck och formuleringar. Ett som brukar dyka upp titt som tätt är ”en olycka kommer sällan ensam”. I och för sig så är nog ”en kvinna i sängen är bättre än tio i skogen” det jag gillar bäst.

Beroende på hur man tolkar det och kopplar det i ett visst tidsperspektiv så har flera händelser under den senaste månaden uppfyllt kriterierna för att en olycka inte sällan kommer ensam.

På lite längre sikt så upplever jag växlingskursen från svenska kronor till thailändska Bath som olycklig men ändå inte som en olycka.

Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, har jag också upplevt som en olycka inledningsvis, men med lite djupare tankeverksamhet så känns det nu som att ” katastrof ” är en mer passande beskrivning än ”olycka” vad gäller henne och hennes bedrifter främst i Mellanöstern,

I ett kortare tidsperspektiv finns det annat som kanske är mer relevant att beskriva som olyckliga händelser eller som på ett eller annat sätt beror på någonting. Att drabbas av akut tandvärk där inga piller hjälper är ju inget jag njuter av direkt. Inte mår jag bättre eller blir jag gladare av att min ordinarie tandläkare remiterade mig till en specialistklinik efter att ha röntgat roten till det onda. Men ändå ingen olycka i ordets rätta bemärkelse. Olycligt skulle det däremot att ha varit om jag måste ha gjort rotfyllningen i Sverige där en rotfyllning kostar 9000 SEK. Nu kom jag undan med 8000 THB vilket jag hoppas att min försäkring täcker.

Efter det att jag för några månader sedan lagt om mina kost- och dryckesvanor, i syfte att uppnå en varaktig och hälsobefrämjande vikt- och omkretsreducering, gjorde jag ett undantag i mitten på månaden och plockade fram en flaska Johnnie Walker Gold Label Reserve som jag låtit stå oangripen i flera år och som samlat på sig ett icke oansenligt lager av damm.

Familjen, d v s hustrun, jag och hunden var samlade på altanen och jag minns att vi skålade i denna ädla dryck. Men sedan var olyckan framme, ett av bakbenen på plaststolen vek sig och där blev det svart för mig.

Jag slog huvudet i väggen eller golvet, det vet jag då jag har spår av smällen. Enligt hustrun så var jag okontaktbar under ca 3 minuter. Jag vaknade upp då hon baddade mig med kallt vatten.

Det blev ett stort pådrag med grannar, ambulans och räddningstjänst. En lindrig hjärnskakning konstaterades och veckan efter blev lite virrig.

Man kan ju tycka att en thailändsk plaststol skall hålla för 76 kilo Vikström och inte fullständigt haverera. Det hade kunnat gå betydligt värre när man ser de vassa plastdelarna på stolsbenet.

Där kan man ju tycka att det var nog – men icke. Nyss framkommna till Bangkok och inbokad på hotellet igår intog vi en brunch i hotellets Bodega. Det var jag, hustrun och hustruns äldsta dotter Mijo. 

Själv hade jag beställt en Thaiomelett och ris. Då slog olyckan till igen. Riset klibbade ihop sig någonstans på vägen ner till magsäcken och jag fick svårt att andas.

Det blev akut transport till Paolo Memorjal Hospital. Väl där tog det inte många minuter innan jag fått träffa en läkare och under undersökningens gång så kräktes jag och hostade upp riset.

Läkaren rekommenderade en röntgen- alternativt en gastroskopiundersökning då han inte kunde avgöra orsaken till vad som inträffat. Vad jag förstod så trodde han att det handlade om en muskel i matstrupen som inte fungerade som den skulle.  Men jag avstod från vidare undersökningar då jag kände mig bättre efter att riset kommit upp och då vi skulle flyga till Sverige dagen efter. Efter denna incident har jag ätit två måltider utan problem.

Jag vill  även passa på att dementera alla eventuella uppgifter om att jag skulle vara släkt med sjukvårdsministern Gabriel Vikström och/eller EU-parlamentarikern Cecilia Vikström, även om de kan upplevas som olyckor.

Åldersbedömningar av ensamkommande "barn"....

”Tre av fyra undersökta bedöms vara vuxna enligt Rättsmedicinalverket”

Rättsmedicinalverket presenterade idag sin rapport om åldersbestämningar av ensamkommande flyktingbarn. I den framgår det att tre av fyra som genomgått medicinsk åldersbestämning bedöms vara över 18 år.

Vän av ordning undrar naturligtvis hur man under många år kunnat underlåta att göra dessa bedömningar när våra nordiska grannländer genomfört dem under flera år?

Skillnaden, som jag ser det, är att våra nordiska grannländer lyckats undgå att släppa fram en politiker med Fredrik Reinfeldts idéer. Hans migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet kommer att sätta djupa spår generationer framåt i vårt land.

Jag tror inte att den överenskommelsen, från hans sida, fullbordas av omsorg för flyktingar eller tiggare. Jag tror snarare att hans målsättning var att knäcka Socialdemokratin genom att krossa välfärden.

Men den nuvarande regeringen kan inte heller frånsäga sitt ansvar då man uppträtt saktmodigt och underlåtit att sätta stopp för vansinnet.

Det är bara att hoppas att man nu får upp ögonen och inser den verklighet som vi andra lever i, men fan tro't.

Rapporten från Rättsmedicinalverket lär ju knappast falla i god jord på Aftonbladets ledarredaktion. Lena Melin och Anders Lindberg med flera lär säkert göra allt för att försöka skjuta utredningen i sank utifrån deras sjuka verklighetsbild.

Hur pojkar blir män i Thailand....

I går fyllde sonen i vårt hushåll 21 år. I och med det så har han varit myndig i ett år då myndighetsåldern i Thailand är 20 år.

Det har varit en del trassel och strul sedan han slutade skolan men nu har han, till hustruns och även min glädje, tagit sig i kragen och frivilligt ansökt till den Thailändska Armén.

För några veckor sedan ”mönstrade” han och fick samtidigt en inkallelseorder innebärande att han skulle inställa sig på en viss plats i Surin, tillsammans med fler än 1 000 andra grabbar i samma ålder, den 1 maj.

Mönstring pågår

Militärtjänstgöringen i Thailand är inte obligatorisk utan uttagning sker genom lottdragning. Man drar en lapp ur en urna och beroende på lappens färg, svart eller röd, tas man ut till tjänstgöring eller får frisedel.Man kan också "sno värvning" som sonen gjort.

I dag hämtades de blivande soldaterna med bussar för vidare befordran till Bangkok. Grundutbildningen är tre månader och hela tjänstgöringen är två år. 

Under grundutbildningen får rekryterna inte ha några kontakter med någon utanför förläggningen. Inga telefonsamtal, sms eller mailkonversation är tillåten. Det är hårda bud med andra ord.

Men det här är den thailändska uppfattningen om hur man gör män av pojkar. Den ligger en bra bit ifrån den svenska versionen som jag genomgick på 60-talet. Men det blev ju folk av mig också – om jag får säga det själv.

Det skall bli spännande att höra vad han tycker då vi har den första kontakten. Det verkar som att anhöriga skall få göra ett besök på förläggningen efter en viss tid inom den första tremånadersperioden. Men jag vet inget närmare om det ännu.

Det måste dock ske före den 31 maj då vi åker till Sverige på kvällen den dagen.