Vi sitter där vi
sitter, jag och hustrun. Det finns f n inga flygförbindelser mellan Bangkok och
Stockholm. Vår bokning på Thai Airways den 27 maj är inställd och enligt den
senaste informationen kommer flygningarna att återupptas den 28 oktober. Det
finns heller inga bolag som flyger med mellanlandningar. Så i dagsläget vet jag
inte om eller när vi kan flyga till Stockholm.
Vi sitter ju inte i
sjön direkt då vi har ett eget boende, det är värre för turister som måste
förlänga sina hotellboenden.
Regeringarna i
Danmark och Norge har i ett tidigt läge rekommenderat sina medborgare att åka
hem så fort som möjligt vilket inte den svenska regeringen gjort. Detta innebär
att det inte finns någon evakueringstäckning i kraft på försäkringen vilket
innebär att vi själva får stå för biljettkostnaderna. Det verkar också osäkert om
vi får ersättning från resebyrån för den returbiljett vi har och inte kommer att kunna nyttja.
Jag följer
utvecklingen dagligen via UD:s app Resklar samt all information som jag kan få
via internet, typ svensk media etc. Jag följer också regeringens och
Folkhälsomyndighetens dagliga presskonferenser.
Stefan Löfven pratar hela
tiden om hur allvarligt läget är men presenterar inte några åtgärder, förutom
att regeringen skall kunna besluta om nya åtgärder utan att först gå till
riksdagen. Hitintills har jag inte hört ett ord om hur man anser att Sveriges
strategi mot Coronasmittan fungerar.
Till skillnad från
Sverige har man utfärdat undantagstillstånd och släckt ned det mesta här i
Thailand. Hotell, restauranger, nattklubbar och discotek är stängda och
utegångsförbud råder mellan 22.00 och 04.00. Under hela april gäller också
förbud att sälja alkohol inklusive öl. I går godkändes ett
förslag från utbildningsministeriet om att skjuta upp terminstarten för alla
skolor från 16 maj till 1 juli, som en åtgärd för att kontrollera Covid-19.
Jag får nog tillstå
att jag känner mig tryggare här än att behöva ge mig ut på några tåg-, buss-
och flygturer. Jag känner inte heller att jag har fått relevant information om
varför Sverige valt en strategi som avviker från alla andra länder, när det
gäller bekämpning av spridningen. Det känns mycket oroande att Sverige har
dubbelt så många dödsfall som de övriga nordiska länderna tillsammans utan att
man fått någon förklaring till detta.
En annan sak som
jag också reagerat på är att svenska medier, med presstöd, beviljats ett extra
anslag på 200 miljoner bland annat beroende på minskade annonsintäkter. Från
mediehusens sida har man betonat hur viktig journalistiken är i detta läge. Men
synar man t ex Aftonbladets och Expressens nätupplagor så ligger så gott som
all viktig information under betaltjänster. Är det inte hyckleri i den högre
skolan?
