Ännu ett sjukhusbesök.....

För några dagar sedan vaknade jag tidigt, vilket inte ät speciellt ovanligt då trafiken på gatan har nått en omfattning som påminner om en större genomfartsled eller en racerbana för bilar och motorcyklar utan ljuddämpare. Normalt är det lögn i h-vete att sova längre än till ca 06.30.
Men den här morgonen var speciell, jag vaknade med en konstig och kraftig huvudvärk som jag aldrig varit med om tidigare. Det var som en jordbävning i huvudet utan att jag kunde lokalisera epicentrum. Jag upplevde att värken kom någonstans över och bakom mitt vänstra öra och sedan spred sig nedåt mot nacken och skuldran. Hela tillvaron snurrade och jag fick ta stöd för att ta mig till toaletten. Det var en av de värsta upplevelser jag haft på senare tid och min första tanke var att jag kanske drabbats av en stroke.
Men jag tog en dusch och tog mig tillbaks till bingen och ville vänta och se hur det utvecklade sig. Efter någon timme så släppte det lite grann och tillvaron kändes stabilare så jag började misstänka att det handlade om, vad vi brukar benämna, en vanlig nackspärr. 
Men i morse fanns ingen återvändo, det fanns inte en chans att vrida huvudet för att titta på någonting, jag måste vrida på hela kroppen och det gjorde ont i hela huvudet.
Det var bara att lyssna på hustruns råd och ännu en gång bege sig till stadens privatsjukhus. Det mesta upprepar sig och i vanlig ordning så är det röntgen som gäller då jag redogör för mina problem.
Sedan blev det en timmes värmebehandling i nacken, vilken utfördes i ett större behandlingsrum med tiotalet sängar, där många av patienterna såg ut att ha accepterat att liemannen väntade bakom knuten.
Det kändes lite bättre efter värmeterapin och efter den fick jag träffa doktorn, som visade sig vara en gammal bekant då han för några år sedan opererade bort en fotvårta som jag hade problem med.
Vi hade en längre diskussion om mitt problem och till slut enades vi om jag drabbats av en inflammation i något ledband, muskelfäste eller någon annan sena i axeln.
Vi diskuterade olika mediciner utifrån hans diagnos och jag hade krav på att medicinerna skulle vara godkända i Sverige. Innan jag lämnade sjukhuset fick jag en injektion med Voltaren och därefter var det bara att betala och hämta ut medicinen som bestod av Voltaren Sr 75 mg, Norgesic 35 + 450 mg och som värktablett Paracetamol 500mg vilken jag inte har en tanke på att äta. Dessutom utrustades jag med stödkrage och en kasse för medicinen och röntgenplåtarna till det facila priset av 1 850 bath.
.  

Ny ledare för Sossarna....

Sedan Juholt avgick så har all fokus legat på det socialdemokratiska partiet och dess verkställande utskotts göranden och låtanden. Vad man kan förstå av medias rapportering så förekommer det mycket ränksmideri och intriger i partiets högsta ledning och det är ingen hejd på alla detaljer man läcker till pressen. Det här hade knappast kunna förekomma på Göran Perssons tid, oavsett vad man har för uppfattning om honom så höll han ihop partiet och läckor till media tillhörde undantagen.

Det var många namn som surrade i luften under veckan och det var framförallt många som tackade nej innan de ens fått frågan, sedan var det en och annan som tackade nej då de fick frågan och slutligen var det en som mer eller mindre övertalades att ta jobbet.
I torsdags föreslog ett enigt VU Stefan Löfvén till ny ledare för partiet och på fredag förmiddag meddelade man på en presskonferens att partistyrelsen utsett Löfvén till ny partiledare efter ökenvandringen med Mona Sahlin och floppen med Håkan Juholt.
En sån här gång förvånas man över den dåliga återväxten bland unga människor i partiet, vilket måste bero på någonting. Det problemet har inte övriga partier i riksdagen. Förslaget att utse 72-åriga Eliasson till ny partiledare visar på ett tydligt problem för socialdemokraterna. Vem tror att unga människor lägger sina röster på ett parti med enbart gamla gubbar och gamla kärringar?
Jag känner inte till mycket om den nya partiordföranden men med hans bakgrund från LO-förbundet IF Metall så går naturligtvis tankarna till frågor som arbetsmarknad och sysselsättning, trygghet, tillväxt och utbildning.
Problemet för Löfven är att han inte har någon riksdagsplats så det skall bli spännande att se vem han vill ha som gruppledare i riksdagen och vem som skall bli ekonomisk-politisk talesperson.
På kort sikt kommer säkert opinionssiffrorna att öka men det räcker inte med en ny, fläckfri förgrundsfigur om man inte har en politik som attraherar väljarna. Den har vi ännu inte sett röken av.

Det rullar på och dagarna försvinner snabbt...

Jag kan se tillbaks på en trevlig helg som började med att jag hämtade Mijo på busstationen klockan 01.30. Hon kom från Bankok och stannade till söndag eftermiddag och det är alltid lika roligt då hon är hemma. Hon har en underbar förmåga att få det mesta att lysa upp kring sig och locka fram det bästa hos dem som är i närheten av henne. Anledningen till det korta besöket var att hon skulle rösta i det lokala valet i vårt område.

Valet avsåg att utse ordförande för vad vi i Sverige kanske skulle benämna stadsdelsnämnden. Vårt hushåll har varit populärt bland kandidaterna då det ingår tre personer med rösträtt. Avgörande för vem rösten skulle hamna på utgjordes av ett löfte om att Mijo skulle få hemresan betald i utbyte mot rösterna. Kandidaten i fråga vann också valet som genomfördes på söndag förmiddag.

Lördagen ägnades åt förberedelser för kvällens V75-lopp på Bergsåker och även om det såg knepigt ut i förväg så var jag vid gott mod och räknade med en rejäl sudd innan kvällen var slut. Före travet åt vi middag tillsammans med Christer och Noj.
Som så många gånger förr så började det hela i moll och chansen till den stora potten var borta redan efter det att det första loppets segrare gått i mål. Det fortsatte med fler skrällar så någon V75:a kunde vi inte räkna in men jag fick ändå anledning att jubla lite efter några lyckade spel och att Dagens Dubbel satt klockrent. Det var ett tag sedan det blev några utbetalningar värda att nämna.

Vi firade till klockan halv tre på morgonen och jag kunde på söndag förmiddag notera att jag både ätit och druckit för mycket vilket visade sig vid ett kort besök på vågen. Då jag har satt upp en plan för viktnedgång och minskning av midjemåttet innebär detta några straffrundor på banan på måndag eftermiddag.

På söndag eftermiddag skjutsade jag Mijo till busstationen för vidare befordran till Bangkok och studierna på universitetet.  
Under veckan som kommer är vi lovade ett besked från vårt försäkringsbolag angående eventuell ersättning för den förstörda spishällen. Jag är väl inte alltför optimistisk men jag skickade med elektrikerns beskrivning om hur det gått till då han spräckte hällen och jag vet att försäkringsbolaget har varit i kontakt med honom. Det handlar i alla fall om drygt 18 000 bath och jag är glad för den skadeersättning vi eventuellt kan få.
Samma olycksfågel har även fått uppdraget att åtgärda ett kabelfel mellan våra grindstolpar vilket gör att den ena lampan saknar strömförsörjning. Jag misstänker nu att problemet kan bero på översvämningarna och att det kommit in vatten i röret som kabeln är dragen i. Jag hoppas att det går att dra en ny kabel i befintligt rör så att vi inte behöver hacka upp betongen och lägga ett nytt rör. Jag hoppas också att båda grindstolparna står kvar efter förrättat värv.

Tack och adjöss.......

En kort parentes

Jag var lite före den svenska slaskpressen när jag i fredags morse förutspådde Håkan Juholsts snabba avgång, vilket är lite förvånande då Aftonbladet har flera källor i den innersta kretsen. Skvallerkärringarna på Sveavägen 68 verkar ha trängts likt grisar runt foderbänken, i syfte att läcka så mycket ofördelaktigt som möjligt om Juholt. Men Lena Melin och hennes gelikar var nog alltför upptagna med att försöka hitta ännu mera skit att skriva om och fixade inte att göra en adekvat analys i rätt tid.

Juholt påminner en del om drängen Carlsson i Hemsöborna, ”han kom som ett yrväder en aprilafton med ett höganäskrus i en svångrem om halsen”, yvig och ostrukturerad som till och med Juholt beskrivit sig själv. Det har sedan varit en del vinglande fram och tillbaka, fotbyten, dikeskörningar, felsägningar och rena faktafel som gjort att förtroendet rasat.

Man får ju tycka vad man vill om Juholt men jag tror inte att någon människa i det här landet någonsin har fått utstå en så omfattande hetsjakt som Juholt har fått göra.  Aftonbladet har bedrivet en hänsynslös förföljelse som saknar tidigare motstycke i Sverige. Expressens politiske kommentator, K G Bergström, vill inte vara sämre och menar att Juholt fällde sig själv och att det inte alls beror på något orättvist mediedrev. Ok, Juholt var inte riktigt vuxen kostymen och borde naturligtvis ha haft det goda omdömet att tacka nej till uppdraget, men utan det skoningslösa mediedrevet är jag inte helt säker på att han hade avgått trots att han motarbetades och baktalades internt och att medarbetare och partikamrater läckte som durkslag till media.

Men det är nu det riktigt intressanta börjar, hur skall processen gå till den här gången och var skall man hitta en kompetent person som är beredd att kliva in i det här ormboet med interna och personliga strider mellan olika personer och fraktioner?
Margot Wallström har knappast ändrat inställning och att Per Nuder skulle stå till förfogande har jag svårt att tänka mig. Thomas Bodström är knappast intresserad och inte heller en person man kan enas kring. Att Göran Persson skulle göra comeback är uteslutet och Bosse Ringholm känns väl näppeligen som någon het kandidat.
I sextetten Mikael Damberg, Ylva Johansson, Carin Jämtin, Veronica Palm, Sven-Erik Österberg, Tomas Östros tror jag man hittar nästa partiledare. Några har till och med uttalat sitt intresse i ett tidigare skede.

Jag bara säger, lycka till.

När tar tokigheterna slut?

Grodornas mästare

Man skall ju inte sparka på en som redan ligger men jag är knappast ensam om att undra vad som händer i det socialdemokratiska partiet för närvarande. Partiordföranden, Håkan Juholt svarar för monumentala dikeskörningar snart sagt varje gång han öppnar munnen. Den ena grodan hinner knappt landa innan den andra hoppar, en ständig kö av väntande grodor som inte verkar avta.
Populistiska utspel som att inte stå på samma sida som Sverigedemokraterna i TV-debatter ger inga pluspoäng eller fler sympatisörer, folk blir bara förbannade.
Vad jag förstår kan han inte avsättas annat än av kongressen om han inte väljer att avgå frivilligt. Många höjdare i partiet tiger om sitt eventuella stöd för honom medan andra kritiserar honom helt öppet och hela organisationen verkar läcka som ett såll till media.
Senast så är det Wanja Lunby-Wedin som krävde någon form av sanningskommission för att utröna turerna kring skuggbudgeten. Knappast rätta personen att kritisera andra, framför allt efter att själv ha bidragit till det senaste valresultatet genom AMF-skandalen.
Juholt verkar nu ha nått en nivå där förtroendet för honom är lägre än räntan på ett personkonto i Nordea och försiktigt uttryckt verkar han ligga illa till.
Jag ser också ett stort problem med den mediala bevakningen och förföljelsen av Juholt vilket gör att den politiska debatten helt kommer i bakgrunden. Det hela har också fått till följd att Sverige inte har en fungerande opposition vilket försvagar demokratin.
Att Juholt kommer att vara kvar som partiledare till nästa ordinarie kongress är det nog snart bara han själv som tror. Min personliga uppfattning är att han inom kort kommer att avgå på eget initiativ, övertalad eller ej.
Man kan ju även fråga sig hur mycket en människa kan stå ut med när det gäller den mediala hetskampanjen där svensk slaskmedias slagskepp, Aftonbladet, leder drevet som så många gånger förr.

Det rullar på…

Dagarna bara försvinner och nu är det snart bara fyra månader innan vi åker till Sverige nästa gång. Det är kul att Christer och Noj har flyttat till Surin för då kan man använda det modersmål man är uppväxt med och slipper engelskan och en knagglig thailändska. På lördagarna brukar vi titta på V75 tillsammans men det var länge sedan man hade anledning att hetsa upp sig framför datorn. Vinsterna lyser med sin frånvaro, men rätt som det är så sitter sjuan och då blir det Big Party som de säger här borta.

Nattliv i Surin

I onsdags åt vi middag på restaurang Sidney tillsammans med Christer, Noj, Denny från Australien och hans fru Kao. Sydney har ett stort utbud av rätter, bra kvalité och bra service men efter inhemska förhållanden är det ganska dyrt. Mätta blev vi och sedan bar det av till ”glädjekvarteren” och kvällen avslutades på Coyote Club, en Go-Go bar där mer eller mindre halvnakna tjejer vickade på höfterna i takt med högljudd musik.
Föga upphetsande om jag får säga det själv, Denny höll faktiskt på att somna.

I går var det nya aktiviteter, då var det nämligen Surin International Folklore Festival som anordnas av Surin Rabajhat University en gång om året sedan 2006. Det var grupper från fjorton länder som skulle visa upp sina folkdräkter och folkdanser från respektive land.

Full fart på scenen

Det var mycket folk och vi hänvisades till en läktare av trä vilket snart visade sig vara ganska obekvämt. Showen skulle, enligt programmet börja klockan 18.00, men det var som vanligt ca en timmes försening och det hela inleddes med att en thailändsk artist underhöll med thailändska sånger av vilket Christer och jag inte förstod mycket. Sedan följdes det upp med något epos från Thailands historia där ensemblen bestod av hundratalet svartklädda artister men det hela slutade med att det blev ljusare tider symboliserat av ljust klädda skönheter som dansade bort de mörka krafterna.
Därefter var det dags för högtidliga tal av höga potentater som Surins guvernör med flera. Det delades också ut utmärkelser till olika personer för lovvärda insatser inom olika områden. När detta var klart presenterades de deltagande länderna genom en flaggceremoni.

Folklore Festival i Surin

Därefter skulle den egentliga showen börja men då hade vi fått nog av träsmaken och vi åkte istället in till stan och tog en öl på en bar innan vi gjorde kväll.
Dagen och kvällen kommer till största delen att nyttjas för studier av startlistor mm till V75-travet på Bergsåker i morgon.
Det är fullt upp hela tiden och jag beundrar alla som har tid att arbeta.

"Svensk" terrorist gripen i Bangkok....

Foto: Surapol Promsaka Na Sakolnakorn

Det har väl inte undgått många hemma i Sverige att en svensk medborgare, med libanesisk bakgrund, har häktats i Bangkok. ”Svensken”, som vad jag kan förstå utvandrade från Sverige för många år sedan, verkar vara aktiv i ”konstgödselbranschen”. Enligt Thailändsk media har han erkänt kopplingen och uppgivet adressen till ett förråd med kemikalier som brukar användas av terrorister för att tillverka bomber. The Nation rapporterar att myndigheterna beslagtagit tonvis med ammoniumnitrat och karbamid i förrådet. Man uppger även att ytterligare en misstänkt lyckats lämna landet. Det är ännu oklart om var man avsett att ställa till med ett blodbad men den häktade ”svensken” uppges ha uppgivet att kemikalierna inte var avsedda att användas i Bangkok utan i ett annat land.
Det uppges också att företrädare för terrororganisationen Hizbollah dementerat att ”svensken” skulle tillhöra organisationen. 
Sverige har blivit ett tillhåll och fristad för alla typer av extremister, terrorister och kriminella där myndigheterna helt har tappat kontrollen. Man undrar ju hur en libanes med dubbelt medborgarskap som, enligt uppgifter i media, flyttade hem till Libanon för tio år sedan fortfarande kan vara svensk medborgare.
Som framgår av bilden så hymlar man inte i Thailand med någon vitpixling av foton då förövarna är muslimer, som den svenska slaskpressen undantagslöst gör.

Källa: The Nation, Bangkok Post

Åter på banan efter infektionerna....

Byggnader i parken.

Nu har vi äntligen hämtat igen oss från luftrörsinfektionerna och kommit igång med motionerandet. Innan det var färdigt så var nästan hela familjen smittad. Själv åkte jag på en repris också, och den var värre än den första varianten. Det känns att man förlorat mycket krafter och det kommer säkert att ta sin tid innan jag kommit tillbaks på samma nivå konditionsmässigt som jag låg på innan jag drabbades av infektionen. Det blir ju också lätt att man uppnår samma vikt som en full rissäck och dessutom börjar se ut som en sådan utan motion.

Några cyklister på banan.

Tyvärr så lyckades vi smitta ned Christer och Noj också, men de verkar nu vara på bättringsvägen.

Full fart i "maskinerna"

Strax före årsskiftet var man klar med upprustningen av motionsparken och nu är både joggingbanan och cykelbanan nyasfalterade. Det är bara att hoppas att det är bättre kvalité på jobb och material den här gången. Att asfaltera om var tredje år håller ju knappast i längden. Man har också utökat antalet maskiner för muskelträning och färdigställt flera planer för basketball. Men man kan också se att klimatet, sol, värme och regn sliter hårt på de byggnader och annat som uppförts i parken.
Vi kan i alla fall notera att det blivit en populär plats för människor som vill hålla kroppen i trim, då det är hundratals personer som utnyttjar anläggningen varje dag. Tidigt på morgonen och på eftermiddagarna då solen är på väg ned är det full fart på aktiviteterna. Det är en festlig blandning av åldrar och kroppsformer, olika tekniker att förflytta sig och inga som helst krav på moderiktiga kläder och skor. Folk springer, cyklar, joggar, promenerar, skuttar och hasar sig fram utan att lyfta fötterna. Att ta sig framåt medels hasning verkar vara ett nationellt drag hos den kvinnliga befolkningen i landet även om det finns undantag.

En dagsutflykt till Korat (Nakhon Ratchasima).....

I går var vi i Korat, en tripp på ca 400 km fram och tillbaks. Yaya måste förnya sitt pass och Korat är närmast med den servicen. Christer och Noj var också med och medan vi satt och väntade på vår tur på passkontoret så besökte de Nojs syster. Vi kom till passkontoret 11.45 och hade 50 stycken före i kön så jag befarade att det skulle bli en lång väntan. Men efter en och en halv timme var det Yayas tur. Ibland blir man positivt överraskad.
Vi hade sedan bestämt med Christer och Noj på McDonald’s som har sin lokal på Korats största varuhus. Självklart så körde jag fel, delvis beroende på ”kartläsaren” som kan vara nog så övertygande ibland trots att hon saknar täckning. Det blev en liten omväg men fram kom vi och kunde snabbt notera att i parkeringsgaraget rådde rena vilda västern. Jobbar inte folk på dagarna?
På McDonald’s smorde vi kråset med en Big Mac. Vi passade också på att köpa några ostar på varuhusets delikatessavdelning, Danish Blue, Brie och grönmögelost då sådana lyxartiklar inte finns att få för pengar i Surin.
Vid fyratiden startade vi mot återfärden mot Surin och det tog en halv timme att bara ta sig ur sta’n då trafiken var obeskrivlig. Jag bara väntade på att det skulle smälla men det gick bra den här gången också. Första delen av vägen norrut består av vad vi i Sverige skulle kalla motortrafikled och där slipper man i stort sett mötande trafik. Den senare delen, fram till Prasat påminner mest om en övertrafikerad svensk länsväg och nu är det tid att skörda sockerrören vilket gör att 100-tals överlastade, långsamgående lastbilar upplevs som stoppklossar i trafiken. En del är så högt lastade att de inte klarar en vänsterdoserad kurva utan tippar, vilket vi blev vittnen till när vi var på väg till Korat. Thailändare verkar ha ett sjukligt behov av att spara på glödlamporna och många väntar in i det sista innan man tänder sina strålkastare viket irriterar
Vid sex-tiden var vi i Prasat och då hade skymningen övergått i riktigt mörker. Sedan var det bara tjugofem kilometer kvar och jag kunde slå mig ner framför datorn och kolla dagens nyheter, börs- och valutakurser, startlistor, mail mm.

Lite travsnack från Thailand......

Dagarna bara försvinner, det går med en djäkla fart och nu är det plötsligt onsdag igen. Jag fortsätter mitt korståg mot V68, ett riktigt skitspel för småspelare och dessutom skryter man om Harry Boy’s skicklighet och räknar upp hur många som vunnit med hjälp av honom. Men hallå, vad hände med skicklighetsfaktorn då?
Skall man spela både V86 och V75 kan man knappast ha ett vanligt jobb, då handlar det om heltid framför lopparkivet, ett hoppande mellan olika travsajter och tid för att läsa på startlistor mm. Femton lopp i veckan x tre timmar (lågt räknat) vem har tid till det?
Även om man inte spelar kan man ha ganska klart för sig, som jag hade förra veckan. Sju rätt efter sju lopp och sedan torsk på storfavoriten. ”Växelpengar”, och hade Pamona vunnit hade det handlat om drygt 300 000:-. Hur kul hade det varit när man inte lämnat in? Nu tillhör jag ju inte experternas överbetalda skara så jag lämnar ytterst sällan in system som kostar runt tusenlappen.
Hade jag haft råd kanske jag lämnat in följande system i kväll. Har jag räknat rätt kostar det drygt 1 100 kr.

Avd 1. 2,5,7
Avd 2. 1,3,4,8
Avd 3. 2
Avd 4. 1,8,9,10,12,13,15
Avd 5. 3,5,8,9,11,13
Avd 6. 1,11,12
Avd 7. 3,6,9
Avd 8. 5

Nu är klockan drygt 21.15 här borta, termometern visar 24,4 grader och i morgon kan man notera ännu en sparad tusenlapp.

V75 i Koskenkorva land…...

Visst har jag en viss förståelse för ATG:s agerande och skälen till att anordna V75-tävlingar i våra nordiska grannländer men jag anser att V75 skall köras i Sverige så länge det finns svenska travbanor som vill anordna V75-tävlingar men som nu inte får chansen.
Det blir lite av Lotto och Keno över den här typen av omgångar också,skickligheten sätts på undantag .
Om det blev succé eller inte har jag ingen aning om och jag bryr mig inte speciellt mycket heller. Positivt var i alla fall att vi får 50 millioner extra i sjurättspotten att spela om på lördag. Då djäklar skall dom tas!

Tävlingarna i Finland föregicks av ett omfattande informationsutbud och bland annat sträckte Stig H upp ett varningens finger när det gällde I Wan’t Dance:s chanser från ett tråkigt spår och med en balans som inte var optimal. Om jag lyssnade? Nähä. Jörgen Westholm menade att hans bästa chans i omgången var Armani Trot, trots det blev hans andra häst i loppet, Such A Feeling mer streckad. Jag tog inte till mig det heller, dunkel stallform och fel läge talade emot tyckte jag. Dyra misstag!
Informationen från den finska sidan var nog en aning överoptimistisk och upphaussade förhandsfavoriter som El Mistress Eeva och Hepori hade inte med slutstriden att göra i sina respektive lopp. Jetstream som vann den inledande avdelningen till nästan femtio gånger pengarna var inte nämnd i förhandssnacket trots att han kom med två raka vinster i bagaget. Nu körde man ju loppet rakt i halsen på honom och hade Veijo haft lite is i magen och inte lagt på en tryckare på Lotus Elan mitt i loppet hade han nog vunnit med Lord Mirabelle. Claes Svensson skrällde också med Naimi till glatt odds. Claes Svensson, när vann han på V75 senast? Det blev en skitsvår omgång med bara en favoritseger innan det var färdigt.

Småkronorna vann guld efter 31 års väntan….

För alla som gillar hockey var det en höjdare då Mika Zibanejad avgjorde finalen mot Ryssarna.
Men det finns tokiga människor som inte verkar ha några som helst bromsar utan måste utmärka sig på de mest egendomliga sätt.
Lars Beckman, moderat riksdagsledamot från Gävleborgs län är en sådan figur. Då man läser hans inlägg ” 31 år sedan sist- till och med idrotten lyckas bättre sedan vi fick alliansregeringen” undrar man om stollen har alla hästar i stallet.

Han borde nog skaffa sig alkolås på både dator och iPhone, för han kan knappast ha varit nykter när han formulerade den här sörjan. Något annat kan han väl knappast skylla på och man undrar ju samtidigt vad det är för människor som väjer en sådan tosing att representera länet i Sveriges Riksdag?

Läs inlägget på www.larsbeckmanblogspot.com

Lite travsnack mitt i natten (Thai time)......

Jag har tidigare torgfört mina åsikter beträffande min uppfattning om ATG:s nya stora spelsatsning, V86. Det är ett skitspel för småspelare så det finns ingen anledning att bidra till den potten. Jag tror att omsättningen kommer att minska stadigt och sedan återstår att se vad ATG beslutar. En del tipsnissar hoppar dock jämfota av förtjusning och vet inte till sig av glädje vilket säkert påverkar tant Ebba och de andra veteranerna i syjuntan. Nu körs det lopp överallt, i badkar, solarier och nu senast i bastun. Man undrar ju om det inte blir trångt.

Det får mig att tänka på en händelse för drygt fyrtio år sedan då vi besökt Bergsåker, vunnit lite pengar och firade i en kompis lägenhet. Hyresvärden tyckte att det väl livat och undrade vad som stod på. Abbe, som hyrde lägenheten förklarade att vi varit på travet och vunnit pengar och att vi nu firade det. Hyresvärden undrade i sin tur om vi inte hade kunnat lämna hästarna på Bergsåker!!!!

Även om man inte spelar kan man ju snitsa ihop en rad och se hur man står sig mot ”experterna”. Om inte annat kan man visa hur mycket man sparar genom att stå över.

Skulle jag ha lika generösa arbetsgivare och vara lika välbetald som ”experterna” så skulle jag kunna tänka mig att lämna in följande system för en dryg tusenlapp;

Avd 1. 1,5

Avd 2. 6

Avd 3. 1,3,4,5,8,9

Avd 4. 2,6,8,10

Avd 5. 1,3,5,6,9,10

Avd 6. 2,6,12

Avd 7. 2,4,9,10,11,12

Avd 8. 2

Nu är klockan 00.05 här borta, termometern visar på 25,3 grader och nu drar jag snart täcket över huvudet och hoppas slippa hostattackerna. Om några timmar vaknar jag och kan konstatera att jag sparat en tusenlapp.

Man kan bli trött för mindre....

När man inte känner sig fullt frisk blir man lätt irriterad på saker som inte fungerar. Det har varit en hel del av den varan på slutet. Skrivaren har slutat fungera på grund av att en behållare för överskottsbläck är full, en av lamporna på grindstolparna har slocknat och TV-decoden tycktes ha råkat ut för något som kan liknas vid en stroke. Det var ingenting som fungerade, kanalerna och kanalinformationerna hade helt tappat kontakten med varandra, kanalväljaren funkade inte, ja det mesta var skit. Men i lördags skulle det lösas när Christer var här, två skarpa hjärnor i samarbete mot en sketen decoder, en skrattmatch. Vi höll nog på i två timmar, prövade det mesta (minst tre gånger), tog ur kortet, stängde av och satte på strömmen men den var i stort sett hjärndöd. 

Igår nedlät vi oss att kontakta operatören som rekommenderade oss att dra ur strömförsörjningskabeln till decoden. Det var med skammens rodnad på kinderna som jag följde omstarten och till slut kunde konstatera att det fungerade igen. Ibland blir det feltänk.

Lampan på den ena grindstolpen saknar ström och av den anledningen går den inte att tända. Detta beror i sin tur på att killarna som fixade grinden för några månader sedan lyckades bränna av kabeln med svetslågan. Nu är det bara att hoppas att det går att dra en ny kabel i röret mellan de båda stolparna. Elektriker är kontaktad och han kommer när han får tid.

Skrivaren är inlämnad för utbyte av behållaren för överblivet bläck men det kändes lite osäkert då jag lämnade verkstaden. Hade han verkligen förstått problemet? Det lär väl visa sig då han lovade att höra av sig under eftermiddagen/kvällen.

Jag blir inte förvånad om jag måste köpa en ny skrivare, inte det minsta.

Ett subjektivt släkte...

Två svenska journalister tar sig olagligt in i ett främmande land med hjälp av en terroriststämplad organisation. De grips, ställs inför rätta, befinns skyldiga och döms till elva års fängelse, för illegal inresa och terrorbrott, allt i enlighet med landets lagar. Journalisterna erkänner illegal inresa men nekar till terrorbrott.

Ett krigshärjat land på Afrikas horn

Enligt egna uppgifter avsåg de att göra ett reportage från Ogadenområdet i Somaliaregionen. Det är ett område som är helt stängt för oberoende journalister och rättighetsaktivister. Inte ens hjälparbetare är välkomna dit. Personer som besöker området måste ha godkända resehandlingar upprättade av regionala och federala säkerhetsmyndigheter. Det är svårt att föreställa sig att de två journalisterna inte hade denna bakgrund klar för sig. Med den vetskapen tog de också en medveten och kalkylerad risk.

Domarna mot de två svenska journalisterna har upprört hela den svenska mediakåren. Många anser att svenskarna blivit föremål för en politisk process och så gott som samtliga som uttalat sig hävdar att de är oskyldiga till det de är dömda för, hur de nu kan veta det. Man anser vidare att journalister rent allmänt borde vara immuna mot konsekvenser av olagliga handlingar som görs i namn av journalistiska insatser och att svenskarna skall släppas omedelbart. När man läser svensk press får man ett intryck av att Sveriges utrikesminister till viss del är ansvarig för att de svenska journalisterna befann sig i landet.

Det är bara att konstatera att svensk media helt okritiskt gått på de två journalisternas uppgifter. Jag kan inte se att någon som helst objektiv granskning har förekommit. Etiopiens lagar har kritiserats för att de inte fungerar som våra lagar, trots att samma typ av lagar gäller i Sverige mot utländska medborgare som misstänks begå brott i vårt land.

Lek med tanken att två ryska journalister tar sig in i Sverige illegalt och sedan grips inom ett skyddsklassat område. Skulle svenska myndigheter bortse från att två brott begåtts och bara skicka tillbaka dem hem till Ryssland? F-n tro’t.

Många journalister anser att källskyddet utgör en egen lag som står över vanliga lagar och gäller över alla nationsgränser. Det vill säga samma källskydd som används då man skapar säljande löpsidor, lögnaktiga rubriker och uppdiktade artiklar om människor som sedan får löpa gatlopp i ”sanningens” namn i den svenska slaskpressen.

I Thailand och i andra länder runt om i världen sitter ett antal svenskar fängslade och i flera fall har de dömts mot sitt nekande. Jag har aldrig vid något enda tillfälle kunna finna uppgifter om att någon svensk journalist hävdat att de är oskyldiga eller att man ifrågasatt domarna eller dessa länders lagar som man nu gör när det gäller ett land i Afrika.

Bär inte det här en unken stank av rasism från svenska journalisters sida?

Lite hjälp på vägen .....

Surt sa räven...

Det verkar inte bli någon ordning i Socialdemokraterna. Opinionssiffrorna ligger i botten, liksom förtroendet för partiledaren Håkan Juholt. Som om det inte skulle räcka så fortsätter krypskyttet internt inom partiet, nu senast då den gamla kommunisten, Ylva Johansson lägger av en bredsida på sin blogg. Knappast i annat syfte att undergräva Juholsts ställning som ledare för partiet och en ljuvlig liten hämnd för att han sparkade henne ur partiets verkställande utskott.

Har säker haft trevligare julhelger

Hon skriver ” vi måste inse att det är partiet självt och vår partiledare som har ställt till det och försatt oss i detta oerhört allvarliga läge där vi nu befinner oss inför det nya året”.

Jag har inte alls samma uppfattning, Jag anser att det här förfallet började långt tidigare. Valet av Mona Sahlin till partiledare var ett oförlåtligt misstag, vilket vi ser konsekvenserna av i dag. Under i stort sett hela hennes tid som partiordförande minskades stödet bland väljarna. Man förlorade arbetslinjen till motståndarna och uppfattades som ett parti som bara drev bidragsfrågor. Göran Persson har också bidragit till utvecklingen och det minskade förtroendet för partiet då han ”lånade” pensionärernas pengar och underlät att betala tillbaka.

Att skylla dagens situation på Håkan Juholt är inte bara löjligt, det är också naivt och okunnigt.

Vart tog pensionärernas pengar vägen?

Nu använder man sig av en Sovjetmodell när det gäller att utse ledaren för det här partiet i syfte att framstå enade. Jag är långt ifrån säker på att kongressen skulle valt Juholt vid en öppen omröstning. Men man gör allt för att inte skylta med de besvärande fraktionsstriderna inför öppen ridå.

Juholt är inte felfri men han är definitivt inte ensam ansvarig att forma partiets politik. Jag bara undrar, hur ser Socialdemokraternas politik ut? Det är hög tid att väljarna får ta del av den.

För Juholt gäller i första hand att han måste veta vad han talar om och inte slänga ur sig lösa klyschor som saknar täckning.

För socialdemokraterna gäller inte att hitta nya källor till skatteinkomster. Det gäller i stället att se till att skatteintäkterna används på rätt sätt. Det är fortfarande vård, skola, omsorg som gäller. Klarar man inte det finns ingen anledning att tillåta en fortsättning av den sanslösa massinvandringen som Sverige nu är ensam om i hela Europa.

Förfallets inledning?

Man måste pröva nya vägar och ompröva det gamla. Många har sagt att ”politik är att våga”.

Det är ju allmänt känt att den svenska integrations- och invandringspolitiken har havererat fullständigt. Den här frågan kommer att ha mycket stor, kanske avgörande betydelse för valutgången 2014.

Jag tycker därför att partiet borde tillsätta en grupp som arbetar med t ex följande frågor.

• Hur länge skall vi acceptera bilbränder, nedbrunna skolor och stenkastning på polis och räddningstjänst?
• Hur länge skall vi acceptera att en stor grupp illegala invandrare befinner sig olagligt inom landets gränser?
• Hur länge skall vi acceptera att man på väldigt lösa boliner beviljar permanenta uppehållstillstånd och svenska medborgarskap utan att de sökande är identifierade? 
• Hur länge skall vi acceptera att den svenska välfärden successivt skärs ned till förmån för s k ensamkommande med flera, utan några som helst identitetshandlingar? Som nu senast i Älvdalen där tre fritidsgårdar stängs för att kunna öppna boenden för ensamkommande med dygnet runt service.
• Hur länge skall vi acceptera den negativa utvecklingen i den svenska grundskolan?   
• Hur länge skall vi acceptera att analfabeter från Mellan Östern och Norra Afrika kommer hit och försörjs av skattebetalarna år efter år utan att överhuvudtaget försöka lära sig svenska eller söka ett arbete?
• Hur länge skall vi stillatigande acceptera den importerade grova organiserade brottsligheten till vårt land?
• Hur länge kommer de svenska ungdomarna att acceptera att bostäder i första hand tilldelas asylsökande och flyktingar.

Ja här finns det mycket att ta tag i. Rätt gjort är det här ett säkert kort. Utred, skapa en plan, erkänn att ni tidigare gjort fel och informera sedan vad socialdemokraterna vill och vad de står för.

Framför allt se till att det blir legalt att diskutera/debattera dessa frågor utan att bli kallade rasister eller främlingsfientliga.

Läs gärna mitt blogginlägg från den 27 mars 2011,med kommentarer till valet av Juholt som partiledare. Ganska träffande om jag får säga det själv.  

Några reflektioner från företeelser inom Svensk travsport 2011.....

Ja, då har det gått ett travår igen och utbudet har varit större än någonsin tidigare. Man har kunnat spela på trav morgon, middag, kväll i Sverige, Norge, Finland, Frankrike o s v. Det räcker att man har ett ATG-konto och att man prenumererar på ATG-live då kan man vara med överallt.

En ny spelform har också sett dagens ljus i slutet av året, V86 och man kunde snabbt konstatera att det inte är något för spelare med små resurser, det är bara att knäppa igen lädret och låtsas som det inte finns, det är V75 som gäller.

Under året har det körts sextio V75-omgångar, mer än en gång i veckan har det alltså förekommit V75-tävlingar. Det ligger i ATG:s intresse att till varje pris öka omsättningen och intresset. Spelarnas plånböcker skall helst associeras till öppna gäddkäftar.

Indoktrineringens springpojkar - hört talas om dem? Tänkte väl det, i tidningar, TV-rutor, i ATG-live och ute på banorna dyker de upp, de där självtillräckliga grabbarna som i förväg vet vilka hästar som kommer att vinna och som sedan har massor av (bort)förklaringar till varför de inte vann. De kallar sig experter och de finns i alla modeller men de är av samma skrot och korn allihop, bara lite olika förpackningar. På visitkortet står det värmningsexpert, travexpert, tipsexpert, spelexpert och V75-expert, you name it. Självsäkra, lite stöddiga, självlärda, O-diplomerade rabblar de upp sina åsikter, ger sina goda råd och ”säkra” vinnare och ”bästa” spikar till tant Ebba och andra som inte tänker själva. Det bara sprutar ur käften på dem och utan att alltför många ifrågasätter det så kan de fortsätta att titulera sig experter. Råkar de sedan vara så att de lyckas sätta en Dagens Dubbel eller en tvilling eller till och med en V7:a vid något tillfälle blir det krigsrubriker i den blaska som experten representerar och artikeln ligger kvar i veckor.

Men det förekommer aldrig någon uppföljning på hur det går sammantaget och på längre sikt. Man behöver inte fråga sig varför, då svaret känns givet – spelar de som de tippar så har jag svårt att se dem ligga på plus.

De skall nog vara tacksamma mot ATG, TV4 och de tidningar som betalar alldeles för höga löner till dem. Det är definitivt inte lön efter prestation, långt därifrån.

De har ju i alla fall ett visst underhållningsvärde vi inte kan ta ifrån dem.

Som om det inte räckte med experter så använder man sig av avdankade idrottsmän och annat löst folk bland annat i Aftonbladets ”Miljonklubben” och Expressens ”Superpanelen”. Det känns nästan genant att lyssna på eller läsa åsikter från en gammal brottarlegend med misstänkt ADHD, en lite lönnfet före detta fotbollsspelare från Hudiksvall och en före detta ishockeylirare gift med en känd travtränares dotter som främsta merit inom området.” Men de vinner ju ibland” skriker vän av ordning upprört. Javisst, men hur ser nettot ut? Någon som vet? Nähä.

Det har varit VM i V75 i år och vad presterade experterna? Exit, nödutgången med svansen mellan benen? Det visade sig föga oväntat att de inte alls är de överdängare som de utger sig för att vara. Jag menar t ex ”att köra loppet i badkaret” hur intelligent är det? En konkurrerande expert, eller kallas de kollegor experter sinsemellan, kanske kör sina lopp i solariet, vilket inte heller verkar vara så väl genomtänkt. Skit detsamma, hur ser ex v ett årsresultat ut för Micke, Malla, Raffe, Malmrot, Professorn, Ögat och allt vad de heter? Det kan ha ett visst intresse för tant Ebba och de andra som sitter där med tindrande ögon, suger i sig och satsar besparingarna.

Ledet har dock tunnats ut lite under de senaste åren och Nilsson och professorn har omskolats och mest sysslat med ”hemma hos reportage” under det gångna året.

Blaskor med lite självaktning kör även med kusk- och tränarintervjuer, många gånger ren parodi. Ett fåtal tränare uttalar sig inte för media, andra ligger lågt, några mörkar och optimisterna vinner med det mesta. ”Hörru Petri Salmela, vad tror du om Sköldpaddan i lopp tre och Snigeln i lopp sex i dag”? ”Båda kändes bra i senaste jobbet så jag måste vara optimist”.  Var f-n håller realisterna till? Särskilt (o)lustigt kan det vara när två personer från samma stall uttalar sig i olika medier och kommer med olika information om samma häst, vilket kanske inte är alltför vanligt men det förekommer.

 

Det finns även andra experter inom gebitet, de av media så kallade expertkommentatorerna och det är en fröjd att lyssna på Lennart Forsgren på ATG-live och Stig H Johansson i V75 direkt, genuina hästkarlar som vet vad de pratar om och som inte behöver skriva expert på visitkortet.

Förkylningstider....

Till slut gick det inte längre utan jag tvingades till ett nytt sjukhusbesök. Det började enligt den vanliga rutinen men jag avböjde vänligt men bestämt en ny lungröntgen och föreslog i stället att man skulle ta ett blodprov och se vad det visade. I vanlig ordning så blev det även tio minuters behandling i ”syrgaskammaren”.

Varför inte lustgas?

Blodprovsanalysen visade att jag hade en kraftig infektion i kroppen och enligt doktorn handlade det om en luftvägsinfektion. Hon trodde att det berodde på att jag var känslig för något i luften, typ någon form av allergi. Till Yaya sa hon på thailändska att det kunde vara kroniskt och att jag aldrig skulle bli av med problemen.

Ja, ja nu är det tre stycken i familjen som hostar och snorar så jag tror att det är en vanlig luftrörskatarr och förhoppningsvis är den av övergående natur.

I Thailand tillhör läkarna auktoriteten och de är definitivt inte vana att bli ifrågasatta och jag tackade nej till lungröntgen föll väl inte i god jord precis. Sedan frågade jag om infektionen berodde på något virus eller om det var bakterier som orsakat den. Till övervägande del så brukar det bero på virus men i vissa fall kan det bro på bakterier. Ja, jag bara undrade då hon skrivit ut antibiotika åt mig.

1 485 bath för hela kalaset inklusive medicinerna.

Så har då det nya året börjat...

Ett lyckat fyrverkeri

Så har vi då lagt jul- och nyårsfirandet bakom oss för den här gången. Zippo har inte haft det alltför roligt sistlidna helg med alla fyrverkerier som briserat i namn av det nya året. Normalt ligger han ute på nätterna men nu har han fått ligga inne när det varit som värst. Men när vi gått ut så kaxar han upp sig och följer med men han håller sig i mycket nära anslutning till mig eller Yaya.

Ett mindre lyckat fyrverkeri

Det är vinter i Thailand nu och klimatet skiljer sig markant mellan södra och norra Thailand. I de södra delarna är det högsäsong för turismen medan flera av de norra och nordöstra delarna drabbats av kyla. Själva har vi väl klarat oss ganska bra och lägre temperaturer än 18, 19 grader har vi ännu inte upplevt den här säsongen. Men på andra håll har temperaturen varit nere mot nollstrecket och det har rapporterats om folk som fruset ihjäl. Här lider man inte av den politiska korrektheten som svensk media hemsökts av och man undanhåller eller förtiger ingenting. Är det en farang som somnat i fyllan på väg mellan hus och dass och fruset ihjäl ute i någon by så skriver man det. Thailändare i allmänhet kanske till och med upplever det som en självsanering inom ett inte alltför attraktivt klientel som för det mesta befinner sig i dimman.

Zippo är inte imponerad.

Även här i Surin klär man sig efter förhållandena och det vimlar av påbyltade varelser på väg till jobb, skola eller andra aktiviteter på morgonen. Ingen, och då menar jag ingen, bryr sig om hur de ser ut. Man blandar rutigt, randigt och blommigt i världens alla färger hur som helst. En orgie i smaklöshet sett ur en västerlännings ögon. Men vem bryr sig? Man slipper frysa och det är det som det handlar om och ingen uppvisning i trendigt klädmode. 

Till och med hundarna byltas på, men jag är tveksam till behovet av att ikläda hundarna T-shirts. Jag tycker mig till och med känna att flera av dem känner sig generade i denna klädsel när man tittar på dem. 
Men tiden rullar på och snart är det varmare igen.