Sommaren kom och gick....

En av sommarens väsentligheter har i vanlig ordning och i likhet med tidigare år handlat mycket om bärplockning. Jag har nu av egen erfarenhet konstaterat att det här med bärplockning inte är den bästa av hobbies för äldre gentlemän. Stiglösa skogar, blöta myrar, höga berg och djupa dalar suger. Det har jag verkligen fått känna på i år och på något sätt så är känslan att det blir tyngre för varje år.

Det är ju inte så enkelt att man bara kör in på en skogsbilväg, öppnar bilrutorna och håller ut bärplockarna som många nollåttor tror. I stället handlar det om att hitta ställena där bären väntar på att bli plockade och då måste man ha en viss feeling för var blåbär och lingon trivs bäst.

Glad bärplockare jagar lingon

Som bärplockare är man lika beroende av vädret som de svenska bönderna men några EU-bidrag kan man inte räkna med om det regnar för mycket eller för litet eller att det är för varmt eller för kallt. I Thailand gillar jag solen men när det gäller att plocka bär ser jag nog ett mulet väder och en temperatur runt 15 grader som en klar fördel, då ser man bären bättre och slipper dessutom att svettas.

I vissa situationer känner man sig inte heller riktigt välkommen där ute i skogen. Broms, mygg, knott och andra flygfän gör det mesta för att plåga livet ur en. Att vara ouppmärksam och köra in bärplockaren i ett jordgetingbo är inte heller någon höjdare. Det blir ju inte någon ”Gevaliastämning” precis om jag uttrycker mig försiktigt. I stället är stridsberedskapen hög hos dessa insekter och man anfaller utan fördröjning med en hel attackeskader och då är det bara att dra så fort benen bär.

Några björnar har vi inte sett i år, inte ens spår efter någon. Men en och annan huggorm har vi stött på och skogsfåglar har det varit gott om och de kan verkligen skrämma skiten ur en då de lyfter.

Det blev några hinkar innan vi var klar

Sveriges Lantbruksuniversitet var som vanligt ute och cyklade då de spådde ett dåligt bärår vilket ganska snart visade sig vara helt fel. Det har varit gott om blåbär på många ställen medan det inte alls funnits på andra ställen. Men sammantaget så har det varit ett bra bärår och det känns som om vi inte hunnit med att plocka allt vi kunnat då det gäller blåbär. Lingonen däremot har det inte varit lika gott om men vi har i alla fall lyckats leverera allt som våra kunder beställt.

Uppköparna har legat lågt och högsta priset för blåbär har varit 16 kronor per kilo och för lingon har man fått 10 kronor per kilo som mest. Till dessa prisersäljer man ju bara eventuellt överskott och i år har vi inte sålt några lingon till uppköpare. Förra året låg blåbärspriset i snitt på 26,50 kr per kilo och man slutar aldrig att förundras över vad som styr priserna. Men det finns folk till allting och många har sålt blåbär för 16 kronor per kilo och lingon för 10 kr per kilo. Men det är klart att har man åkt över halva jordklotet för att tjäna storkovan gäller det i första hand att få ihop pengar till återresan och flygbiljetten med Thai Air tillhör ju inte de billigaste.

De vida viddernas män

Sommaren försvann fortare än jag tänkt mig och den 2 oktober bär det av till Thailand igen. Bärplockningen innebär en begränsning av det sociala livet men en av de trevligaste aktiviteterna under sommaren är samvaron med våra vänner uppe i Vemdalen och i år var det fjärde gången vi samlades i Rolf och Karins stuga för att äta och dricka gott samt att ta en tur på fjället. I år blev det en vandring från Näsvallen till Oxsjön vilket var en aktivitet med en svårighetsgrad som passade oss alla.

En riktig överraskning....

Det blev en annorlunda sommar i år, milt uttryckt. Vi hade bara varit hemma i Sverige en vecka då vi fick besked om att Yayas yngsta dotter, Mort var gravid, vilket hon lyckats dölja för oss innan vi åkte till Sverige. Det resulterade bland annat i en massa långa och dyra telefonsamtal med pojkvännens föräldrar, den egna släkten och självklart huvudpersonen själv. Hur långt graviditeten framskridit var det svårt att få något riktigt besked om men med tanke på att vi inte märkt något lutade det åt max fyra till fem månader för min del.

Tala om att ha noll koll. I mitten på juli ringde Mijo, Yayas äldsta dotter och meddelade att vi blivit morföräldrar då Mort fött en dotter.

Chock var väl bara förnamnet för min del men då Yaya var helt cool kände jag att det inte fanns någon större anledning för mig att hetsa upp mig.

De många, långa och dyra telefonsamtalen fortsatte naturligtvis och även om jag inte hängt med i alla svängar så verkar inte ett bröllop alltför avlägset när vi är tillbaka i Surin.

 Det blir säkert något att skriva på bloggen om.

Jag har väl ifrågasatt lite då jag hade hoppats att Mort skulle klara av sin utbildning innan det var klart att bilda familj. Men värderingarna är lite olika beroende på varifrån man kommer och förhoppningsvis blir det bra i slutänden ändå då pojkvännen är enda barnet i en välbärgad familj.

Nu är vi naturligtvis lite nyfiken på den lilla som fått namnet ”Nina” och det har handlats babykläder och annat som lär komma väl till pass. Hur vi skall få med oss allting till Thailand får väl visa sig då väskorna skall packas men vi ser fram emot att få träffa det lilla ”underverket”. 

De som fortfarande inte gör sitt jobb...

Under rubriken ” De som inte gör sitt jobb….” skrev jag den 23 juni och berättade att jag sagt upp min prenumeration av Sundsvalls Tidning på grund av att tidningens journalister gör en mycket undermålig insats då man inte beskriver situationen i landet på ett relevant och sanningsenligt sätt. Att journalisternas uppgift är att granska makten bortser man ifrån. Numera sitter man i knäna på makten istället och förmedlar maktens budskap till landets medborgare.  Hur fan kan de titta sig i spegeln på morgonen?

Nu är inte det här något som Sundsvalls Tidning är ensam om, det gäller i stort sett Sveriges alla journalister och det värsta råttboet är Aftonbladets ledarredaktion, vilket bland annat fått till följd att journalistyrket är en yrkesgrupp som helt saknar förtroende hos landets medborgare. Detta har visat sig i flera undersökningar de senaste åren.

Då jag avslutade mitt abonnemang av Sundsvalls Tidning redovisade jag varför jag gjorde det men jag fick aldrig någon reaktion från tidningens redaktionsledning.

Däremot har jag vid flera tillfällen blivit uppringd av säljare under sommaren och blivit erbjuden ekonomiskt fördelaktiga abonnemang om jag tecknar ett nytt abonnemang. Det och mycket annat tyder på att prenumeranterna flyr ”fulmedia” och skaffar sig relevant information på nätet i stället. Säljarna blir svarslösa då jag förklarar att det inte handlar om ekonomi utan moral från min sida

Sundsvalls Tidning och Dagbladet har tydligen samma ägare nu för tiden, Mittmedia AB och kraven på lönsamhet visar hur illa det är ställt. Dagbladets chefredaktör sedan många år, Åke Härdfeldt, har avgått på grund av de kraftiga besparingskraven och de förestående förändringarna där framför allt en samordning med Sundsvalls Tidning ingår. Det hedrar honom.

Själv är jag ganska övertygad om att fulmedia går mot en säker död och det skulle förvåna mig mycket om både Dagbladet och Sundsvalls Tidning finns som papperstidningar om fem år.  

En frusterande situation…

Vänner, bekanta och andra som brukar läsa min blogg undrar vad som hänt eftersom inget skrivits på tre månader. Jag kan dock lugna alla intresserade att jag fortfarande lever och inte heller har drabbats av någon allvarlig sjukdom som påverkat mina möjligheter att hålla bloggen aktuell.

Att jag inte har skrivit något under den här tiden beror på att jag inte har kunnat logga in på bloggen vilket i sin tur beror på att inloggningsuppgifterna försvann i samband med att jag förde över all data från min gamla dator till den nya datorn.

Ni som har hängt på kommer kanske ihåg de problem jag berättade om i samband med V75-tävlingarna i Östersund i början på juni. Det var där alla problem började, en äldre bärbar dator som led av ålderskrämpor och som ballade ur fullständigt någon vecka senare.

Det är vid sådana här tillfällen man blir påmind om vikten att hålla koll på inloggningsuppgifterna och tyvärr så fanns mina uppgifter på en diskett som jag lämnade i Surin då vi åkte till Sverige. Nu var ju inte det här den enda disketten som jag lämnade i Surin men det har visat sig att problemen är stora då det gäller att överföra innehållet till mig i Sverige och det tog alltför långt tid men nu har jag äntligen fått rätt diskett.

Det är en hel del jag velat delge mina läsare under den här tiden och jag skall göra vad jag kan för att ”hinna i kapp”. Om det sedan kommer i kronologisk ordning eller inte hoppas jag att mina läsare har överseende med.

Nu är det bara en vecka innan vi återvänder till Thailand igen så mycket av sommarens upplevelser kommer jag skriva om då vi är tillbaka i Surin.