En chockartad upplevelse....

Den 10 september förra året tankade jag bilen för sista gången innan jag drog iväg till Thailand. Jag betalade då 12,99 kronor per liter bensin och det var ändå inte det lägsta priset under sommaren 2017. Den 23 augusti kostade en liter bensin 12,85 kronor.

Den 15 maj 2018 hade priset stigit till 15,61 kronor och igår kunde man notera att ett nytt rekord hade sats då bensinpriset passerat 16 kronor per liter och vi bör nog ställa in oss på flera höjningar framöver

Oavsett vad prisökningen beror på, en svag krona, ökat råoljepris eller USA:s agerande rörande kärnenergiavtalet med Iran finns det anledning att påminna om att skatten utgör den största delen av bensinpriset, strax över 60 procent.

Skatten består av koldioxidskatt, energiskatt och moms. Moms betalas även på den del av bensinpriset som utgörs av skatter, dvs det är skatt på skatten. En lysande affär för statskassan och lördag hela veckan för miljöpartiet.

I Thailand kostar en liter bensin för närvarande strax under 10 kronor med nuvarande växelkurs.

Nu händer det saker....

Det verkar som att Aftonbladet startat ”operation rädda Miljöpartiet kvar i riksdagen” i god tid före valet

Det är ingen hejd på hur man beskriver hur dåligt planeten mår och hur alla Thailandsresenärer bidrar till att planeten mår sämre och sämre. Det verkar röra sig om månader innan planeten är obeboelig. 

De svarta rubrikerna tävlar om att överträffa varandra.

Vår civilisation håller på att dö

SJUKT KLIMAT

Så mycket polar-is kostar din semester

Därför är blå fläcken ett hot

Varmare överallt utom där

Väljarna skall skrämmas upp och förhoppningsvis lägga sin röst på Miljöpartiet

Men samtidigt missar Aftonbladet (medvetet) veckans största nyhet. Nämnligen den att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är lika stora i Yougovs senaste mätning för maj. Båda partierna får 23 procent, skriver Metro. Samtidigt ökar "övriga partier", men Miljöpartiet tvingas lämna riksdagen om siffrorna står sig i valet.

Aftonbladet har också missat att redovisa Migrationsverkets statistik över utdelade uppehållstillstånd under årets fyra första månader. Men här är man i gott sällskap med övrig media som har till uppgift att förmedla  nyheter till folket.

Tystnaden dånar.

Under perioden januari-april delade Migrationsverket ut drygt 40.000 uppehållstillstånd, den stora majoriteten till asylsökande och anhöriginvandrare. Om tillståndsgivningen fortsätter i samma takt året ut kan rekordnoteringen på 120.000 utdelade uppehållstillstånd slås. 

Detta sker trots de aviserade åtstramningarna från Socialdemokraternas sida.

Hög svansföring hos Löfven förvånar....

Vilka får vara med och leka i sandlådan och vilka får inte vara med?

Under partiledardebatten i söndags framförde moderatledaren sin uppfattning om hur man skall få till en hållbar migrationspolitik i Sverige. Han menade att Sverige är i stort behov av en långsiktig och bred överenskommelse över blockgränserna och att inget parti skulle uteslutas i dessa diskussioner.

I utgångsläget ska alla partier som vill delta vara välkomna – även Sverigedemokraterna

Det framgick med all önskvärd tydlighet, att han sedan backar och säger att han missuppfattats är näst intill löjeväckande. Vi var flera miljoner medborgare som hörde vad han sa.
Det har sedan visat sig att minst två av Kristerssons allianskollegor inte alls är med på det tåget.

Jan Björklund ser det som ”otänkbart” att SD skulle ingå i samtalen. Han förespråkar istället en uppgörelse mellan alliansen och Socialdemokraterna samtidigt som han klargör att Liberalerna inte kan sitta i en alliansregering om M och S gör upp om migrationen på egen hand.

Annie Lööf, i sin tur, anser att ”Sverige behöver en ansvarsfull, stabil, långsiktig migrationsöverenskommelse mellan alliansen och över blockgränsen” och lägger till att ”SD kan inte diktera villkoren för ett sådant innehåll”.

Statsministern har klargjort att det ”inte finns på kartan” att samtala med Sverigedemokraterna.

Samtidigt brottas Stefan Löfven med socialdemokraternas och regeringens interna problem i migrationsfrågan.

Socialdemokraternas sidoförbund, Kvinnoförbundet, SSU, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, S-studenter och HBT-Socialdemokrater verkar inte alls vara inne på samma linje om man får tro Dagens Eko.

Det verkar vara mer eller mindre kaos överallt.

Den nuvarande ordningen med två block är kanske inte den bästa lösningen för Sverige då små marginalpartier som C, MP, L och V har fått ett orimligt stort inflytande på politiken.

Att Stefan Löfven anser att SD skall bojkottas av alla kommer nog att slå tillbaka mot honom själv och partiet. Hans åsikter om SD är inte ens relevanta i sammanhanget. Med tanke på hans insats i partiledardebatten förvånas man över den höga svansföringen.

Socialdemokraterna har varit landets största parti sedan ”urminnes tider” men Stefan Löfven kan komma att gå till historien som den som lyckades med konststycket att förlora den placeringen genom sin oförsonliga hållning till ett parti som i valet kanske kommer att stödjas av minst 25 procent av landets medborgare.

Detsamma kan nog appliceras på Jan Björklund som leder ett marginalparti som kommer allt närmare stupkanten. Ingen blir nog förvånad om Liberalerna får göra Miljöpartiet sällskap ut från riksdagen den 9 september.

Avslutningsvis kan vi konstatera att Sverigedemokraterna är det enda parti som går framåt i Sentios majmätning.

Partiledardebatt

Det var med vissa förväntningar jag sett fram mot kvällens partiledardebatt i Agenda.

Om målsättningen var att väljarna skulle kunna bilda sig en uppfattning om vad man har att vänta sig efter valet så missade man ganska grovt. 

Många frågetecken kvarstår.

Oenigheten, inom främst migrationspolitiken, framkom med all önskvärd tydlighet inom båda blocken. Moderatledaren pratade sig varm för en långsiktig blocköverskridande lösning trots att man är långt ifrån överens inom Alliansen. Löfven har samma problem med regeringskollegan Lövin och stödhjulet Sjöstedt.

Statsministern hade det jobbigt och det lär ta många timmar innan han somnar i natt. Det var mycket LAS, turordningsregler, beskyllningar om att Alliansen vill dumpa lönerna på den svenska arbetsmarknaden etc. 

Ett av de sämsta framträdanden jag sett från Stefan Löfvens sida.

När det gäller lag och ordning var man överens om att det behövs fler poliser men vägen dit verkar lång då många platser står tomma på polisutbildningen.

Hur vårdkrisen skall lösas fick vi inte alls något svar på. Personalbristen är stor, det fattas både läkare och sjuksköterskor. Känslan är att det kommer att bli ännu sämre innan det blir bättre om det någonsin blir bättre?

När klimatfrågan debatterades visade det sig att Isabella Lövin och Jan Björklund hade olika uppfattning om fakta. Om Sverige släpper ut mer eller mindre koldioxid nu än tidigare var man inte alls överens om.

Sverige ligger i framkant när det gäller klimatfrågan enligt Lövin. 

Åkesson menade att klimatfrågan är en global företeelse och att Sverige inte har någon som helst möjlighet att påverka klimatet.

Jimmie Åkesson tog upp den importerade brottsligheten och ville veta varför utländska våldtäktsmän får stanna i Sverige när de dömts och uppgav att idag så får fyra av fem stanna i Sverige efter avtjänat fängelsestraff. Här valde dock Statsministern att inte svara på frågan. I stället började han prata om arbetsmarknadspolitik och kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Kan det vara så att Statsministern verkligen tror att den stora ökningen av sexualbrott i Sverige är en arbetsmarknadspolitiks fråga?

Kommunistledaren ville ju inte vara sämre utan påstod att brottsligheten är större inom Sverigedemokraternas riksdagsgrupp än bland invandrare.

I övrigt tycker jag att Emma Busch Thor gav ett gott intryck och det känns lite konstigt att KD har så låga opinionssiffror. Tvärt om gäller Centern och Vänsterpartiet där förvånas jag av att deras opinionssiffror inte är mycket lägre.

Det finns mycket mer att skriva om kvällens debatt men de överlåter jag till de ”riktiga” analytikerna och ser fram emot att ta del av deras synpunkter i morgon.

Kris i regeringspartierna....

Ca fyra månader kvar till valet och båda regeringspartierna är i djup kris. Miljöpartiet har legat under riksdagsspärren i flera mätningar hos olika opinionsmätningsinstitut de senaste månaderna och man har dessutom förlorat hälften av sina medlemmar. Runt 10000 medlemmar har lämnat partiet vilket får fler än mig att associera till råttor som lämnar ett sjunkande skepp.

Oron har tagit ett fast grepp om partiledningen, eftersom man nu riskerar att förlora makten i landet. Isabella Lövin verkar dock ha fått för sig att Miljöpartiet är oumbärligt i Sveriges riksdag. Hon säger sig tro att partiet kommer att få vara kvar i där, då Miljöpartiets politik enligt henne är så viktig för Sveriges framtid.

”Jag är övertygad om att vi har en så enormt viktig politik som vi driver och som vi måste få fortsätta arbeta med, sade hon i Aftonbladets Partiprogram för någon vecka sedan. Men det är klart att vi är nervösa över att förlora inflytandet, jag hoppas verkligen att vi får fortsätta”.

Enligt Isabella Lövin har hennes parti bland annat "världens mest ambitiösa klimatpolitik",

Vad den politiken betyder för klimatet på planeten kan nog diskuteras.

Hos regeringskollegan Socialdemokraterna är oron minst lika stor om inte större. Paniken sprider sig som ringar på vattnet.

Opinionssiffrorna ligger klart under valresultatet 2014 och som då betraktades som en katastrof.

Man har förlorat väljare till både Sverigedemokraterna och Moderaterna som båda förespråkar en mer återhållsam migrationspolitik.

Nu är maktpositionen hotad och då är goda råd dyra. I morse presenterade man en mer restriktiv migrationspolitik innebärande bland annat att

·        Sverige ska ha ett mottagande i nivå med övriga EU-länder.

·        Fortsatta och eventuellt hårdare ID-kontroller.

·        Ett centraliserat flyktingmottagande som ska förenkla för kommuner och förenkla för återresa för de sökande som får avslag.

·        EBO, lagen om fri bosättning för flyktingar, ska avskaffas.

·        Kommuner ska inte längre betala ut försörjningsstöd till asylsökande som fått avslag.

·        Möjligheten för den som fått avslag på sin asylansökan att få uppehållstillstånd för arbete ska tas bort eller kraftigt minskas.

·        Straffen för människosmuggling ska skärpas.

Enligt migrationsminister Heléne Fritzon, som intervjuades i Aktuellt i går kväll, handlar det nu om att få ner antalet flyktingar till mellan 14 000 och 15 000 personer per år. Så låg har mottagandet inte var någon gång under 2 000-talet utom just år 2 000. I år väntas 27 000 söka asyl.

Skall det här förslaget få någon trovärdighet så måste man omedelbart dra tillbaka propositionen om amnesti för 9000 afghanska unga män annars finns inga förutsättningar för en blocköverskridande långsiktig överenskommelse – och det måste Statsministern vara väl medveten om.

För att visa att man menar allvar måste man också omedelbart komma igång med att utvisa personer som fått avslag på sin asylansökan och andra som olagligt befinner sig i landet. Som det ser ut nu så har arbetet med att utvisa i praktiken upphört på grund av att Migrationsverket saknar förvarsplatser.

Under 2014 och 2015 skapades en massa asylboenden i landet. Varför inte nu använda sig av samma kreativa och handlingskraftiga entreprenörskap för att snabbt öka antalet förvarsplatser? 

I morgon kommer Novus att redovisa hur många väljare som anser att Socialdemokraterna har den bästa politiken i de tio frågor som väljarna ser som de viktigaste. Känslan är att det kan bli en dyster läsning för Statsministern och hans ministrar.