En handlingdförlamad regering...

Efter att ha återvänt till Thailand efter ca fyra månader i Sverige har jag legat lågt vad avser skriverier på bloggen.

Det finns flera orsaker till denna (aktiva) passivitet.

Den främsta orsaken är nog att jag håller på att tappa sugen och ge upp hoppet om mitt fädernesland. Jag har svårt att ta till mig att vi har en regering och en statsminister som verkar vara totalt handlingsförlamade. Känslan är att den regering som nu styr Sverige (rakt in i bergväggen alternativt över klippkanten rakt ned i avgrunden) är den mest inkompetenta regering landet någonsin haft. Som om det inte räcker så har vi den mest frånvarande oppositionen också. 

Trots att den odemokratiska decemberöverenskommelsen brutits agerar man dock i samma anda. I riksdagsdebatterna går man hårt åt regeringen och föreslår både det ena och andra. När det sedan kommer till utskottsbehandling röstar man mot sina egna förslag.

Jag blir både beklämd och förtvivlad över hur våra folkvalda representanter agerar, men är samtidigt medveten om att detta tillåts fortgå tills man nått vägs ände, beror till stor del på att svenskar i allmänhet är mycket naiva och oinformerade. Man är sedan årtionden tillbaka vana att staten tar hand om en och att det som står i media och sägs i public service är den sanning man har att förhålla sig till. 

För några dagar sedan träffade regeringen och den så kallade oppositionen en överenskommelse gällande flyktingkaoset i Europa. En urvattnad soppa med en massa undantag som inte kommer att påverka de volymer som det nu handlar om. Dessutom har vi en ”migrationsminister” som har visat att han har svårt att få saker och ting att hända. 

Förändringen gällande tillfälliga uppehållstillstånd kommer inte att få genomslag förrän i slutet av nästa år. Då det gäller kriminaliseringen av s k terrorresor är det mycket snack och lite verkstad. Man får ibland intrycket av att intelligensnivån ligger i närheten av storleken på hans fotbeklädnader.

Som om inte det skulle vara nog så har vi en utrikesminister som ställt till så att Sverige kommit på kant med Israel och nästan hela Arabvärlden vilket sannolikt kommer att påverka våra exportmöjligheter. 

Säga vad man vill om Margit Wallström, men hon är en jäkel på att nosa rätt på välbetalda jobb (för egen del).

Jag tittade på Agenda i söndags och att se och höra Stefan Löfven är föga inspirerande. Han personifierar det svagaste ledarskap som Sverige någonsin haft. I stället för att svara på relevanta frågor upprepade han ett av sina favoritmantran att ”fler länder måste ta sitt ansvar” i var och varannan mening. Ansvar för vad, kan man fråga? Till skillnad från den humanitära stormakten har flera länder visat att man tar ansvar för den egna befolkningen. Sverige framhålls som ett avskräckande exempel i flera av dessa länder vad avser vår migrations och integrationspolitik. 

Det generar inte heller vår statsminister att sitta i TV och blåljuga det svenska folket rakt upp i ansiktet. ”Det handlar om folk som flyr för sina liv” hävdar han med en åsnas envishet. Verkligheten visar dock att det är en liten del av de som kommer hit som flytt för sina liv. En övervägande majoritet är ekonomiska migranter som söker ett bättre liv.

Samhällsfunktionerna går på knäna och nu rapporteras att polisen inte klarar av att utreda begångna brott då alla resurser avdelats för att hantera asylkaoset. Skall man tro SVD så har det gått så långt att polisen i Skåne hänvisar brottsutsatta svenskar till medborgargarden. 

Men rikspolischefen, han som tidigare varit generaldirektör för Försäkringskassan och Invandrarverket, hävdar att man har läget under kontroll. Fan tro’t.

Den här veckan har Nordiska Rådet möte i Reykavik och där lär Löfven upprepa ”att alla länder måste ta sitt ansvar” med risk att bli utskrattad. 

När skall han vakna och inse hur verkligheten ser ut?

Underhållning på hög nivå...

Sent i går kväll och i natt (lokal tid) följde jag KD:S riksting och framför allt omröstningen om ”decemberöverenskommelsen” samt reaktionerna från olika håll.

Lena Melin och resten av Aftonbladets ledarredaktion var helt fel ute i sina analyser bara timmarna innan omröstningen och efter det här måste deras analysförmåga starkt ifrågasättas. Det handlade nog mest om ett önsketänkande den här gången.

Det som jag i första hand fastnade för när beslutet väl tagits, var Aduktessons hänvisning till att man gick på medlemmarnas linje och följde deras önskemål. Det vill säga tvärtom vad ”Kalle Anka-regeringens” statsminister Stefan Löfven gör. Där är det mest att ”vi i partitoppen vet bäst” och väljarna skall ställa in sig i ledet och ställa upp på tokigheterna som uppstått bl a som en följd av samarbetet med de två mest extrema partierna i Sveriges Riksdag.

Den stora frågan är nu – har hela ”decemberöverenskommelsen” fallit? Vad innebär det för de övriga odemokratiska partierna och framför allt för Moderaterna och deras medlemmar? Ett spännande landsmöte väntar nästa helg och man behöver knappast vara något geni för att inse att decemberöverenskommelsen spelat ut sin roll även där. Vi behöver nog knappast vänta till helgen för att få ett sådant besked, det torde nog komma ett besked från AKB senast under morgondagen.

Från socialdemokraterna är det Margot Wallström som är först ute med sina kommentarer. På twitter skämmer hon ut sig i vanlig ordning då hon ifrågasätter vilka som nu kan lita på KD. Står det verkligen rätt till huvudet på den här människan? Till skillnad från Socialdemokraterna så kan väljarna lita på att KD:s partiledning går väljarnas ärenden. Hon borde i stället ställa sig frågan ”vem kan lita på ett parti som snart satt världsrekord i att bryta vallöften”?

Det ser ut att bli en spännande höst.

Massinvandringskaoset...

Nu är det lördag kväll här och jag hade spetsat in mig på V75-omgången på Skellefteåtravet. Men jag fick anledning att tänka om. Justitieminister Morgan Johansson (S) och Migrationsverkets chef Anders Danielsson hade kallat till presskonferens och då anade jag att katastrofen stod för dörren vad avser, i första hand volymerna, men även vilka som söker asyl i vårt land.

Ja, vad sa de då? Johansson talade om nya utmaningar som kräver omfattande insatser och generaldirektören hävdade att med nuvarande system kommer man inte längre.

Skall jag sammanfatta denna presskonferens så får det bli ”intet nytt under solen”. Man måste ju fråga sig vad anledningen är att inbjuda till en presskonferens och inte ha något nytt att komma med.

Den kortaste sammanfattningen är ”mer än bedrövligt” och här handlar det om en minister i Sveriges regering och en generaldirektör som har ansvaret för den fråga som sannolikt kommer att vara avgörande för landet för all framtid.

Det mest beklämmande är att man försöker ge sken av att detta kommer som en överraskning. Många har varnat för detta, jag tror att man kan kalla det en systemkollaps, men ingen har lyssnat och de som varnat har betraktats som paria och mobbats till tystnad. Bortsett från SD som har haft detta klart för sig under många år finns det uppstickare i de övriga partierna som vädjat till sans och förnuft men fått välja mellan att knipa igen näbben eller bli uteslutna ur partierna. En del kommunalpolitiker har faktiskt lämnat sina tidigare partier självmant och gått över till Sverigedemokraterna.

Från den självkastrerade oppositionen bestående av allianspartierna föreligger ingen kritik och den hallelujakör som svensk media och public service utgör sjunger bara med.

Men nu skiter jag i dessa tokiga politiker och överbetalda tjänstemän på migrationsverk, parti- och regeringskanslier, media och public service för att inte nämna alla folkvalda som inte har ett skit att säga till om när besluten skall fattas. 

Nu är det V75 med jackpott som gäller, en extremt enkel omgång och sannolikheten för en ny jack pott nästa vecka är mycket stor.

Åter i Thailand...

Efter fyra månader i Sverige är vi nu tillbaks i Surin. Rolf och Karin hämtade oss klockan 05.00 på tisdag morgon för transport till centralen. En halvtimme senare avgick tåget till Arlanda, vilken är den första station tåget stannar på efter Sundsvall. 

Efter några timmars väntan var det dags att gå ombord på planet till Istanbul där vi landade ca 45 minuter efter tidtabellen. Från Istanbul avgick planet till Bangkok något försenat. Det började kännas att vi varit upp tidigt men det var svårt att sova på planet så jag kan inte påstå att man kände sig utvilad när vi landade i Bangkok. 

Med en temperatur runt 31,5 grader och en taxi med i stort sett obefintlig AC i en trafik som i det närmaste är obeskrivlig blev man inte piggare. Efter en dusch på hotellet kändes det lite bättre och vi anlitade en av hotellets chaufförer som tog oss till marknaden vid Hotell Indra. Han väntade medan vi handlade och det klarade vi av på en dryg halvtimme.

Efter en sen middag på en liten restaurang i närheten av hotellet kom jag så äntligen i säng, men det blev en orolig natt. Jag mer eller mindre stapplade ur bingen 06.30 på torsdag morgon. 

I vanlig ordning måste jag uppsöka vår ambassad för att få några dokument verifierade innan jag ansöker om visa. 

Hotellet ligger ca 25 minuters gångväg från närmaste Sky Tran Station och därifrån till ambassaden tar det ca 20 minuter med tåget som går högt över biltrafiken i Bangkok. Det var en del folk på ambassaden men efter en timme så var proceduren avklarad och jag kunde återvända till hotellet där Mijo anlänt för att skjutsa oss till Surin. 

Efter att ha packat klart och efter visst besvär fått in allt bagage bar det av mot nordöst ganska precis kl 11.00. Jag hade räknat med max 6 timmars resa men ganska snart insåg jag att det skulle ta längre tid då det var många vägarbeten som pågick och där endast en fil var öppen. Detta resulterade i långa köer och låga farter så vi var inte hemma i bostaden förrän kl 19.00

Jag hade sett fram emot ett snabbt sängläge efter att ha packat upp det viktigaste. Det blev inget av med det då vi möttes av en välkomstkommitté bestående av barn, barnbarn, systrar och svåger samt vänner som saknat oss.

Gladast var nog vår hund Zippo, som höll på att slå knut på sig själv i rena glädjeyran.

Till slut kom jag i säng och jag slocknade ovaggad och sov till kl 11.00 på fredag förmiddag.