Etapp II och III på resan till Sverige...

Tidigt på torsdag morgon startade den andra etappen på vår resa till Sverige. Vi var uppe strax före klockan 05.00 och 05.30 blev vi skjutsade till flygplatsen av en av hotellets chaufförer. Vi kom precis då incheckning påbörjats så det mesta gick som på räls. Från gaten kunde vi följa avlastning och pålastning av det ankommande flygplanet för att sedan släppas ombord en knapp halvtimme innan utsatt avgångstid.

När klockan passerat mer än halvtimme över avgångstiden började jag få dåliga vibbar, framför allt då vi bara hade 40 minuter på oss att hinna med anslutningsflyget till Stockholm. Ag hade dock förhoppningar att de skulle köra in förseningen men efter halva streckan förstod jag att det var kört vilket bekräftades då en av flygvärdinnorna informerade oss om att vi ombokats till en senare avgång.

Här säljs inga biljetter till SJ:s tåg

Detta innebar också att vi missat avgången med tåget till Sundsvall. Framme på Arlanda kontaktade jag personalen Arlanda Station och de konstaterade att våra biljetter inte var ombokningsbara eller återbetalningsbara. Jag har varit med om detta tidigare och vet att biljettpriset är mer än dubbelt så dyrt. Men vad gör man? Alternativen saknas och jag frågade när nästa tåg skulle avgå och vad två biljetter skulle kosta. 19.30 var svaret på den första frågan och på den andra frågan fick jag svaret att de inte var ombud för SJ utan hänvisades till någon automat eller att lösa biljetten på tåget.

Jag valde det sista alternativet och vi klev på tåget utan giltiga biljetter. Det var i stort sett fullsatt men vi hittade en ledig plats som hustrun fick ta. Någon konduktör dök inte heller upp så jag hade ståplats till Gävle där jag sökte upp konduktören och förklarade vårt dilemma och visade även ett intyg som jag fixat i en transitterminal på Helsingfors flygplats. Jag vädjade till hennes goda hjärta att jag inte skulle behöva lösa nya biljetter. Hon tittade mig djupt i ögonen och sa ” det är många som kliver av här i Gävle så gå och leta reda på sittplatser, du kan ju inte stå hela vägen till Sundsvall”. Det känns skönt att få bekräftat att de gamla charmörtakterna inte helt har förflyktigats med den tilltagande åldern. Eller också var det en människa som arbetar efter principen sunt förnuft och gör allt för att förbättra SJ:s rykte.

På Sundsvalls station möttes vi av våra vänner Rolf och Karin som skjutsade oss till lägenheten i Granlo. De hade laddat upp vårt kylskåp med rostbiff, potatissallad, ost, tomater, yoghurt, mm.

Jag har inte så många vänner, men de jag har håller mycket hög kvalitet.

På resande fot...

Nu har vi startat resan till Sverige, för vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på. Många kanske skulle skriva "hem till Sverige", men jag känner mig kluven i det avseendet. Dels har jag tillbringat nästan tre gånger så lång tid i Thailand under de senaste tretton åren dels känner jag inte igen det Sverige där jag växte upp.

Nu är vi i alla fall på väg. I går kväll lämnade vi Surin och tog nattåget till Bangkok. Den här gången var vi 10 minuter före tidtabellen. Mycket till sömn blir det dock inte och lyckas man slumra till så väcks man av att vagnen skuttar och far så man undrar om vi är kvar på spåret.

Det blev lite jäktigt innan vi skulle åka, jag tappade en plomb i lördags och Yaya hade glömt en läkarkontroll. Varmvattenberedaren i köket behagade också att lägga av och den fasta telefonen slutade att fungera. Jag fick genom hustruns försorg en tid hos tandläkaren på söndag förmiddag men när jag kom dit satt ca 15 personer i väntrummet (som var anpassat för max tio personer) och jag försökte förklara för sköterskan att jag hade en tid 10.30 men hon visade mig journalen och där fanns ingen tid noterad. Hustrun satt i bilen och väntade så jag ringde efter henne och hon förklarade att hon ringt dagen före. Men sköterskan hävdade att jag måste vänta på ”min tur”. 

En tandläkarklinik väl knappast ett bra ställe att tappa humöret på om man skall fortsätta som patient. Men det finns gott om tandläkare i Surin så jag gav dem fingret och åkte till en annan klinik där jag fick en tid på söndag eftermiddag. Mindre än en timme efter det att vi lämnat den första kliniken ringer sköterskan och bad om ursäkt och erbjöd en ny tid. Känslan är att hon fick sig en uppsträckning av klinikchefen. Inte kul att förlora en farang som betalar dubbel taxa i förhållande till thailändarna.

Hustrun å sin sida åkte iväg till sjukhuset tre timmar innan vi skulle åka med tåget och fick kontrollen utförd. Under tiden hade jag packat färdigt och tagit fram reskläderna jag hade planerat att åka i, ett par mörkblå fjällrävenbyxor med gott om benfickor. Men av någon konstig anledning passade de inte, antagligen beroende på att de krympt på grund av den höga luftfuktigheten. Så det blev en akut utryckning till ett av stadens varuhus för inköp av ett par nya byxor med benfickor.

Varmvattenberedaren kommer att fixas under veckan och telefonbolaget lovade också att se till att telefonen skulle fungera snarast möjligt. Kontakten med vår housekeeper sker i huvudsak via den fasta telefonen. Hon sköter om huset och hundarna medan vi är i Sverige.

 

I kväll skall vi äta middag med Mijo som numera arbetar tillfälligt i Bangkok och i morgon bitti får vi skjuts till flygplatsen. Därifrån flyger vi till Stockholm via Helsingfors och kommer förhoppningsvis vidare till Sundsvall med SJ.

Vi ser fram emot en fin sommar och att få träffa våra vänner, bekanta och några av mina barnbarn i Sverige.

En riktig avsnoppning...

I det här landet kan det mesta hända. Allt ifrån roliga, ljuvliga, otroliga, olustiga och rent av skrämmande saker.  De thailändska kvinnorna är mycket svartsjuka och bevakar sina revir, vilket många gånger innebär att de vaktar och skyddar den försörjning som maken står för.

Lika kärleksfulla och mjuka som de kan vara, lika oförsonliga och hårda kan de vara om de kommer på maken med något vänsterprassel. Då rämnar det mesta och alla tjuvknep blir tillåtna. En balja kokande vatten över bålen på en inte ont anande make, mitt i natten, när han sover på rygg i dubbelsängen är relativt vanligt förekommande, men det händer värre saker.

Här kan man verkligen tala om avsnoppning  i ordets rätta bemärkelse. Några gånger i månaden kan man i media läsa om killar som blivit av med ”Petter Nicklas”. Ett amatörmässigt operativt ingrepp i nattens mörka timmar från hustruns sida, med en vass kniv eller en sax och ”mannens bästa vän” ligger och flåsar som en döende abborre på torra land en bra bit ifrån det ställe där den nyligen satt. 

Dessa här märkliga företeelser kan man ta del av i media men det förekommer även ”talk shows” typ ”Skavlan” där den bedragna hustrun får bre ut sig och förklara att ”nu är allt bra och maken har inte något intresse av utsvävningar längre”. Ibland är maken med i programmen och får ge sin bild av livet utan ”stake”.

 

Jag funderar på en affärsidé, något med samma princip som ett kyskhetsbälte, men för män där mannen har nyckeln till låset. Här verkar det finnas en viss marknad för en sådan produkt.

Bröllop i Thailand..

I torsdags var vi på bröllop strax utanför Prasat, ca 30 kilometer från Surin. Brudgummen var från hustruns familj som inom parentes sagt, är ganska stor. I mina ögon var det ett storslaget och påkostat bröllop. Nu skall det väl påpekas att jag inte närvarat vid alltför många bröllop, varken i Sverige eller i Thailand så min bedömning kan kanske ifrågasättas. Begravningarna har varit betydligt fler än bröllopen.

Jag och hustrun flankerar bröllopsparet

Man hade hyrt en skola och dukat upp på fotbollsplanen med himlen som tak. En himmel som lystes upp av åskblixtrar under hela kvällen. Ett pampigt skådespel som inte planerats och jag frågade mig vad som hade hänt om det börjat regna. Men Buddha är på de godas sida och såg till att regnbyarna tog andra vägar.

Det var så kallade ”China table” som gällde och på fotbollsplanen hade det placerats ut 73 bord med plats för åtta personer runt varje bord. På samtliga bord fanns utplacerat två stora flaskor öl (Leo), Fanta, Cola, sodawater, vanligt vatten och en flaska av den eminenta thailändska whiskyn Hong Tong. Under kvällen serverades åtta rätter och alla lät sig väl smaka även om inte jag smakade på allt.

Sång och musik hela kvällen

Tog dryckerna slut så fylldes det på med nya. Vi underhölls med sång, musik och dans från en stor scen som byggts för detta tillfälle.

 Bröllop, begravningar och andra större tillställningar i Thailand finansieras till stor del av de inbjudna gästerna. Innan vi gav oss iväg kollade hustrun hur mycket brudgummens närmaste bidragit med då vår yngsta dotter, Mort, gifte sig. 600 bath var det den gången, så nu ansågs det passande med 700 bath som förpassades i ett kuvert där vi skrev våra namn och önskade lycka till. Under middagen gick brudparet och två assistenter omkring med en stor ”insamlingsbössa” där vi och alla andra fick stoppa ned våra kuvert. Yaya berättade att man hade några räknenissar som senare, under överinseende av familjen, öppnade kuverten, räknade och bokförde intäkterna. Jag är ytterst tveksam till att det ”gick ihop”. I Thailand är det brudgummens föräldrar som får stå för fiolerna.

Insamling av kuverten

Det var en mycket trevlig tillställning men allting har en ände och vid 23-tiden startade vi färden tillbaka till Surin. Väl hemma igen kunde vi konstatera att Buddha valt att styra minst en av kvällens regnbyar till vår gata. Det var bara att ta av sig skorna och rulla upp byxbenen ovanför knäna innan vi klev ur bilen. Uppskattningsvis var det ca två decimeter vatten på gatan.

 
Regnperioden är tidig i år så nu längtar jag till Sverige.