Att arrangera en resa...

Vi har en vän som flytt Sverige för att fira en speciell högtidsdag i Sihanoukville i Kambodja i slutet på november. Det är väl ok att dra i väg men när man har vänner som bor i Thailand en stor del av året får man nog räkna med uppvaktning vare sig man vill eller inte.

Det är kanske inte cykelavstånd precis (om man inte är en djäkel på att cykla förstås) mellan Surin och Sihanouville men det är inte mycket längre än mellan Sundsvall och Södertälje som ett exempel.

Jag var lite osäker på hur man kunde lägga upp resan och kontaktade därför en liten resebyrå i Surin och redogjorde för våra önskemål. Den resebyrån bollade sedan vidare till en resebyrå i Kambodja och det drog ut på tiden. Vi hade tänkt åka den 26:e november och tänkt bo på samma hotell som vår vänner men på grund av att det gick i slow motion så blev både flygplan och hotell fullbokade de aktuella datumen.

Här skall vi bo i Sihanoukville

Men bra karl reder sig själv så jag bokade både flygbiljetter och hotell i Kambodja via internet men det blev ett senare flyg och ett annat hotell. Det hade jag naturligtvis kunnat göra redan från början men jag var beredd att betala en slant för att slippa det. Men man blir aldrig för gammal för att lära sig något.

Jag är ju inte den som hetsar upp mig eller sprider bad feelings så resebyrån i Kambodja fick en chans till. På tillbakaresan behöver vi en övernattning i O’Smach eller Siam Reap då gränsen stänger klockan 20.00. och vi inte hinner dit i tid. I O’Smach var det fullbokat så vi fick välja på några alternativ i Siam Reap. Jag fastnade för Royal Crown & Spa Hotel och meddelade resebyrån detta varefter jag erhåller en faktura på kinesiska.

Någonstans tryter ju även mitt tålamod och där gick gränsen den här gången. I dag har jag själv bokat och betalt på samma hotell. No problems!

CambodiaAngkor Air

I dag har jag även växlat in lite USD, vilket inte var helt problemfritt då flera av de större bankkontoren inte hade några dollar på lager. Men på vår supermarket finns ett litet bankkontor och där fick jag mina dollar. Jag är dock inte främmande för att det går bra med Thailändska bath också – men för säkerhets skull…

Vi köpte också var sin reseförsäkring för de sju dagar som resan omfattar vilket innebär att jag, som har en reseförsäkring tecknad i Sverige, är tämligen överförsäkrad nu.

Under de här veckorna har jag ännu en gång tvingats fundera över vad man skulle göra om inte internet fanns – det måste vara det bästa som hänt sedan hjulet uppfanns.

Här sitter jag som en främmande fågel från Skandinavien, bokar hotellrum och köper flygbiljetter med ett svenskt bankkort och betalar i dollar och några minuter senare kommer hotellvouchers och flygbiljetter som pdf.-filer via mejl.

I morgon packar vi och på onsdag åker vi... 

Vad hände med den hederliga journalistiken?????

I bland blir jag lite djup och funderar på hur vissa saker har utvecklats i mitt hemland och varför det blev så.

Vid några tillfällen under årens lopp har jag besökt både Dagbladets och Sundsvalls Tidnings nyhetsredaktioner, men det är många år sedan jag senast gjorde det och sakernas tillstånd har säkert förändrats. Varje gång fick jag ett intryck av att det måste vara en väldig förmån att få jobba på ett sån’t där ställe. Att vara journalist/reporter, att alltid vara först, att vara den som före alla andra visste vad som hände i världen, i Sverige och i Sundsvall.  Att sedan ha förmånen att få förmedla det till oss andra, att skapa debatt och opinion och att sanningsenligt skildra vad som hänt gav en enorm makt men också ett stort ansvar.

Jag upplevde nyhetsredaktionerna som arbetsplatser där det pulserade av aktiviteter, kollegialitet, men även konkurrens och tävlan om de bästa nyheterna, en hel del skvaller, fräna utläggningar och lustigheter, en plats för åsikter och åsiktsutbyte. Där skapade journalister och krönikörer värda namnet, artiklar och kavalkader som vi som läsare visste att vi kunde lita på. Det vibrerade av liv och begåvning och agendan sattes efter det som ansågs vitalt, angeläget, viktigt, aktuellt och framför allt sant.

Målsättningen var att de som läste frukterna av ett journalistiskt grovjobb skulle beröras och man hade en orubblig strävan att framföra en ocensurerad sanning oavsett vad det handlade om. 

En av dem jag respekterade på den tiden, d v s tidigt 70-tal var Alf Åke Runering på Dagladet i Sundsvall. Ung, orädd och en kille som skrev det som han upplevde och som han förmedlade som en sanning till läsarna även om det inte handlade om de några scoop. En ärlig journalist av den gamla skolan. 

Nu har svensk media satt sig i en situation där papperstidningarna kommer att bli som mentala spökstäder och sakta men säkert kommer att dö sotdöden utan att någon kommer att sörja eller sakna dem.

Vart tog hederligheten vägen?

När beslöt så gott som hela den svenska journalistkåren att svika Sverige och den svenska befolkningen? Varför har man beslutat att föra allmänheten bakom ljuset?

Men framför allt, hur kan man vara så eniga när det gäller att sälja ut svenska värderingar och svenska traditioner. Jag måste tillstå att jag är skrämd, rent ut sagt rädd då jag inte kan förstå vad det är för krafter som lägger den våta filten över debatten och de svenska medborgarna.

Hur har den havererade svenska asyl- och integrationspolitiken och Migrationsverkets hantering av massinvandringen så fullständigt kunnat tigas ihjäl? Är det ingen i den svenska journalistkåren eller någon av Sveriges politiker som läst Merith Wagers bok ”Inte svart eller vitt utan svart och vitt” där Migrationsverkets roll i denna sorgliga och dystra period i Sveriges historia framgår med all tydlighet.   

Var är alla ”rödstrumpor” när det gäller heders- och skamkulturen som fått ett fast grepp i de växande ”reservaten” i Sverige? Varför gör de inte sina röster hörda? Ju mer de tiger desto mer skada ställer de till med.

Var är de journalister, skribenter och krönikörer, värda namnet, som skall beskriva verkligheten som den verkligen ser ut, med växande etniska motsättningar, brinnande bilar och skolor, utanförskap, ökad kriminalitet, gängvåldtäkter, nedmonterad välfärd och gigantiska kostnader för skattebetalarna. Var håller ni hus och vad gör ni?

Finns det något som är viktigare än det här?  Det tycker inte det svenska folket som äntligen fått upp ögonen, men många är rädda, man är rädda att pekas ut som rasist, främlingsfientlig eller islamofob (är det ett ord som verkligen finns?) men nu är nog gränsen nådd.

Aftonbladets ledarskribent, Karin Pettersson, är på fullständig kollisionskurs med det svenska folkets uppfattningar som baseras på sanningar om det som händer i dagens Sverige vilket inte längre går att dölja trots alla ansträngningar från Karin Petterssons och hennes ariska kolleger på Aftonbladets ledarredaktion.

Ju fortare slaskpressen tvingas lägga ned desto bättre för demokratin - det minsta man kan begära är väl att media håller sig till sanningen.

VM i V75...

Nu krävs det nog att jag sätter två sjuor på raken för att vara bland de främsta när VM avslutas efter de två återstående omgångarna. Tyvärr så har jag gjort några tavlor den här säsongen och bland annat utelämnat några streckfavoriter. Senast tog jag inte med Friction på fyra streck. Gången före var det Lavec Kronos som hamnade utanför systemet. Men så är det och nu är det skärpning som gäller.

Dagens omgång ser mycket favoritbetonad ut på förhand men av erfarenhet så vet jag att det i princip kan sluta hur som helst, oavsett hur det ser ut i förväg, så jag utgår från favoriterna och plockar med några kantbollar. Det har varit mycket funderande kring enkelstrecken innan jag fastnade för två stycken, en favorit och en andrahandare.

Så här ser dagens system ut

Avd 1.                6,9                       R 8-2

Avd 2.                1,2,5                   R 11-3

Avd 3.                1,2,3,11             R 9-6

Avd 4.                6                           R 8-3

Avd 5.                5,6,7,9                R 10-2

Avd 6.                2                           R 1-5

Avd 7.                2,5                       R 6-11

Oroligheter Bangkok.....

I ca 16 månader har det varit lugnt i Thailands huvudstad Bangkok sedan den nya regeringen under ledning av Taksin Shinawatras syster Yingluck tog över regeringsmakten. I dag demonstrerar den rojalistiska gruppen ”Pitak Siam” i Bangkok och man förväntar sig tiotusentals deltagare. Myndigheterna som befarar oroligheter har kallat in ett stort polisuppbåd för att bevaka demonstrationen.

Yingluck Shinawatra

Det har redan varit sammanstötningar och polisen har svarat med tårgas. Ännu rapporteras dock inga människor ha skadats. 

Rörelsen, som är starkt regeringskritisk leds av en pensionerad general vid namn Boonlert Kaewprasit och  har som mål att störta den sittande folkvalda regeringen. Det lär ju knappast gå att genomföra med demokratiska metoder så man kan ju undra hur han har tänkt sig?

Fortsättning lär följa...

Inga nyheter är goda nyheter - ibland....

Sentio Resarch har i dag redovisat sin novembermätning som genomförts under perioden den 15-21 november, d v s efter det att den s k SD-skandalen inträffade. Undersökningen är gjord som en webbintervju bland 1002 personer.

Den redovisas i Dagens Opinion och hittas på följande länk http://www.dagensopinion.se/fortsatt-opinionsras-kd. Lägg särskilt märke till rubriken.

Då alla dags- och kvällstidningar tydligen missat denna nyhet så är jag orolig att ni inte tagit del av det, för många överraskande resultatet. Det går också ett rykte om att Karin Pettersson på Aftonbladets ledarredaktion har brutit ihop och ligger på golvet skrikandes och bankande med händer och fötter fullständigt okontaktbar. Men som sagt det är bara ett rykte så jag vet inte om det är sant.

Då jag tycker lite synd om Sundsvalls Tidning som missat nyheten har jag tipsat dem med följande mejl:

Hej

Sentio har presenterat sin novembermätning i dag. Det verkar som att ni missat det. Om ni inte känner till var ni kan ta del av den så bifogar jag en länk.

http://www.dagensopinion.se/fortsatt-opinionsras-kd

Om detta inte är en nyhet värd att förmedla till era läsare så kanske ni kan vara vänlig att motivera det i så fall.

Med vänlig hälsning

Rolf Vikström